Guide till Kreativt Bloggande

Här kommer lite tips och riktlinjer för att skapa en trevlig, givande och underhållande blogg. Antingen du är en aspirerande fantasyförfattare, eller en soffpotatis som knappt kan bemöda sig att skriva en kom-ihåg lapp när det är dags att handla, så kommer du att ha nytta av denna artikeln. Om du följer tipsen här så kommer skrivkramp att vara något mytiskt som bara händer andra, och du kommer inte att ha några som helst problem att välja ut vad du ska skriva om. Nu kör vi!

Vad ska jag skriva om

Det finns en enkel regel. Du väljer ut 3 olika saker från spelningen som betydde absolut mest för Din karaktär, och sedan väljer du 1 sak som betydde mest för hela gruppen. Enkelt va? Inte mindre än 3 och inte fler än 3. Får du ihop mindre så var du inte uppmärksam under spelningen, och får du fler än 3 så får du sålla bort. Att välja en enda sak som var viktigast för hela gruppen kommer att vara hur enkelt som helst. Direkt efter spelningen, skriv ner de tre sakerna på ett papper, och i eftersnacket så får du reda på vad gruppen tyckte var viktigast – skriv ner det också. Nöj dig med en enkel mening per sak, bara så att du kommer ihåg.

Hur ska jag skriva

Du skriver utifrån din karaktärs synvinkel när det gäller de 3 sakerna, och ur 3:e person för den sak som gäller hela gruppen. Du tar fram din lilla lista med fyra meningar och utvecklar var och en.

1. Skönt att lämna staden eftersom den stank så mycket.

2. Resan till Belthuzars torn blev lång, dammig och varm.

3. Tornet liknar inget jag tidigare sett

4. Gruppen kände sig lite uttråkad på resan men det blev mycket bättre när vi väl kom fram till tornet.

På 1:an beskriver du hur du såg på staden. Du utvecklar i detalj genom att sätta upp enkla stolpar i första steget, och fyller sedan i med beskrivande text i sista steget.

1. Skönt att lämna staden eftersom den stank så mycket.

1a. Fukten hade fått husväggarna att svartna av mögel

1b. Sjukdomar hade fått både tamdjur och skadedjur att dö och låg och ruttnade i gränder och på gator.

1c. Folket tvättade sig inte och bar sina kläder tills de ruttnande paltorna föll av kroppen.

Mer än så behöver man inte göra i första steget. Sista steget är att fylla i med prosaisk text, och då kan det bli såhär kanske, sett ur alvkvinnan Belariens synvinkel (hon tycker inte om städer);

Jag kunde inte lämna staden snabbt nog. Stanken och förfallet höll på att göra mig galen. Vart jag än vände mig såg jag svartnade väggar med krypande mögel, fuktskadat trä och sönderfallande murbruk. De övriga i gänget hade inte så bråttom utan ville göra sig en kväll på stan, med öl och mat, och säkerligen en kvinna eller två. Själv kunde jag inte ens behålla maten jag motvilligt försökte äta eftersom stanken från otvättade kroppar som trängdes runt mig gav mig kväljningar, och synen av uppsvällda, ruttnande hundkadaver på gator och i gränder hade etsat sig fast vid min hornhinna. Så snart jag blundade såg jag den döda hunden jag stött på i skomakargränden, liggande på en mage som verkade vara full av ofödda valpar, dess mjölkaktiga blick verkade både förvånad och anklagande på samma gång. Hur skulle jag kunna spendera en enda natt till i detta helveteshålet? Inte ens mycket sprit och tillfällig kärlek skulle kunna fördriva min avsky för denna avskrädeshög de kallar stad och människorna här är inte mycket bättre än de orcher vi så gladeligen slaktar i vår jakt på rikedom och ära. När morgonen äntligen kom tömde jag vattenspannen över mina vänner och fick fart på dem. Jag sparkade ut slamporna de roat sig med under nattens rus och upptäckte roat att en av dem faktiskt var en ung man. Undrar om den av mina ack så maskulina färdkamrater som spenderade natten i passionens hetta med den killen ens var medveten om den lilla detaljen. Detta kommer att ge mig flera dagar av nöje, och kanske detta innebär att vi kommer att undvika sådana här ställen framöver.

Mer än så behöver man inte göra för att ge smak och stämning. Man får fram lite av hennes personlighet som färgar omgivningarna och händelserna runt henne. Tolv meningar kan tyckas vara lite, men visst räcker det? Och nog skulle kan kunna klara sig med både tio och åtta i detta fallet också, men denna delen skulle lätt kunna svämma över och bli ett par sidor i sig själv. Tanken är dock att försöka vara konsekvent, göra skrivandet enkelt, och framför allt ska det inte ta upp en massa tid man annars kunde lägga på något annat kring rollspelet – kanske putsa till sin bakgrundshistoria (just bakgrundshistorian kan bli en helt egen artikel eftersom man kan närma sig den på många sätt) eller skriva om sin flavortext för powers eller hitta på en passande bakgrund till sina magiska föremål. Ju mer man vet om sin karaktär och dess personlighet, ju enklare blir det att skriva utifrån dess synvinkel istället för ens egen.

Hur mycket detaljer ska jag få med

När du lyssnar på spelledarens beskrivningar så används nästan uteslutande bara generella sådana när det handlar om mundana saker. Om en plats beskrivs på det sättet kan spelaren själv fylla i med sin egen fantasi och få platsen att passa in i den personens världssyn. En spelare ser kanske en gränd som något som ligger mellan två husrader och som tillåter snabb passering till en tvärgata,

medan en annan spelare ser gränden som om husen försöker pressa sig mot varandra för att krossa vad som än finns där, att husen liksom lutar sig över huvudena på de som går där nere.

En tredje kan ha liknande syn på gränden, men spelaren har också satt färg på husen, gjort kullerstenarna nötta av fiskhandlares idoga släpande på sina vagnar genom gränden, och om man ser upp kan man på hussidorna se smidesbalkonger. En överförfriskad tiggare som gjort gränden till sitt hem. Någon tömmer en potta smutsvatten ut från balkongen, och inifrån en lägenhet hör ett hysteriskt gråtande spädbarn och flera grova mansröster och skratt. och även brandstegar om olyckan skulle vara framme. Det hörs ljud i gränden, katter som smyger på möss och råttor. En skällande hund rotar omkring i en vält soptunna.

Allt handlar till syvende och sist om hur uppmärksam du är under spelet, hur mycket du låter din fantasi ta över, hur mycket du investerar av dig själv i denna Kung bland Hobbies, Fantasin är en muskel, precis som vilken annan muskel som helst. Tränar man den inte så förtvinar den. Vår hobby är ett ypperligt träningspass för fantasin, och när vi sedan skriver om upplevelserna får vi ett sorts kvitto på hur väl din träning fungerat.

Och nu till det viktigaste: Motivationen

Bloggarna kommer nu att bli betygsatta – och högst betyg efter en 5-veckors (eller 5-bloggars) period, ger oss en vinnare.

Vinnaren kommer att få något speciellt pris som kommer att variera från gång till gång. Det kan handla om att få ett ”Frikort” dom gör dig immun mot bloggar under kommande 5-veckors period om du skulle ge den till en annan som sitter runt bordet (även SL är alltså lovligt byte). Den som får kortet måste blogga nästa gång, utöver sin vanliga blogg under perioden. Ett annat sätt att bli belönad kan vara att få ett speciellt unikt item in game, eller varför inte få en hög med pengar som bara Du får spendera på vad du vill – och pengarna kommer från de övriga spelarnas kassor. Det kommer att finnas en vinnare, men där en vinnare finns så finns det också förlorare. Kommer man sist två gånger på rad ska man få ett jumbopris, något som visar att man verkligen inte kämpat för att bli bäst, eller att man ens brytt sig.

Sådär, det var lite nytt om hur bloggningen ska gå till. Inte en heltäckande instruktionsbok, för sådana finns inte, men en mall i alla fall.

Lycka till med skrivandet. Jag ser verkligen fram emot att få läsa era bloggar nu framöver. Kom ihåg, de är ett grymt bra stöd till SL, så nästa det kommer in något hopslafsat och fullt med stavfel, taskiga meningsbyggnader och usel närvarokänsla – så lovar jag att hålla precis samma nivå på spelet den efterföljande gången. Men är bloggen grymt välskriven och intressant ovanpå det, ja då vet jag att jag måste komma med mitt A-Game.

P.S. En bild som passar perfekt till bloggen förhöjer nöjesvärdet. Kan du inte teckna så ”låna” bilder på nätet.