Men detta skulle vi ju inte ha!

En berättelse i konsten att gå för att handla rep och sluta som ägare till en vagn värdig en konung dragen av ett 6-spann hästar och två stycken naturstora gnomlyktor.

Jag tror det är lika bra jag tar det hela från början…

Så efter att installerat sig på värdshuset den Silvriga Enhörningen bestämmer sig äventyrarna att guld är till för att spenderas och som seden bjuder börjar jakten på ett handelshus.

Gruppen behöver inte leta särskilt länge då ett av Fallcrest största handelshus ligger beläget bara rakt över gatan från värdshuset.

Med Irea i täten och resten av gruppen i släptåg stormar de in i handelshuset. I dörren möts de av halfling som innan han hinner tala, blir undanknuffad av en något större halfling. Klädd i en mer välsydd väst än de övriga. Hans pillimariska ögon bakom de runda glasögonen betraktar gruppen från topp och tå. ”Välkommen till Halfmoons handelshus, jag är Selarund Halfmoon hur kan jag stå till tjänst denna eftermiddag för ett sånt bedårande herrskap.”

Irea som inte varit i något större handelshus på en längre tid började genast gestikulera och prata vidt och brett om alla klänningar och saker hon ville ha och bad om att få titta på allt och det genast.

Zyrona som vid detta laget insett att detta skulle ta tid och egentligen inte var särskilt intresserad av klädshopping såg sig om i butiken, konstaterade att de inte hade några intressanta vapen, lämnade butiken och gav sig ut på stan i jakt på mer intressanta saker att spendera sitt guld på.

Medans Irea provade klänningar och klämde på rep, roade Zektol sig med att få halflingsen att plocka ner varorna på de översta hyllorna, mer än en gång ramlade de stackarna ner från sina stegar balanserande med städ, grytor och kaggar.

Arillas som även han gått runt och små plockat bland sakerna, börjar bli irriterad på den tid det tar för Irea att välja klänningar, så han vräker ur sig. ”Ska vi inte lika gärna köpa några av dom där naturtrogna gnomerna och kanske en ny vagn när vi nu ändå är igång??”

Detta skulle han inte sagt, Selarund gnider genast sina händer och ser sin möjlighet att sälja mer. ”Vagn säger ni, jag har just fått in två stycken, en svart öppen vagn som kanske kan passa, eller nej nu vet jag. Jag fick just in denna silver och förgyllda täckta vagn som skall dras av ett 6-spann av de finaste hästar, ja jag har ju givetvis även dessa till salu.”

Torbjörn som hållt sig i bakgrunden börjar genast inspektera vagnarna och med sina falkögon ser han varje skavank (en kritt är en kritt).

Förhandlingen börjar och de närvarande beslutar sig för att den förgyllda vagnen är det bästa alternativet nu när de ska till Thunderspire som emasarier för Calarel.

Givetvis ska den ju dras av 6-spannet, och med två stycken gnomlycktor och ett alviskt rep in på köpet går affären i lås.

Nu när gruppen har en vacker vagn behöver de ju även någon som kan köra den och vakta den.

Zektol blir den som får ordna detta och kommer tillbaks med ytterligare en Dragonborn och en Nordman. Som kusk har han hittat en halfling, och för att sköta hästarna har en stallpojke hyrts in.

Zyrona smet som sagt iväg på egna äventyr. Jakten på de perfekta kaststjärnorna slutade hos en av Dvärgsmederna i staden.

Dess etui fylld av uråldriga magiska tecken pulserad i ljuset av eldhärden när dvärgen blåste av dammet och tog till orda. ”Dessa stjärnor fick beställt av en tifling vid namn Shadowhorn för många år sedan, tydligen skulle de ha blivit en gåva till kungen, men den kanaljen har inte visat sig sen dess, men handpenningen behöll jag i alla fall.”

Dvärgen skrattar gott och ser sig omkring.

”Håll utkik,” säger han och dyker ner i vatten tunnan och fiskar upp ett litet krus. Han häller upp två snapsar och Zyrona är inte sen att tacka ja, det är ju trotts allt Vita veckan i staden.

Efter den supen byter guldet ägare och affären avslutas och förseglas med ytterligare en sup. Men denna blir för mycket för dvärgen som stupar i backen och Zyrona har lite svårt att hålla sina fingrar borta från dvärgens pung, hon väger den i sin hand och känner på dess vikt,
Hon tar fram sin kniv och skär av den.

… Penningpungen faller snabbt ner bland hennes andra värdesaker och hon sammantrålar igen med resten av gänget på Enhörningen, som ni säkert förstår har hon väldigt bråttom från staden men de övriga i gänget ser ingen anledning att lämna staden för på morgonen efter, så för att inte få en ny nemis så smyger Zyrona tillbaks till dvärgen och lämnar tillbaks pengarna hon ”lånat”.

På morgonen efter spänns hästarna för vagnen och äventyrarna sätter av från staden i sporrsträck, har man skaffat en ny vagn måste man ju se vad den går för.

Och Melvin får vi inte glömma, han traskar på, fast han berättar jag mer om en annan gång.