Dark Ages – Utan blodsband -Del ett

Spelledarens inledande ord:

Efter ett par månaders kontinuerligt slaktande som Sabbathvampyrer upplevde jag som spelledare en allt starkare slitning i gruppen. Folk spelade på sina blodsband, utnyttjade varandera och försökte ständigt hitta nya vägar runt regelverkaet för att göra det svårt för någon annan. Vissa andra hade en mer egoistisk syn på tillvaron vars strävan för personlig makt satte gruppen i klistret.

Då fick jag en uppenbarelse. Undrar hur denna spelargruppen skulle klara sig på en tid när tron på det övernaturliga var stark, människorna få och där folk mestdels levde i små samhällen där alla kände alla. Leende fortsatte jag min fundering och kunde konstatera att detta borde vara rätta sättet för att få spelargruppen på rätt köl igen och att skaffa dem de verktyg som en odödlig vampyr troligtvis borde besitta. Lever man för evigt är det troligt att man fruktar döden….

Spelarna startar år 1073 i staden Lyon i Frankrike. Nordmännen har efter många besök av vite krists prästerskap sakta men säkert börjat att anamma den nya tron. De södra delarna av Sverige samt större delen av Danmark är de som först anammat den nya tron. Dessutom har Normandie tilldelats en stor skara aggresiva nordmän med vars hjälp fransmännen lyckas mota port majoriteten av alla plundringståg från nordmännen. Gruppen består utav en zigenare, en nordman med rötterna i Norrmandie, en jägare och tre väldigt olika korsriddare. 2 utav korsriddarna är otroligt facinerade utav döden och har en morbidsyn på livet. Den tredje korsriddaren mötte omfamningen då han redan var en blåblodig adelsman. Fostran i ungdomen har satt sina spår och hövisk ridderlighet är hans kännetecken. Zigenaren är gruppens enda kvinna och upplevs som något av ett mysterium. Hon har en vass tunga och en fri vilja. Som alla Zigenare har hon en fri ande och vill ogärna underkasta sig regler som hon anser befängda. Dessutom har hon god kontakt med en stor zigenarstam som hon rest med under ett par års tid. Nordmannen är av hövdingaätt och det som kännetecknar honom över allt annat är hans enorma storlek. På en tid där människor var ca 20 cm kortare än medellängden idag, är det inte konstigt att nordmannen upplevs som en jätte med sina dryga 220 cm. Att han dessutom är byggd som en oxe och ”hängd” som en kollibri hjälper naturligtvis inte nämnvärt. Folk förutsätter nästan omedelbart att han inte är ”normal”. Sista mannen är en vildmarksperson utan motstycke. Han har under lång tid jagat samman med en flock vargar och är den enda i gruppen som faktiskt kan överleva utan bekvämligheter som tält, hus etc…..

Kvällen inleds med ett stämningsfullt möte tillsamans med stadens andra besläktade i rådhuset . Alla är på plats och en hel del utav gruppens uttalade fiender hälsar på dem med olika gemena verbala dolkhugg. Fursten som styr över staden visar sig vara en mysig man i medelåldern med en mycket öppen och förståeende personlighet. Han ber dem om en tjänst då de trots allt är en grupp om 6 besläktade, varav 5 är erkända kämpar och den 6:e zigenare (Vilket naturligtvis innebär att hon är expert på det övernaturliga, kan trolla etc….). En massa människor samt en av furstens utsända har försvunnit spårlöst i ett specifikt område. När han själv har undersökt området har inga spår funnits. Han ber därför gruppen om assistans med detta. De behöver naturligtvis inte bekämpa fienden om de inte tror att de kan vinna. Informationen är vad han behöver framförallt….Vem/Vad är det som ligger bakom….

I en totalt perfekt värld hade nu hjältarna genast begett sig iväg för att undersöka detta, men inte denna gång. Istället besöker de diverse smedjor, zigenarläger och beslutar sig slutligen för att överdaga på den nobla korsriddarens gods. Väl på godset blir de informerade om att en större familj från socknen intill har stulit en höna från dem. Riddarna störtar genast upp och under rop på hämnd, tillrättavisning och svordommar kastar sig alla upp på sina hästar och spränger iväg all vad de kan. Väl framme vid det stora skogstorpet rider de in och möts av en samling beväpnade torpare. Dessutom skymtar två utav gruppens medlemmar en gömd armborstskytt i skogen. Detta får dem att bli aningen veka och därför ger de torparna en mesig undanflykt och drar därifrån med svansen mellan benen.

Det hela får torparna att tro att den gode markisen blivit svag och blödig. Natten därpå gör de en räd mot godset och bränner ner stallet. Denna gången hämnas gruppen och tar kål på familjen. De beger sig sedan iväg för att undersöka vad som ligger bakom det mystiska hotet bortom zigenarnas läger……