Konsten att dyrka ett lås

Hjältarna sjunker ner i en circel med ryggen mot varann för att hämta andan en kortstund.

Den kalla bergsluften får de döda, ännu varma orchernas kroppar att ånga ”som om deras ande lämnar kroppen” påpekar Bronweg. ”Fast bönder har nog ingen ande,” påpekar Naviarah snabbt. Talron är för trött för att säga nått och låtsas inte höra.

De många, imponerande dvärgstatyerna vakar över tempelgården som trotts att den färgats röd av allt blod ger ett visst lugn till gruppen som nu börjar få normal puls.

Xavier ställer sig med skölden redo framför den stora porten, och på ett givet kommando trycker Rieta upp den tunga dörren – och in rusar äventyrarna!

De kommer in i en jättesal; rader av bänkar står vända mot ett altare i mitten av rummet, längs de bakre väggarna finns balkonger och trappor leder upp dit.

Väggarna och taket är täckta av målningar föreställande dvärgar som utför Moradins önskningar. Tyvärr är även denna sal är övertäckt av döda dvärgar.

Både Rieta och Naivaras blir dock som förstummade av de överdådiga målningarna, de livliga berättelserna och fjärran länder, så de ignorerar helt den ben- och fjäderskrud beklädda, hoppande och skrikande extra ful orch framför dem. Ser kvinnlig ut.

Detta är något inte Bronweg missar att se, utan snabbt tränger han sig förbi både Xavier och Rieta, vilt rusande med Ylva vilt svingande.

Vad Bronweg nu inte ser är de 6 andra orcherna hukandes bland bänkraderna och de två elaka med armborst som står uppe på balkongerna, och de med klubbor kommer rusandes för att möta gruppen.

Framför haggan kommer en storväxt orch fram och ställer sig i vägen för att Ylva ska kunna nå haggan, och en vild Yxstrid ytbryter, men som alltid, som oftast, går Bronweg även segrande ur denna strid. Lite med hjälp av de övriga i gruppen som tagit hand om det andra patrasket.

Xavier samlar ihop kropparna medans de övriga vilar igen. Soldaten samlar orcher i en ”att bränna”-hög och dvärgarna i en ”att begrava”-hög.

Då det inte finns några synliga dörrar från rummet varken uppåt eller neråt, börjar gänget leta efter hemliga dörrar – men även denna gången fastnar Naivaras blick på väggarnas målningar. De var verkligen intressanta noterade hon.

Rieta däremot finner en lucka i golvet vid altaret – givetvis låst. Så Naivara tar fram sina verktyg, övertygad om att bästa sättet att öppna låset är med Bronwegs öl.
”Dvärgarna i staden började ju prata och öppna sig av öl, då måste ju även dvärglås öppnas sig med hjälp av samma metod!” resonerar hon samtidigt som hon börjar hälla öl på låset. [Tredje eller fjärde fumlen idag?]

Bronweg klarar inte av att se hans öl gå till spillo så han tar tag i Xavier och går ut för att hämta vatten att koka upp för att hälla om det nu skulle finnas fler orcher därnere under luckan. Om den nu nånsin kan öppnas.

När Naivara häller ölen på låset klickar det plötsligt till och vips flyger Naivara genom luften. Den som slått upp luckan med en väldig kraft kommer ut. En Orch! Huvudet större än Bronweg, röda ögon lysande av hat, och tuggandea fragda, kommer denna varelse ut ur lucka i marken.

Hans stora tvåhands stridsgissel svingas vildsinnt över huvudet samtidigt som han ger ifrån sig ett stridsvrål och anfaller.

Det går inte bättre för denna orch än de tidigare, utan efter kort och intensiv strid ligger även denna livlös på marken.

Xavier och Bronweg kommer tillbaks med vattnet som inte verkar behövas längre utan det bestämms att Rieta, Naivara och Xavier ska smyga ner i mörkret och Bronweg och Talron ska komma efter om kusten är klar så att säga.

En uthuggen trappa leder ner i hålet till en mästerligt mejslad gång. Efter 10 minuters smygande öppnar upp sig i en jättestor pelarsal. Verkligen gigantisk och väldigt dvärgisk. Varför bygger de inte smått om de är så små, funderar Naivara och bestämmer sig för att fråga en dvärg i framtiden.

Salen är full av liv och rörelse, men tyvärr inte dvärgar som rör sig där nere.

”Verkar som om orcherna slått läger här” viskar Xavier till Rieta.
”Naivara! Hämta Talron och Bronweg – detta kommer bli blodigt!!” säger Xavier och hans slitna, trasiga, säck-liknande paltor ändrar form till hårdmetall.