Blodbad

Ljudet ekar mot bergväggen när björnen ryter. Naivara vänder sig om och rablar något, björnen går ner på alla fyra benen igen och gäspar. Xavier rusar snabbt mot björner och puttar omkull den. Björnen försöker slå lite tillbaka men sedan somnar på fläcken medans Bronweg, Rieta och Xavier står runt den och slaktar.

Det tar inte lång tid innan björnen ligger som livlös, det slutar inte där heller. Rieta känner sig hungrig och skär loss en stor bit kött från ryggen på den. Bronweg funderar på att skinna den för att sen kunna sälja skinnet, han höjer Ylva högt upp och börjar med att försöka skinna besten. Efter dryga 20 minuter så är han klar och gör Xavier sällskap vid elden. Han hade fått loss två bitar med björnskinn, eftersom det inte såg ut som han kunde sälja dom bitarna så gjorde han det bästa av det och stoppade in dom innanför rustningen vid axlarna, det såg ut som han nästan hade badat i blodet från björnen.

Under tiden som Bronweg skinnar björnen och hotet var borta gick Talron och Naivara tillbaka till att vila under natten. Morgonen gryr och Rieta har förberätt björnkött till alla som ville ha.

Efter frukost så beger vi oss vidare, Naivara tog täten denna gången, hon följde vägen för det måste varit den vägen dom hade tagit. Rieta kollar runder och lite efter spår och om vi är på rätt väg. Efter ungefär tre timmar när klippväggarna börjar resa sig på båda sidor av vägen se hon blodspår på ena siden. Hon börjar undersöka och ser att det går upp på kanten, klättrar upp på ena sidan och kollar runder. När hon kommit upp kollar hon runder lite efter några spår men ser förtäckta gropar. Hon går försiktigt upp till en av dom och kollar ner, det hon ser är jättelika ägg. Uppe på den högre klippavsatsen ser hon två mörka figurer försvinna ur synhåll, ser även två lite längre bort på vägen bakom en stor sten.

Spåren leder ner till vägen igen och vi tar oss sakta framåt, innan vi kommit fram till stenen så beslutar vi oss för att runt den genom att klättra upp. Vi klättrar upp och Rieta leder vägen, enligt henne finns groparna lite överallt. Just som när vi ska gå förbi som närmast till stenen så upptäcker dom oss och anfaller, det är stora insekter. Från sidan kommer ett par mindre insekter men ser väldigt otrevliga ut.

Dom två stora börjar skuta gift spikar mot oss, dom tre små är väldigt ättriga och går fullt in med att ta smakprover på oss. Bronweg tar yxan och sätter den i en av dom små, Xavier anfaller en av dom stora och håller han, Rieta utmanar en av dom små och Talron och Naivara tar den sista av dom små. Efter en stund med många skador och mirakel så tar vi ner den sista av dom små, dom stora var ett lite större problem.

Gift pilarna fortsätter och flyga medans dom springer runt, ner faller en efter Bronweg blev trött på att den rörde på sig, Ylva hjälpte till och hög av huvudet på den. Nu var det bara en kvar, Naivara går till anfall och den sista åker ner.

Bort mot stenen där dom två stora insekterna hade stått ser vi nu en halväten Hobgoblin, Naivara vår eladin rogue är inte snabb nog att plocka alla saker på denna varelse, hon hittar en karta i byxlinningen, vad som fanns kvar av den, där var även ett par sidoväskor med lite olika små saker så som bennål och tråd, en fiskekrok och lite annat bra att ha.

Naivara kollar närmara på kartan och det är en dålig karta men det ser ut som om den undviker farorna så man kan på så sätt komma fram snabbare. På kartan stog där också Rivenroar vid slutpunkten på den. Färden bär av med kartan som guide denna gången, den slingrar sig fram genom allt möjligt men där syns inte till några djur eller insekter som är hungriga.

Solen står snart högst upp på himlen, det är lite snålvindar och torrt väder. Enligt kartan börjar vi närma oss, det har gått närmare fyra timmar efter vi började följa kartan. Till slut så ser vi ett gammlat något förfallet slott, det är inslutet med berg med bara en öppning med mur. Det ligger uppe i bergen, när vi kollar på det känns det som en mörk och svart aura runt slottet. Vid porten syns det 2 hobgoblins som ser ut som dom ska stå vakt men dom är upptagna med annat. Växtligheten har tagit över det mesta av slottet, och även murer som stänger inne det. Bergen runt slottet reser sig upp mot 30-35 meter över och den ända vägen in är porten.