Frid och ingen frid

Armborstlodet hårt in i hans kropp
Med sån kraft, han tog ett steg bakåt för balans
Men inget fotfäste där fanns, så över kanten han for

Uppåt uppåt, de kämpa
Högre och högre bär stentrappan
Fler fiender, fler att döda

Han sjönk allt djupare ner i det svarta mörkret
Panikartat letande efter nåt att greppa efter
Nåt som kunde rädda hans liv, nåt som kunde stoppa fallet

Värre motstånd, mer utmaning
Är detta slutet?
Slutet för fienden, stopp för deras planer

Så en känsla av befrielse avlöste paniken
Benen som tidigare så troget burit hans kropp domnade sakta bort
Armarna vid sidorna, stilla och lugna vingar i luften

Underlig mekanik, men kloka vänner
Tillsammans klaras allt av
Ensam är inte stark

Han slöt sina ögon och lät det bubblande, gula havet möte honom
Han log och kände sig omfamnas av harmoni och lugn
Allt var så stilla och vackert, det var som att glida in i oändligheten
Frid till sist

Upp till ljuset, upp mot friheten och friska luften
Snabba beslut och snabbt, snabbt iväg
In bland de taggiga, mörka bergets stigar
Ingen ro, ingen vila, ingen frid