Festens dag

Vi började dagen  med att komma fram till ett bra namn till vårt gäng. Iderna haglade. Vissa bättre än andra. Men efter många om och men blev det BÄD.

Vi fick många misstänk samma blickar mot oss när vi började gapskratta och kommer på ytterligare förklaringar till ordet BÄD.

Jag tycker att detta namn är bara så bäst. Alla kommer att komma i håg detta och förundras over dess betydels. Det bästa för oss  är att vi kan ändra betydelse efter den personen som frågar.

Här är några av förslagen

Bättre än du

Bättre än döden

Besserwissers äro dumdristiga

Bestraffar äckliga dumstutar

Beryktade äventyrare daskar

Och så vidare listan kan bli lång.

Resterande av dagen använde vi till att utforska staden och ha det allmänt gott. Men höjdpunkten måste nog ha varit när vi kom till torget och fick se alla byborna roa sig med att kasta ruttna tomater på den hatade orkledaren Sinruth.

Även jag måste ju delta i detta nöje men eftersom att han inte verkade reagera längre gick jag med bestämda steg fram till honom och lyfte upp han huvud så han kunde se mitt hånlen. Jag viskade till honom att vi planerade att donera hans yxa till staden som en påminnelse av hans nederlag. Han blev lite småsur men jag kände mig stärkt av att folket jublade och kanske stärkte de dem att se att inget är omöjligt.

Naivarah ville att vi skulle gå och lämna in brevet vi hittade i Sinruths rum. Och det är ju sant det måste ju finnas någon som är högre än han. Det är mycket viktigt att vi hittar honom om vår värld ska förbli lite säkrare.

När vi kom till rådmannen var jag lite osäker om han levde. Han var gammal kanske äldre än tiden själv. Det såg i alla fall vara möjligt. Hans rygg orkade inte hålla sig upprätt längre och han muttrade mest.

Han bad Bronweg vara tyst och sen berättade han egenligen inget. Brevet var skrivet av en man i hög posion och att det kom utanför dalen. Jag tror att vi redan gissat det men jag behöll minna tankar för mig själv. För vem vet han kanske skulle kunna komma med något vi inte kunde räkna ut själv.

Tydligen behövde han sina böcker för att kunna ge oss mer information och vi var inte sena att erbjuda våra tjänster att hämta dem.

Vi måste ta oss till overlock för att hämta dem och jag som hade hoppasts på att det skulle vara lite närmare så vi inte behövde vänta så länge med svaren. Men det är bara att vara tålmodig antar jag.

Det tar 9 dagar att vandra dit. Därför bestämde vi oss för att köpa hästar.

Men först var vi tvungna att gå på ett möte som vi var försenade till. En man kom och undrade var vi blev av.

När vi kom till mötet satt de styrande och gav oss information om att det fanns orcer utanför dalen som försökte ta sig in i dalen men att dvärgarna höll de tillbaka. Vi fick även veta att de nu hade samlats under en ledare och att vi kunde få mer info i Overlock.

Ja checklistan börjar bli lite längre nu ha ha

1. Köpa hästar
2. Rida till Overlock
3. Döda orcernas ledare
4. Ta tillbaka böckerna till den gamle mannen

Mer planering behöv inte enligt mig.

Att köpa hästar blev en annan historia att inte berätta för någon. Det stod ett annat äventyrargäng framför oss som var i full gång med att köpslå om priset på hästarna. Otåliga som vanligt berättade vi för dem att det var en man utanför staden som sålde bättre och billigare hästar. Mycket bra ide men när de krävde att få ett namn på denna ”hästhandlare” stod de flesta av oss som fågelholkar. Vi hade hoppasts på att de skulle nöja sig med den informationen. Men som tur var sa Naivarah ett namn och kom på en plats som lät trolig. Och iväg de gick till vår lättnad. Men hästhandlaren var mindre glad och kunde inte förstå vad vi höll på  med. Han lugnade inte ner sig förrän vi sa att vi behövde sex stycken hästar och Talrond gjorde något med hans rygg så att han såg längre ut. Vi fick hästarna och utrustningen till ett bra pris efter att vi berättat att det var vi som fångat in Sinruth och att det var vi som räddat han hästar genom att släcka elden.

Jag hittade snart en mycket vackert sto. Hon var svart med lång vacker man. Hon ska heta Rima det blir bra. Nirvarah ville ha den vildaste han hade men när hästhandlaren sa att den inte var inreden blev hon lessen men hon hittade också en som var vild nog för henne.

Jag har dock lärt mig en läxa i dag. Jag ska aldrig igen hjälpa någon med att lära sig rida. Stackars Xavier. Han höll på att stryka med igen. Har ingen aning längre vilken tur i ordningen det skulle ha varit. Men jag råkade sticka mitt horn i sidan på hans häst när jag skulle visa hur jag gjort. Och i väg i himla fart for hans häst. Tyvärr han han inte upp på hästen utan hängde efter. Vi gick jaga dem genom halva staden innan vi fick stopp på dem.  Jag har bett tusen gånger om ursäckt hoppas han förstår det var en olycka och förlåter mig.

Det har varit fest i kväll men innan festen var jag bara tvungen att gå och donera guldmynt i Avandras tempel. Det är viktigt att se till att templet har resurser att hjälpa folk att hjälpa sig själva. Prästen blev väldigt glad för de 50 gulden och lovade att göra något bra för dem som behöver lite tur i sitt liv-

Jag känner mig mycket nöjd nu. Jag känner att jag är mer i kontakt med min gud än jag någonsin gjort.

När jag kom tillbaka hade gruppen kommit fram till att vi skulle handla mantlar med vårt gruppnamn på så att alla kunde se vårt namn. Sagt och gjort vi har nu alla mörkgrå mantlar med vit text på. Bättre kan det inte bli.

Resten av kvällen gick till att dricka mycket öl och sjunga med goda vänner.

Vi deltar i alla tävlingar och Naivarah fann gyttjebrottning speciellt roligt och det var det som hon höll på med när en man från försvaret kom och sa att han letat efter oss. Att han inte kom hit först förstår jag inte. Festen klart vi var där.

Vi hade blivit kallade till den stora ärans sal och väl där ropade de upp våra namn. Vi blev ombädda att setta oss vi till bords och när han sen frågar vem av oss som skulle hålla i talet tog vi alla ett steg bakåt utom Xavior som stod kvar lite frågande. Så gissa vem som blev tales man. Talrond övergav Sinruths yxa och berättade att vi ville att den skulle vara i stadens ägor som ett minne för Sinruths fall. De tyckte iden var bra och tog emot den.

Vi fick även höra tal från dem vi räddat och vi fick presenter som de gjort själva. De var vackra och jag kände mig lite rörd av all uppmärksamhet. Detta är inte jag van vid. I vanliga fall fick jag knappt ett tack när jag hjälp någon. Visserligen var de som faktiskt bett om hjälp blivit väldigt tacksamma men inte de andra.