Grått dunkelt och dystert

Världen är så grå och dunkel och dyster. Allting är otydligt och suddigt, en enda stor röra utan färger. Allt är bara flyter ihop i grått och beige. Det är instängt och avskuret och trist. Guppar fram genom detta och stöter bara tillfälligt på andra. Andra lika gråa och beige, lika trista och avskurna. Trötta, passiva och tysta. Inga mål, inga drömmar. Ingen framtid, inget hopp. Inget liv, ingen rörelse. Ingen glädje.

Dagar går och veckor passerar. Veckor blir till månader och inget bryter tristessen. Allting bara flyter ihop till en enda stor meningslöshet. En stor, instängd, otydlig beigefärgad meningslöshet.

Men så plötsligt kommer det en dag som bryter mönstret. Det börjar med en nätt rörelse. Stiger till mer rörelse, närhet, famlande. En omskakande upplevelse. Färg! Ljus! Frigörelse! Förändring! Detta är livet! Framtiden ser ljus ut!

Naivarah fiskar upp en av de inlagda grisfötterna ur den grumliga sörjan i burken och gör grisfotens framtid kort. Världen slutar existera för grisfoten, men den är lika grå och dunkel och dyster för de andra som är kvar i burken. Naivarah rapar lite smått som hon lärt sig är människors sed, torkar fingrarna på en servett och spänner ögonen i bartendern. ”Nå? Ser du till att folk får veta?”

Mannen kliar sig lite på magen och tillför några fler fläckar till sin skjortas ansenliga samling av fläckar. ”Jodå, inga problem,” ler han och skruvar på locket på burken igen så att grisfötternas tillvaro återgår till det normala.

”Perfekt! Tack for din hjälp! Och grisfoten. Delikat!” säger eladrinen, pussar honom på kinden och försvinner snabbt ut ur denna dunkla sylta i stans mörkaste hamnkvarter.

Under resten av kvällen går hennes tankar på den fina kopian av nycklen som hon hämtade tidigare, planerna för inatt och grisfötter. Supén med Rieta och rådsmedlemmarna var underbar och väldigt underhållande men är bara förströelse som får tiden att gå, precis som de otaliga festerna och tillställningarna hemma i Gendarix.

Ja, kära dagbok, natten och mörkret kröp sig sedan på. Stora regntunga moln dolde det mesta av stjärnorna och den lilla skärvan av måne som skymtade högt där uppe. Stadens nattliga ljud framträdde tydligt; skrik, skratt, tramp av glada skor, sång både av katter och värdshusbesökare. Färden gick till fots efter lappen som någon äntligen lämnade till oss på Det Försupna Äpplet. Väntan på de två var lång, det krävdes till och med att jag gjorde en skylt av nycklen och en pil ner till oss på bordet… så det är blev det ju en smått vinglig och fnittrande färd genom de mörka gränderna, de tedde sig inte alls så hotfulla som tidigare nätter.

Jag hade ju länge lagt märke till att vi var förföljda i gränderna. Det verkade vara en individ, som höll sig på stort avstånd men ändock alltid efter oss. Så när vi rundade en hörna, korsade en illa upplyst gårdsplan och fortsatte genom en port på andra sidan så slank jag obemärkt undan och gömde mig listigt (hah! jag är visst det smart!) i en godslår som stod bland en hög bråte på gårdsplanen.

Och snart nog så dök vår förföljare upp. Eller ska jag kanske skriva förföljarinna. Jag övverraskade henne kvickt och kallade på de andra. Hon presenterade inte sig med namn, men nåt lite fick vi ut ur henne som att hon inte verkade vara en av de kriminella i stan, utan mer nån stackare som oxå råkat illa ut av denna ”Modra”. Vad är det för namn igentligen? Så kan man väl inte heta? Kvinnan hade visst ett brinnande hämndbegär eftersom Modra orsakat hennes kärsetes död. En av Förlorarna var det visst. Eller nej, justdet. En av Freeloaders. Sorglig historia faktiskt. Förstår att hon är upprörd.

Hursom tillbaka till det viktiga. Förlorarna dök upp och ännu en gång blev stämningen lite hotfull, speciellt då vår smygande nykomling verkade vara mer än lite ivrig att sätta pilar i folk. Helt klart hon behöver öva på sitt tålamod. Men visst, jag förstår henne. Jag har själv fått lägga band på mig när Rieta sköter snackandet. Men det blir ju alltid bra till slut.

Så det blev försoning till slut då vi vi hade ett gemensamt mål: pengar. Att nycklen var fejk anade de aldrig. Så… allt vi behöver göra nu är att luta oss tillbaka och ta det lungt för så snart de fått kontakt med Modra och fått reda på mötesplatsen för transaktionen så blir vi kontaktade och då, då tar vi dom! Och deras pengar! Under tiden: shopping!