Vi klämmer fram oss genom den trånga gången som Xyronna hittade i rummet som leder hela vägen upp till det rummet där Torbjörn stod och leta ivrigt efter en ingång men hitta aldrig någon. Vi bad Torbjörn om ursäkt då vi hade missbedömt han innan. Vi hade en liten diskussion om vad vi skulle göra nu, Irea går på att vi måste utforska mer då där kan vara mer ondska här.

Under tiden så har vi våra 9 fångar som börjar se lite frågvisa ut om vad vi diskuterar om, dom ser allt blekare ut. Man hör Xyronna säga något skumt ibland på goblin. Vid detta laget ser ingen av dom friska ut.

Det visade sig att Xyronna hade slängt ur sig ord så som tortera, med yxan, fotbojor eller borren kanske. Det vi kom fram till i vår diskussion vad att vi skulle gå ner till Sir Keigan som jag fick mitt svärd ifrån.

Vi kom ner hela biten utan att några större problem, vi hade ett släptåg med fångar som gjorde att det tog lite längre tid än vad vi hade väntat oss, när vi väl kom fram och såg kistans lock var den fortfarande i små bitar. Xyronna och Torbjörn är framme vid kistan, Torbjörn försöker att knacka på kistan och röra lite vid benen men inget händer. Det ser ut som om han äntligen vilar. Xyronna tar i lite mer och tar upp ett av benen och knackar det mot pannbenet, inget stor överraskning när det inte händer något där heller.

Arillas frågar om vi ska fixa locket för vi kan ju inte lämna graven söndrig på det viset, Irea säger att vi kan ju beställa ett nytt lock men det kommer ju ta tid. Arillas är ju den som kan åstadkomma olika mystiska saker, han börjar med att säga ”Det här fixar sig”. Man ser han sen sjunka ner i en djup koncentration och efter ca 5 minuter så börjar allt småsten och resten som hör till locket att lysa med en svag nyans av blått.

Bit för bit så samlas kistlocket ihop och så småningom så hade locket blivit helt igen, detta tog ytligare 5 minuter. Efter det var klart så testa Xyronna att knacka på locket för att se om något hände, fortfarande inget som händer.

Eftersom vi inte hade mycket mer att hämta här så beger vi oss till ytan, vi tar med oss fångarna. Väl uppe i den friska luften så börjar vi fråga ut fångarna, dom kan väldigt lite common, vi kommer överens med att Xyronna ska översätta frågorna till goblin så går det lite snabbare.

Xyronna frågar ut dom på goblin, under tiden går vi mot Winterhaven.

Första frågan, var har ni gjort av fångarna som kommer från staden.
Svaret:  Dom var upphämtade.

Andra frågan, vadå upphämtade vart då, och när?
Ännu ett kort svar: Igår blev dom hämtade.

Tredje frågan, vem hämtade upp dom och hur många fångar var där?
Fortfarande korta svar: Bloodreacer clanen självklart och ca 25 stycken.

Fjärde frågan, hur mycket är en Hobgoblin värd jämfört med en människa?
Nu började det flöda ut ord: Ja 100:1 är en hobgoblin värd, alla vet ju att hobgoblins är mycket bättre än människor och smartare. Så självklart minst 100:1.

Femte frågan, vart för dom fångarna och hur ofta kommer dom och hämtar?
Kommer inte lika mycket ord nu, och svaret: Österut och ungefär var tredje dag.

6:e frågan, vart österut och hur kommer man dit?
Svaret: Har hört talas om att det är till Thunderspire och jag vet inte vägen.

När vi har vandrat en bit och lyssnat på detta så känner vi en ganska stark doft av rök, blåsten ligger på mot oss när vi går mot Winterhaven, vi sätter lite extra fart och kommer upp över krönet där vi ser delar av staden i lågor, palissaden brinner och vi ser även att värdshuset brinner. Vi befarar det värsta om bestämmer oss för att lämna kvar våra fångar här med Splug som vakt.

Torbjörn ger Splug en kniv, man ser glimten på Splug när han tittar på sig första kniv. Man ser även den mörka blicken i ögat när han kollar på kniven sedan kollar på hobgoblins och kommer ihåg vad vi sa om att han skulle vakta dom.

Nu när vi la märke till våra fångar så var där bara 8 fångar kvar, någon måste ha rymt medan vi gick. Torbjörn börjar gå åt siden med de båda ledarna Balgron den Fete och Troggon den Äldre, han tar även med sig Splug. Vi binder resten runt ett robust träd så dom inte kan smita.

När vi väl har kommit bort en bit så att de andra hobgoblinsen inte kan se oss så stannar vi. Torbjörn trycker ner dom på knä med ryggen i mot han, tar Troggon i håret och vrider det åt sidan så man kan tydligt se nacken sedan tittar han på Splug.

Det tar en liten stund för Splug att fatta, han kollar på sin kniv, sedan kollar han på Torbjörn, kollar på nacken på Troggon till sist en gång till på kniven, där går ljuset upp för han. Med den mörka blicken i ögonen går han fram och skär halsen av Troggon.

Troggons sista tankar från han blev nertryckt på marken, jag skulle nog aldrig ätit den köttbiten måste varit den som bringat mig denna otur, det är då Torbjörn tar han i håret. Nu är det ute med mig nu kommer jag aldrig att bli en Bloodreaver och det var så nära. När Splug skär av han halsen så flashar hans liv förbi, äta, sova, jobba, dö. Balgron försvarstankar, jag måste göra något snabbt innan dom dräper mig med.

Skräcken i Balgrons ögon är nu självklar och han börjar kasta ur sig information, första han säger på raslig common är, leda skatt grottan. Splug som är i gamet nu springer mot Balgron hoppar upp på ryggen medans han pratar och ska precis hugga kniven i nacken när Xyronna rycker den ur händerna. Vi blir lite intresserade men tid är inte något vi har gått om nu, så vi frågar snabbt om vart och vi får svaret på goblin denna gången, Jag måste visa er. Balgron tänker det här måste fungera.

Det tog inte lång tid efter det att bestämma, Xyronna ger tillbaka kniven till Splug som trycker ner kniven i nacken. Blodet börjar sippra ut genom munnen, han gurglar blod och sjunker ner mot marken.

Balgron tänker medans han är på sin dödbed, dom kommer aldrig att lyckas, jag kommer tillbaka. Sedan ser han sitt liv flasha förbi, äta, äta blir större, äta, ibland sova och nu dö.

Torbjörn lämnar besked till Splug att han ska vakta dom andra vi band fast vid trädet. Spulg svara jag ska vakta dom och försöker dom fly sticker jag kniven i dom. Lite tystare hör vi, bara dom rör sig så sticker jag kniven i dom.

Och med det så sätter vi språng mot Winterhaven, när vi kommit lite närmare så ser vi hur dom har ställt stegar vid muren och utrymmer staden. Vi frågar en vättskrämd kvinna som nästan skriker ut, dom odöda kommer. Där är ett antal stegar och samtliga används.

Jag bestämmer mig för att klättra på muren upp och sedan hålla en stege så vi alla kommer upp. Dom skriker på vakterna att vi behöver en stege för att komma upp så vi kan rädda staden. När jag väl har kommit upp så ser jag hur där är en strid pågående utanför värdshuset. Jag skriker ner till dom andra och säger, ”Där är fullt krig mellan värdshuset och porten”, där är så pass mycket personer uppe på muren som vill komma ner att dom nästan välter stegen.

Jag tar tag i stegen så resten kan klättra upp, väl uppe så säger vi till vakterna som står där att dom kan använda stegen nu igen. Vi tar närmaste vägen till slaget, vilket blir springa uppe på murarna. När vi är nästan framme så ser vi hur 2 odöda ger sig på en man och totalt sliter han i stycken. Vi ser även den gamla mannen som alltid var full som låg livlös vid två odöda, där låg även en kniv i hans hand, han hade kämpat för två han. Jag hoppar ner för att får bort de 4 odöda som har kommit in i staden.

Torbjörn står uppe på muren och skjuter ner två jag tar och klyver dom andra två på mitten. Där är ännu fler utanför porten så jag rusar ut och hjälper till. Vi kommer överens att vi måsta kolla igenom staden snabbt så där inte är fler odöda. Irea hjälper dom skadade, mannen som blev skadad av de två odöda är så nära döden att det inte mer än några sekunder innan hon hinner fram för att hela han.

Torbjörn tar stallet och krigargillet, han börjar med stallet och kommer innanför dörrarna, stallpojken som vi har mött innan står borta och försöker lunga dom fyra hästarna, så fort han kommer närma sparkar dom bakut. Torbjörn försöker hjälpa pojken när han blir helt plötsligt  sparkad i bröstkorgen av en häst, han flyger bakåt ett flertal meter och slår i ryggen mot väggen. Torbjörn hinner inte göra så mycket åt hästarna och bär ut stallpojken, han börjar ropa på Irea.

Irea hör det och springer bort till honom, även här är det sista sekunden innan pojken dör, det rinner blod ur munnen på han och rasslande andning. Hon lyckas att stabilisera han genom att knäcka rätt benen i bröstkorgen. Och han börjar andas normalt igen, pojken spyr fortfarande upp blod men det är inte lika akut längre.

Arillas och Xyronna har även sprungit runder och kollat om där är fler odöda. Torbjörn sätter fart in mot stallet igen och precis när han slår upp dörren så ser han hur hästarna springer mot han, det gällde bara några hundradelar innan dom springer över han, han lyckas att kasta sig åt sidan, hästarna springer vidare bort mot porten där jag står.

Jag blev precis klar med att rensa bort dom sista vid porten när hästarna springer mot mig, jag lyckas att vaja undan den första men den andra slår omkull mig och dom två andra springer bredvid, det tar inte lång stund innan man inte ser dom längre när dom springer över åkern utanför staden och in i skogen.

Xyronna tar sig upp på muren och kollar runder om hon ser fler odöda, bort mot kyrkogården så ser hon vad som ser ut som en trupp med någonting, där är ett mystiskt blått sken därifrån med. Vi bestämmer oss för att ta oss dit när vakterna skriker, ska ni rymma iväg nu. Vi stannar till och frågar om dom vill följa med bort på kyrkogården där det verkar vara ännu fler odöda.

Dom ser lite tveksamma ut och säger, vi kan inte lämna våra poster här. Jag säger till dom att alla de odöda i staden är borta och det säkraste stället för tillfället är i staden så dom borde få ut ordet och försöka få in allt folk igen, även fördubbla vakterna vid porten här.

Vi springer sen mot kyrkogården där det ser ut som en mindre arme har börjat stiga upp ur jorden. Vi ser bland annat en typ i hel svart klädsel som chantar mörka ramsor och har glödande blåa händer, han står även i en blå magisk cirkel, även den lyser blått. Bredvid han så står Ninaran som Xyronna följde efter förra gången vi var i staden. Där är ett dussin skelett och ett par zombies.

För att spara lite på krafterna så tar vi ut alla skeletten först och på så sätt så har vi mindre att fokusera på. Innan vi har hunnit få ner alla skelett så hinner dom få in några slag på mig, xyronna och på Irea när hon ska fram för att dräpa några.

Under tiden som vi dödar skeletten så skjuter Ninaren på oss med pilar, zombies skjuter och slåss med händerna och bark bolts, han som åkammar de döda lägger även en massiv magi runt oss, jag är redan nästan helt omringad så jag reagerar inte på den. Lite tur i oturen var att det var bara jag som blev påverkad av den.

Vi hör hur Ninaran skriker ”Dra ut häxan”, efter en liten stund så ser vi hur 2 stycken skelett med bågar träder fram med *, en i varje arm. Hon är avtuppad och rör sig inte.

Arillas teleporterar sig bort mot han och kastar sin regnbågs mojäng, det gör han lite skranglig och vad han än gjorde så avbröts det. Ninaran skriker till de två skelett som håller * ”Skär av halsen” hon spänner sen bågen och ska skjuta en pil till när strängen helt plötsligt hoppar av. Hon pinnar iväg samtidigt som hon skriker ”Jag kommer tillbaka”.

Zombies sänker mig och jag ligger döendes, Irea ser detta och ger mig en regenererings effekt. Jag ligger fortfarande ner och dom börjar gå mot magikern.

Vi börjar koncentrera oss på magikern. Xyronna springer fram och kastar en shuriken mot han som börjar se ganska svag ut, Torbjörn skjuter samtidigt 2 pilar i han, Irea skjuter också sin magi på han. Jag tar mig upp sakta då jag fortfarande är påverkad av magin.

Xyronna tar fram en till shuriken och kastar iväg den, u ser vi hur magikern går upp i rök. Resten av monsterna som var kvar slutade helt att röra sig, för säkerhets skäl så slår vi ner resten sedan begraver skeletten i gravarna igen.

Vi pratar lite om hur vi ska göra nu.

Vidare får vi veta nästa gång.