Slutstriden… NOT

 Hade äventyrarna nu äntligen funnit sitt mål, var detta gigantiska stenrum den plats som skyddade världen mot den mörka energin? Var det i denna hall deras och hela världens öde skulle avgöras?

Den kåpbeklädda prästen mässar vid ett altare av ben, med blodet flödade från Orcus-statyns händer. När han ser att äventyrarna ändrar hallen, så höjer prästen sin offerkniv och riktar den mot hjältarna. ”Döda dom!”

Ur skuggorna lösgör sig fem bleka människoliknande varelser, deras intorkade ansikten och huggtänder avslöjar att de varit döda en längre tid. Med en övermänsklig smidighet är de framme hos Zektol och Xyronna och försöker skada äventyrarna med vassa, svarta klor. Zektols tunga rustning hindrar klorna från att göra någon skada. Xyronna duckar undan en, två, tre, fyra klor, hennes undanmanöver gör att en av de vamyr-liknande tappar kontrollen över sig själv och skiljer sitt eget huvud från sin kropp och faller ihop i en askhög.

Även två bastanta män, huvudet längre än Zektol, klädda i päls och läder, tuggandes fradga, kommer stormande. Deras hatiska blick och stora svingade nordyxor skulle få vilken krigare som helst att ta till flykten. Men Xyronna tar tag i en av nordmännen, sticker honom i sidan med kniven och avslutar det hela med ett nacksving som kastar den store bärsärken ned i hålet dit allt blod flyter.

Zektol gör ett svepande hugg och avlivar ytterligare två vampyr-liknande varelser. Arillas försöker träffa en svartklädd underlig liten varelse som gömmer sig bakom en pelare, men den  ger varelsen tillräckligt skydd för att inte bli träffad av den skur med knivar som frammanas.

Torbjörn avlossar sina pilar i den sista bärsärken och skadar honom, Irea låter sitt heliga Ljus lysa över monstren som upplöses i aska.

Prästen ser att hans undersåtar faller som käglor för gruppen, och blandar sig in i striden, med en formel vävd av mörkenergi blir hans undersåtar fyllda av ny energi som får deras odöda kroppar och sinnen att slåss med ännu mer precision och kraft.

Torbjörn lägger två nya pilar på bågens sträng, han siktar mot prästen, och låter pilarna lämna strängen, olyckligtvis följer även Torbjörns finger med pilen, detta får honom att tappa bågen om det var tur eller om kråkgudinnans hand vilade över honom, lyckas han fånga fingertoppen i flykten och i samma sekund som Irea låter sin läkande energi lämna hennes hand har han toppen på rättplats och fingret blir helt igen.

Pilen missar prästen, men störd av att bli beskjuten av fingrar kommer han lite ur balans, snabbt är Zektol framme och skiljer hans hjässa från resten av kroppen och prästen faller död ner till marken.

Detta gick ju lätt, lite för lätt tänker hjältarna i samma ögonblick som de från hålet hör ett dovt trummande från underjorden, detta var alltså inte slutet…