Frid och ingen frid

Armborstlodet hårt in i hans kropp
Med sån kraft, han tog ett steg bakåt för balans
Men inget fotfäste där fanns, så över kanten han for

Uppåt uppåt, de kämpa
Högre och högre bär stentrappan
Fler fiender, fler att döda

Han sjönk allt djupare ner i det svarta mörkret
Panikartat letande efter nåt att greppa efter
Nåt som kunde rädda hans liv, nåt som kunde stoppa fallet

Värre motstånd, mer utmaning
Är detta slutet?
Slutet för fienden, stopp för deras planer

Så en känsla av befrielse avlöste paniken
Benen som tidigare så troget burit hans kropp domnade sakta bort
Armarna vid sidorna, stilla och lugna vingar i luften

Underlig mekanik, men kloka vänner
Tillsammans klaras allt av
Ensam är inte stark

Han slöt sina ögon och lät det bubblande, gula havet möte honom
Han log och kände sig omfamnas av harmoni och lugn
Allt var så stilla och vackert, det var som att glida in i oändligheten
Frid till sist

Upp till ljuset, upp mot friheten och friska luften
Snabba beslut och snabbt, snabbt iväg
In bland de taggiga, mörka bergets stigar
Ingen ro, ingen vila, ingen frid

Ett bra troll är ett brinnande troll.

I slutet av korridoren öppnade upp sig i stort rum. Där fanns två stora statyer och bänkar längs väggarna. Orcer hade ockuperat rummet och givetvis hade de ett stort troll som husdjur i en lång kedja.

troll

De har inte märkt att vi har kommit och Rieata tänker att om de kan smyga lite längre in i rummet innan de upptäcker dem och då kanske få en liten fördel men hennes tankar blir avbrutet av dvärgen som bestämmer sig för att anfalla första bästa orc med ett vrål.

Först kommer tystnaden och sen det enda som hörs är dvärgen som vrålar och springer mot orcen. Ett stort skrik kommer från orcen och sedan ett total tystnad tills orcen rak som en fura faller till golvet. Sedan åter tystnad medan orcerna försöker samla sig och förstå vad som hänt och vad som kommer att hända. Dvärgen vänder sig om och ler mot den fallne orcens kamrat som stod sidan om och flinar.

Xavier är den som vaknar till först. Han tar snabbt skölden upp mot bröstet och rusar mot orcen som står vi dvärgen och precis innan han kommer fram slår han ut med skölden och drämmer till orcen med sådan kraft att orcen flyger genom luften och landar på ryggen. Skölden har lämnat avgjutning i orcens ansikte att man kan se alla sniderier från skölden. Orcen rör sig inte.

Resten av orcerna och vrålar om inkräktarnas förförelse. Ljudet värkar stärka dem och de ser ut som om det verkligen tror att de kommer att vinna denna striden. De har ju trotts allt ett troll.

Xavior står och tittar på avtrycket i ansiktet på orcen han precis fällt. Han kan nästan se alla detaljer i skölden i orcen och undrar om inte orcen blev lite snyggare i alla fall när han i ögonvrån ser orcens kompis komma i full fart. Xavior gör en snygg undanmanöver och orcen bokstavligen flyger förbi han.

En annan orc som stått en bit i från och sett spektaklet bestämmer sig för att torka bort Xaviors leende och tar några bestämda steg framåt men snubblar på sina egna fötter och åker med huvudet för in bland bänkarna. Hans klubba slits ur hans händer och flyger i väg. En bra orc tar död på sig själv tänkte Xavior och vände sig mot trollet.

Trollet stod mitt i rummet och dess ledare stod bakom honom. Han pekar på Xavior och vrålar mot trollet. Golvet skakar när den med stora steg tar sig mot Xavior och han tar ett ordenligt grepp om Xaviors ben och lyfter honom ovanför sitt huvud. Nöjd med sig själv ser det ut som om trollet inser att inte nog med att han har minskat på inkräktarna med en utan han har också fått en klubba med puls (än så länge i alla fall). Han svingar sitt nya vapen över huvudet på sig själv som i triumf.

En tanke som for igenom hela gänget. Dax att rädda Xavior igen.

Bronweg är den förste som kommer till Xaviors räddning. Han mumlar något ohörbart och kastar förbannelser på orcerna som står runt trollet och hejar på. De märker nog inte ens honom utan de rasar samman på golvet i små fula högar. Sen höjer han Ylva mot taket och springer mot orcen som håller i trollet. Han springer förbi trollet som slår vilt efter honom med Xavier. Bronweg dukar undan sin kamrat men Xavior däremot försöker förtvivlat missa golvet utan att lyckas. En rätt vimmelkantig Xavior vet nu inte längre vad som är upp och ner längre.

Ylva dansar runt och lyckas förvirra orcen så pass att han luras ut i mitt i gången mellan bänkarna och där avslutar Ylva sin dans och orcens liv.

I ena hörnet står det en orc med en urna i handen. Han kastar det mot ingången till rummet för där står Talrond, Rieta och Naivar.  Sen kastar han sig mot golvet för att vara så osynlig som möjligt. Urnan krossas mellan deras fötter och ett eldhav sprider sig emellan dem och deras kläder tar fyr.

Naivara vrålar till Rieta att ta hand om krypet som  gömmer sig bakom bänkarna. Vi andra tar trollet och resten. Sen riktar hon sin hand mot trollet och ett magiskt sken skjuts ur henne och träffar trollet som vrålar till av smärta. Efter det klappar hon sig lite på axeln och släckte elden som börjat få fäste i hennes kläder.

Det var då vi fick oväntad hjälp. Orcen som kastar iväg en ny urna och siktar på gänget som samlats runt trollet. Tanken var nog god om man är orc  i alla fall. Han skulle hjälpa trollet genom  att få bort lite av motståndet men satte fyr på honom i stället. Alla vet ju att troll inte han läka sina sår på magisk väg när de brinner men det kanske inte orcen visste. Oturligt var ju bara att Bronweg, Talrond och Xavior också börja brinna.

Rieata går fram mot bänken för att se var orcen som kastar urnor tog vägen. Hon ser att han ligger på golvet och trycker. Rieta hånler när hon tänker att tror han verkligen att han kan gömma sig från Avandras hämnd. Ett stråle av heligt ljus kommer från hennes heliga symbol som hon har runt halsen och träffar. Orcen vrider sig i plågor när den träffas av ljuset men den rester sig inte upp.

Dvärgen försöker hjälpa Xavior men det går inte så bra denna gången. Det enda han lyckas med är en liten piruett.

Xavior sprattlar för glatta livet för att komma loss men trollet håller honom hårt i sitt grepp. Trollet vänder sig mot dvärgen och svingar Xavior mot honom. Han träffar klockrent och dvärgen slåss nästan medvetslös. Xavior vrålade förlåt under i alla fall halva svingen sen övergick det i ord vi inte bör nämna(i bloggen).

Bakom trollet står det en orc med urnor som Naivara tar sikte på och hon träffar den med sitt armborst och orcen tappar sin urna. Och en explosion av eld omfamnar den och Bronweg som står bara en lite bit bort. De båda börjar brinna. Bronweg som inte hade slutat brinna sen förra gången han blev träffad. Verkade inte bry sig så mycket. Det var nästan som han blev ännu bättre på att strida när han brann. Problemet var ju bara att den var inte mycket han lämna till fantasi längre.

Talrond tar sig närmare sina vänner för att han ser att de behöver hans helande krafter. Han önskade att han kunde laga kläder med sin kraft för det började nästan bli pinsamt så lite kläder Bronweg som var kvar.

Rieta märket inte så mycket eftersom hon bestämt sig för att den kastande orcen hade kastat sin sista urna. Hon tar sig snabbt fram till den med sitt svärd högt över huvudet. Svärdet lyste så starkt att hela rummet lystes upp. Hon hugger av hans arm som höll i urnan och den föll i marken och exploderade. Hon fnyser lite åt orcen och släcker elden snabbt. Eld påverkar inte tieflings nämnbart. Lite irriterande att kläderna blev sotiga och brända.

Elden runt trollet börjar släckas av sig själv. Det är då dvärgen går fram och envist försöker hjälpa Xavior att komma loss. Medan Xavior skriker till trollet att släppa honom. Han försöker slingra sig och bända i trollets finger och tillslut lyckas han komma ur greppet. Men han har blivit väldigt snurrig under sin luft tur att när han väl känner marken under sina fötter och hugger mot trollet missar han.

Trollet kastar sig efter Xavior igen och lyckas på ny få tag på hans ben. Xavior befinner återigen i luften. Han skriker till Naivara att hjälpa honom men för tillfället är hon upptagen med att släcka elden som fått fäste i hennes kläder. Hon lyckas till slut men då är Xavior åter i en luftresa i rollen som en träklubba.

Dvärgen försöker distrahera trollet genom att vifta med sitt svärd framför honom för att irretera ( ja det var vad han sa efteråt i alla fall var vad han höll på med men resten av gänget var övertygade om att han bara var klumpig och helt enkelt missade trollet men sin yxa). Men trollet blev i alla fall så förvirrad att han släppte Xavior och försökt greppa ta i Bronweg i stället.

Trollet sätter sina klor i Bronweg tillslut. Han skriker till av smärta och av ilska. Trollet ser nöjd ut och har helt glömt bort Xavior. En ny klubba. Han tar och provsvänger den lite med Bronweg vrålar.

Rieta har nu tagit sig fram till trollet. Hon ställer sig bakom dess rygg och hugger till samtidigt som Dvärgen kommer från sidan och hugger med sin yxa. Trollet stannar till i sin rörelse och sakta sänker han sin arm och Bronweg kan kan mark under sina fötter igen. Trollet segnar i hop och förblir orörlig.

Talrond som är den ende som inte lyckats släcka elden rusar runt i full fart och när han passerar Bronweg sätter han ut en fot och lyckas fälla honom. Han säger till honom- Ja ja ta de nu lugnt. Ja ska släck elden. Han går fram och klappar han lite på ryggen och elden släcks.

Vi samlar ihop brännbara saker och kastar på trollet för att det ska fortsätta och brinna tills det är helt säker att den inte kan komma tillbaka till livet igen och de samlar i hopa de döda i en hög. Rieta förstår inte riktigt varför vi alltid måste lägga dem i en högg. De luktar lika illa i en hög om inte värre. Hon tror att det är någon som gillar att stapla saker på hög och kanske vill se hur hög det kan bli efter en strid. Hon säger inget utan bara hjälper till. Samtidigt går de igenom kropparna för att hitta lite av värde. Naivara hittar en rustning och Talrond hittar en helig symbol. Rieta går runt och tittar när hon ser ett skynke som glittra till lite. Hon stoppar ner det i sin väska.

Sen samlas de så att Talrond kan hjälpa de skadade.Röken från trollet är massiv och det luktar inte gott. När de sitter där stelnar Xavior till och han lyssnar mot korridoren. Han viskar till de andra. – Jag hörde två orcer som öppnade en dörr och pratade med varandra innan de stängde den igen.

Talrond sa att var tvungen att vila lite innan de fortsatte då det tar mycket av hans kraft att sluta såren igen.

Men snart kände han att kraften började komma tillbaka till honom och alla reste sig för att ta sig fram och ta reda på hur många som fans där borta.

Det dröjer inte länge innan de kommer fram till en korsning och där står två missbildade orckvinnor på vakt. De bara står där och tittar på oss som om de studerade oss. För att avgöra om detta var ett motstånd de skulle behöva anstänga sig i eller. Sen ger de ifrån sig ett vrål och de kallar på männen.

Rieta blir lite skrämd av skriket för det var hon inte beredd på att hon missar med sitt heliga ljus. Bronweg följer snabbt hennes exempel och skickar i väg enegistrålar på orckvinnan samtidigt som det väller in sex orcer från sidorna.

En orc går med bestämda steg mot Naivara och hugger henne med en yxa. Såret blir stort och hon förlorar ganska mycket blod.

Talrond skyndar sig till hennes hjälp och hjälper henne att läka i hop det igen. Sen vänder han sig mot orcen och en lans skjuts ur han hand och träffar orcen som skadade Naivara.

Naivara känner lite att modet släppt lite och tar några steg tillbaka och på vägen skickar hon i väg en pil mot en orckvinna. Samtidigt går Xavior fram och kastar en av urnorna han tagit från en av orcerna innan. Han kastar den mitt i bland dem och fem av de träffas. En av orckvinnorna börjar brinna och tre av orcmännen faller i hop döda.

Dvärgen rusar fram till orckvinnan som i skäck försöker fly. Rieta vrålar- Fäll orcen låt henne inte komma undan. Naivara- Jag jobbar på det samtidigt som hon siktar med sitt armborst.

Xavior lyfter yxan för att hugga den orcen som klarade sig från elden men på något vis lyckas han hugga av sig sitt eget öra. Precis när han skulle låta yxan falla flyttade sig orcen och då  komma han själv i vägen. Han såg yr ut och stod och gapade.

Rieta riktar sin symbol mot orckvinna som försöker fly och träffar den i ryggen och den faller för att aldrig fly igen.

Det är ingen vacker syn. Bronweg vänder sig bort och lyfter Ylva högt och med ett skrik som bara han kan åstadkomma rusar han mot den sista levande orcen och begraver Ylva djupt i dess bröstkorg.

Nu när lugnet lagt sig igen går Talrond fram till Xavior och hjälper honom. Tyvärr satt han sig på fel sida av honom och när han säger – Jag ska hjälpa dig. Svara Xavior – Va vem ska hänga sig? Xaivor har blivit döv på ena örat. Talrond bara skakade på huvudet och hjälpte honom.

Vilan blir kort då dvärgen är rastlös men vi lyckas övertyga honom att vänta lite i alla fall men snart springer dvärgen iväg genom korridoren och vrålar denna vägen ska vi.

Vi kommer fram till en port men dubbla dörrar. Dvärgen säger att bakom dessa portar ligger Nexus. Samtidigt meddelar han snabbt att han har ingen aning om vad det ska göra när de väl är på andra sidan.

Någon säger surt och varför har vi då kämpat för att hålla dig i liv. Du har fått oss att tro att du visste. Dvärgen svarar med en låg ton. Jag kan ha överdrivit.

Naivara kollar dörren in i minsta spricka och när hon inte hittar något börjar hon krypa på golvet och försöker se om hon kan se genom springan under dörren. Men nej det är bara svart. Resten av gänget tittar på henne undrades om vad det hon letade efter.

Tillslut får de öppna dörrarna och samtidigt som portarna glider upp ökar Rieta ljuset från sitt svärd och hela rummet lyser upp.

Det är ett stort rum. Till vänster finns det en trappa som leder uppåt och längs trappan finns det tunnlar som leder ut från rummet. Mitt i rummet finns det en jättestort cylinder och det är minst 100 fot upp till taket. Här finns tjocka järnrör som leder lite överallt.

Dvärgen ställer sig och pekar upp längs trappan och säger. Där uppe finns avstängningsknappen.

Quest for the holy Nexus

”det var en episk strid det” sade jag och ställde mig upp. Uppenbarligen hade någon listig typ legat i bakhåll och väntat på oss alla och hade det inte varit för min självuppoffrande kamp-stil så hade nog alla legat döda här.

Rieta förklarar att det inte alls varit någon strid utan att jag somnade av ångorna. Måste ha varit en slug magiker som förhäxat dem för de mindes uppenbarligen inte striden.

Utan någon får-hund att leda dem vilsna fåren rätt så hade dem tydligen stått här utanför en större kamare ett tag och käbblat, dvärgen hade tydligen stuckit av i förväg…jag gjorde en minnesanteckning om att anmoda hans befälhavare att disciplinera honom när vi var klara här, karlen hade ju ingen känsla för det vitala lag arbetet som krävdes i en välfungerande maskineriet i truppen.

Medan jag stod här och funderade ut lämpliga disciplinära åtgärder så hade Naivara beslutat sig för att se om hon kunde ta sig obemärkt in i rummet. Hon klarade självklar inte av det.
dem vandrande Arbalesterna vaknade till liv, och från taket sänktes det ner fyra anordningar med armborst. Pilarna ven i luften och slog ner i golv & väggar, Naivara sprang, hoppade och dukade för glatta livet och i hennes ansikte kunde man tydligt läsa paniken & döds ångesten när hon desperat kämpade för att komma tillbaks till vår säkra position. Det glade mig att se henne slåss så hårt för något, nog skulle det bli en bra soldat av henne en vacker dag… eller så dör hon väl.

Efter att ha studerat fällornas beteende beslöt vi för att snabbt som bara möjligt springa gatulopp förbi armborsten, dem kunde OMÖJLIGT träffa oss alla och de som träffades skulle ju ändå dö med ära och vetskapen att dem försökte.
Det finns ju trots allt värre sätt att dö på, sticka sig på en rostig spik till exempel.

Vi sprang för allt vad vi var värda, hade det inte varit för två stora brons bestar så hade det faktiskt gått riktigt bra, jag hade spanat in en panel med spakar som troligtvis styrde  försvaret, men då min yxa bara slog flisor på bestarna så bedömdes det vara direkt osunt att stå kvar och försöka lista ut systemet.

Med en väldig smäll reglade vi dörren, bakom oss lämnade vi tacksamt armborsten & Bestarna… men här fanns inge tid för att vila.
När väl Rieta åter fick upp belysningen jämrade sig Talron, en sönderhuggen, bränd &  illa biten dvärg dekorerade stengolvet där han låg i en livlös hög. Vi befann oss i vad som såg ut att vara ett stort dvärgiskt maskinrum, där fanns alla möjliga mojänger stålgaller & kugghjul vart man än vände blicken, mest dominerande var de två enorma blank polerade järnrör som gick längs båda väggarna och försvann i bortre ändan av rummet. Vid en stor ratt stod det en flinande orc schaman och vred den med full kraft, röret skakade och det pös ut ånga ur små sprickor… det kändes inte bra alls.
Snabbt agerade vi, Talron for fram för att hjälpa dvärgen & Bronweg hängde på mig för att krossa orcen.
Självklart var det inte så lätt som man hade hoppats, fler orcer välde fram ur alla hål & skrymmsel men mest fasansfullt var de många elaka eld-baggarna(fire beatles) som kom krypande på korta ben över golvet.

vi vann såklart, sen kom det ett troll i ett tempel.