vägen till Overlook kantades av Bönder

Festen led mot sitt slut och då vågade sig Hari Gorenna och Eofram Trojas fram till vår lilla grupp. Först var det ett missförstånd om betalningen för uppdraget, men det reddes snart ut, trots Eoframs förvånandsvärt snikna framsyn.

Det ena ledde till det andra och helt plötsligt lägger de båda herrarna fram att det nog är dax att vi ger oss av västerut till Overlook där alla soldater och andra äventyrare begett sig. Som döda fiskar ska vi alltså flyta med strömmen dit. Dit där nu ännu en gång orcerna står på andra sidan berget och knackar på.

Vi bestämmer oss för att ta vägen på land och inte floden, i brist på erfarenhet av vatten och livlig fantasi från  Rietas håll om vad som kan hända med båtar.

Så, dagen efter går vi upp och packar ihop våra förnödenheter för den långa, långa resan västerut. Jag köper såklart en stor 5-kilos ost som jag ska knapra på!

Förnödenhets-samlandet tar lite längre tid än väntat eftersom Bronweg – inspirerad av gårdagens fest-prat några fyllebultar emellan handlade om Legenden Om Den Outtömliga Källan Av Jättegod Öl. Bronweg ältar om denna Källan hela dagen så till slut tar Rieta på sig uppdraget – och sanna mina ord! Hon kommer tillbaka med en butter nykterist till dvärg och en fin, gnistrande ring på sitt finger har Rieta. Hmm?

Ringen fick hon visst av en gammal tant hon hjälpte över gatan (yeah, right… hjälpte henne av med ringen över gatan, snarare). Och dvärgen drog hon med eftersom han påstod att han hade en förevigt-varande öltunna.

För otroligt för att vara sant! Men visst, den buttra, nyktra dvärgens osannolika historia om sin släkts alkoholism tack vare denna tunnas förbannelse, och denna dvärgs plötsliga till-nykrande tack vara sin nya tro på den Store Platinumdraken – så kanske det var sant?

Och gott öl var det! Riktigt gott! Så gott att jag sponsrade 10% av inköpet, eftersom inte Bronweg hade till hela köpeskillingen.

Yes! 10% av 3 liter öl varje dag! Så här måste det vara att bo ute i verkligheten! Spännande! Mmmmm, och en stor ost har jag oxå…

I alla fall, vi ger oss av på våra fina nya hästar och det är några ganska händelselösa dagar tills plötsligt en natt då alla ligger och sover: utan jag då, jag bara vilade ena ögat. Lovar! … så märker Xavier, som håller vakten, aktivitet en bit bort från lägret vid floden.

Ve och fasa! Det är en 6 man tung bonde-patrull på flotte som precis laggt till vid flodkanten. Mord i deras blickar och blod på deras vapen. De kastar sig av med riktning mot lägret. Vilda, muskulösa, blodtörstiga… bönder! Ush!

Striden är kort och effektiv. Den börjar med att några av de ivrigt klantar sig och slutar med att den sista av dom drunknar i den vilda floden.

48g!! 68 silver!! Smycken för 50g!! Yes, låt oss hitta fler av dessa… riktigt elaka bönder! Nej, Orcer, justdet, orcer sa ju Talron att de var. Konstigt, alltid sett en inre bild av bönder som ser ut precis såhär. Undrar hur bönder ser ut då?

Lite smånervöst vilar vi resten av natten och ger oss av i skymmningen. Mardrömmarna hos de andra verkar ha varierat från att Hela Dalen Nu Är Invarderad Av Orcer till Ja! Fler! Mer! Våld! och till Onda Orcer Inte Förstöra Naturen De Ska Dö till Befria Alla Orcher De Är Förtryckta. Vid första skymten av dagsljus ger vi oss av vidare västerut.

Och några dagar senare anländer vi till Overlooks utkanter. En stor, smutsig slum med fallfärdiga byggnader och döda djur här och var. Mörkt folk som stryker omrking och ser hungriga, skabbiga och kriminella ut. Är detta verkligen ett ställe vi ville till?

Och justdet, så gav jag visst bort de 68 silvren till tiggarbarnen, de var ju såå söta med sina stora bedjande ögon, kurrande magar och smutsiga framsträckta händer.

Vi färdas genom slummen tar oss precis till de stora, maffiga portarna vid första muren intill den egentliga staden. Precis i sista minut innan de stänger den för natten! Nu är vi alltså i Overlook – denna stora, gigantiska, fyrkantiga, underliga stad. Helt olikt nåt annat jag sett!