Detta blir lätt

Rieta står och tittar ner för trapporna och ser på dessa små små orcer och tänker att detta kommer ju inte ens att bli en match. För rättvisans skull borde jag ha en armen bakbunden, tänker hon. Men det är ju och andra sidan orcer och de har helt enkelt ingen rättvisa. Naivara står och är redo och även hon ser ut att veta att detta blir sååå enkelt, ha ha. Kallar de det för vapen. Löjligt.

Xavier, Naivara och Rieta tar sig ner för de sista trappstegen så tyst de bara kan. Orcerna har inte märkt dem ännu och Rieta bestämmer sig för att känna efter om motståndet verkligen är så svagt som hon tror.

Det heliga ljuset skjuter ut och träffar orcen mitt i ansiktet och den segnar ner utan att lämna ett ljud i från sig. Resten av orcerna fortsätter med sitt utan att notera att deras allierade har lämnat dem.

Nöjd med sin första insikt över hur starkt motståndet var inser hon att detta kommer att bli som att ta en godisklubba från ett nyfödd.

Naivara och Bronweg följer snabbt hennes exempel och två orcer till möter snabbt sitt öde av en välriktad pil och en och en skoningslös förbannelse. Först nu inser orcerna vad som håller på att hända. Deras blickar möts och de blir osäkra först men de finner sig och drar sina vapen. De vet säkert vad detta kommer att leda till; deras kommande död och vår seger. Men de kommer inte att ge sig så lätt. De kommer att strida till sista man. De kommer inte gå mot den mörka natten och släcka sina ögon fridfullt. Nej de måste göra det på det svåra sättet med sina svärd i högsta hugg.

Xavier avancerar in i rummet och ställer sig öga mot öga med en orc som om han vill ge den en sista chans att ge sig. Han bröstar upp sig för att se så hotfull ut som möjligt men orcen bara stirrar tillbaka.

Rieta följer efter in i rummet för att få bättre sikt över slagfältet. Tar sikte på en orc med sin symbol och låter ljuset från Avandra tränga igenom ytterligare en orc som faller ihopa för att aldrig resa sig igen.

Naivara ser att Xavier behöver hennes hjälp och vänder sitt intresse till den orcen som Xavier står vid. Hon träffar honom bara i axlen vilket gör att han tar ut sin vrede på den stackars Xavier. Den illaluktande orcen tittar lite snabbt på sin pilbåge och kastar iväg den. I stället drar han fram sitt svärd och med en rörelse hugger han mot Xavier som försöker undvika så gott det går men han känner när svärdet bränner till i handen. Det är inte djupt men det svider.

Bronweg springer nu ner en bit för trapporna för att komma till sina vänners undasättning samtidigt som en ursinnesvrål hörs längre in i från rummet. En stor orc kommer springandes i full plåtrusning och nu börjar det bli till en lite större utmaning. Han ser definitivt ut att vara mer erfaren och om inte annat bättre utrustad för strid. Han springer rak mot oss med bara ett mål i sina ögon.

Xavier börjar också känna hur pressen ökar på honom och han inser att de kommer inte att ge sig så lätt. Snabbt vänder han sig om mot orcen som precis har anfallit honom och han slår sin sköld rakt i bröstet på orcen som stapplar baklänges av kraften.

Rieta börjar så smått också inse att detta kommer att komma att göra ont och byter ut sin heliga symbol mot sitt svärd som lyser genast upp hela området. Hon tar sig snabbt mot den närmaste orcen men i sin iver att göra processen kort med den missar hon sitt mål. Orcen däremot var beredd på att hon skulle komma och samtidigt som hennes arm far förbi han lyckas han skär henne i armen. Som tur är lyckas hon undvika den värsta smällen och det som skulle kunnat bli en katastrof blev bara en skråma som knappt bryter skinnet.

Naivara börjar också känna av att motståndet har ökat och skjuter i väg en pil utan att egentligen sikta. Nerverna säger att många pilar måste lämna denna armborst. Pilen viner förbi orcen som inte ens inser att han var en hårsmån från döden.

Bronweg ser hur Rieta blir anfallen och skickar i väg en förbannelse från sin trogna stav. Leendet från orcen har defentivt blivit avtorkat för gott när den förvånad segnar ner mot golvet en sista gång.

Nu verkar det som om orcerna blivit mer organiserade när de anfaller Xavier, Naivara och Rieta samtidigt. De alla träffar sina mål. Det är inga avgörande slag och en orc som stått och sett på rusar mot Rieta för att visa hur det ska gå till. Det gäller ju mer än att träffa och nu ska de få se när man fullföljer ett slag och hur det kan se ut. Han missar brutalt och gör en snygg piruett istället. Samtidigt skjuter Naivara i väg en pil som täffar honom i baken och ylande hoppar orcen runt. Han skulle nog visa hur man inte skulle göra mest troligen eller så hoppas han nog att de andra ska tro det men det går ett fniss genom luften.

Talron tar tillfället i akt och siktar in sig på den orc som fnissar mest och träffar med en spjut av ljus. Den orcen slutade abrupt att fnissa och börjar strirra efter vem som gjört det.

Bronweg står fortfarande en bit upp för trappan när han hölstrar sin stav och tar fram Ylva (Badass Axe!). Han tar sig snabbt ner för trapporna för att börja introducera dessa avskum till varelser för en god vän. Leendet brer ut sig över hela hans ansikte när han kommit halva vägen innan dansen ska börja.

Xavier är nu omringad av orcer och de börjar anfalla honom synkront. Han lyckas undvika en av de två orcerna men ett hugg träffar honom – det börjar knappt blöda. Bronweg ser det orättvisa i att de är två mot en och börjar mumla något ohörbart och orcen framför Xavier börjar lysa. Han ser inte ut att vara svår att träffa nu. Hela orcen lyser ”Anfall mig!”.

När orcen lyser upp tappar Rieta sin koncentration för bara en sekund men det räckte. Orcen som står vi henne har lyft sin yxa måttar mot hennes huvud och precis när Rieta drar tillbaka sitt huvud hugger han till och en bit av hennes horn flyger i väg. Snabbt kommer hon tillbaka till verkligenheten och riktar sin ilska mot denna hemska varelse som hade besudlat hennes vackra horn. Svärdet flyger genom luften och träffar. Hämnden i hennes ögon lyser starkt.

Bronweg springer fram och ställer sig vid sidan av Rieta och börjar presentera Ylva för en bärserk. Introduktionen går bra och nu vet den orcen vad som gäller.

Naivara är nu i sitt esse och skjuter iväg pilar till Xaviers undstättning. Orcen som står och tror att han ska få sig ett skrovmål av katt (Xavier är en Razorclaw Shifter även om han försöker dölja sitt ursprung) misstar sig när han träffas av en pil så hårt att han nästan slå av sina fötter. Leendet lämnar dess läppar och luften går ur honom av kraften. Men han hämtar sig snabbt och kastar sig framåt mot Xavier som är så fullt upptagen med att hånle och peka att han inte hinner undan orcens svärd helt. Han påpekar att ”hans mamma rivs hårdare” och fortsätter att hånle.

Rieta står stadigt och undviker det mesta som orcen framför henne delar ut. Men en god sak kan inte hålla i längden och även en blind höna kommer att hitta ett korn. Hon träffas av ett svärd från en bärsärk och blodet börjar att rinna ner för hennes arm. Smärtan har inte riktigt kommit ännu men blodet rinner ner för hennes arm och börjar bli en rätt stor pöl under henne och precis när smärtan ska till och träffa henne med full kraft ser orcen hur såret sluter sig och blodet slutar att komma ut ur såret. Ett leende spricker upp i hennes ansikte och hon skänker sin god vän Talron en tacksamhetens tänke innan hon ger tillbaka med samma mynt. Samtidigt som hon hugger mot orcen börjar den lysa upp som en fackla och nu är det ju ännu lättare att träffa.

När orcen börjar lysa får det Bronweg att lite tappa fokus. Han missar och tänker det är inte var dag man får se en självlysande orc och idag har vi fått sett två.

Naivara känner hur en frisk vind (med bara en hint av svavel) blåser förbi henne och hon hittar mer styrka i det men samtidigt håller Bronweg sin mark genom att svinga Ylva mot Orcerna.

Xavier börjar få det jobbigt på allvar och tar mycket skada och det är som om de andra orcerna hetsas upp av synen av deras framgång mot denna hjälte. För det är då Rieta träffas hårt i ryggen av en gigantisk yxa. Blodet sprutar ut ur ryggen på henne. Allt stannar till en stund och orcen som delat ut slaget tar ett steg tillbaka för att beskåda sitt värk. Nöjd med sig själv och sin framgång ler han ett leednde som få är förundrade att överleva. Men det är då Talron tar till orda igen och Rieta träffas av en varme som är så god att inget kan jämföras. Såren på hennes kropp sluter sig igen och kraften kommer tillbaka. Orcen kan inte tro vad det är han ser och dess haka trillar mot marken. Chocken sitter hårt i honom när han träffas av Rietas svärd. Samtidigt höjer Bronweg sitt svärd och slår Ylva med all sin kraft och skölden orcen håller splittras till stickor. Orcen blir så chockad av smällen att han blir paralyserad och nu helt oförmögen att röra sig. Men han finner sig igen och böjar gå lös på Bronweg som snabb drar sig tillbaka när han träffas av orcens svärd.

Nu börjar det gå riktigt illa för Xavier. Han blöder kraftigt från sina sår där orcerna har träffat honom. Livet börjar att rinna ur honom och det enda han kan tänka är ”Inte igen! Jag vill inte gå den svåra vägen tillbaka till livet.” Det är då en orc träffar honom med sin sköld med full kraft och han faller i hop medvetslös.

Rieta vrålar ut ”Nej!” och Naivara skriker ”Dö inte! Vi har inte råd!!”. Talron är den ende som egentligen gör något vettigt. Han samlar sina krafter och sänder den till Xavier där han ligger. Han mumlar några lugnande och tröstande ord till Xavier. Kraften i hans ord drar Xavier tillbaka till livet och snart är han vid medvetande igen och snart känner han hur hans sår läker ihop mitt framför ögonen på en orc som helt klar tagit ut segern i förskott.

Rieta känner att krafterna börjar ta slut men hon lyckas undvika att bli träffad av berseken som svingar sitt svärd i frenesi och samtidigt som hon gör det lyckas hon få in svärdet mellan han rörliga delar på rustningen men han märker det knappt. Det är då Naivara lägger en ny pil på sitt armborst och siktar in sig på orcens nacke. Han kände inte när den träffa heller men det var och andra sidan i hans sista andetag.

Bronweg ser när livet kommer tillbaka till Xavier och hämtar kraft ur det och svingar Ylva mot en orc ocg´h när han träffar händer något ofattbart. Ur orcen och genom ylva kommer en kraft av engerig och han känner hur hans sår läker sig och han känner sig starkare. Bra sving tänker han och fortsätter.

Till orcernas förtvivlan ser de Xavier komma tillbaka till medvetande och de svingar mot honom med all kraft för att få fonom att stanna nere men de har inte träffat en katt av denna kalibern någon gång. En träffar medan den andra missar. Dock är det inte tillräckligt för till deras förtvivlan reser han sig igen nu argare än någonsin.

Mitt i denna förvirrning skickar Naivara i väg en pil som missar, Bronweg gör det inte när han svingar sitt svärd och fortsätter han att kasta förbanelser som gör att den redan fula orcen blev ännu fulare. Nu är han inte bara ful utan även full av äckliga bölder över hela kroppen.

Rieta ser detta och känner sig tvungen att avancera framåt lite trots att det kan bli ödesdigert men hon lyckas ta sig förbi orcen utan att bli träffad av hans svärd.

Efter det går det bara utför för orcerna och gänget står som hjältar och ser ut över sitt verk.

Rieta sätter sig att vila med de andra går fram till den stora statyn som står mitt i rummet. Den föreställer en dvärg och en hydra i envig. Naivara vill ta en närmare titt på dess ögon och börjar klättra upp för statyn och när hon är närma nog ser hon att ögonen är av rubiner. Snabbt tar hon fram sin lilla kniv och börjar att pela ut rubinerna och stoppar dem i fickan.

Talron går runt bland de fallna dvärgarna och ser om han kan hitta någon i livet som kanske skulle kunna räddas men det finns ingen. Sorgen i alvens hjärta att där inte fanns något som han kunde gör för honom lägger sig som ett skynke över hans ansikte.

Rieta sitter och tänker och pustar ut. Hon tänker på hur lätt det är att ibland se saker som lättare än vad det verkligen är och vilken tur hon har som har Avandra på sin sida och att hon måste snart till ett tempel för att ge gåvor som tack för turen hon haft i dag.

Det är viktigt att ta i tu med saker och inte bara låta det hända. Man måste ibland chansa och lägga sitt liv i gudarnas händer. Någon som var bra på det är ju Xavier. Bara vi hittar några överlevande som vi kan rädda från dessa hemska varelser och deras mörker. Jag ska göra slut på allt detta förtryck och hjälpa folk komma upp på sina fötter och uppmuntar dem till att stå för sig själva. Det var det sista hon han tänka innan hon avbröts av Naivara som vråla – Titta en trappa!