Forgotten Realms – En Resa tar sin början – Del II

De två sysselsatte sig den natten med att göra upp planer. Trillian var väl den drivande kraften, och Ravianna den uthärdande. Enligt Ravianna så tar man en klubba, bonkar spindeln så den ligger still, och föser sedan ner den i påsen, Slutet gott Allting Gott.

Trillian hade lite andra idéer ser du.. -”Jo, här ska du få se. Om du tittar hit nu då Ravianna!. Såja. Jo, om vi bygger en sorts spindelfälla såhär” och Trillian visade stolt upp sin nedklottrade skapelse som Ravianna såg på med stor tveksamhet -”Jo, du förstår, först har vi en låda formad som en tratt, och i den smala änden kan vi sätta fast transportlådorna en efter en när vi väl har en tratt full av spindlar. När fällan är full, då drar vi i fiskelinan här och då åker skjutlocket ner, och spindlarna är fångade. Sedan är det ju en enkel grej att använda den här skjutspaken att fösa in spindlarna en och en i transportlådorna. Klappat och klart – Pengar i Pungen!”

Ravianna suckade lite och sa ”Jadå, det blir nog bra” med lite okarakteristiskt tonfall. Det lät nästan längtande eller….besviket. Men det gick Trillian helt förbi. Nöjd med sin plan och sin ritning sov de och gick upp i ottan för att få konstruktionen gjord hos en duglig snickare. även snickaren blev en aning tveksam när han fick höra vad den skulle användas till. Trillian kände att han behövde bre på en aning så… -”Jo, men det är i såna här man har fångat drakar i, serrö, så det ska nog gå bra” och så slog han ganska bra på sitt bluff-slag, men det hjälpte föga då snickaren själv var på alerten och rullade en naturlig 20:A och avfärdade snabbt denna underliga bard som notorisk mytoman, alternativt en smula galen. Ravianna såg dock saken i ett nytt ljus då hon svalde den bisarra berättelsen med hull och hår, och såg plötsligt att denna alv, han må vara vacker, men han har något annat också. En hårdhet och pionjärsanda hon så länge eftersökt i en man.

Hon trodde att den mannen skulle vara 2.30 lång, vara full av järnmuskler, ha stora sexiga betar och lystra till namnet Grakkagashgah (eller liknande), men här anade hon honom i en vek liten alv som knappt nådde henne till bröstet. Hon motstod impulsen att helt sonika dra sitt svärd och kasta sig på det, eller ännu hellre, spetsa alvskrället på det för att få grejen ur världen. Ravianna hade alltid tagits för att vara en dum halvorch, men vad de inte visste var att hon besatt ett intellekt vida mer utvecklat än hos många vanliga människor. Det var ju tur att det stod till på det viset, så hon lät svärdet stanna i skidan och fortsatte le som om inget hänt.

De två spenderade dagen löst och ledigt. De sov mycket för att vara pigga och dugliga tills natten. Prick på tolvslaget träffade de den yngre brodern som snabbt ledde dem förbi det stora templet och till baksidan vid det gamla kryptområdet. De smög försiktigt så att inga skulle råka få syn på dem, levande som döda. Pojken satte genast igång med att dyrka upp låset, men det gick trögt. Till slut fick ha se sig besegrad och Ravianna steg fram med sin nyinköpta kofot och gick lös på låset och kedjan som höll ihop grinden.

*KLONG* *KLANG!!* *BANKaHåRT*

Vid detta laget la pojken benen på ryggen och flydde från dessa två galningar med dödslängtan. Med ett sista djuriskt illvrål, vräkte Ravianna ner det nu något krokiga bräckjärnet och slugligen gav låset efter. Ravianna, anfådd och svettig, reste armarna högt över huvudet och utstötte sitt segervrål, samtidigt som hon gjorde urpremiären för hennes ”Splittrade Lås-dans”. När hon återvände till verkligheten stod Trillian och tittade kallt på henne. Hans blick sade Ravianna att det var hög tid att sluta leka och börja jobba, så hon samlade sig, öppnade grindarna och gick ner för spiraltrappan, tätt följd av Trillian med sin fackla.

(Nu börjar min bloggtid att mynna mot sitt slut, och jag skulle säkert behöva en timme till för att förtälja historien såsom den förtjänar det, but alas, tyvärr finns inte denna tid. Ni får därför kort-kort versionen av vad som följde)

De kom ner i vad som såg ut att vara en ganska stor kryptbyggnad. I centrum för den cirkelrunda kammaren med kupoltak stod en stor stensarkofag, locket av sten hade en vackert utsirad avbildning av den som troligtvis ligger i kistan innuti sarkofagen. I väggarna runtomkring finns det alkover där ytteligare 20 enklare kistor skjutits in, några av dem ganska färska men de flesta gamla och en del till och med ihopsjunkna av tidens tand. Hjältarna ignorerar detta, kommer till nästa identiskt lika rum, minus sarkofag och kistor. Detta rum har en korridor i anslutning. Den är tre meter bred, går 3-4 meter in och viker sedan av åt vänster. Det står en stenstaty i hörnet där gången viker av.

Så snart alven satte sin fot i den korridoren skrapade det till och statyn vände sitt stenansikte åt hans håll, ögonen tändes upp av starkt lysande rött sken. Sten Golemen rörde sig emot de Tvås Gäng så snabbt den kunde (dvs med halv fart i jämförelse med deras egen) Golemen fick in första slaget mot en ”flatfooted” (första rundan är man inte helt beredd och får avdrag på sin Armour Class AC). Det var inget speciellt bra slag, 5 skada, vilket gjorde att alven hade hela två kvar och var nästan död på första slaget.

De två insåg att slaget var förlorat redan från start så Ravianna grep alven om midjan och ryckte honom därifrån och började springa (fiendens automatiska ”Opportunity Attack” mot Ravianna misslyckades) och tog sig en bit bort där hon släppte ner alven som snabbt sprang bort till spiraltrappan.

Ravianna kom också dit och tillsammans satt de och stirrade på vad golemen skulle ta sig till. Den hade fullgjort sitt uppdrag och knallade tillbaka till sitt hörn.

Nu uppfattade Trillians känsliga öron ljudet av spindlar som åt på ruttnande kroppar, innuti kistorna i alkoverna. Snabbt laddades ”Spindlo-maticen” (som Trillian tänker kalla den när den ska marknadsföras), och sedan satt de på trappan igen med fiskesnöret i handen. Spindlarna lät inte vänta på sig. Från alla håll kom de sjukligt uppsvällda groteska spindlarna vaggandes mot lådan och dess mumsiga innehåll av ruttet kött (som de plockat från tunnorna bakom slakteriet). En snabb blick avslöjade att det fanns fler spindlar här än vad som skulle få plats i maskinen så när den var full drog de i linan, krossade en spindel på kuppen och Ravianna kastade en änterhake mot lådans handtag och träffade i första kastet.

Sedan plockade Trillian upp sin flöjt och spelade ”Spindelns Vaggvisa” som gjorde alla krypen i arean runt fällan så trötta, så trötta. Fällan halades hem, de gick upp för trappan, packeterade spindlarna, en per förvaringslåda enligt instruktioner från djuraffären. Det blev ett par över och dessa hällde de ner tillbaka i kryptan, sedan kanllade de snabbt genom det ihållande regnet tillbaka till djuraffären, levererade sin fångst, men behöll två extra spindlar till sig själv. De spindlarna skulle gå till en viss gnome magiker som uttryckt ett visst intresse när de talade med honom sist.

Kassan blev plötsligt betydligt mer välfylld än den varit tidigare, men även om de nu hade pengar så att de skulle kunna leva gott en månad, så visste de att såna här jobb, så välbetalda, växer inte på träd. Ibland har man tur helt enkelt, och det kunde inte komma vid en bättre tidpunkt.

Efter det att affärerna var avklarade så fick de frågan om de skulle vara pigga på ännu ett uppdrag? Denna gången ett faligt sådant. De skulle komma förbi affären under morgondagen och tala med den unge mannens far om saken.

Trillian och Ravianna gick och lade sig och när affärerna öppnade så levererade Ravianna två spindlar till Gnomen Niben som blev förtjust och betalade. Mer pengar i kassan – Ka-CHING! Han var dock inte dummare än att försöka sälja
lite också. Han hade en del gamla experiment, bland annat en pasta som om man gned den över sitt vapen så kvittrade det som en sångfågel i flera timmar framöver. Nähä… Men en flaska grodvatten då? Häll upp i en skål och du får inte mindre än TRE stora grodor som plaskar runt i det, eller hoppar upp bland de fina gästerna om man så vill, hehe. Varar en timme och jag har kanonpris på dem. Ska vi slå till? Ka-Ching! Ravianna var glad för sitt inköp, hade goda idéer hur den flaskan skulle komma till användning.

Glad i hågen gick hon tillbaka till värdshuset Det Mångfärgade äpplet.

Slut för denna gången. Inte så dåligt gjort av två lvl 1 gubbar som aldrig spelat Dungeons and Dragons! Det hade visserligen inte DM Mixx gjort heller – men han har en kool laptop med alla regelböckerna i och ett utmärkt ambience program för den helt rätta ljudbilden när man är utomhus i skog och mark.

Vi ses om någon dag igen.