Overlook med omnejd

Väster om Elsir Dalen

Overlook

Overlook view

Staden Overlook står på den östra sidan av Stonehome Mountains, en grå rad sönderfallande toppar lika gammla som världen själv.

Stadens grundande ligger någon gång långt tillbaka i tidens töcken, vid en tidpunkt efter dvärgarna i denna region kastade av sig slavbojorna och jagade jättar och orcher väster om bergen i slutet av Age of Chains.

Overlook, och fästet Bordrin’s Watch, byggdes att skydda befriade dvärg folk, och dessa verk skulle vara den första försvarslinjen om deras forna fiender skulle råka glömma sitt nederlag och ännu en gång försöka förslava dvärgarna.

Sedan begynnelsen har Overlook aldrig varit under attack, men Bordrin’s Watch har gång på gång fått slå tillbaka fienderna, minst en gång per århundrade. Overlook levererar soldater till bergspasset, och även de resurser som behövs för att se till att de vakande aldrig är utan de varor som de behöver för att leva upp till sitt urgamla ansvar.

Medan det är hårdföra dvärgakrigare som håller vakten är staden Overlook betydligt mer kosmopolitisk och omfattar folk av nästan varje känd ras och kultur från detta hörn av världen. Dvärgarna är fortfarande dominerande grupp, men människor och halflings utgör en god tvåa, följt av dragonborn, tieflings, och en klick eladrin och alver, samt ett mindre antal av andra, mindre kända, raser. Overlook är till stor del ett centrum för handel och människor på båda sidorna av berget kommer till staden för att byta varor, rykten och information. Stadens stora antal marknader och livliga gator gör det till en idealisk plats att göra affärer, vilket gör att ett visst verktyg eller anordning är mer sannolikt att hitta här än någon annanstans milsvida runt staden.

Handeln kompletteras av en robust gruvindustri. Bergen är rika på järn, silver, tenn, och inte så få ädelstenar. Dvärgar och mänskliga gruvarbetare och malmletare drar ut från Overlook varje dag, vissa arbetsgrupper håller sig i mörkret i de djupa gruvorna, medan andra kammar höjderna på jakt efter skatter. Vissa lyckas, andra misslyckas, och vissa av dem försvinner bland de dimmiga topparna för att aldrig ses igen.

Trots att staden är beroende av Bordrin’s Watch för att uthärda de flesta av attackerna från väst, är staden inte utan sitt eget försvar. Dvärgarna uppförde branta väggar för att skydda sig, och allt eftersom staden växt har fler murar uppförts att innesluta sin växande befolkning. Hittills har detta hänt fyra gånger, vilket ger staden fyra uppsättningar av murar. Den kåkstad, det inofficiella nionde distriktet, växer bortom den östra muren och det är bara en tidsfråga innan rådet beslutar höja ännu en mur och lägga dessa ockupanter till resten av staden.

Murarna i öst och väst genomborras av varsin stor port som flankeras av två kvadratiska sten torn. Oftast står grindarna öppna, även
mitt i natten, men när problem hopar sig, t.ex. som nu, är portarna stängda i skymningen, och de inre portarna – de som leder till Stora Hallen, kan slå igen ännu tidigare.

Stonehome Mountains

Stonehome Overview Map

Overlook District Map

Overlook Map

Overlook är indelat i 8 olika distrikt, nåja egentligen 9 med kåkstaden men det är ännu så länge inofficiellt, och varje distrikt har sin speciella prägel både vad gäller folk, byggnader, dofter och ljud. Här följer en snabb genomgång över distrikten såsom BäD känner till dem.

Distrikt A – Blister

även känd som Blåsan
”Söker du jobb så kläm hål på blåsan och se vad som kommer ur den”

Distrikt B – Boneyard

även känt som Bengården

Distrikt C – Elftown

Känd för vissa som Alvstad

Distrikt D – Forgeworks

Också känd som Smältan

Distrikt E – High Hall

Höga Hallen på Common

Distrikt F – Nine Bells

Heliga Nian, eller Nio Klockor

Distrikt G – Shantytown

Har många namn, men Kåkstaden är ett.

Distrikt H – Stonehammer

Stenhammaren på Common

Distrikt I – Tradetown

Köpstaden i folkmun

Festens dag

Vi började dagen  med att komma fram till ett bra namn till vårt gäng. Iderna haglade. Vissa bättre än andra. Men efter många om och men blev det BÄD.

Vi fick många misstänk samma blickar mot oss när vi började gapskratta och kommer på ytterligare förklaringar till ordet BÄD.

Jag tycker att detta namn är bara så bäst. Alla kommer att komma i håg detta och förundras over dess betydels. Det bästa för oss  är att vi kan ändra betydelse efter den personen som frågar.

Här är några av förslagen

Bättre än du

Bättre än döden

Besserwissers äro dumdristiga

Bestraffar äckliga dumstutar

Beryktade äventyrare daskar

Och så vidare listan kan bli lång.

Resterande av dagen använde vi till att utforska staden och ha det allmänt gott. Men höjdpunkten måste nog ha varit när vi kom till torget och fick se alla byborna roa sig med att kasta ruttna tomater på den hatade orkledaren Sinruth.

Även jag måste ju delta i detta nöje men eftersom att han inte verkade reagera längre gick jag med bestämda steg fram till honom och lyfte upp han huvud så han kunde se mitt hånlen. Jag viskade till honom att vi planerade att donera hans yxa till staden som en påminnelse av hans nederlag. Han blev lite småsur men jag kände mig stärkt av att folket jublade och kanske stärkte de dem att se att inget är omöjligt.

Naivarah ville att vi skulle gå och lämna in brevet vi hittade i Sinruths rum. Och det är ju sant det måste ju finnas någon som är högre än han. Det är mycket viktigt att vi hittar honom om vår värld ska förbli lite säkrare.

När vi kom till rådmannen var jag lite osäker om han levde. Han var gammal kanske äldre än tiden själv. Det såg i alla fall vara möjligt. Hans rygg orkade inte hålla sig upprätt längre och han muttrade mest.

Han bad Bronweg vara tyst och sen berättade han egenligen inget. Brevet var skrivet av en man i hög posion och att det kom utanför dalen. Jag tror att vi redan gissat det men jag behöll minna tankar för mig själv. För vem vet han kanske skulle kunna komma med något vi inte kunde räkna ut själv.

Tydligen behövde han sina böcker för att kunna ge oss mer information och vi var inte sena att erbjuda våra tjänster att hämta dem.

Vi måste ta oss till overlock för att hämta dem och jag som hade hoppasts på att det skulle vara lite närmare så vi inte behövde vänta så länge med svaren. Men det är bara att vara tålmodig antar jag.

Det tar 9 dagar att vandra dit. Därför bestämde vi oss för att köpa hästar.

Men först var vi tvungna att gå på ett möte som vi var försenade till. En man kom och undrade var vi blev av.

När vi kom till mötet satt de styrande och gav oss information om att det fanns orcer utanför dalen som försökte ta sig in i dalen men att dvärgarna höll de tillbaka. Vi fick även veta att de nu hade samlats under en ledare och att vi kunde få mer info i Overlock.

Ja checklistan börjar bli lite längre nu ha ha

  1. Köpa hästar
  2. Rida till Overlock
  3. Döda orcernas ledare
  4. Ta tillbaka böckerna till den gamle mannen

Mer planering behöv inte enligt mig.

Att köpa hästar blev en annan historia att inte berätta för någon. Det stod ett annat äventyrargäng framför oss som var i full gång med att köpslå om priset på hästarna. Otåliga som vanligt berättade vi för dem att det var en man utanför staden som sålde bättre och billigare hästar. Mycket bra ide men när de krävde att få ett namn på denna ”hästhandlare” stod de flesta av oss som fågelholkar. Vi hade hoppasts på att de skulle nöja sig med den informationen. Men som tur var sa Naivarah ett namn och kom på en plats som lät trolig. Och iväg de gick till vår lättnad. Men hästhandlaren var mindre glad och kunde inte förstå vad vi höll på  med. Han lugnade inte ner sig förrän vi sa att vi behövde sex stycken hästar och Talrond gjorde något med hans rygg så att han såg längre ut. Vi fick hästarna och utrustningen till ett bra pris efter att vi berättat att det var vi som fångat in Sinruth och att det var vi som räddat han hästar genom att släcka elden.

Jag hittade snart en mycket vackert sto. Hon var svart med lång vacker man. Hon ska heta Rima det blir bra. Nirvarah ville ha den vildaste han hade men när hästhandlaren sa att den inte var inreden blev hon lessen men hon hittade också en som var vild nog för henne.

Jag har dock lärt mig en läxa i dag. Jag ska aldrig igen hjälpa någon med att lära sig rida. Stackars Xavier. Han höll på att stryka med igen. Har ingen aning längre vilken tur i ordningen det skulle ha varit. Men jag råkade sticka mitt horn i sidan på hans häst när jag skulle visa hur jag gjort. Och i väg i himla fart for hans häst. Tyvärr han han inte upp på hästen utan hängde efter. Vi gick jaga dem genom halva staden innan vi fick stopp på dem.  Jag har bett tusen gånger om ursäckt hoppas han förstår det var en olycka och förlåter mig.

Det har varit fest i kväll men innan festen var jag bara tvungen att gå och donera guldmynt i Avandras tempel. Det är viktigt att se till att templet har resurser att hjälpa folk att hjälpa sig själva. Prästen blev väldigt glad för de 50 gulden och lovade att göra något bra för dem som behöver lite tur i sitt liv-

Jag känner mig mycket nöjd nu. Jag känner att jag är mer i kontakt med min gud än jag någonsin gjort.

När jag kom tillbaka hade gruppen kommit fram till att vi skulle handla mantlar med vårt gruppnamn på så att alla kunde se vårt namn. Sagt och gjort vi har nu alla mörkgrå mantlar med vit text på. Bättre kan det inte bli.

Resten av kvällen gick till att dricka mycket öl och sjunga med goda vänner.

Vi deltar i alla tävlingar och Naivarah fann gyttjebrottning speciellt roligt och det var det som hon höll på med när en man från försvaret kom och sa att han letat efter oss. Att han inte kom hit först förstår jag inte. Festen klart vi var där.

Vi hade blivit kallade till den stora ärans sal och väl där ropade de upp våra namn. Vi blev ombädda att setta oss vi till bords och när han sen frågar vem av oss som skulle hålla i talet tog vi alla ett steg bakåt utom Xavior som stod kvar lite frågande. Så gissa vem som blev tales man. Talrond övergav Sinruths yxa och berättade att vi ville att den skulle vara i stadens ägor som ett minne för Sinruths fall. De tyckte iden var bra och tog emot den.

Vi fick även höra tal från dem vi räddat och vi fick presenter som de gjort själva. De var vackra och jag kände mig lite rörd av all uppmärksamhet. Detta är inte jag van vid. I vanliga fall fick jag knappt ett tack när jag hjälp någon. Visserligen var de som faktiskt bett om hjälp blivit väldigt tacksamma men inte de andra.

Att forma en hjältes utseende

Bronweg kastar det avgnagda kycklingbenet på fatet framför honom och lutar sig tillbaks i stolen, slickar av fingrarna och med en ljudlig rap berättar för de övriga att han nu är mätt.

Xavier har under måltiden studerat rivalerna i gruppen Brindols Försvarare, och det guld de lyckats samla på sig under sitt senaste besök utanför staden.

Guldet glimmar på bordet intill och för att inte vara sämre tar han fram påsen med guld som Bronweg och han tidigare hittade i kistorna i en av gravarna. Detta töms ut på bordet och uppdelningen börjar. Det blir en ansenlig del till dom alla och det talas vitt och brett om att nu behöver de inte göra något på ett tag utan bara njuta av livet.

Precis, dags att få igång festen!! skriker plötsligt Bronweg samtidigt som han reser sig upp, rycker undan stolen för ledaren av Brindols Försvarare som av detta flyger och kysser golvets plankor. ”KROG SLAGSMÅL!!!” vrålar Bronweg och börjar veva med sina håriga armar.

De övriga tvekar några sekunder…

Sir Melvin kravlat sig upp från golvet med blodet rinnande från sitt spruckna ögonbryn, i handen har han en tung tenn-ölsedjel som han med en hårt och välriktat träff planterar i huvudet på Bronweg som av kraften i slaget stapplar några steg bakåt. Bronweg tittar på Melvin, spottar ut en tand och flinar samtidigt som han sveper en sejdel med öl.

– Du slår som en kärring! säger han med ett stort grin.

Detta får dvärgen i det andra gänget att se rött och han reser sig för att måtta ett slag mot Rieta som lätt duckar undan medans dvärgen i sin iver gör en piruett, tappar balansen och drösar in i bordet och får hela spenatfatet över sig.

En flaska viner över huvudet på Bronweg och splittras mot väggen bakom honom.

Deras heliga man som sitter på andra sidan bordet gör en handvolt över bordet och försöker träffa med en spark mot Xavier.

Detta får Naivarah att vilja visa konster och hon hoppar upp på stolen, balanserar på stolsryggen och tar tag i takkronan och börjar svinga.

Även Rieta ger sig in och får tag i ett lerkrus som hon krossar mot Melvis höjda arm så skärvorna yr..

Xavier sliter av locket från en förvaringstunna och drämmer locket i ryggen på munken som tappar andan.

Bronweg torkar bort ölskummet från skägget, sliter tag i ett stort lårben från råddjuret som grillas över elden tar en tugga och svingar det överhuvudet med hopp om att träffa Melvin. Manövern lyckas inte och det enda som får möta lårbenet är några muggar från baren som träffar nästan Talron, vilken satt sig i baren för att undvika stridigheterna.

Då tar sig Rieta och Xavier i position vid varsin sida om Melvin och tar tag i hans armar och ben och hystar ut honom genom fönstret rakt ner i vattentråget utanför.

Mannen i de svarta läderkläderna som missade Bronweg med flaskan, tar en vedklabbe och tar sikte mot Bronwegs huvud men även denna gången missar vapnet sitt mål.

Naivara fortsätter sitt svingande i lampan och hennes fotsulor gör munkens näsa platt då den abrutt möter den mjuka vävnaden.

Svingandet från Bronweg slutar inte utan till sist finner lårbenet sitt mål i huvudet på lädermannen med vedklabben som singlar avsvimmad ner på golvet.

Xavier och Rieta tittar på varann nickar i samförstånd och närmare sig Bronweg.

Naivara i sin lampa börjar nu få upp en ordentlig sving och med ett tjut av glädje flyger hon genom luften, landar ännu engång med fötterna i huvudet på munken som drösar i backen med eladrinen över sig.

Xavier och Rieta tar tag i Bronwegs armar och ben och han åker samma väg som Melvin gjort någon stund tidigare ner i vattentråget utanför.

Dvärgen som nu börjar vakna till liv efter sin piruett torkar av sig spenaten men missar fackelhållaren på väggen och springer rakt in i den och blir medvetslös av smällen.

Naivara håller ner Munken med sina ben, samtidigt som hon med ett spanande öga tittar över golvet där guld spritts av striden.

Hennes ögon fastnar på en stor rubin som kliat sig fast mellan golvspringorna. Med snabba och flinka fingrar ser hon till att munken är upptagen med annat samtidigt som hon med foten snirklar till sig rubinen och stoppar den innanför sin klänning.

Ute vid tråget möts Melvins ansikte av ett tandlöst flin samtidigt som Bronweg drar upp han ur tråget och trycker ett ölstop i hans hand,
-Jahupp, bra strid, skål då… Föresten vi är BäD. Trevligt att träffas!

Och deras bägare möts i en fredsskål och ett namn på gruppen var fött…

Nightshade’s sista strid

Nu återstod inte mycket, det kunde de alla känna. Motståndet hade varit hårt men det kände alla att det värsta fortfarande låg framför dem. Mardrömsvarelsen som hotade att stjäla deras själar hade varit droppen som nästan fått bägaren att rinna över, fått dem alla att fly – men de hade stått fast och besegrat den. Kloakstanken och det ständiga droppandet från taket, det påträngande mörkret som bara tillät dem att se så långt deras fackla brann, slurpet från virveln som skapades där kloakrännorna konvergerade och där den onämnbara sörjan sögs ner till vem vet vad gav en ödesmättad stämning i den lilla gruppen. Och ändå var det värsta fortfarande framför dem.

De steg in i drakens kula, en stor kammare som dominerades av en sedimenteringsbassäng kantad endast av en smal gångavsats som för länge sedan övertagits av mögel och andra mer exotiska svampar. Draken Nightshade den Svarta bröt vattenytan med ett vrål och utgjorde en på samma gång fasansfull som imponerande syn. Dess svarta skinn glänste i fackelskenet när den sträckte ut sina läderartade vingar och fokuserade sin blick på de tre inkräktarna. Ett livsfarligt leende spred sig över hennes läppar och hennes giftdrypande tunga spelade över sylvassa tänder och hon sa;

– Ahh, så här har vi de tre äventyrarna som tror sig vara drakdödare. Jag föredrar dock att kalla er ”Dagens Rätt” om ni inte har något bra att komma med.

Hennes röst var väsande och dröp av förakt och återhållen ilska. Här fanns det möjlighet till förhandlingar insåg de alla, men, de, enligt deras sed, förkastade tanken efter ca. 2 sekunders betänketid, drog sina vapen och började hota draken med ”att om du inte ger oss all din loot så dödar vi dig!”

Draken drog en djup suck, ryckte på sina massiva axlar och sa ”Nåväl, jag försökte i alla fall…” och sprutade ut sin dödliga andedräkt över dem alla. Fosca dansade vigt undan och kastade sig sedan mot den väldiga besten. Hans vapen fann en speciellt sårbar punkt och draken började genast ångra att hon vaknat den dagen. Demerius följde samma recept, och med Bahamuts hjälp lyckades han driva sitt svärd i den legendariska Nightshades kropp så illa att hon på allvar började tro att hon kanske inte skulle komma levande ur denna striden. Ziek, svård bränd av giftig syra, vräkte iväg en förbannelse så fasansfull att Nightshade bleknade och lika gärna kunnat döpa om sig till White Lotus, Demerius öron började ryka och svamparna skrumpnade ihop. Sår slogs upp över hela drakens kropp och den vrålade av smärta. Om någon vänt på huvudet och tittat på Ziek i det ögonblicket då han stillsamt kacklade fram sitt skratt så hade deras hår omedelbart blivit vitt och synen hade hemsökt dem i dess djupaste mardrömmar. Hade Demerius sett honom då så hade han vänt sin klinga från draken och istället höjt den mot sin vän, ty han hade då förstått att den verklige faran inte var draken. Ingen såg dock Ziek så detta är definitivt något som inte har någon betydelse.

Gång på gång försökte draken slå ifrån sig, dock utan att lyckas speciellt väl, medan hjältarnas magi och klingor bet allt djupare. Till slut försökte Nightshade köpa sig fri från sin ofrånkomliga undergång genom att ge dem vad de än önskade, men detta föll för döva öron då de ansåg att de kunde ta vad de ville ha ändå när väl draken var död, plus att detta skulle ge betydligt mer ära än om de lät den slinka undan för att göra än mer nidingsdåd, och i Foscas och Zieks fall så handlade det mer om hur mycket gratis dricka deras historia skulle ge på krogarna i framtiden. ”Vi dödade draken och tog dess skatt” lät på något sätt bättre än ”Vi lät draken komma undan genom att låta oss bli mutade”.

Med ett sista vrål föll den mäktiga drakmatronan tillbaka i det smutsiga vattnet och sjönk ner tills hon var helt försvunnen. Det enda som fanns kvar var svallvågorna på det svarta vattnets yta, och även dessa dog snart ut och i och med detta så fanns Nightshade inte längre kvar bland de levandes tal och hennes dåd skulle nu istället viskande återberättas i mörka gränder och i stillsamma samtal över rött vin i hemliga lokaler där världens framtid smiddes av blodsdränkta lönnmördare. Namnet Nightshade skulle för evigt leva i det döende ljuset av den sista röda solstrimman i skymningens skälvande sekund. Ja, eller så var hon bara en drake bland många och kommer att glömmas bort… Vem vet?

Hjältarna roffade snabbt åt sig av drakens få skatter – de var få för Nightshade var ingen idiotdrake som samlat all sin loot på ett och samma ställe utan hade spritt ut det på många platser. Dock hade hon det som hjältarna eftersökte, Jarmaaths Doom var nu Foscas, och snacka om att en viss Vampire Lord nu skulle hänga löst!

nightshade