Ta två delar rouge, en del healer, skaka och du får…

I Ixar kaptenens sovrum med hans blod fortfarande flytande runt deras fötter satte Balder försiktig örat mot dörren för att ta reda på om kusten var klar. Han gläntade lätt på dörren och tittade uppför trappan där två stora skuggor, i ljuset av facklorna tonade upp sig som stora monster.

Lika tyst som Balder öppnade dörren, stängde han den igen för att berätta att de ej längre var ensamma. Deras gömställe hade nu blivit deras fängelse! Balder började genast vilt gestikulera och peka på kistan och hur den skulle använda till att bygga en fälla för att tysta vakterna utanför, och Ravianna som mer och mer tappade tålamodet, föreslog ett frontalangrepp och visade väldigt bildligt med ett rep hur hon skulle hänga upp vakterna.

Av detta väcktes en idé bland våra vänner. Efter lite finslipning och ännu mer planering beslutades det att Balder ljudlöst som bara en rouge kan, röra sig uppför trappan lägga varsin snara runt de båda vakternas hals, samtidigt som Ravianna på tecken gjorde ett hastigt ryck och drog ner vakterna till Trillian som väntade med en stor Ixar yxa som skulle avsluta dessa ödlors liv. Ja denna plan skulle kunna fungera om nu våra hjältar håller sig till den…

Med hög puls och kroppen fylld av adrenalin smög Balder sig försiktigt uppför trappan mot dessa bjässar som intet ont anande vad som komma skulle och det var mer av förvåning än av repet vållad bristen på luft, som deras ögon stod ur deras hålor när Trillian med yxan skilde deras huvud från hals och vakternas blod blandades på golvet med kaptenens.

Här beslutar sig våra vänner för att göra det de är bäst på: de delade upp sig. Ravianna och Xan’tas skulle ta sig ut till vakterna för att berätta vad som hittats här nere, samtidigt som rougen och healern bestämde sig för att fortsätta djupare in i grottkomplexet för att hitta besättningen.

Med tysta steg tar Balder täten nerför gången. Och även om Trillian försöker smyga och undvika fackelskenet som lyser upp den mörka gången, så skulle de snart bli upptäckta om någon stod och lyssnade. En våra hjältars avancemang avbryts när luften fylls av ett isande och plågat människoskrik som fyller varje del av kroppen med smärta och medlidande.

De tar sig snabbt mot ljudkällan som verkar komma från en naturlig bergskreva som öppnat sig som en gång in i berget. In i mörkret stirrar de en kort stund innan deras öron återigen fylls av skriet och som en spark tar de sig in i den mörka gången vilket är full av håligheter och något som liknar övergivna bo formade av törnebuskar.

även denna gång slutade i en fackelupplyst korridor varifrån fotsteg och ett rytmiskt hamrande hörs. Balder gör sitt jobb och tar sig fram tyst… mycket riktigt är det ännu en utarbetad korridor. Med jämna mellanrum fanns det dörrar; vissa hade gallerförsedda dörrar varifrån ständigt kvidande hörs andra dörrar hade bara en tittlucka.

Fotsteg från korridoren hörs – de kommer från en spjutbeväpnad ixar. Balder ser precis ryggen på vakten som försvinner ner för en trappa. Våran rouge håller sig i skuggorna och lyckas undgå att någon av fångarna upptäcker sina befriare.

Han tar sig försiktigt ner för trappan där hans blick fästs på något som liknar en ohygglig oger. Denna varelses kropp är dock helt täckt med päls och bär en tung tvåbladig yxa som verkar vara ett utmärkt vapen i dessa gångar och korridorer. Varelsen står på vakt utanför en stor dubbeldörr och framför honom står Ixarn vars fotsteg ekade tidigare. De verkar samtala med ännu en av hans sort, även denna beväpnad med spjut.

Balder tar sig snabbt uppför trappan han kom ifrån och då korridoren lider av en avsaknad av fångvaktare, dyrkas en av celldörrarna upp. Där innanför, upphängd i bojor, hänger en mycket medtagen dvärg. Dvärgen muttrar något ohörbart, denna röst har våra äventyrar hört så många gånger förr och kan ej tas fel på, ”GRMONIR”, utbrister Trillian som nu dykt upp, ”men hur?” Och rusar genast fram för att hjälpa ner sin skadade vän.

Balder som anar att vakterna snart skall komma tillbaks smiter ut och ner mot trappan. Och mycket riktigt hörs nu steg av ödlor närma sig. Därför kastar sig Balder huvudstupa in i ett förrådsrum i slutet av korridoren. Han upptäcks inte av dessa två snackande ödlor som kommer upp för trappan och fortsätter ner för korridoren.

I cellen håller Trillian på för fullt att se över Gromnirs sår och skavanker och med celldörren på glänt! Dolda av dvärgens mutter närmade sig ödlorna den ända av korridoren de befinner sig, men i sista sekund hör Trillian de hasande stegen som närmade sig och med ett ”klick” gled dörren igen.

Med hjärtat i halsgropen och med en viskning ber Trillian sin gamle vän Gromnir att ta tag i kedjorna om vakterna skulle titta in.

Samtidigt utanför kunde Balder se hur ödlorna stannar till utanför Gromnirs cell där de börjat skjuta upp luckan. Med ett par snabba tysta steg tar han sig fram till ödlorna och samtidigt som luckans öppnas sätter han kniven i halsen på en av ödlorna och tystar denna snabbt å lätt.

Trillian har nu tagit plats på andra sidan dörren, där han med laddat armborst är redo att avfyra det genom den lilla luckan, lämpligt nog genom ansiktet på första ödla som tittar igenom. Då ingen av hjältarna kan tala Ishar är det fortfarande osagt om det var en förolämpning mot dvärgen eller ett dödsgurgel som kom ur ödlans mun då dess mun och hjärna blev penetrerad av ett lod.

Efter att dragit in ödlekropparna i cellen, genomförs en snabb genomsökning av deras tillhörigheter där hittas då nycklar till de övriga cellerna, vilka börjas öppnas i rasktakt Fångarna var ett tjugotal och en blandning av besättningsmän och slavar. Trillian är den som stöter på Merfar upphängd i en cell och även han har blivit torterad av ödlorna. Men dagens hjälte, Trillian, samlar alla fångar i en cell och fokuserar sin magiska energi, låter den flöda för att sluta såren på de sårade.

Balder ”undersöker” förrådsrummen med sina flinka fingrar och letar speciellt igenom rummen för att hitta den magiska artefakt som fick mäktige Xan’tas på knä. Balder hittar vad han sökte efter och stoppar snabbt på sig den.

Sen så hörs steg i trappan och ytterligare två ödlor kommer upp i sällskap med en människa i bödelhuva. Tre av de före detta slavarna från Södern har lyckats få tag i spjut och kämpar mot ödlorna tillsammans med dvärgen i trappan och ingen ser att Balder smyger sig ner för trappan för att se hur det är med förstärkning för fienden.

Väl nere i trappan utsätts Balder för närkontakt av tredje graden av en ogers yxa. ödlorna på övervåningen blir slutligen nergjorda och några av slavarna rusar vidare ner för trappan för att leta fler fiender. Dvärgen – fortfarande något skadad – rusar också ner, bara för att mötas av blodet och kroppsdelar från en av slavarna som ogern just spritt ut över hela trappan.

Den som säger att storleken inte har betydelse, har inte mött en oger villt svingande en yxa. Så efter ett taktiskt beslut bestämmer sig de modiga äventyrarna att dra sig tillbaks till en mer fördelaktig position…

Med andra ord berättade de för dvärgen hur de skulle hitta ut och de före detta fångarna lade benen på ryggen mot friheten. Ogerns vilda, dödsbringande steg ekade bakom dom när de sprang genom korridorens stenväggar.

Men. Värme, ett starkt ljus, ett förtvivlat djupt dödsskrik och kvar stod Trillian, iklädd ”Theys” röda robe, med en förundrad blick av den kraft han just släppt lös. Av orgern fanns endast ett par rykande skor.

Balder som strategiskt hade tagit skydd i trappan kom snabbt på fötter då ytterligare två tungt rustade ogers var på väg upp för trappan mot dom och i rummet längre bort kunde Balder även se att ytterligare två rustade sig för strid. Trillian och Balder rådfrågade sina samveten och sina plikter: fångarna i dessa celler var knappt hälften av besättningen på båten så det måste finnas fler, men att stå på mat menyn för en oger ingick inte heller riktigt i deras planer… Tiden att diskutera och tänka försvann då skuggorna från ogerna blivit synliga i trappan, så hals över huvud slänger sig de båda äventyrarna in i förrådsrummen för att undgå att bli upptäckta.

Två av bestarna passerar förrådsrummet och båda äventyrarna håller andan men pustar ut när ogerna går in i varsin tom cell för att rota runt. Trillian tittar manande på Balder och dinglar med nyckeln. Balder nickar gillande och tysta smyger de fram till cellerna där ogerna gått in. Med en smäll stängs och låses cellerna bakomryggen på de förvånade ogerna. Fångvaktarna hade nu blivit fångar i sina egna hålor.

Hjältarna tar ännu en gång skydd i förrådsrummet som verkade vara en mycket bra bas för sitt gerillakrig mot dessa fysiskt överlägsna fiender.

De andra två ogerna kommer uppför trappan och ser sina fränder inlåsta i cellerna. Då ogers sinneslag är av annan natur än människor, så istället för att hjälpa dem ut, börjar de reta de bakom gallret med ord och gester som ej går att översätta till det mänskliga språket.

I skydd av oljudet tog sig snabbt rougen och helaren sig ner för trappan, ännu här en korridor som slutade i en stor dubbeldörr. Till höger finns ett öppet rum upplyst av facklor där en man hänger i kedjor knappt vid liv. Vid en närmare titt kändes mannen igen som kaptenen på skeppet och han hjälps snabbt ner. Trillian låter ännu edgång sina händer forma de urgamla tecknen för liv och hälsa, som med sitt blåa magiska sken fyller den skadade med ny livskraft.’

Samtidigt utforskar Balder det mörklagda rummet till vänster, som även detta är en tortyrkammare. Men i dess vägg fanns en trappa som leder neråt och eftersom reträtt vägen blockeras av stora ogers så verkar detta vara den enda vägen härifrån.

Trappan slutar i ett öppet gigantiskt rum vars väggar man ej ser på grund av dess storlek. Mörkret bryts här och var av cirklar pulserande i grönt, i rummets mitt finns en platå där facklor lyser upp något som ser ut som ett laboratorium. Avlägset hörs ett metalliskt ljud som om kugghjul rör sig på ett band och i taket hänger spindelliknande kokonger.

Balders förundran över lokalens storlek bryts plötsligt av ett avlägset skrockande, ”Kom nu, idag skall du få välja vem du vill äta själv,” säger en gammal rostlig röst.

Det söks snabbt skydd i den mörka trappan. In i rummet kommer en gammal gråhårig man i en magikerkåpa, i släptåg kommer en ohygglig varelse: en korsning av en oger och ett troll på närmare 3m. Dock är det något barnsligt och ungt över varelsen den rör sig som om den just lärt sig att gå. Dess tänder, eller rättare sagt betar, står åt alla håll i munnen och ögonen är små men dess näsa var storrund och vårtig.

Mannen i kåpan gick fram till bordet och började hälla en vätska i ett provrör. ”Ja du kan ta vilken du vill… du vet vart de är. Hehe…”

Den förväxta varelsen försvinner ur synhåll, men man kan snart räkna ut vart den tagit vägen då förtvivlade och smärtsamma skrik hörs.

Balder som insett att denna magiker ej är av godo och hans forskning inte kommer att hjälpa mänskligheten, lägger upp en med Trillian. Efter en snabb överläggning sveper Balder en dryck av osynlighet och både tystare och osynligare än han någon gång smugit så glider han upp bakom magikerns rygg. Med kniven djupt begravd i den gamle mannens strupe med den andra hand över mannens mun, hördes endast en tyst suck och ljudet av det varma blodet som strilar över marmorgolvet och ändrar dess färg till rött.

Balder och Trillian släpar med gemensamma krafter upp den livlösa magikern till ograrnas rum en våning upp. Balder sätter ett av ogarnas svärd genom kroppen sådär lagom iscensatt. Deras släpande av magikerns kropp resulterade i ett långt och blodigt spår från laboratoriet… prefekt.

Just när de placerat kroppen i rummet hörs ett skri nerifrån och upp för trappan hörs varelsen komma och i samma stund börjar Trillian att ringa i larmklockan för att påkalla ograrnas uppmärksamhet.

äventyrarna gömmer sig och väntar på att de båda grupperna skall mötas. Mötet ter sig så att just när varelsen kliver in genom dörren håller en oger på att dra svärdet ur kroppen på den döde magikern – hans mästare. Den förvuxna bebis-varelsen utstöter ett vrål och anfaller omedelbart alla ogers i rummet, dörren stängs igen men ljudet av blod och ben som krossas tränger ändå ut från rummet.

Balder och Trillian tar sig snabbt ner till våningen med laboratoriet, mot den plats i rummet där den hungriga varelsen försvunnit och skriken hördes. Där finner de resten av besättningen, hopträngda i fållor gjorda för boskap. Besättningsmedlemmarna här är mycket mer skadade än de som påträffats tidigare och många kan ej röra sig själva.

Trillian vars läkande kraft nästan tagit helt slut gör så gott han kan och med hjälp av de andra lyckats de få alla på benen på ett eller annat sätt. Och sen var det bara att leda dem ut ur denna helvetes grotta mot frihet.

När hjältarna passerar oger rummet är det enda som hörs där inifrån snyftningar. Balders som fortfarande är under osynlighetsdryckens kraft öppnar försiktigt dörren, innanför satt varelsen med sin mästares livlösa kropp i famnen. Balder fattade sympati för varelsen och beslutade att inte avsluta dess liv utan stängde dörren och sprang efter de skadade.

Utan svårigheter tar sig hela gruppen ut till grottans mynning och på vägen träffar de på liket av Ixars, både män, kvinnor och barn ligger dödade längst vägen.

Ut ur grottan och snabbt upp till soldaterna tar sig gruppen där de möts av Ravianna och Xantas.