En bra början …..

De släkte eldarna och luftade ut stället. Xyronna ville öppna de andra gravarna för att se om andra också var påverkade med Irea ville inte tilllåta det.

Vi skulle respektera de döda. Men det kan man väl göra även om man öppnade och såg till att allt var som det skulle vara.

Men Irea sa att vi skulle såra de dödas känslor och det förstod inte Xyronna. Hur sårar man en död persons känslor. Han/hon är ju död men man kan respektera Ireas känslor.

Så vi prydde gravarna med lite blommor och bad om ursäkt att vi stört.

Men känslan att Xyronna ville ha undersökt de andra gravarna lämnade henne inte. Kanske hon skulle kunna bege sig dit en annan gång.

På vägen till byn såg de folket nyfiket titta fram bakom gardiner och husknutar. De tisslades och tasslades. Vissa var minder blyga och pekade och fnissade. Nyfikenhet var stor bland folket. Vad skulle de ta sig till härnäst. Det skulle säkert var ett stordåd. Det var stor hjältar som kom gående längs gatan.

Xyronna kände en viss stolthet över att bli beundrad

De gick upp till sina rum. För att samla ihopa det de behövde för sitt nästa äventyr. Xyronna stod still ett ögonblick för att gå igenom vad det var hon kunde tänkas behövas. Stället kryllar kanske av fällor och ”låsta dörrar”.

Det gäller att inte glömma något. Vapen, klister, dyrkar och det som varje hjälte alltid har med sig rep. Det ultimata äventyrs mojängen. Ett rep kan användas till mycket. Man kan binda och tortera fångar med det, göra fällor, tillverka ett lasso och fånga kreatur och annat pack, användas som piska, tillverka en hage om man har en häst, göra en repbro, hissaupp och ner saker från en våning till en annan, mäta saker (om man märkt ut det), laga saker, försvara sig med det och givetvis sist men inte minst klättra med det. Andväningsområdena för rep är oändliga.

De skulle bege sig ca 2 km norrut till Shadowfell keep. När alla var färdig smög de ut bakvägen för att de inte skulle avslöja att de hade begett sig i väg. Man vet aldrig om någon nyfiken bestämde sig att följa efter. De hade tillräckligt med slavar att rädda redan.

Vägen dit var svårframkomlig. Det var tjockt med träd och klippigt. Men träden glesnade ju närmare slottet de kom.

När de kom fram till en glänta såg det att det var mycket förfallet. Där låg bränt timmer och nerfallna stenar. Tysnaden låg tung över gläntan. Till och med fåglarna hade tystnat helt och inte ens växterna våga sig hit.

Xyronna kände hur nackhåren reste sig och en obehagskänsla satte sig i kroppen. Hon kände sig iaktagen men hur nogrant hon än sökte igenom stället med blicken kunde hon inte hitta någon.

Där var tydliga tecken på marken att det har gått in någon här. Hon kunde urskilja 3-4 olika fotavtryck och alla ledde in.

Det såg inte ut som om någon hade gått där i från. Så vem än fotavtrycken tillhörde så fanns de nog fortfarand kvar. Men det ska vi se till att ändra på tänkte Xyronna.

Torbjörn smög ner i hålet för att se vart det ledde hänn.

Han står i en trappa som leder ner och som har rasat samman till en viss del.

Gänget följer med ner. Xyronna får äran att gå först eftersom att man kan aldig vet om det finns fällor på sådan här platser. Men hon hittar inga.

Det blir kyligare och kyligar ju längre in de kommer. Kylan känns konstgjord. Gången är bred och är upplyst av facklor så att det finns någon som visstas här är helt klart. De kommer till ett stort rum med 4 pelare.

Kylan blir mer intensiv här. Den ger samma kusliga känsla som man kan kan få en kall vinternatt på kyrkogården.

De kommer in i ett rum. Där finns vägar som leder till alla hållen.

Efter lite diskusion och letande efter fällor kommer de fram till att höger alltid är en bra väg att gå.

Sagt och gjort Xyronna tar sig samman och börjar gå framåt. Men tyvärr kommer hon inte så långt. Den ända rutan hon tydligen inte kollade för fällor fanns det givetvis en fälla.

Hon faller ner i en fallgrop. Men smidig som en katt klarar hon fallet utan att verken bryta eller stuka något.

Snacka om att få sitt ego tillknycklat. Här har rougen letat efter fällor och ”hittar” igen. Och vad händer jo hon går rakt in i en.

Golvet är fyllt av råttor om ser ett skrovmål.

Hungriga hoppar de upp och försöker få sig en smakbit. Men en tiefling med skadat ego är ingen bra måltid.

De som trodde att de skulle få en smakbit fick istället en enkel biljett till himlen.

Men hon är glad att ha sina vänner med sig. Alla tittar ner och försöker hjälpa till. Zekdorl kastade ner ett rep ( se så bra ett rep kan vara, lämna aldrig dit hem utan ett) som han lindade runt en pelare för att få ett bättre grepp.

Arillas kastade ner ett moln av knivar för att förinta skadedjuren men utan någon direkt framgång.

Men med hjälp av repet kom Xyronna upp ur fällan.

När Xyronna står där och borstar bort dammet av sig får hon ser en ful typ som kommer runt hörnet.


Figuren ser aggressiv ut. Den springer mot Torbjörn och kastar ett spjut som träffar honom.

Sen vänder han om och springer i väg för att hämta sina allierade.

Torbjörn fäller den men tyvärr hinner den skrika och varna vad som än fanns i andra rummet.

Xyronna stålställer sig och hoppas att det inte ska rusa in alltför många.

Men det dyker bara upp två pilar.

De är två goblins men det är svåra att se. De försvinner ur synfälltet. De tar sig närmare men de kan bara se en av dem.

Xyronna tänker att det är bara att börja med det man ser och hoppas på att man inte upptäcker den andra när han sätter kniven i ryggen.

Men effektiva som gänget är försvara de sig väl och skickar de två goblisarna till att möta sin skapare men
än var inte faran över.

Dörren öppnas och det dyker upp en ny goblin. Han var inte heller en utmaning för dem. De fäller han snabbt.
Xyronna tänker snabbt på looten och känner snabbt igen de döda. Hon hittar 43 guld och 51 silver.

De tittar runt i rummen och hittar en gång som rasat in. Zekdorl flyttar stenarna genom att helt enkelt lyfta bort dem. Men när de tittar lite närmare ser de att de var lagda för att man enkelt skulle kunna knuffa bort dem. Men alla sätt är bra utom dem dåliga.

När de står som bäst att diskutera vad som kan ha gjort detta avbryts de av ett ljud.

Det är ett mänskligt skrik och som om någon slår med ett metallföremål mot ett galler. De går igenom gången och på andra sidan finns det ett rum som har tre dörrar. Den ena dörren är en dubbeldörr och de andra två är enkeldörrar.

De försöker höra var ljudet kommer ifrån. Från dubbeldörren hör de ett fräsande ljud som om någon på andra sidan blir bränd av ett brännjärn.

Det fanns inget handtag på dörren. Det fanns bara ett nykelhål.

Dörren har två fyrkantiga hål sidan om varje hål. De ser ut som om de är gjorda för att kunna försvara sig.

Genom hålen skulle man lätt kunna hugga med ett spjut eller någon annat obehagligt. Men det kunde också var någon form av fälla.

Xyronna kännde sig inte säker. Hon bad Zekdorl ställa sig på ena sida och hålla för hålen med sin sköld. Torbjörn tog även han fram in sköld men hans täckte inte båda hålen på den sidan av väggen.

Xyronna tänkte att att även om det inte var hundra procent säker måste man i bland ta lite risker och satt sig ner för att se om hon kunde se genom nykelhålet.

Det satt en nykel i låset. Försiktigt peta hon under sin mantel under dörren. Petade ut nyklen ur låset och drog den under dörren. Det gick precis som hon tänkt sig. Tyst utan att någon där inne hade märkt vad som var i görningen.

Känsla av att vekligen lyckas med detta var en känsla av djup belåtenhet. Även om det inte var det svåraste sättet men nu skulle de kunna få övertaget av den så naklades striden.

Med ett djupt andetag öppna Xyronna dörrarna. De fem goblisana blir helt tagna på sängen och två av dem faller snabbt till marken gurglandes.

Arillas kastar i väg en besvarjelse som gör att en av dem lyser upp som ett fyrtorn. Denna gånen ska de inte kunna försvinna i tomma intet igen tänkte han och log för sig själv.

En såg ut som en chef över de andra. En hobgoblin. Han stod vid en tortyrbänk och var i full gång med att tortera en stackars människa när vi kom och avbröt.

Zekdorl höjer sitt svärd och hugger ner en goblin. Samtidigt blir Torbjörn träffad av en pil.

Xyronna kastar i väg en kaststjärna som träffar en redan skada hobgoblin som faller ihop utan att röra sig mer.

Arillas gör så att fler av skarpskyttarna som är kvar lyser upp. För att göra det enklare för sina vänner.

Striden är hård och intensiv. Irea fäller en skapskytt och sist men inte minst fäller Torbjörn den sista skarpskytten.

När stridsdammet har lagt sig och de sett att människa som låg på tortyrbänken var död. Det fanns inget de kunde göra för den stackaren.

Började de leta igenom rummen. Zekdorl hittade en hel nykelknippa. Han såg mycket nöjd ut med sitt fynd enligt Xyronna. Många dörrar ska öppnas.

Goblisarna blir genomsökta och de hittar samanlagt ytterligare 55 guld och 55 silver.

Xyronna känner sig lite hämndlysten och samla på sig lite tortyrverktyg. De små fula goblisarna ska få se vad tortyr innebär. Hon samlar på sig lite verktyg.

Hämnden är ljuv. Hon tänkte på den stackaren som låg på bänken. Helt sönder bränd och sönderskuren. Hans sista timmar i liver måste ha varit fruktansvärda. Men hans död ska hämnas. Ett öga för ett öga.

Torbjörn gick för att ta reda på varifrån ljudet kom ifrån.
Han hittade en fängslad goblin i en cell. Goblinen pratade det vanliga språket.

Han bad för sitt liv och om vi släppte ut honom så skulle ha hjälpa oss. Men frågan är kan man lite på en goblin.

Svaret kommer i nästa blogg……..