Dagboksanteckningar Bronweg Junior

Jahapp så detta är då en storstad, skulle det va nått att ha.

Massa folk samlade på en och samma plats, behöva tränga sig fram nej tacka vet jag tysta lugna Rååbäck, det enda som bryter tystnaden där är fallande trä, och för att inte tala om den där slyngen utanför staden, ville ha betalt för att visa vägen till värdshuset, Nej tur jag hade Ylva med mig, hon sätter respekt i folk hon, fast jag hoppas att vi snart kan hitta ett jobb, pengarna börjar sina, men ännu ska jag väl ha råd med en öl eller tre.

Hjorten och Tisteln, skulle det vara ett namn på ett värdshus? Det kunde ju lika gärna hetat Hjortronet och Tisteln, vad har Hjorten med det hela att göra, dom dricker väl inte öl?

Inte mycket folk här, är ölen slut? Nej så illa kan det inte vara.

På värdshuset, träffade jag en liten flicksnärta med spetsiga öron, Naivara verkar hon heta, nåväl, gott luktar hon iafall.

Även en redig soldatkarl vid namn Xaviar dök upp under kvällen men han verkar inte kunna svinga en bägare, höll sig till vatten, vilket nu i efterhand kanske var klokt.

Ytterligare en spetsöra fast mer väderbiten än den första vid namn Talron, klädd som en präst kom också och gjorde mig sällskap men han ville bara ha såndär trams saft, vin kallar dom det visst. Nej tacka vet jag ett stop skummande öl.

Men en som satte sig vid vårat bord, Rieta hette hon visst, horn i pannan hade hon men jag fick aldrig grepp om henne, stortsvärd men ingen rustning – så kan man väl inte gå klädd i strid?

Jag hade verkligen tur denna kväll, jo ni förstår, jag hade nog bara hunnit ta en två, tre bägare än så länge när ett gäng hobbgoblins stormade in på baren och försökte bränna ner stället.

Dom kanske inte heller förstod namnet? Givetvis hade jag Ylva nära vilket var synd för dom, nu vet jag inte så mycket om hobbgoblins men de verkar inte vara så fästa vid sina huvud. Hahaha. Ja som ni alla vet så fungerar ju Ylva bäst efter fyra- fem stop men en fick hon tag i iafall. Fick istället använda krafterna jag ärvt av min mor.

De andra vid mitt bord verkade också klara sig bra, inga skador vad jag kunde se, men en av långörona, verkade ha kraft att läka, dom skulle kanske vara några att slå följe med, denna staden verkar ju helt galen.