Yxor och kärleksbekymmer

Bronweg ser med längtan i blicken på Reniss när hon försvinner genom portalen. Hennes bruna läderkläder med stänk av blod från den tidigare striden får honom att känna sig varm inombords. Han för handen över sin käke som fortfarande ömmar efter den mycket lyckade träffen tidigare, ja detta är en riktigt kvinna säger han för sig själv innan han med några snabba steg följer efter resten av gänget genom portalen.

Greppet om yxan hårdnar, men Ylva då? tänker han, kommer hon att ta illa upp? Ååh dessa kvinnor. Han hade aldrig förstått sig på dom, hur får man egentligen deras uppmärksamhet, allt var så mycket lättare i Råbäck där ordnade föräldrar vem och vilka som passade ihop. Men jag tycker allt att jag lyckats bra med att fånga hennes uppmärksamhet, nickar han för sig själv och ler, men jag kanske skulle fråga Talron, han verkar ju veta hur kvinnor ska tas särskilt sånna här långörade, med en stor loska när han precis gått genom portalen till de andra.

Det normalt så intensiva dagsljus från Rietas svärd dämpas av de mörka stenväggarna som vägrar reflektera och kvar lämnas endast ett spökligt kallt och dystert ljus. En snabb blick runt om i rummet avslöjar ett flertal igenspikade stora packlårar som står prydligt uppstaplade mot väggen. Mitt på den västra väggen finns en stor dubbeldörr gjord av hårdaste ek, förstärkt med järnband allt för att hålla obehöriga ute.

En svag doft av djur finns även i rummet, lukten är mer påtaglig ju närmare man kommer den övertäckta vagn som står mitten av rummet. En stor bur täcks delvis av ett tyg svart som natten, som även detta verkar sluka allt ljus.

Det enda som hörs är äventyrarnas andtag och ljudet från deras kängor mot stengolvet.

Detta bryts plötsligt av rasslet från kedjor och en nyckel som vrids och den svarta duken över buren faller till stilla till marken.

Inne i buren finns två stora hunddjur deras svarta muskulösa kroppar omvälvs av skuggor och ångan står från deras nosar. Med sina stora huggtänder och svarta tomma livlösa ögon vittnar om att detta inte är varelser från vårat existensplan.

Deras huvuden böjs bakåt som för att yla mot månen, från deras strupar kommer ett djävulskt avgrundsyl som får blodet i alla utom Talrons att bokstavligen frysa till is och våra rörelser blir klumpiga och långsamma.

Xavier är den första att skaka av sig den olustiga känslan och tar en av spikarna som Bronweg har i bältet och rusar mot buren för att försegla den, tätt följd av Rennis och Bronweg som även dom rusar till buren för att hjälpa till att hålla emot dörren.

Reniss försöker även hon rycka en spik från Bronweg, som tittar på Rennis mycket tunnare armar och säger åt henne att ”lämna grovjobbet till männen som klarar av det”. Med ett fnys slänger hon spiken på honom och vänder sig om, Bronweg ler med sina bruna tänder och luckan mellan framtänderna ser större ut än någonsin. Han sätter spiken i öglorna och böjer till den så det skulle vara omöjligt av någon utan tummar att öppna den.

Framför Rieta, Talron och Naivarah som är kvar vid portalen de just gått igenom, darrar luften till; ett ljus, en bild av en annan plats, som en tavla och ur tomma intet, kommer en kvinna gående. Klädd i en lång svart klänning, hennes ansikte täcks av flertalet ärr. Utan en enda rörelse från hennes läppar kommer orden från hennes munn.
- Cal ussta t’zarreth!

Nekrotisk svart energi pulserar och sprakar mellan hennes fingrar, hennes ögon blir vita och hennes svarta hår virvlar runt av kraften. En stråle av ren ondska och död skjuts ut mot Rieta som efter sina år av träning instinktivt håller upp sin hand som skydd. Kraften leds in i Avandras ring som hon som alltid bär på fingret. Den börjar lysa ilsket rött och den svarta nekrotiska energi från kvinnas finger börjar ändra färg från svart till allt starkare rött för att slutligen explodera i en ljuskaskad som kastar häxan flera meter bakåt.

- Känn Avandras kraft, lyd mig! säger Rieta och kvinnan faller på knä framför henne.

Samtidigt vid vagnen har Rennis fått syn på någon eller några under vagnen, när hon närmar sig vagnen rusar det ut två svarta skuggor med långa näsor. Oförberedd som hon är, hinner hon inte reagera och de är snart förbi. Upptagna av häxans beteende märker inte Nivarah och Talron att skuggorna smyger upp bakom och på ett givet kommando placerar dom sina dolkar i ryggen på hjältarna.

Från utrymmet under vagnen kommer ytterligare en långnäsa fram. Denna har inte samma fördel som de tidigare och överraskar ingen och han får både tre och fyra hugg innan han snubblar till vid försöket att hugga Rieta, som inte vill döda honom utan gör ett försök att greppa hans vapen, men tyvärr misslyckas manövern.

Xavier stormar fram med sin yxa i högsta hugg och med ett långt svep träffar han de två som just överrummplat Talron och Nivarah. Kraften i slaget får båda att tappa sina knivar och deras händer får fullt upp att hålla tillbaks tarmarna i kroppen. De stapplar några steg bakåt och Reniss spänner sin båge och avslutar lidandet för en av dom som faller död ner med blodet som täcke.

Synen av blodet får Bronweg att yla ikapp med hundarna och med två brutala hugg i häxans späda kropp ser man paniken i hennes hennes ögon och utan vidare tanke på sin säkerhet flyr hon. Inte ens att hundarna i buren river och klöser i hennes kläder när hon i panik springer mot portalen rör henne, och Bronweg och Rieta ser sina chanser att ännu engång sätta sina vapen i kvinnan när hon springer iväg.

Nivarah försöker träffa långnäsan som stuckit kniven i henne men kniven som fortfarnade sitter kvar i hennes rygg gör att hon helt tappar koncentrationen och lodet slår istället in i taket. Rieta ser att det inte ser så bra ut därborta och även hon rusar dit för att hjälpa sina vänner och snart kan Dark-onen känna sig mycket omringad, av både svärd och ljus.

Även Talron hjälper till med att nergöra den omringade och den tidigare så mörka fienden skiner och lyser när den gång på gång träffas av det heliga ljuset.

Ingenstanns kan fienden finna skydd och Xavier gör en snygg piruett följt av att hans yxa skiljer även dennas mörkrets tjänares huvud från dess kropp och blodet färgar stengolvet rött där kroppen ligger och rycker i spasmer.

Bronweg tittar på den återstående Dark-one som står mellan honom och portalen där häxan rusat in, och med sina luffsande steg går han sakta mot den med sitt stora leende. Han höjer yxan överhuvudet precis som när han huggde ved i Råbäck låter han den gå från huvudet genom bålen och ner i skrevet på den stackars varelsen som delas på mitten där han försöker skydda sig med sin lilla kniv som bara faller till marken med en ena halvan av kroppen.

Xavier är den som är snabbast in igenom portalen, Innanför står häxan och väntar, ännu en gång blixtrar hennes ögon till och håret virvlar till, energi som slår ut från hennes kropp träffar Xavier. Men någonstanns har även magin denna gång spelat henne ett spratt och Xavier ser hela världen som i ultrarapid men han rör sig fortfarnade som vanligt och efter bara några snabba steg är han framme vid henne.

-Vart är Modra, frågar han. Han ser att hon inte tänker svara så han höjer sin yxa och skiljer även denna varelses huvud från kropp och det rullar likt en boll iväg över golvet.

Tystnaden lägrar sig över lokalen och hjältarna ser frågande på varann, var alla fiender nu nergjorda? Liket av häxans dras tillbaks till vagnen och rummet börjars undersökas.

De stora lådorna innehåller både vapen och rustningar av den underliga metallen. Både Bronweg och Xavier gottar sig och ser till att förse sig. De döda kropparna undersökts och en ansenlig summa guld hittas, detta guld finner sig snabbt till rätta i de giriga äventyrarna penningpungar.

Bronweg känner ett magiskt aura som strålar ut från Vagnen efter lite undersökande och studerande av de arkaniska tecken inser han att någon form av skydds formel för att hindra teleportering.

Bronweg försöker ännu engång charmera Reniss på sitt lilla specialla sätt genom att be henne avliva hundarna som sitter i buren, och en vild diskution om hurvida det är rätt att skjuta djur i bur eller inte uppstår, det hela slutar med att Reniss försöker bända upp spiken som håller fast galler dörren, men lyckas slinta med spiken som körs rakt igenom hennes hand, och bloder forsar ut över golvet ackompanjerat till Bronwegs ekande skratt.

Han får ännu en gång en dödens blick av Reniss och Talron får ännu engång sluta hennes sår med sin vita läkande energi.

Under tiden har Naivarah undersökt den stora ekdörren och hennes vaksamma ögon har funnit arkana tecken som tyder på fällor, efter lite noggrannare undersökning inser hon att detta är formel som hennes föräldrar alltid låste hennes fönster med för att hon inte skulle ge sig ut på nätterna. Efter att dubbelkollat att det verkligen verkar stämma tar det henne inte mer än några sekunder att oskadligöra fällan och låsa upp dörren.

Med en ordentligt knuff slår Xavier upp de båda tunga dörrarna och stegar in i ett rum täckt av vit marmor. Stora pelare håller uppe taket och små alkover med heliga målade relifer finns längsväggarna.

Men det deras blickar fäster sig vid är de två stora sten-portalerna som finns i detta rum.

Den ena har en mjölkvitt pulserande vit rökdimma som flyter inom ramen. medans den andra portalen verkar leda till ett mörkt rum med ett bord och två stolar, men inga levande varelser syns till.

Plötsligt börjar det redan dunkla ljuset dämpas och från överallt och ingenstanns börjar det höras viskningar, hela rummet pulserar i Nekrotisk energi. Viskningarna blir starkare och formas till ord:
- Jag befaller er mörkrets klo-tjänare, skydda denna helgedom.

De ser sig runt om i rummet men ingenstanns kan de se något tecken på liv eller rörelse.

Naivarah är den som först tappar tålamodet och avlossar en lod på måfo in i den vita portalen, detta får något på andra sidan att vakna till liv och ut ur portalen kommer sex transparenta spöklika varelser.

Rieta identifierar dom genast som Wraiths, och en mycket hård strid utbryter mellan dom två fraktionerna. Hjältarna får använda alla sina extraordinära krafter för att hålla sig vid liv. Hjältarnas vapen träffar fienden gång på gång men deras transparentet gör att vapnen går igenom kropparna utan att orsaka någon större skada.

Även Reniss lider av den tidigare spikskadan och hennes skott är väldigt skakiga och osäkra inte många pilar finner sina mål denna strid.

Xavier vanan trogen svimmar även han av en stund under striden, men efter Talrons insatts är han snart på benen igen.

I stridens hetta visar sig även ännu en dark-one, som under ett tillfälle presenterar sig som Modra, kräver nyckeln i utbyte för att avbryta striden. Givetvis är detta inget som en hjälte skulle gå med på och stridigheterna fortsätter, långnäsan blandar sig även han in i striden och med sina kortsvärd hugger han Xavier och försvinner sedan tillbaks in i skuggorna för att en stund senare göra samma sak igen.

Till slut är Wraithsen nergjorda och med Modra dold någonstanns i skuggorna ställer sig äventyrarna rygg mot rygg med vapnen redo att hugga om Modra skulle visa sig igen.