Längs Konungens väg

När vi vid gryningen, utmattade kom tillbaka till Winterhaven var vakterna i full färd med att få upp en provisorisk port, jag vill minnas att dom hälsade på oss och en tog Sekdorl hårt i handen & tackade honom om och om igen. Samma person hade ett par dagar tidigare vägrat att sova i samma byggnad, det är lustigt hur lätt en hord med odöda kan få en att ändra sina tankebanor.

Jag var väldigt ivrig att få tala med lord Padraig om det som hade inträffade och få skryta med våra framgångar i Shadowfell keep. Men Arilas, vis som få,  övertygade mig om att det var bättre att få några timmars sömn först, Lorden hade nog ändå en hel del att stå i.

Tids nog fick vi utan bekymmer en audiance hos lorden, vi berättade vad vi visste, om hur vi hade stoppat Orcus anhang i sista minuten och för tillfället säkrat Shadowfell keep, vi berättade om Alven Ninarels föräderi och om striden vid kyrkogården där Sekdorl lungt & metodiskt beskrev striden in i minsta störiga detalj.
När allt som skulle sägas var sagt så satte Xyrona fart med det hon var bäst på (ja, näst efter att dräpa folk på makabra vis) nämligen att förhandla fram vår avgift… lorden fick skilja sig från en anständig summa mynt och en del av oss kända att det kanske var lite fel att ta emot pengarna, men Xyrona är hård i affärer och ett avtal är ett avtal säger hon glatt.

Därefter började en hetsk debatt om Shadowfell Keeps öde, det beslutades att borgen åter skulle befästas, men för detta behövdes mankraft som Winterheaven inte hade, speciellt inte efter attacken. Lord Padraig ville ta in hjälp ifrån ”en annan stad” och även från dvärgarna i öster.

Sedan hände lite andra grejer.