Mötet med Kalarel. På liv och död.

Xyronna, Irea och Arillas står i en stålkorg som är på väg ner mot rummet.

Det första de ser är den stora revan som leder till shadowkeep. De har kommit i grevens tid. Det skjuter ut en massa tentaklar ut ur den. De är svarta som natten och ger en mycket obehaglig känsla.

I rummet finns det även en staty av Orcus med stora vingar med en magisk cirkel framför revan.

Zekdorl och Torbjörn står för vevandet ner mot deras öde.Högt upp i säkerhet.

Xyronna känner av nerverna och försöker stänga ute känslan av osäkerhet. Hon tittar ut över rummet och förbereder sig för den största striden som hon någonsin kämpat.

Kalarel.Där står han i egen hög person.Självbelåten och väl medveten om vad gänget har fått genomlida för att nå just detta stället vid denna tidpunkten.

Onskan lyser om honom och hans blick ser fanatisk ut. Han står där lång med ett uttorkat utseende i full rustning.

Som om det skulle hjälpa honom. Det hade varit bättre om han bara hade gett upp nu självmat så att han slapp förutmjukelsen.

För en sak var i alla fall klar. Denna striden denna slutstrid skulle bara vinnas det finns inget annat val och när de står där som segrare kommer det ha varit värrt allt de genom lidit. I sitt sällskap har han även två sklettkrigare,en homonculous och en wight.

När metallburen har nått botten svingar sig Torbjörn ner för kedjorna heroiskt. Ha ha nu ska han få smaka pil.

Men det gick inte riktigt som han tänkt sig. Han tappar greppet och det ser ut att gå riktigt illa om det inte hade varit för att han får tag på kedjan igen efter halva vägen.

Han har fått en rejäl chock. Detta var inte den här entren han hade tänkt sig. Tanken var att svinga sig snyggt ner landa på fötterna och säga något dropligt typ. Du får en chans att ge dig hehe.

Men nu hängde han där i kedjan med blotta förskräckelsen i sina händer.

Nu har korgen nått slutstationen. Xyronna kunde nästan höra hur någon sa -Välkommen till ditt öde. Tanken på den gamla riddaren som varnade att de kunde vara för svaga för att klara uppdraget och kanske inte kunna motstå att gå över på andra sidan.

Hon slår bort tanken. Nu var det bara att ta tjuren vid hornen. I dag är en bra dag att kämpa.

Irea tar några bestämda steg ut ur korgen och anfaller homonculousen. Ett leende sprider sig över hennes ansikte när hon träffar. Nu vet i alla fall den att hon menar allvar.

Högt upp står Zekdorl och tittar ner. Han tittar på Torbjörn som klamrar sig fast vid kedjan för glatta livet. Sen tar han ett ordentligt tag i kedjan och börjar åka ner. När han kommer i jämnhöjd med Torbjörn släpper han helt enkelt greppet och tar tag i det igen när han har passerat.

Han landar med ett rejält plask men står stadigt på marken och ser mycket nöjd ut. Han kastar en snabb blick upp på Torbjörn som för att säga så ska det gå till.

Kalarel ser missnöjd ut. Hur vågar dessa ursäkter till varelser komma och störa.

Han tar sikte på Arillas och kastar en förbannelse på honom. Den träffar honom med full kraft så Arillas skiftar färg i anskiktet. Det kan också vara ilska men han ser lite medtagen ut.

Kalarel försvinner inför deras ögon och kommer fram igen i en cirkel som helt klart ser magisk ut.

Homonculous ger sig in i striden mot Irea som lätt hoppar undan och ger den en rejäl smäll. Det påminner om en dans när hon så lätt glider undan dess attack.

Arillas går med bestämda steg mot cirklen. Hur vågar han göra det tricket. Teleport är ju hans sätt att imponera på. Ena sekunden här och andra där. Nä det ska sluta med om han så ska dö på kuppen.

Han ställer sig bredbent och med all sin kraft skjuter han i väg ett moln av blixtar och Kalarel träffas hårt och flyger tillbaka.

Men tentaklarna på monstert dömpar hans fall och han ser mycket förgrymad ut. Han måste han missbedömt sina fiender. Det där gjorde ont.

Xyronna står öga mot öga med Wighten men allt som händer runt om kring henne stör henne när hon kastar sin kaststjärna att hon missar. Men det gör inte wighten som träffar. (Om man kan räkna det som en träff. Min mormor slår hårdare.)

Sklettkrigarna börjar sina anfall medan en nöjd Kalarelnöjd ser på.

Nu kan vi börja på allvar tänker han. Ingen har tidigare slagit dessa krigar inte i alla fall två gånger tänker han småleendes för sig själv. Sen kliver han in i cirklen igen.

Zekdorl hugger i ett av skletten och träffar hårt.

Torbjörn som nu bestämt sig för att göra ett nytt försök för att komma ner. Gör det inte allt för galant denna gången heller. Han åker snabbt och okontrollerat ner sitta biten och stänker ner allt som är i närheten. Men han kommer snabbt på fötter och skjuter i väg en pil mot homonculousen.

Kalarel tar sikte på Zekdorl. Han träffas hårt av en förbannelse och känner hur kraften lämnar honom,

Irea som står i mitten av alla har en förmåga att få alla att känna sig etra hjälemodiga och kastar en magisk sköld runt alla som genast får lättare att försvara sig.

Det är uppskattat i dessas ögon. Det var helt klart svårare än de trott.

Homonculousen ser vad hon försöker göra och försöker hindra det. Den träffar henne och det ser nu ut som om Irea rör sig i klister. Allting går långsamt.

När sklettet ser att hans mästare har tagit sikte på Zekdorl tar han sig själv mod att anfalla.

Han träffar till sin stora överraskning.

Homonculous ansluter sig även han till överfallet mot Zekdorl och även han träffar. Zekdorl är nu ganska så skadad men det gör han mest arg. Men det syns att han har blivit försvagad.

Men det är bara att försöka hämta nya krafter. En dragonborn är egenligen som mest farlig när han är skadad.

Arillas ser sig omkring. – Vad saknas här hmmm. Lite färg gör mig alltid gladare. Han kastar regnbågens färger mot Kalarel och ett av skletten. Kalarel undviker den precis men sklettet blir träffat och ser allmänt förvirrad ut. Nöjd med sig själv tänker han. Mycket bättre nu. Allt blir bättre med färg.

Xyronna smyger sig runt ett sklett som är förtillfälligt upptagen med någon annan. Knivarna skär djupt ner i den och den faller i hop i en benhög.

Samtidigt har Zekdorl tagit sig samman och han hugger mot Homonculousen som faller i tusen bitar.

Kalarel ser vad Xyronna gör och i hämnd anfaller han henne. Slaget hon träffas av är hårt och hon blöder nu från öppna sår. Hon förblöder sakta.

Irea ser vad som händer. Hon slår snabbt ner ett sklett och backar tillbaka för att kasta sina helande krafter mot Xyronna. Det ser ut att hjälpa. Kraften kommer tillbaka till henne och det ser ut som om sår en slutar blöda fastän det inte sluter sig.

Sklettet och Zekdorl kämpar fortfarande.

Men nya krafer Undviker Zekdorl slagen och slår tillbaka.

Åskan slår ner runt Wighten medan Arillas ser mäktigt på. Han avslutar med att kasta syra på den och Kalarel som står sidan om.

Torbjörn tar fram färska pilar och siktar in sig på ett sklett men i all denna kaoset som är här runt omkring honom missar han.

Wighten ser först ut som om han försöker fly. Xyronna försöker hugga honom i förbifarten men missar.

Han ställer sig en bit bort och det ser ut som om han ber en bön.

Mitt framför gänget reser sig de två sklettet igen.

Nej inte igen tänker Xyronna. Hon kastar sig efter Wighten i ilska tar satts och med all kraft kastar hon i väg en kaststjärna men missar.

Kalarel fortsätter hacka på Zekdorl som ser ut att bli försvagad av slagen.

Irea kastar någon magi på skletten som gör att de faller ihopa i väldigt orningsamma högar.( Den benhögen Xyronna gjorde var inte på långa vägar lika vackert.)

Xyronna hör bara någont om turn undead men förstår inte riktigt vad det betyder. Men det betydde nog skletten kommer att dö och det gjorde de så hon var nöjd med den översättningen.

Torbjörn missar med bågen och Xyronna kan känna hans frustration när han sliter fram stayn av bergslejonet.

Han mumlar något och fram hoppar ett levande bergslejon. Detta vackra djur gör vad som förväntas av det från första stund. Den distraherar Kalarel så att han missar Torbjörn.

I Xyronnas hörna har missen som hon gjorde innan bara gjort henne argare. Hon tar upp en nu kaststjärna och denna gången siktar hon lite bättre. Den når sitt mål och wighten skriker till.

Zekdorl är illa skadad.

Han tar sitt svärd med båda händerna och lyfter det i skyn. Svärdet avger ett svagt ljus som går över till Zekdorl so får sina krafter förnyade. Zekdorls ler med hela sitt ansikte. Han vänder sin blick mot Kalarel och börjar gå i mot honom.Nu är han full av energi igen.

Wighten försöker gå i mellan Zekdorl och Kalarel med en magisk blixt. Zekldorl stannar mitt i rörelsen och förblir nästan orölig.

Detta var bara precis droppen för Irea som kastade sitt magiska heligt ljus mot den och det var mer än den tålde. Wighten föll i hop och förblev liggande.

Nu vänds blickarna mot Kalarel. Nu står han ensam kvar.

Arillas kastar iväg ett åskmoln mot honom. Kalarel börjar lukta lite bränt när han träffas.

Torbjörn vänder sin båge mot samma håll.

Pilen träffar honom hårt. Han vaklar till.

Bergslejonet springer emot Kalarel och under tiden hinner Torbjörn få i väg en pil till. Denna gången en pil med en röd fjäder.( Röd pil är helt klart snabbare än alla andra pilar. Det vet väl alla) Den träffar honom också om inte hårdare.

Kalarel blöder nu ganska mycket i alla fall mer än hälsosamt men han står fortfarande upp.

Kalarel vänder sin vrede mot bergslejonet och drämmer till det hårt i sidan. Sedan tar han sig in mot den magiska cirklen igen. Hans sår sluter sig igen.

Irea lyser med sitt heliga ljus mot Kalarel. Han kvider av smärtan från ljuset.

Xyronna kastar en kaststjärna så hårt att han stapplar bakåt. Han är nu utanför cirklen igen sen följer hon efter Kalarel och snart är han omringad.

Zekdorl hugger med sitt svärd. Slaget gör att Kalarel kommer lite ur balans.

Nu har vi honom tänker hon och det är då han bara försvinner igen framför deras ögon och kommer tillbaka igen på den magiska cirklen.

Sen börjar han springar bort från gruppen. Men Zekdorl tänker inte låta honom komma undan och springer efter.

Xyronna och Torbjörn tänker inte heller låta honom komma undan. Xyronna går fram ett par steg och kastar i väg en kaststjärna. Torbjörn skickar i väg två pilar.

Kalarel segnar i hop och förblir liggande.

Mycket nöjda med resultatet. Får gänget se när tentaklarna greppar tag på Kalarel och börjar dra in honom mot revan.

Xyronna från mer eller minder totalt hjärnsläpp. Och ni tror att ni ska. Nog ni ska. Håll fast honom. Låt inte honom bli indragen där. Skrek hon.

Alla kastar sig över kroppen för att hålla fast den. Inte med någon större framgång men ändå.

Irea kastar sitt magiska ljus på tentaklarna men inget händer. Men nu måste Irea också fått känn av Xyronnas despration för hon började att loota kroppen mitt under dragkampen.

Xyronna var imponerad. Hon hade inte ens sett henne loota någon som bara låg där och att inte hon tänkte på det först. Ja ja.

Hon hittar en amulet. Hon slår den i småbitar. Hon får även tag på en fin kniv och ett bälte.

Men vad skulle hon själv göra. Vad som än hände så får de inte ta tillbaka honom till livet i alla fall.

Alla kämpar på att hålla fast Kalarel. Zekdorl hugger av huvudet och kastar bort det men tentaklarna får tag på det med och fortsätter att dra in kroppen.

Xyronna känner sig vilse. Hon vet inte vad hon ska göra. Tillslut tar hon helt kallt och kör in handen i bröstkorgen och sliter ut hjärtat och triumferande ler hon men inte länge. En tentakel greppar tag om hennes hand som håller i hjärtat. Nu sitter hon fast. Detta ingick inte rikigt i planen. Vilken plan. Det var ju en impulsgrej att slita ut hjärtat. Om hon bara hade haft tid att kasta bort det som hon tänkt.

Irea börjar inse att tentaklarna drar Kalarel mot den magiska cirklen. Hon släpper sitt grepp om honom och börjar hacka lös på stenplattorna som den är inristad på. Snart får hon lös en och cirklen försvinner som om den aldrig varit där.

Xyronna försöker släppa hjärtat men tentaklen håller ett hårt grepp. Det som en gång var ett hjärta var nu mest ihopa tryckt och mos.

Zekdorl hjälper Xyronna att komma loss. De drar och de sliter och med ett plopp så är hon fri.

Gänget har nu insett att de har inte en chans att hålla kvar Kalaerl och nu när Irea har fått lite tid att tänka efter säger hon. Vad som än finns på andra sidan tilllåter inte att man gör misstag. De kommer att staffa honom mer än vi någonsin skulle kunna.

Och med de orden släppt alla och såg hur Kalarel blir indragen och portalen blir alldeles lugn. Det såg ut som en sjö av tjära.

När de tittar sig omkring upptäcker de att blodet slutade rinna från taket. Men det är fortfarande en obehaglig känsla i rummet.

Mest troligen är det inte så hälsosamt att stanna här för länge.

Alla tittade på varandra. Vad gör vi nu?

Irea sa jag går ingenstans utan att ha förstört statyn. Sagt och gjort alla hjälpte åt att förstöra stayn och kasta ner de i de fyra brunnarna som finns i rummet.

Allt som kunde tänkas användas till att öppna revan igen åkte ner.

Arillas kom på den bra planen att vattenfylla stället.

De skratta de såg framför sig någon som försöker hålla en ritual under vatten. Det hade varit en syn för gudarna. Haha.