Resan till Winterhaven

En alv-cleric vid namnet Irea söker sin släkt. Hon har fått information att hennes faster söker rikedomar i Winterhaven och att hon verkar ha bosatt sig där nu. Irea har därför gett sig av till Winterhaven för att hitta sin faster.

Arillas söker lyckan på pubar för a spela tärning, kort eller liknade för att öka sina tillgångar, han har fått tag i lite information om att där ska finnas ett bra ställe i Winterhaven. Arilas är en Eladrin, en högalv, och ingen vet riktigt vad han har för yrke förutom att spela på pubar och värdshus för att tjäna sina pengar.

Tieflingen vid namn Xyronna är en smådjävul som också är ute efter snabba pengar, men på ett lite annat sätt jämnfört med Arilas. Hon har fått tag i en karta över Winterhavens omnejder där ostörda gravar ska finnas och som påstås vara fyllda med skatter. Dessa skatter sägs vara orörda på grund av deras fruktansvärda, men lättlurade, väktare. Xyronna fick tag i denna karta billigt från en skum typ på en sluskig bar.

Torbjörn, en man som precis lämnat tonåren, finns också med i denna historia. Han är en Ranger av Rang om man frågar honom själv. Han är på väg till Winterhaven då hans mästare skickade honom på ett uppdrag som gick ut på att han ska jaga bestar ute i Winterhavens skogar för att ytterligare finslipa sina redan ovanligt skarpa färdigheter. Och kanske, bara kanske, för att mästaren ville bli av med honom från byn.

Sist, men definitivt inte minst, finns en högrest Dragonborn vid namn Zekdorl. Han blev ivägskickad till Winterhaven för att hitta bättre motstånd än det som kunde ges i den lokala garnisonen. Zekdorls mål i livet, att bemästra Svärdets Väg, kan tyckas enkelt och banalt, speciellt i jämförelse med en magikers storslagna mål, men vem ska berätta en sådan sak för en jättelik drakman med ett seriöst svärd på ryggen och en allmänt purken min. 

De 5 har var för sig färdats i cirka en månad när alla möts på en liten pub invid vägkanten. Det var ganska sent på kvällen och alla satt runt samma bord. Irea, som förutom att vara den bäst klädde och definitivt mest väldoftande, var den ende som tog glasunderlägg. Detta gjorde bartender väldigt förvånad, och lite fuktig i ögonen, och bjöd på ölen hon beställde. De övriga fyra som satt vid bordet såg detta och skyndade sig att ta varsitt underlägg de med. Bartendern, forfarande chockad, bjöd även dem på öl. Den skulle ändå snart vara osäljbar till annat än brännolja, så lite folk som stannat till här på senaste tiden.

De började språkas så smått och på ett naturligt sätt så kom dom in på vart respektive resande skulle hän. Till allas (ja inte eder GM’s kan jag ju lova) förvåning upptäckte de att alla skulle åt samma håll. De bestämde sig för att gå och lägga sig tidigt för att kunna fortsätta den sista lilla biten till deras destination så tidigt som möjligt. 

På natten hade Arillas en dröm om deras resa mot Winterhaven. I drömmen såg Arillas massor med gravstenar som inte hörde hemma där de stod invid en hög klippa. Något illasinnat blickade ner på sällskapet där ovan ifrån, men rök skymde sikten och Arillas kunde inte se vem det var. Xyronna sprang fram till gravstenarna då hon hade en karta som angav att skatterna skulle finnas runt just dessa. Hon kollade på kartan men hon kunde inte hitta några landmärken som påminde om detta.

Ett stridsvrål ekade mellan klippväggarna och plötsligt anfölls de alla av en mängd små drakliknande varelser. Zekdorl tog fronten och försökte täcka och Torbjörn sköt rakt in i bunten av tjattrande reptilvarelser. Detta gjorde dem än mer aggressiva och började kasta sina små spjut mot honom. Spjuten var små men träffsäkra. Torbjörn hade många sår och flera spjut var inkörda i hans kropp när Irea skred till aktion och läkte hans sår.

Med väldigt dålig koordination och nästan inget sammarbete så kunde det gått värre än det gjorde. Både Zekdorl och Torbjörn fick ta mycket skada. Arilas hade magiska krafter i drömmen och han frammanade våg efter våg av åskdån i marken. Efter ett långt och frenetiskt slag stod de resande som segrare, men inte utan många svåra sår.

När alla vaknade dagen därpå så följde de sin plan. Arillas berättade inte vad han hade drömt om men insisterade på att de alla skulle färdas tillsammans.