BÄD bättre än du. Den meningen kan sluta så illa men inte för oss.

De hade gått igenom porten och där låg Shadowfell men sina stora berg och en lava flod i mitten. Det var kyligt i luften då vintern närmade sig. En rysning gick igenom Rietas kropp som inte kände sig helt bekväm i att vara här. En skakning i marken fick henne att hoppa till men hennes vänner försäkrade henne att det inte var någon större fara. Det var bara en lite jordbävning och den skulle inte dela marken i två delar. Risken var i alla fall inte så stor.

När de gått en bit hoppade två dark ones ut med sina vapen dragna och frågade var de var på väg. Till lägret svarade de och de blev snabbt puttade i rätt riktning med orden vrålande efter sig. Våga er inte utanför lägret igen för det är det sista ni gör.

Lägret tornade upp sig framför dem. Där fanns många olika huskonstruktioner där. Det var en blandning av låg hyddor, små skjul och tält. Luften var kall och det var svårt att andas. Röken låg tjock i luften från lavafloden.

Rieta slog en snabb blick över lägret för att se om hon kunde hitta Modra men det var lönlöst. Alla dark ones såg lika dana ut. Det var då det slog henne att vem som helst skulle kunna vara ju Modra och avslöja dem med en gång. Hon kände hur svetten började rinna på hennes panna och nervöst försökte hon blanda sig in bland folken . De ser likadana ut och hon tänkte något måste ju göra att Modra skiljer sig från mängden men vad. Varför märkte vi inte honom med ett stort lysande kryss på ryggen. Det hade gjort allt så mycket lättare.

De bestämmer sig för att undersöka stället lite närmare och de kommer snabbt fram till att det måste vara här alla vapen har blivit tillverkade som orcerna bar på. Det fanns gått om smedjor här och det arbetades hårt i dem. En snabb uppskattning förstod det att många av fiendes arméer kommer att bli hårt beväpnade om de inte kan sätta stopp för det.

De fortsätter vidare och mitt i läger fanns ett stort häng med mer slavar än Rieata kan räkna.  När hon ser dessa stackars varelser tappar hon lite fokus på vad de egentligen var här för att göra. Snabbt och så obemärkt började hon se om hon kunde hitta några svaga punkter i bevakningen av dem. En dålig bräda eller en vakt som inte är så uppmärksam. De stackarna öde kommer användas till experiment och som allmänna slagpåsar och för att sen bli avrättade när det inte fanns någon användning för dem längre. Rieta kunde inte släppa tanken på att på något sätt hjälpa dem om inget annat i alla fall hjälpa dem att hjälpa sig själva. Om man kunde skapa ett uppror och få dem att slåss själva för sin frihet.

Naivar såg Rietas ångest och gav en försäkrande blick och sa. När tiden är rätt ska vi hjälpa dem men det är inte nu. Rieta ville inte egentligen vänta men även hon förstod att det var bättre att vänta. De skulle ha större chans vid ett senare tillfälle. Men slavarna skulle  få tillbaka sin frihet.

De satt sig ner och började spinna på den ultimata planen. De visste att pesten hade härjat i området och att detta gjort att de i princip anställde vem som helst bara de kunde hålla ett svärd. Och varför inte ansluta oss till en av krigshärarna och infiltrera dem.  De kallade sig för de blodiga yxorna och de synade oss från topp till tå.

Det stod ett gäng ograr en bit bort och skrattade och pekade och rekryteraren var inte övertygad att Naivara skulle få ansluta sig men efter lite övertygande och det faktum att de skulle få en healare med på köpet fick vi anställning. De till och med var villiga att betala extra för Talrond.

Under tiden de får de viktigaste reglerna omtalade för sig om till exempel hur mycket de fick dricka och hur hårt de skulle bli straffade om de bröt dem kom en ogre fram till Xavier. Rieta hörde bara något om att om vi var för bra nog för att slåss med dem eller om vi var ynkryggar som sprang vi första hotet. Xavior var inte sen att svara med en spottloska mitt i bröstkorgen på ogren och sa – Vi är för bra för er. Vi kallas BÄD bättre än du. Fattar du?

Starkt förorättad höjde ogren sin enorma klubba och striden var igång. Det lyste till i Bronwegs ögon när han insåg att en strid var på gång och Ylva skulle få smaka blod igen. Med ett vrål kastade han sig in i striden.