Även jättar går att vända på!

Efter en ostabil natt så vaknar vi, vi bestämmer som för att vi kan dra nytta och orcerna. Krall stiger ut ur tältet ”Gör i ordning ett gäng scouter” säger han till en av dom mindre av orcer.

Efter en midre stund har 10 orcer samlat sig utanför tältet, en av dom stora anmäler att scouterna är här, Krall stiger ut till scouterna ”Scouta framåt i passet och se vad vi hittar längre fram”. Dom springer genast iväg, Krall går tillbaka in i tältet med oss.

Efter väntat en halv dag så är dom fortfarande inte tillbaka, väntar långt in på kvällen så kommer 1 staplandes tillbaka, det ser ut som harpyrerna han gått till anfall. Frågar den blodiga orcen om vad som hänt ”Det är harpyrerna som anfall, vi inkräktade på deras område, längre fram är där bara ett stenras”.

Förberedning för avfärd tills imorgon startas, ”På morgonen ger vi oss av” säger Krall, ännu en natt spenderar vi hos orcerna, när vi vaknade igen så hade det fortfarande inte hänt oss något, vårt följe är också oskadda.

Vid grynningen så ger vi oss iväg med orkerna i täten, nu när vi kommer i så här stora kvaniteter ser harpyrerna lite rädda ut, det tar en liten stund men till sist så kommer vi fram till stenraset som scouten hade berättat om.

Jag klättrar upp snabbt för väggen, hoppar mellan klippblock, ibland även voltar uppåt för att kolla övanför stenraset, det jag ser är soljus, massor av öppna fält, ser även en stor skog, efter kollat på denna magnifika utsikt ser jag även vägen som leder ner får berget, den är ca 10m bred och på var sida om den så är där ett stup på ca 1000m. Jag klättrar ner igen och berättar vad jag sätt.
Krall beordrar orkerna att börja röjja så att vi kan ta oss fram med vagnarna, orkerna klättrar upp på stenvallen och 8 orcer tar i lite för mycket när dom ska ta bort en av dom större bumlingarna att dom åker med stenen ner för detta stupet. Dom fortsätter och rensar och under tiden så rasar där ner fler stenblock uppeifrån, 2 till orker krossas nu.

Något misstänksamt är där uppe, Krall beordrar 10 orker att klättra upp och kolla vad det är, när dom kommit upp och det gått en liten stund så hör vi 10 skrikande orker, efter det för vi ett högt dånande skrik. Orkerna börjar flyga ut över kanten och störtar till marken.

Dom börjar tappa moralen och vill inte röjja mer, ger kommentarer till Krall att han vill bara ta dö på dem. ”Vem stör mig?” hör vi en mullrande röst uppeifrån, kollar vi upp så ser vi ett gigantiskt huvud, han har även en jättelik sten, Ziek börjar nu skrika som en flicka och hoppar under sin vangn och forsätter skrika, Krall höjer sin röst lite så den kan höras ändan upp, ”Vi är bara här för att passera”, ”För att passera behöver ni betala mig 4 hästar”.

Krall tänker till lite och kommer på att tänka på en sak han har, ”Jag kan göra så du får oändligt med mat”, jätten sänker ner stenen ”Kom upp så kan vi av göra detta”. Jätten hissar ner en en stor korg, jag och Krall stiger in i den och blir upphissade. Ziek ligger fortfarande under vangnen och är vettskrämd.

Väl uppe så tar Krall fram en sak ur sin säck, det är en korg, ”Tänk på vad du vill ha och sedan öppna korgen”, jätten öppnar korgen och där är inget i den. ”Du måste koncentrera dig”, jätten försöker en gång till och öppnar korgen denna gång är där all mat kan kan tänka sig, häst-korv, häst-stek, häst på grillpinne, ja allt du kan göra med häst. ”Hur var namnet?” säger jag?, ”Gank heter jag” svarar jätten.

Gank verker inte vara övertygad att den fungerar imorgon ”Hur vet jag att denna fungerar imorgon, kanske är det för att ni är här, ska jag kanske ta er till fånga med”, som en komprimiss så stannar vi här tills imorgon. Jätten greppar tag i oss båda två och börjar gå iväg, ”Vi måste informerar dom där nere om det” säger jag, jätten vänder om igen och håller oss utanför kanten så att alla kan se oss. ”Vi stannar här uppe för idag, slå läger så gott det går och människorna är inte mat” säger Krall.
Gank tar in oss i grottan och slänger nästan in oss i hans stora but, jag hade inte haft några större problem att ta mig ut, men eftersom vi kom till en uppgörelse så stanade jag kvar. Hans somnar ganska snabbt senare, det var ingen prydlig sömn här, där låg halvätna kadaver över allt och jätten snarkar på ganska bra. Det blir en ganska lång natt.

Dagen där på så vaknar Gank, han är redan nu hungrig, han vill ha mat så han öppnar korgen, denna gången var där ingen mat. ”Samma sak som igår, du måste koncentrera dig” säger Demerius, Gank testar en gång till och denna gången koncentrerar sig och sedan fungerar det. ”Ahhh… Det fungerade, ni höll ert löfte, men tänk om den inte skulle fungera tills imorgon, jag kanske ska hålla er fångna för alltid”, ”Vi höll vårt löfte nu är det dags för dig att hålla ditt” säger Demerius, han är lite motstridig men säger ”Ett löfte är ett löfte ni får väll gå”.

”Jag antar att detta är också tillräkligt för att vis ska kunna komma igenom här utan att betala mer” kommer Demerius med som förslag, Gank som har nu fått oändligt med mat gåt med på detta, ”Vi får etablera ett lösenord, vad sägs om ‘Gank har nu fått mat från Demerius bord’”.

Gank forslade under stenarna, vårt följe åkte ner från berget, vi gick tillbaka med orkerna för att hålla en turnering om vem som ska vara temporär ledare, en stog kvar, vi stanna över natten gick tillbaka med 40 orker som eskort, skickade tillbaka dom. Ner för berget och in i lägret sedan och tog en matbit.

Just det vi gav även ett lösenord till orkerna ‘Krall Kratosh är den ände, låt mig passera’.

Lite utförligare skriver jag senare, gällande slutet då. Resaverar för felskrivning på lösenord.