Dagbok av Rieta

Efter branden.

Pantachy heter värdshuset som vi bor i. De har bekväma sängar och en god frukost. Vad mer kan man begära.

I dag vaknade jag upp nöjd med mig själv. Vi har gjort något bra. Bränderna är släkta och de skadade har blivit omskötta.

Det är tur att Talron fanns där för att lindar folkets lidande. Han verkar veta vad han gör. Brutna ben, bränskador och skador från striden. Alla som behövde hjälp fick det.

De trodde att denna byn skulle vara lätt att ta över men de hade inte räknat med att det skulle finnas ett gäng hjältar. Det måste ha varit en överraskning de sent glömmeroch förhoppningsvis kommer de aldrig tillbaka.

Jag måste tillkänna ge att Xaviors hältemod. Han offrade sig för den goda saken. Mycket imponerand.

Han sprängde den vagnen med varelsen när det såg hopplöst ut. Utan att en tanke på sitt eget liv. Det var tur att vi hittade resterna av honom och att det fanns ett tempel i Avandras ära.

Avandra är den rätta guden att skänkte honom en ny chans i livet att använda till att bekämpa förtryck och deras frukansvärda anhängare. Ju fler vi är i kampen ju bättre är det.

Ialla fall så behöver han helt klart en ny rustning. Han kom in på värdshuset när vi åt frukost. Endast i klädd ett höftskynke. Om det var uppmäksamhet han ville ha så fick han det i alla fall. Det inte var dag det kommer in en halvnaken karl bara så där mitt i frukosten.

Vår frukost blev avbruten av en halvalv som kom och satt sig vid vårt bord. Han hette Eoffram och var en rådsman i staden.

Han förklarade att sju människor och sju artifarker hade försvunnit. Mitt i stridigheterna hade de kidnappat dem och gjort inbrott i slottets kassavalv och stulit sakerna. Och det få ledtrådarna de hade var en hobgoblin som inte ville prata och en massa bybor som sett vilket håll de begett sig.

Efter lite förhandling om vad belöningen var. Kom vi fram till att vi skulle försöka hitta folket och sakerna. Det enda jag inte rikigt förstod var hans kärlek till sakerna. Han tycket det var lika viktigt att hitta grejorna som människorna. Förstår han inte att det bara är materiella ting som säker går att ersätta och om inte så är de inte viktigare än folket.

Vi gick till fången och försökte få fram någon information. Jag kom ganska snabbt på att det inte var någon större ide att prata med varelsen. Han skulle säker bara ge falsk information i alla fall och vårt bästa ledtråd nog i alla fall var bobyna. Men Xavior hade bestämt sig för att prata igäl honom för han slutade inte prata och man kunde se hur varelsen vred sig i smärta med han försökte få vakten att tysta honom.

När han tillslut tröttnade och bestämde sig för att gå och hämta ut rustningen som vi skulle få med de 200 gulden i belöning tog Bronweg över med Ylva men det gick inte. Vaktena hade något emot att Ylva förhörde. Jag som aldrig varit med vid ett förhör antog att så går det säkert till men inte vakterna.

Vi gick in mot staden och möte upp Xavior som nu hade fått sin rustning. Vi frågade runt var folket kan ha sett och fick en bild framför oss vart de kan ha blivit bortförda.

Vi gick under tystnad till porten och när vi väl var där började jag leta efter spår efter vårt villebråd. Nu är det ju så att orättvisor har svårt att gömma sina språr för mig och det gick väldigt lätt att hitta dem.

Tur var det att vi hade Talron med för han varnade oss var vi inte skulle gå och gav oss små uppmuntande ord på vägen.

Nu har vi i alla fall kommit en bit på vägen. Problemet blev när vi kom till berget att vinden var full av grus och damm. Vi var tvungan att söka skydd i denna grotta som jag nu sitter och skriver i.

Talron sover redan han var helt slut efter vår march. Nu ska jag äta och lägga mig att vila medan Xavior sitter eld vakt. En björn……A