En stridsget kan komma så oväntat

Ännu en dag gryr och Rieta vaknade till liv. Hon satt sig  snabbt upp och blev  påmind om vad hon gjort dagen innan. Tatueringen värkte på hennes skuldra och det får rummet med sitt innehåll att dans framför hennes ögon. Hon hade svårt att fokusera blicken och  tänkte för sig själv att inte göra om det inom en snar framtid.

När hon fått fötterna över sängkanten  och hennes ögon har blivit normala igen. Hon har inte sovit så gott och har en och en stark känsla av obehag ville inte lämna henne som får håren att resa sig på hennes kropp. De andra var också vakna och de såg inte ut att heller ha sovit gott. En del satt och räknar kroppsdelar medan andra satt och ser ut som om de försöker lösa en gåta som inte går och lösa. Den ende som såg pigg ut var Xavior och han gick runt med ett leende som om han bara på en lite hemlighet.

Hon skakade  av sig känslan och tänkte det är säkert något hon drömt och efter att Naivara hade gått igenom alla fällorna gick de ner till matsalen för att äta frukost.

Efter frukosten bestämde sig gänget för att bege sig till marknaden. På vägen dit passerade en svart vagn dem som var dragna av sex stycken svart hästar och genast ville Rieta följa efter den för att se vart den skulle ta vägen men ingen annan såg det spännande i det och hon förstod att hitta vapentillverkaren var viktigare för tillfället. Men om tillfället kom igen ska hon ta reda på vem som färdas på det viset. Vem som väljer att stå ut på det viset.

Väl framme vid smederna slogs de emot av en värme från alla smältugnarna och allt sotet som låg  tjockt i luften. Där var ett stort torg i mitten där försäljning av de varse föremål pågick. Ljudnivån var hög och allt var smutsigt och slitet. Smederna spred en unken doft då de inte tvättats sig på många dagar.

Runt omkring torget låg alla smedjorna. De låg tätt intill varandra och där var fler än Rieata orkade räkna. Gänget bestämde sig för att dela upp sig. Naivara och Talrond tog svärdet och Xavior och Bronweg och Rieata fick klara sig utan. De hade ju Xavior som kunde mycket om vapen och han kunde säkert beskriva den för smederna och ändå få ut någon vettig information. Sagt och gjort de går på vars ett håll och bestämmer att de ska mötas upp lite senare för att jämföra vad de har hittat.

Det gick inte så bra för Xavior gänget det ända de kommer fram till är att vapnet är exotiskt och inte är tillverkat här. Medan Naivars gänget hittade lite mer. De stötte på en smed som berättade om en liten och konstig figur med en stor näsa hade varit där innan och försökt sälja ett likadant svärd och att denna skulle heta Modra. Men ett problem kvarstod och det var hur de skulle göra med nyckeln. De bestämde snabbt att leta rätt på en smed som ville göra en kopia och använda den som lockbete.

Naivara letade rätt på en lämplig smed och förhandlade lite priser medan resten av oss stod utanför och väntade. När hon kom ut igen berättade hon att den skulle vara klar om fem timmar.

De bestämde sig att gå tillbaka och när de nästan var utan för torget kom en man fram till Rieta och frågade om hon vill köpa en stridsget. Först tittade hon på honom som om han drev med henne och om han var riktigt frisk. En stridsget vad är det. Men efter mycket övertalan och de faktum att han bara ville ha 4 silver för geten säger hon. Sa hon -  Ja jag vill se geten. Men han ville ha pengarna i förskott och om det är något hon lärt sig så är det att inte betala i förväg. Så hon ger pengarna till Naivara och säger till att getförsäljaren. -  Hon får hålla pengarna så länge. Han gick  med på detta och Rieata började ta sig fram genom den smala och mörka  korridoren som skulle  leda fram till geten. I slutet av korridoren kom hon fram till en öppning som ska var  full med sopor och annat bråte. När hon hade  stått där bar en liten stund  såg hon en enorm get som utan förvarning rusade rakt mot henne med hornen sänkta. Men hon tänkte snabbt och med hjälp av den trånga korridoren lyckades hon precis hoppa upp så pass högt att geten kunde springa förbi henne och när den var precis under henne hoppade hon ner och tog tag i hornen och red i väg. När de passerade försäljaren skrek hon till Naivara –Ge han pengarna geten är min.

Det tog lite tid men snart fick hon geten att göra som hon ville och hon red bort till sina vänner.

De tog sig tillbaka till värdshuset och efter lite övertygande fick hon ställa geten i stallet. Men innan hon gick varnade hon stallpojken. Håll i dina grejer den äter nog mest troligen allt den kommer över.