BÄD vs Häxan 5 – 0

”Ingen fara vi kommer att ta hand om drottningen,” säger Xavier självsäkert.

”Går vattnet här att dricka?” frågar Rieta.

”Givetvis,” säger gamlingen, ”följ med här så går vi till karavan huset. Så ska ni få vatten och bullar, vatten är tyvärr det enda vi har att bjuda  på, de gammla dvärgpumparna förser oss och våra grödor med allt vatten vi behöver.”

En kvinna avbryter mannen och säger ”Det är Melora som skapat vattnet och dvärgarna är bara hennes redskap som får upp det  till ytan.” Kvinnan som talar är även hon en gamling som sett sina bästa dagar, klädd i en lång kåpa med samma sorts symboler som pryder Talrons smycken.

Talron presenterar sig och kvinnan hälsar på alla och presenterar sig som Fawmatuh, hon och Talron faller genast in i en djup diskussion  om Meloras härlighet. Det kommer fram att hon blivit kallad av naturen ut hit till denna plats. ”Det gamla åttakantiga dvärgtornet har rustat upp och det är nu ett tempel ärat till Melora,  men det ger även de gammla och yngsta i byn när Zepatias män kommer, tyvärr är det inte tillräckligt stort för att rymma alla i byn,” suckar hon uppgivet, ”de kommer från Söder och deras tillhåll kan inte ligga mer än ett fåtal dagsmarcher bort eftersom dom aldrig har med sig vatten för mer än några dagar när dom kommer hit.”

Äventyrarna fortsätter konversationen med Fawmtuh och snart så kommer dom in på tornet igen, och en rundvisning av tornet efterfrågas, alla av sina  personliga själ, Xavier för att se på försvarverk, Talron för att se tempel,  Nivarah för att se konsten som ska finnas där, och Rieta mest för att få större föreståelkse för en annan guds tempel, och Bronweg ville inte ange någon orsak men gruppen var rörande överens om att han var ute efter nattvardsvinet som Talron alltid talade om.

Det åttakantiga tornet med sina grovhuggna stenar hade trots sina år på nacken inte påverkats av naturens krafter utan stod lika starkt som det gjort för 500 år sedan då det huserade dvärgar här.
Tornet hade bara en våning, men trappor ledde upp  till ett andra plan av lejdare som  skulle fungera som plattformar för tornets försvare.

Nedrevåningen hade inrets till ett Tempel med Meloras symbol hängnade i mitten av rummet,  och konst av olika heliga händelser prydde väggarna, tornet förövrigt var mycket väldstädat och inte många damkorn kunden hittas.

Trots att Rieta letade mycket nogrannt, dock fann hon något mycket mer intressant, en antydan till en lucka i golvet, efter att överlagt med Nivarah kommer de båda fram till att den är fällbehängd och att det skulle krävas stor försiktighet för att inte utlösa den.  Nivarah med sin tunga tryckt mot sin kind som hon alltid gör när hon koncenterar sig avlägsnas den knappt märkbara runan i golvet. Efter en knackning i varje hörn på luckan med sin lilla hammare förklarar hon det hela färdigt, och Rieta sätter sin fot lite försiktigt på den så den svänger runt och avslöjare ett mörktrum, när hon låter ljuset från sitt svärd fylla rummet därnere möts hon av hundratals ögon från knythandsstora spindlar och dess  vit, gråa spindelnät där de sitter i sina nät.

Talron förklarar som alltid hur farliga och hur plågsamt och ont det skulle göra om en av dessa varelser skulle bitas men att de oftast inte ger sig på varelser i våran storlek, men som försiktighets åtgärd föreslår han att Xavier ska bli den som går ner först.

Xavier sätter ner sina järnbeskodda skor på golvet, och blir snart varsle om att det inte är sten hans fötter går på utan skelett delar från både andra spindlar och dess byten.

Han ser sig runt om i rummet en utsmyckad sten-sarkofag står i mitten av rummet  och statyer av fyra dvägar med sina stora yxor står en i varje hörn, men inga uppenbara gångar eller dörrar som leder vidare från rummet.

Efter att Xavier säkrat rummet kommer de andra ner i rummet och sarkofagen börjar undersökas. Ingraverat står namnet Gornt Ironfeld, denna store krigaren hade Xavier hört om hela sin uppväxt, att han mystiskt förvann för 740 år sedan, ryktet säger att hans försvinnaden var för att skydda klanen från dess girighet.

Bakom den östra statyn finner även denna gång Rieta en väl dold dörr, som även denna skyddas av en mycket stark skyddsformel inristad i en runa. Även denna gången med tungan rätt i munnen och Rietas hjälpande ögon, skrapas även denna runan bort och dörren svängs upp till ännu ett rum. Längs två av rummets sidor står det 3 rustningar med tillhörade vapenset uppställda på sina rustningshållare.

Tre kistor står vid en vägg men det som drar allas blickar till sig är den ljusskimmrande svarta stenklump, vars metall som ser insprängt ut i stenen drar åt sig ljuset från Rietas svärd och skickar sen ut det som ett otroligtvackert ljusspel.

Naivarah har nog aldrig sett nåt så vackert. Hon bara står och ler helt förtrollad.

”Mithral,” säger Bronweg, ”jag har bara läst om det i böcker. Men  man hittar bara metallen i väldigt små mängder, det ska inte finnas såhär stora bitar,” forsätter han, ”så ni kan förstå dess värde!”

Xavier känner lite prövande på stenen, ”den väger sina kilo,” säger han, ”ingenting vi kan släpa med oss genom öknen så vi får komma tillbaks efter den på resan tillbaks.”

De alla nickar instämmande och deras fokus flyttas till kistorna och dess innehåll. De får slita Naivara som desperat försöker lyfta den massiva Mithral-klumpen utan att ens rubba den en mikromillimeter. Sen får hon upp ögonen för kistorna; både guld och ädelstenar hittas och finner sin väg snabbt ner i äventyrarnas giriga fickor.

Rummet förselgas igen med ett tyst löfte om att återvända för att hämta stenen på återresan.
Till byborna nämns inget om stenen utan bara om graven och om den förbannelsen som vilar över den som stör och alla är överens om att det är bäst att även hålla denna gången stängd och fortsatt dold.

Efter  att fyllt sina vattenskinn med färskt vatten  är det dags att ta de första stegen ut i den varma öknen. Naivarah med sin hökblick får snabbt upp ett spår som följs, men redan efter bara någon timma tar Talrons kondition ut sin rätt och han börjar gnälla mer och mer för varje steg. En kort paus där han får hämta andan ger även de andra möjligheten att tömma stövlarna från sand. Vid denna paus känner flera i gruppen sig iaktagna men ingen ser någon eller något och inget händer trotts alla nerver på helspänn, utan det bestäms att färden ska fortsättas.

Efter ytterligare några timmars vandrande uppenbarar sig en siluett vid krönet av en sanddy, en kvinna kommer krypand,  Xavier springer fram mot henne och ger henne vatten,  efter några klunkar öppnar hon munnen och rosslar fram. ”Ge er av medans tid är, det enda som väntar er här är bråddöd!”

Xavier lägger örat intill henne för att höra bättre och i samma ögonblick sträcks kvinnan ut till en mer mer långsmal humanoid varelse hennes naglar växer ut och bildar olycksbådande svarta klor.

– Så solen skinner här i Dryland- öknen som är dagens spelplan, det är en torr dag, för striden, kan något av de båda lagen tjäna på detta?
– Nej det tror jag inte båda lagen ser jämnstarka ut. Men häxlaget har ju fördelen av hemmaplan.
– Men BÄD gick ju segrande ur den senaste bataljen med team Behir, kan denna häxgrupp bli dom som sätter stopp för deras segersvit?
– Idag kör lag häxan med uppställningen 4 racerclaw shifter  på kanterna och Häxan på topp.
– På andra sidan står då BÄD med sin vanliga uppställning med Plåt Xavier på höger sida och Rieta i sitt tyg på sin andra sida, som center några steg bakom står som alltid Bronweg redo att ta emot eventuella förbipasserande och som backar finns Naivarah och Talron som det sista skyddet.
– Lite trevande start, båda lagen verkar känna på varandra, BäD har fått order av sin lagkapten att punktmarkera Häxan,  Katterna får circla runt och gå förbi första försvaret utan större svårighet,
är detta verkligen rätt kan man fråga sig, ska Talron lämnas ensam med 4 katter?
– Både Rieta och Xavier lägger hela sin kraft på häxan och Bronweg har flyttat längre upp på spelfältet och låter sin vid detta laget kända Yxa göra sitt jobb. Katterna får röra sig ganska obehindrat, många tafatta  försök från Rieta och Xavier att träffa fienden görs men de enda som vinner på det är katterna som med sin smidighet sätter sina knivar i dom båda som svar på deras attacker.
– Nivarah är nu den som står mellan katterna och Talron, men vad är detta, även hon vänder och sätter ett lod i häxan som sjunker ner i sanden helt utslagen, har deras taktik med punktmarkering lönat sig, har dom slått ut motståndarens nyckelspelare, det  är vad jag kallar punktmarkering det var längesen jag såg sådann effektivitet.
– OJ OJ, nu försökte en av katterna på sig ensåndär luring igen att smyga förbi och samtidigt hugga, denna gången var Rieta med och hennes svärd ser ut att ha slagit ur all luft ur katten som rammlar ihop framför henne med händerna på huvudet skrikande att han ger sig, detta är inte ofta man ser, nej jag tror inte jag har sett att någon gett sig sen, ja det måste varit Serpenter Vs Frogoliter år 53.
– Men vad har hänt, Talron har kommit i kläm, ensam mot 3 katter, härifrån kan jag bara se knivarnas blad glimma i höstsolen, ja det är en träff jag kan nu se blodet som rinner från honom, han måste få lite hjälp, ja där kommer den, hela laget vänder om mot katterna som har ryggarna mot BÄD. Det var deras största felsteg, Talron är utom räckhåll och hans sår ser ut att sluta sig, och katterna  faller en efter en ja det ser ut som om BÄD även går denna gång vinnande ur denna match.
– Det ser ut som om dom låter den som gett sig gå, jag kan inte höra härifrån vad som sägs, men jag slår av om att det är en hälsning till drottningen Zepatia att BÄD kommer efter henne.
– BÄD – Häxan 5 – 0.
Detta var allt från dagens match över och ut.

Nästan enligt planen

”Bra jobbat alla”, säger Xavier samtidigt som  han torkar av det gröna blodet från sin yxa, ”kanske inte helt enligt planen men i stora drag skötte ni er alla utmärkt,  det märks att vi nu haft följe ett längre tag.”

Nivarah som går och småplockar bland liken nickar instämmande, och säger, ”såg ni den stora handen av ljus som först mosade gnollen och sen höll fast den så den inte kunde röra sig, såg ut som en större variant av den jag brukar röra om i elden med!”

Talron ser sig runt nöjd och säger:
”Och bara små skrubbsår på alla, mycket bra.”
”Jo men visst svarar Bronweg, men en strid utan blod är ingen riktigt strid.”

”Men vart tog alla bybor vägen?” säger Rieta frågande.

Gruppen ser sig om, en gardin fladdrar till i ett fönster.  ”Hallå fritt fram!” ropar Nivarah. Ytterligare några minuter av stillhet och tystnad passerar, innan ett huvud sticker fram bakom ett av lerhusen.

En äldre man med olivfärgad hud, svart hår; väderbitet ansikte skvallrar om att åldern börjat ta ut sin rätt, med försiktiga steg tar han sig över torget mot äventyrarna. ”Ja, tack får jag väl säga, men jag tror att ni dragit mer olycka än räddning över våran by.”

”Hmm, otacksamma.” muttrar Bronweg.

”Nej nej,  men drottning  Zepatia  har lovat oss hämd och bråd död om vi gör motstånd en gång till, förra gången vi gjorde det dödade hennes underhuggare alla våra yngre och vapenförda män,” fortsätter bybon, ”det var både Razerclaw shifters och satyrer bland hennes män hur ska vi klara oss nu när hon får reda på att vi gjort motstånd ännu engång?”

Xavier har en plan…

 Xavier böjer sig ned och bryter av en förtorkad gren från en buske, snabbt börjar han rita upp området i den torra sanden. ” Jo nu gör vi såhär…”

”Det är ju bara en mask,” avbryter Bronweg muttrade, ”hur svårt kan de va?”

Xavier fortsätter,  ”det viktigaste är att attacken sker innan varelserna inse vad som träffade dom och att det sker snabbt.
Rieta, du tar dig genom dessa vindpinade buskarna så snabbt du kan,  väl på andra sidan tar du sikte på gnollen låter en av de där heliga blixtarna fylla gnollen och marken runt honom, som borde bli till glas och hindra gnollen från att fortsätta röra sig!”

”Blixten kommer bli Bronnes signal, han kommer göra sina vanliga utspel och fånga Behirens uppmärksamhet och få den att förstå att ylva ska ha maskblod idag.”

Bronweg ser nöjd ut och förklarar resten. ”Om jag avlägger en ed och förbannar han och hans släkte kan jag nog få få en av de nio cirklarnas väktare att  öppna ett hål till deras värld bakom varelsen, och kommer hans själ lovas till mörkret kommer det vara fyllt av klor och tänder från varelser från andra sidan, redo att slita vad som än kommer in i detta område i bitar.”

Xavier nickar godkännande. ”I detta läget kommer ditt andrenalin pumpa så att du med viljestyrka kommer  att storma Behiren  och med ditt sedvanliga  stridsvrål låta Ylva dra blod från varelsen och  kraftet  i slaget kommer få varelsen att vacka in i mörkret  bakom honom, Ylva kommer sitta så djupt i varelsens kött så du kan säkert dra ut varelsen igen, och när ylva släpper taget kommer masken falla tillbaks in i mörkret och tänderna kommer ännu engång får blod.”

Xavier pekat med hela handen på helaren. ”Talron, du ska attackera varelsens sinne och ta kontroll över den, se till att den försöker ta sig ur mörkret, klorna kommer se till att den slits tillbaks in igen, monstret kommer till sist lyckas slita sig loss och det är då jag stormar mot den och med en kraftig smäll från min Sköld trycker jag tillbaks den in i mörkret den kom ifrån!”

”Jag kommer efter att sett till att klorna ännu engång har tag i den ställa mig i en strategisk position så Rieta och jag kan samarbeta för att distrahera den, så om du Naivarah kan sätta ett välriktat lod i varelsen, eller du hade en annan plan?”

”Ja jag tänkte frammana en öronbedövande storm över området  där varelserna är, detta kommer få dom att försöka komma ur åskan, men klorna borde hålla fast dom även denna gången och slita dom i stycken, stormen kommer sen att förflytta sig någon meter så även Gnollen är mitt ibland det hela.
Och om det då fortfarnade är något kvar av Masken, kan jag nog finna andrenalin och placera ett lod i varelsens mjukarepartier och kanske tända eld på den och gnollen!”

”så vet alla vad de ska göra nu? ” Äventyrarna nickar instämmande.

Och för er som vill ha planen i tekniska termer:

Första rundan.

Rieta,
Start P.3 flyttar till P.7
Celestrical fist på gnoll i Q.10

Bronweg.
Start S.3
Hade of hungar P.10
Minor action, curse Behiren
Move action till X.8

Action point:
Free action Aktivera Gloves of Eldritch admixture.
Charge till T.8
Eldric strike, använd handskarnas effekt + vapnet.
Slida Behiren till Q.8-9 sen tillbaks till S.8-9. igen till Q.8-9 tillbaks till S.8-9 avslutat Q.8-9

Talron
Start O.3
Command kastas på Behiren.
Slida Behiren till S.8-9 sen tillbaks till Q.8-9. igen till S.8-9 tillbaks till Q.8-9 avslutat S.8-9
Move till M.5

Xavier
Start T.3
Charge till T.7
Shield push Behiren till i Q.8-9
Move S.10

Nivarah
Start Q.3
Howling tempest R.8
Slide till S.8-9 tillbaks till Q.8-9, igen S.8-9 och avsluta i Q.8-9
Move action, flytta howling tempest till Q.9
Ducka ner i buskarna för skydd (stealth)
Vid behov använda action point och skjuta sönder Behiren med en backstab attack.

Detta borde ge i skada:
Gnoll:
Max 47,
Medel 27,
Min 27

Behiren
Max 258
Medel 140
Min 46

T=Talron
R=Rieta
N=Niavarah
B=Bronweg
X=Xavier

V=Bybor
B=Behiren
G=Gnoll

Förtryck detta förtryck om vi bara kunde samarbeta och vara lyckliga.

Girigheten lyser i dvärgarnas ögon medan de hotar oss om en ondskefull och smärtsam död. Grunden till deras lystnad är gruvan som de bedyrar är deras och de verkar vilja beskydda den med sina liv. De kretsar runt oss som gamar runt ett döende djur ovetandes om dess krafter är större än vad som ögat möter.  De är så självsäkra när de vrålar ut order om att vårt samarbete med Ironfell var slut.

Deras krävande ord når Rietas öron som krita mot en tavla och hennes bestämdhet över att fortsätta de kontraktet de påbörjat blir bara starkare ju hotfullare dvärgarna blir. Hon står orubbligt kvar och men en väsande röst klargör hon tydligt att de inte kan intimidera henne och om de verkställer sina hot kommer de att förgöras. Ty inga hot av förtryck accepteras. Men de bara hånskrattade och kände sig övermodiga. Deras självförtroende var på topp och deras fall kommer att bli ännu hårdare ty skoningslös ska alla förtryckare nedkämpats på kortaste möjliga tid.

Rieta tar sig fram genom de snåriga och otillgängliga marken mot den dvärg hon fann mest irriterande och striden är i gång. Men ett brak frigörs en kraft när alla drabbas samman och striden är igång. Pilar viner genom luften och magisk energi skingrar dammet i luften som rörs upp av snabba  fötter i den torra marken. Skriken av smärta när dvärgarna en efter en faller till marken tystnar. Ett sista skrik och tystnaden lägger sig som ett lock för öronen.

Rieta tittar sig omkring och ser sina vänner gå runt och söker igenom kropparna efter något av värde.

Om de bara hade lyssnat på henne och insett att denna striden inte var till någons vinning. Om de bara hade gått där i från och insett att de inte kunde vinna. Men det var deras beslut deras stolthet som derev dem i fördärv. Tragiskt.

Blackthorn säger åt gänget att lämna kropparna efter dvärgarna till naturen här och gick bort en bit till en kulle. Det började bli sent och det var ingen ide att fortsätta innan natten eftersom kvällningen redan börjat komma. De slog upp sina tält och den fantastiska korgen med mat kom fram. Rieta kunde redan känna smaken från fårfiolen innan hon fått upp den från korgen. Nöjd satt hon sig ner bland de andra.

Blackthorn –Jag vaktar lägerelden i natt så ni alla får vila ut. Och natten passerade utan några insidenter. Tälten packas ner och en god frukost förtärs medan Blackthorn berättade att han inte tänkte följa med hela vägen till byn men en bit till skulle de få sällskap och sen skulle den är inte svår att hitta. Allt gänget ska göra är att följa stigen från kullen och inte försöka sig på några genvägar.

När de kom till en kulle stannade Blackthorn och pekade på en stig som slingrade sig framför dem. Följ denna och den kommer att ta er till ert mål. Vi tackade för all hjälp och frågade om vi hade tillåtelse att gå igenom hans domäner igen när vi skulle hem och det fick vi hans välsignelse. Efter lite mer småprat och allmänna frågor om byn och vägen dit skildes de åt och gänget följde stigen mot byn. Tillslut kunde de se byn i horisonten och de ökade lite på stegen ivriga att se civilisation igen. Men när de kom fram såg de något de inte väntat sig. Istället för en lugn by fick de se en gnoll som höll en ung död man i sin hand och en behir mitt i byn. En blålysande varelse med många ben. Vad ska vi göra. Vad annars göra om inte anfalla aaaaaaaaaaaaaaaahhhhh.