Allt tager sin början.

Vår i Midgård år 1409.

Kung Ostoher II föll i strid för mindre än en månad sedan, så ock hans söner. Rogrog Halvtrollet, generalen för Angmars styrkor krossade gondors militär till småsmulor men led själv stora förluster och fick avbryta sina planer på belägring av staden Tharbad.
Dock, för innevånarna i staden innebär kriget mer än bara ond bråd död på slagfälten, kriget betyder svält då alla förbindelser med Gondor är avskurna både till land och till sjöss.

Nätterna är kalla, dimman ligger tungt på gator och torg på morgnarna. Tharbad är en stad i förfall, full av tjuvar, smugglare och lönnmördare, men även en stad av människor som inte vill ge upp forna tiders glansdagar. De stolta och starka byggnaderna uppförda av män från numenor för över tusen år sedan må vara slitna av tidens tand och vanskötsel, men dess sten är fortfarande vit som de berg de togs ifrån, och dess ursprungliga skönhet kan inte förnekas.

I denna staden sammanstrålade så en fredag ett osannolikt sällskap. De satt runt samma bord och intog sin torftiga måltid på det slitna och smutsiga värdshuset. Minhiriel och Valandil hade samma dag äntrat staden efter sin långa resa från Ithiliens skogar, Angfir åtnjöt ledighet från sitt arbete i stadsvakten, och Jahando var i staden för att sälja de få varor han hade från sin gård, och för att dränka sorgerna i ett stop blaskig öl.

ödet ville att just denna kväll så skulle en affärsinnehavare i staden gå in på just denna syltan för att finna någon eller några som kunde hjälpa honom i ett ytterst diskret ärende. En garvares affär hade brunnit ner tillsammans med sin ägare, och nu krävdes omkringliggande affärer på en hög summa pengar varje vecka för att inte samma sak skulle hända dem. Mannen ville stoppa dessa svinigheter och var redo att betala en slat till dem som kunde klara av uppdraget mycket diskret.
Våra huvudpersoner antog friskt utmaningen trots att de inte riktigt visste hur de skulle gå tillväga.

De angrep problemet på det mest logiska sättet de kunde komma på; de gick iväg till en slumpvis utvald smed och hotade den store nordmannen med att bränna ner hans verkstad i förhoppning om att smeden skulle avslöja något om de personer som gick omkring och utpressade. Det gick….inte så bra. Lyckligtvis var smeden rejält bakfull och motstod infallet att använda våra hjältar som eldningsmaterial för sitt smide. Jahando försökte rädda situationen med att erbjuda att lägga om smedens tak, men även denna listiga plan gick om intet. Smeden var inte en av dem som blivit utpressad.

Visa av skadan sökte de efter affärer som kunde blivit utsatta – de kunde inte ställa frågor rakt ut då de skulle vara diskreta. Det slutade med att vår äventyrliga kvinna ledde männen runt på en shoppingtur där hon inte bara fick ögonen på en mycket dyrbar ring hos Mithrilkronan även beställde ett par nya skor hos Skomakare Ibal och handlade liten tygbit. Ack! dessa modiga och oförvägna vildhjärnor.

Under gruppens sökande lyckades Valandil hota skomakare Ibal (tanken var att Ibal nu var den enda återstående skoförsäljaren sedan konkurrenten brunnit ner och därmed måste vara skyldig), starta ett mindre uppror, nästan köpa en attackget av en ytterst skum grändförsäljare, släcka en brobrand samt finna ut lite om den undre världen i Tharbad. De lyckades även dricka en ansenlig mängd alkohol och förolämpa en hel del personer, allt detta utan att komma ens ett litet steg närmare lösningen på det ursprungliga problemet.