Labyrinten från helvetet.

Dörren ser obehaglig ut och det går en kall kår längs ryggen på Sam. Jan E är bakom den och har mest troligen gått vilse. Hans liv är i fara och ingen till sin hjälp.

Ingen vill egentligen gå in och de försöker övertala varandra att han mest troligen hittat en bakdörr ut till friheten.

Han kommer när som helst. Det är bara att vänta.

Men han kommer inte.

Till slut tar Sam ett djupt andetag och med sin beretta i högst hugg tittar hon på sina kamrater och öppnar dörren.

Väggarna är det värsta hon någonsin sett. Det sticker ut ansikten och armar som försöker greppa efter henne.

Hon slår en blick bakom sig för att se om han kommit tillbaka men nej det har han ej.

Hon går långsamt fram för att undvika armarna och när hon kommit en bit hör hon hur dörren stängs men ingen av vännerna har kommit in.

Hon försöker skaka av sig den obehagliga känslan av att inte ha någon uppbackning och börjar sitt letande efter Jan E.

Undertiden överväger de andra att bättre fly än illa fäkta.

De aggerar dock inte på denna känsla utan beger sig in i huset för att hitta något av intresse.

De letar igenom huset och kommer till en trappa som leder upp.

Nackhåren reser sig på dem när det ser den mörka vinden och ser spindelnäten. Hur stora spindlar bor här och hur giftiga är de? Frågorna blir många när man har en fobi även om man behåller dem för sig själv.

Brandröken smyger längs taket och ger vinden precis det lilla extra som gör det svårt att andas och se.

Kombinationen av dåligt sikt och andnöd ger ju det där lilla extra till en fobi som inget annat kan.

John är den som är modigast och tar sig upp för trapporna.

Vinden är full av gamla leksaker och sport utrusning.

John tar en tygbit över ansiktet och vrålar ner för trappan att han hittat en kista och Ryans nyfiken het börjar bli starkare än fobin.

Han tar sig samman och täcker sitt ansikte för att kunna andas bättre och tar sig upp för trappan.

När han tagit sig fram till kistan upptäcker han att den är mer än dammig och äcklig. Den är låst.

Men det är inga bekymmer för en man med yxa.

Ett bestämt slag med baksidan av yxan bör göra tricket ha ha.

John ser han höja yxan och tar snabbt en steg bakåt. Inte för att han är rädd men ändå.

Kistan är full av gamla armékläder och vapen.

John ser en gammal sabel och tar upp den. Han står en stund och vägen den i handen innan han bestämmer sig att den kan var bra och ha.

De tar med en gammal halvautomatisk desert eagle till Nadin.

Den är inte det mest grasiösa i vapenväg då den är tung, grovkalibrig och har låg magasinkapacitet. Men den är bättre än inget.

Nadin tar i mot den med viss tvekan. Det ser väldigt ansträngt ut för henne när hon försöker hålla i vapnet samtidigt som hon hoppar fram på sina kryckor med foten i en omänsklig vinkel.

Nu känner de sig i alla fall redo att ansluta sig till sina vänner och börjar gå mot dörren.

Jan E har nu varit inne i labyrinten av gångar ett par timmar nu. Han har inte mycket kläder på kroppen eftersom han lämnat något vid varje korsning han passerat och de han har har rivits sönder av armarna som finns i väggarna.

När han irrar runder hittar han sina saker han lämnat och han väljer alltid en ny väg att gå. Någon gång måste han hitta ut tycker man ju.

Sam hittar saker i varje korsning hon passerar och hon föjler dem eftersom hon är övertygad om att de kommer att leda henne till Jan E. Men för att veta vad hon passerat en gång vänder hon på sakerna.

Luften är torr och det river i hennes hals. Den som ändå hade haft ett glas vatten eller vad som helst att dricka. Sprit hade ju inte varit fel i detta läget.

En av korsningarna är utformad som ett barn rum.

Här finns det en barnsäng med blodfläckar och en stor hård gul fläck. Det vänder sig i hennes mage av synen.

Över sängen finns en affisch av en ängel med ordet mamma under och en pil som pekar mot den.

På golvet ligger det fyra klossar som bildar ordet hata.

Här stannar hon och försöker hitta någon ledtråd till var barnet kan ha tagit vägen. Men hon hittar ingent och hon sätter sig för att titta närmare på klossarna.

Hon försöker bilda nya ord med de fyra klossarna men hur hon än gör så bildar det samma ord hela tiden. Hata.

John, Ryan och Nadin har nu också tagit sig in i labyrinten.

De upptäcker snart att de går i cirklar och de stannar för att försöker komma på en ny strategi.

De bestämmer sig för att de ska börja gå i motsatt håll mot vad pilarna i golvet visar.

De hittar en tidning med rubriken. Basitaliskt mord utför av en pojke.

I artiklen framgår det att de sociala myndigheterna hade upptäckt morden vid ett besök hos en familj.

Morden var mycket brutala. Offerna var huggna med över 50 hugg per man.

Två foto ramade in artikeln.

Ett foto från brottsplatsen av ett par övertäckta kroppar gjorde artikeln gav kalla kårar.

På det andra fotot sitter Peter Kristoffersson med ett drogat utseende. Man kan tydligt se att han är misshandlad.

John, Nadin och Ryan stannar för att diskutera vad det ska göra här näst. Idéerna haglar om att vänster är alltid rätt och därför bör de ta alla korsningar till höger. Kanske deras vänner har hittat ut. Lever de överhuvudtaget.

Det börjar bli varmare och det börjar bli svårt att andas.

De sätter sig ner för att vila.

Svetten rinner längs deras ryggar och om bara de får vila lite kommer de snart på den bästa iden genom tiderna.

Undertiden hittar Jan E en lampa med något konstigt tecken på.

Sam och andra sidan är övertygad m att i denna korsningen ligger svaret till alla frågorna men hur hon än vänder och vrider på allt hon kan hitta hon inget.

I sin frustration plockar hon upp klossarna och stoppar dem i sin väska.

Reaktionen var inte vad hon hade tänkt sig. Ett barn kan höras på avstånd snyftande och gråtandes.

Ljudet blir högre och det kommer närmare.

Ljudet gör att hon gör att hon fryser till. Vad har hon gjort.

Långsamt lägger hon tillbaka klossarna och tar ett steg tillbaka.

Men ljudet fortsätter. Sam sätter sig ner och väntar och hoppas att barnet som kommer i alla fall har skinn på kroppen och inte skrämmer livet ur henne fullständig.

Hon sitter och väntar med nerverna på helspänn. Sakta ta hon fram sin beretta och rikar den mot ljudet.

Alla andra ljud upphör och nu är det bara att vänta.,

Samtidstidigt har John, Nadin och Ryan kommit på fötter igen med en plan som de inte är helt övertygade kommer att funka men det är i alla fall en plan.

De hoppas på att de andra har tagit sig ut och nu ska de bara hitta utgången själva.

Efter x antal svängar i korsningarna efter konstens alla regler.

Ser de en vuxen människa sitta i en korsning. De kan inte se vem det är än men när de kommer lite närmare ser de att det är Sam.

De kallar försiktigt på henne. Men de får inget svar.

De närmar sig och personen står fortfarande med ryggen till.

Sam hör fortfarande barnets skrik som bara blir högre och högre. Det blir mer intensivt och upptar alla hennes sinnen.

Skräcken har henne i ett grepp och väntan börjar bli olidlig.

Det är då John försiktigt klappar henne på axeln.

Hon vänder sig snabbt om och sätter pistolen mitt i pannan på honom och precis när hon ska avlossa skottet. Ser hon att det är John.

Sam ger en lättnadens suck och riktar sitt vapen mot golvet och säger. –Vad bra att ni kom. Barnets skrik håller på att göra mig galen.

De titta oförstående på varandra och säger –Vilket skrik?

Sam säger. –Ta upp klossarna så kanske ni också kan höra det.

De gör det men ljudet är försvunnet som om det aldrig varit där.

Jan E dyker upp och nu är gänget i alla fall tillsammans igen.

Han har en mapp i handen. Han ger den till Sam och säger.- Det är en artikel och en polisrapport som jag har hittat här i gångarna. Kan du se om det kan finnas något i dem som kan hjälpa oss?

Hon läser snabbt igenom och säger. – Vad jag kan få ut fanns det inga bevis på att det var Kristoffersson som mördade sina föräldrar. Men han har varit utsatt för något hemskt. Han skulle placeras hos en fosterfamilj. Det står också att han var väldigt skör och kattonisk. Vi måste hitta honom och hjälpa honom.

Hon sätter sig på huk och skriver med en krita på golvet ett meddelande till Kristoffersson. Vi ska försöka hjälpa.

Jan E börjar berätta. – När jag kom in och dörren stängdes. När jag vände mig om var dörren borta. Och det kom upp en text där det stod. Lämna eller ta min plats i helvetes förkammare.

Ansiktena och armarna är borta från väggarna och det börjar bli ljusare i gångarna.

De kommer överens om att inte följa pilarna på golvet. De ska i stället så i raka motsattsen till dem och hoppas att det ska vara rätt och att de tillslut ska hitta ut.

De kommer till en korsning och Jan E stannar till och säger. –Här hittade jag mappen.

De kommer fram till en korsning som är full av tavlor på människor som torteras i vad som verkar vara helvetet.

Det står saker skrivna på väggarna med en barnsig handstil.

Jag ska inte brinna i helvetet.

Mamma låt dem inte hitta mig.

Ta min plats i helvetet.

Låt dem straffas i stället för mig.

Taket blir högre och högre upp för att till slut försvinna helt. De hör en rovfågel och stanken börjar bli starkare.

Det luktar av ruttna kött och då börjar väggarna rasa samman.

Det kommer varelser mot dem från alla håll.

De ser ut att en gång varit människor. De har ruttnat och vissa kroppsdelar står i konstiga vinklar.

De anfaller och gänget ställer sig med ryggarna mot varandra.

Striden är kort. John tar delar på några stycken och Nadin skjuter huvudet av en.

De drar på sig några småskador utom Sam som i sin iver att skjuta en odöd. Lyckade mest med att skjuta sig själv i benet.

Jan E tittar med sympati i ögonen och gör vad han kan för att stoppa blödningen.

Dörren har dykt upp igen och det hörs röster bakom den.

De går igenom dörren och kommer in i rummet som brann.

Brand har lagt sig men nu är det inte tomt längre.

Här finns det skorpioner på golvet och på en säng sitter Kristoffersson.

Han sitter och mumlar något osammanhängande men vi kan inte riktigt höra.

Rummet vi kommer i från rasar samman och en annan dörr öppnas.

En skräckinjagande varelse kommer in. Han är full av läder och metall. Han ser vanställd du med sina stora tänder. De har aldrig sett något så hemskt. Inte ens i de värsta skräckfilmer.

Chocken av att de denna varelse träda in i rummet får John att frysa till is och fall in i ett katoniskt tillstånd. Nadin svimmar på fläcken medan de andra försöker få ett grepp om verkligheten.

När varelsen kliver in i rummet skriker Kristoffersson. – Ta dem i stället.

Sam riktar sin pistol mot Kristoffersson.

Varelsen pekar på Sam och frågar. – Är du villig att ta hans plats.

Sam svarar som i trans. –Nej och skakar på huvudet.

En ny dörr öppnas och en kvinna och en man kommer in.

Det är en man och en kvinna. Mannen bär på ett tjokt läderbälte och kvinnan har en stor kniv i handen.

Kristoffersson skriker. – Rädda mig mamma.

Sam skriker ta Kristoffersson och Ryan skriker ta föreldrana.

Sam ändrar sig snabbt och vrålar hon med ja ta föräldrarna.

Men varelsen skrattar bara och säger. – Dem har jag redan.

Sam – Men varför ska du ha Kristoffersson ?

Varelsen tittar på henne och säger lugnt. – Han har kallat.
Sam – Varför har du det? Och Sam vänder sig mot Kristoffersson men får inget svar. Han bara ser på sina föräldrar och ber dem hjälpa honom.

Det börja kännas som ett dödläge nåtts och Sam börjar bli rejält orolig. Nu måste något hända.Vad som än händer så måste något hända nu.Med det i tanken vänder Sam pistolen mot Mamman och trycker av. Träffen tar mamman rakt i huvudet som gör att det exploderar.

Jan E vänder sig mot Nadine och försöker väcka henne. För nu är alla goda råd dyra.

Pappan kastar sig mot honom och slår honom med sin läderrem. Han träffar honom hårt och fläker upp ett stort sår i sidan.

Ryan ger John en lavett med han skriker vakna.

John vaknar ur sin trans och utan att tveka hugger han till mot pappan och delar honom i två delar.

När tystnaden lagt sig. Går varelsen bort till Kristoffersson och tar tag han i benet och drar med honom. Som skriker för full hals att någon ska rädda honom.

Men gänget ser bara när han dras i väg övertygade om att han förtjänat sitt straff.

De försöker igen att stoppa blödningen i våra hjältars kroppar. De lyckas inte så bra men det är bättre i alla fall.

De tar sig till bilen och kör i väg till det bästa sjukhuset i staden.

De vill ju inte behöva amputera lemmar i onödan. De har hört rykten om att de gör de på vissa sjukhus.

Sam opereras och Nadins ben blir gipsat. Alla blir inlagda men John vill först inte höra talas om någon inläggning av honom och det krävs mycket övertalning för att få honom att stanna.

Vi måste lära oss första hjälpen säger Sam till sina vänner ch när en sköterska kommer in frågar hon om hon känner till var de kan få en sådan.

Sköterska tittar lite misstroende på henne men lovar att komma med några broschyrer dagen efter. – Polisen kommer i morgon och vill då ha en redogörelse för vad som hänt er.

Vi kan inte säga sanningen. Vi måste komma på vad vi ska säga.

Efter mycket diskussion kommer de fram till att de varit i skogen för att kampa och grilla. Och detta hände.

Sams skottskada. Sam trodde hon såg en björn och i förvirringen och mörkret råkade skjuta sig själv i benet.

Brännskadorna. Vi hällde bensin på lägerelden.

Jan E trillat ner för ett berg.

När polisen kommer försöker de övertala honom att deras lögn faktiskt hände men han såg inte övertygad ut ett dugg.Till slut ber han om Sams vapen för att de ska jämföra kula hon hade i benet med pistolen.

Då kommer en man in i en snygg kostym och visar sin bricka snabbt.Han ber polisen komma ut i korridoren för att prata lite.Polisen är först inte så intresserad av det men följer med till slut.Efter ett par minuter kommer polisen in igen med en butter uppsyn.

-Ni har vänner högt upp märker jag. Jag har inga fler frågor. Utredningen har tagits över av någon högre upp.

När de blivit ensamma igen säger John – vi skulle ljugit bättre.