Sakta men säkert börjar vi hitta folket.

När man står vid ett vägskäl. Där alternativen är att gå tillbaka en bit för att rensa upp eller att gå framåt. Är det inte alltid lätt att välja.

Det är ju alltid bra att hålla ryggen fri men samtidigt har de stackars byborna varit fångar för länge och vem vet vad de utsätts för. De kan bli torterade och offrade innan vi hinner fram om vi inte hittar dem snart. Men gruppen tyckte som jag att vi måste fortsätta framåt. Vilket jag tycker är bra av många anledningar.

Tanken på att behöva möta dessa monster tilltalar nog ingen. Bara berättelserna skrämmer en.

Bakom oss fanns två writghs. De är nekromantiska tomma kärl som suger energin ur sina offer. De fuskar. Och när de är som svagast förvandlar de dem till kopior av sig själva. Det är deras avundsjuka till allt levande som driver dem. Jag har även hört talas om att de har lyckats driva folk till galenskap. Som gjort att de vänt sig mot sina egna och dödat sina vänner.

Framåt fanns det hobgoblins och annat pack.

Sir Tainian är väldigt hämndlysten sedan vi hittat hans son brutalt mördad. Jag var tvungen att fälla honom för hans eget bästa när han skrivandes anföll en hobgoblin och en liten drake. Jag hann inte tänka utan mest reagerade när han kom farande förbi mig. Men som tur var stod Talron precis rätt och fångade upp honom så han inte skadade sig.

Striden var kort och även om hobgoblinarna började strömma till upp för en spiraltrappa hade de inte mycket att sätta emot. Men gott samarbete kunde vi fortsätta framåt och ner för trappan hobgoblinarna kom i från.

Sir Tainian fick ut sin vrede på de hobgoblinarna som vi dödat genom att lemlästa dem och hugga dem i små bitar.

Detta var det säkraste sättet att få ut alla hämndbegär. En man på 70 år har inte på slagfältet att göra.

Där ner hittade vi ännu fler hobgolins. Det stod tre krigare där med en bågskytt bakom sig. Ännu längre in står ledaren.

Även denna striden går som det ska och under tiden Naivara letar efter loot undersöker jag rummet.

Jag hittade tecken får att en av fångarna har varit här men jag får inte ut några detaljer. Jag börjar känna mig frustrerad över att de går fortare. De verkar som de är utspridda över hela stället.

De hade ett altare som tillhör Bane här. Konstig placering av ett altare. Jag annser nog att det inte var det smartaste stället att placera det på med tanke på det stora avfalls hållet som bara är ett stenkast bort. De som använder detta altare kan ju inte vara speciellt trogna.

Men det är ju och andra sidan är det lägre varelser som tillber denna guden.

När vi kom in i det rummet som jag sitter i nu och skriver fanns det råttor och några hemska stayer. Tydligen kallas de för displacerbeasts. De ser ut som hårlösa svarta pantrar med sex ben och två hemska tentaklar på ryggen.

Först blev jag rädd och tänkte att om de skulle komma till liv överlever vi aldrig men när jag såg kvinnan ligga på altaret där inne hade jag inget val.

Problemet var bara att i rummet fanns det fyra stora råttor. Hemska varelser. Jag hatar dem. De är äckliga, fula, skitiga och fulla av sjukdomar.

Vi lyckade visserligen döda dem men nu är några av oss sjuka.

Här fanns två gnomer med pilbågar. De flydde och Naivara och några till förhör dem nu i det andra rummet under tiden jag skriver i denna bok.

Altaret i detta rummet har en stor svart korp över sig.

Det är verkligen en stor variation på gudarna här undrar vad det kan betyda. Hmmm