Efter den mödosamma striden med Tombguardian och 2 boneshard skelett så beger sig hjältarna som han börjat bli lite vanare i sin roll som lorder.

De kommer strax till en portculis vilket där ligger en aura runt, jag som rogue undersöker den och kommer fram till att den har en fälla och den behövs desarmeras.

Jag ber Ziek (Zeke) om lite hjälp så han kan känna sig lite användbar, efter ca 10 minuter så får lyckas vi desarmera fällan, just när jag lyckats att ta bort den sista delen så fälls portculisen upp.

Det vi ser innanför är en ganska stor krypta med 4 stycken ganska stora stenkistor, ser inte jätte fräscha ut, lite söndriga i kanterna och ser almet slitna ut. Där är även alkover för ett antal fler kistor. I mitten av rummet är där en stor staty av Raven Queen, närmare 2.5 meter hög.

Ziek säger att han känner magi från alla stenkistorna, men den han mest lägger uppmärksamheten åt är den kistan som är närmast.

Jag stiger in i rummet för att leta efter fäller runt den första kistan, jag känner direkt när jag går in i rummet en obehaglig närvaro, precis som om någon skulle iaktta mig och även stirra på mig. Jag kollar mig runder lite snabbt och kollar på statyn i mitten, det ser precis ut som om den ska prata med mig.

Jag tar snabbt 2 steg bakåt ut ur rummet, jag är lite skakad av upplevelsen så förklaringen blir inte lång. Märklig närvarande och statyn i mitten stirrar på mig.

Ziek modig som han är stiger in i rummet, Demerius går in efter, vi ser alla hur statyn börjar forma hud, ser ut som gammal hud intorkad hur.

Raven Queen i allra högsta person frågar, Vad gör ni här inne? Ziek svara att vi ska förstöra lichens phylactery och behöver hitta den. Raven Queen höjer sin näve och blåser vad som ser ut som ond energi rakt in i Ziek, Ziek försvinner och alla hans saker ligger på golvet.

Hon frågar sedan Demerius som svara att han måste ju hjälpa Ziek och samma sak händer han, det händer ganska snabbt men, huden börjar torka in, fingrar och tår faller av, ser mer och mer grå ut, lite som aska sedan ramlar ihop i en ask hög.

Sist var ju jag klar, jag funderar en stund på att springa iväg men både Demerius och Ziek har ju hjälpt mig ut ur andra knipor så jag får väll hjälpa till med, och eftersom jag hörde från Dimerius så kanske man inte dör av detta.

Jag hoppar in i rummet igen och säger försiktigt att Jag får väll hjälpa mina vänner, Hon fråga. Nå hur ska det bli nu Fosca, denna gången säger jag det lite tydligare. Samma visa igen hon höjer handen och blåser iväg enegin mot mig.

Vi befinner oss nu i ett aeon, vi har ingen kropp och flyter runder i massa färger, vi ser inte varandra eller någon annan, det känns som en hel evighet som vi är där inne. Efter denna tiden i såhär tomt ställe skulle alla förlora förståndet, på något sätt förlora ingen av oss det.

Efter en lång stund efter det så börja en mörk plats sippra in i detta aeon, vi börjar formas och Ziek nämner att vi är i Shadowfel. Det är ett helt dött område, känns som man är helt tom och det ända levande är vi tre, vi ger av oss en levande aura som inget annat i synhåll har.

Det syns ett mausoleum uppe på en kulle, den ser inte så hög ut på håll. Om vi kollar direkt åt höger så ser vi en annan kulle, där är ett gammalt träd med gamla rötter som slingrar sig runt en massa bråte. efter bara ett par sekunder ser vi en gigantiskt stor svart varg med röda ögon och flåsande andedräkt, där kommer en till, vi för ett ylande och där samlas fler och fler, man kan även tydligt se en ledare bland dom.

Vid det här laget har både jag och Demerius börjat att springa mot mausoleumet och Ziek börjar jogga mot det, vargarna har slutat att yla och kryper ner mot attack ställning, och sedan sätter dom fart och kommer närmare och närmare, efter att Ziek ser att han börjat tappa mellanrum så tryter även hans ego och börjar spring.

När vi har kommit nästan ändan fram så ser vi 4 stycken skeleton spectre, ser inte allt för stora ut. Vi kommer en bit närmare och det är inte alltid som det ser ut, dessa 4 är ser ut som dubbla storleken av Demerius, vi har 2 val fortsätta springa eller springa tillbaka till vargarna, vi väljer att fortsätta.

Väl framme så upptäcker vi att kullen var lite högre, trappan som vi springer upp för har branta sluttningar på båda sidorna, ser ut att vara ca 30 meter ner. Demerius rycker snabbt upp sköld och svärd och chargar, två av dom kommer rusandes framåt.

Den första av dom hugger med all sin kraft och totalt missbedömer Demerius storlek då kan slog ovanför han och samtidigt tappar svärdet och det flyger långt.

Samtidigt så lägger vi märke till alla svarta korpar som sitter i dom döda träden runt om hela kullen.

Den andra kommer fram, även han lärde sig inte av den första, som också slog ovanför huvudet, han hade fastare grepp om sitt 2-hands svärd än den andra då han inte tappa det. Jag och demerius hugger låss på han som tappa svärdet, som ska vända sig om och börja jaga det.

Det blir inte mycket av han kvar men han klarar sig och kommer iväg för att jaga svärdet. Nästa skelett kan nu komma fram och börjar med att slå mot Demerius, det verkar inte som om dessa skelett är något vidare smarta, detta skelettet svingar sitt svärd helt fel och det är inga som helst problem för Demerius att svinga med sitt svärd för att totalt krossa skelettets.

Ziek står lite i bakgrunden men även han har lite trick, han tyckte det sista skelettet bara gömde sig så han gick på det med sig magi. Han gör någonting, jag uppfattar inte riktigt vad det är men på något sätt så kastar han ner skelettet för kanten.

Man hör genast hur vargarna springer fram mot skelettet och sedan sliter det i stycken.

Skeletten har samlat ny styrka nu och slår igen, den ena slår nu mot mig och träffar ganska hårt, Vi slår tillbaka på dom, Ziek sänker en och Demerius sänker den andra. Jag jagar den sista och skjuter en bolt från min hand armborst som även splittrar det sista skelettet.

Precis bakom där skelettet hade stått ser vi nu en dörr, jag går fram till den och kollar efter fäller som jag brukar göra, jag rör på dörren och känner hur en ofantlig kraft sipprar in i mig och sedan rör jag lite vid dörrarna och dom flyger låss från gångjärnen och delar sig på mitten där dom flyger in i rummet bakom.

Väl där inne så ser vi en spökliknande 3.5 meter hög shade liknade lich, på något sätt skulle man kunna avgöra att det nästan ser ut som den andra lichen som vi slog ner.

Taket i detta mausoleum är 6 meter högt och även om detta spökliknade varelsen är lite genomskinlig så ser man inte vad som finns på golvet under den. Ziek är ganska säker på att saker vi söker är under denna varelsen.

Vi står fortfarande utanför och diskuterar hur vi ska göra, saken inne i rummet lägger inte märket till oss alls och står orörlig,

Så hur ska det nu gå med denna biten av historien får vi veta nästa vecka när vi förhoppningsvis klarar dessa höga målsättningar som vi har på denna gruppen.