Ingen rast ingen ro

Efter att ljudet från stridigheterna klingat bort, sjunker äventyrarna trötta och anfådda ner på stengolvet för att äntligen få en chans att hämta andan. Men strax efter dom satt sig ner hörs springade fotsteg och rassel från vapen från korridoren! Xavier är snabbt på fötter och rusar runt hörnet för att möta fienden, de ser honom komma runt hörnet samtidigt som kastspjut slår in i väggen bakom och ett annat splittras mot hans sköld, ett tredje splittras mot fällda fällgaller som skiljer de båda sidorna åt.

”Det kommer fler!!” skriker han till de andra som snabbt är på fötter.

I korridoren står det tre reptilvarelser av samma sort de mötte vid grinden. Bakom dessa står ytterligare två som är i fullfärd med att ta fram nya spjut för att ännu engång kasta, men det som fångar deras blick är den dubbelt så stora ödla som lite avvaktande står och väger ett spjut i sin hand tjockt som Bronwegs överarmar.

Nya spjut viner i luften men med gallret som skydd träffas ingen. Även hjältarna släpper lös sina krafter, energibollar, sköldar, och skäktor gör spjuten sällskap men inget vitalt träffas.
Bronweg ropar till Talron att han ska rulla dit en av malmvagnarna för att de ska kunna få ännu bättre skydd mot spjuten.

Talron lyckas efter lite letande hitta en vagn vars hjul ej sitter helt fast och får den på plats mellan Bronweg och ödlorna.

Samtidigt som vagnen rullar fram, har en av ödlorna förvunnit in i ett sidorum och plötsligt skjuts det ut mängder av små giftdrypande pilar från små hål i väggen som träffar de båda stora krigarna och Talron som just släppt vagnen .

”Tillbaks! Bort från fronten, det är ingen plats för dig”, säger Xavier till Talron samtidigt som han trycker bort honom in i skydd från pilarna. ”Bronweg hugg tag här!” säger han i nästa andetag.

Xavier och Bronweg tar båda tag i malmvagnen, de tar sats och med ett brak kör dom in den i port cullisen som en murbräcka, metall från vagn och galler flyger och några av tvärslårna böjs och ett hål tillräckligt stort för att klämma sig igenom öppnas.

Fler pilar avlossas från väggen och attacken mot gallret har gjort att Bronweg och Xavier inte kan undvika de inkommande spjuten finner sina vägar in i deras kroppar. De stapplar tillbaks och med en blick på varandra drar de sig båda tillbaks runt hörnet, utom skotthåll för att hämta andan och skaka av sig de värsta av skadorna.

Naivarah låter sina skäktor flyga i en stridström mot de mindre ödlorna och tillsammans med Rietas kraft från sin symbol faller dom nu en efter en, och de övriga ödlorna drar även sig tillbaks runt hörnet för att omgruppera.

Xavier som undertiden fått omplåstring av Talron, se sin chans och tar sig till andra sidan porten genom sina nyvunna krafter att bända rum och plats.

I sidorummet hittar han veven som skall sänka gallret. men efter deras tidigare manöver går det bara sänka den en kort bit och hålet de slagit upp tidigare är fortfarande den bästa vägen igenom.

Även Naivarah böjer platsen och rummet med sina alvkrafter och befinner sig plötsligt på andra sidan. Rieta börjar springa mot gallret, slänger sig ner på marken och glider under gallret, en ödla springer fram mot henne och försöker göra ett nytt andningshål i henne med sitt spjut, men smidigt rullar Rieta undan och spetsen går av mot stengolvet.

Den stora ödlan kommer runt hörnet och ser även han Rieta liggande på marken och låter sin stora träklubba slå ner mot henne, denna finner sitt mål och man kan höra hur ben krossas. Ljudet får ödlans stridslust att öka och hon kastar sig över henne för att med sina krokodil käkar ta en stor bit.

Xavier kommer ut rusande från rummet i sidan, ser Rieta på marken omringad av två ödlor. Utan fruktan kastar han sig in i striden och med ett vrål sätter han sin stridsyxa djupt i ödlans sida, dess blod rinner ner över Rieta.

Bronweg som fortfarande är kvar på andra sidan porten, låter sin energi formas till en boll av pulserande energi som träffar den stora ödlan som faller avsvimmad ned. Rieta ställer sig upp, och med en stöt genom halsen på den avsvimmade görs processen kort

De två återstående ödlorna, ser chockade på varann när marken under dom plötsligt fryser till och upp från den kommer en enorm drakkäft som slår igen över deras kroppar men som förvinner lika snabbt igen.

I panik sticker en av ödlorna Xavier som träffar mellan hans fjäll på hans pansar och naglar fast honom i marken.

Nonchalant vänder sig ödlan mot Naivarah och tar ett steg ifrån Xavier som trotts sitt rörelsehinder reflexmässigt sveper med sin yxa och träffar med sådan kraft att ödlans kropp exploderar i en röd ljuskaskad, och alla flyger bakåt, liggande på marken sveper Rieta ödlan över benen och hennes svärd träffar och mer flod rinner över golvet.

Nivarahs avlossar ännu en blixt på ödlan som av ljuset blir förblindad och Rieta är inte sen att utnytja läget och skilja ödlans huvud från dess kropp.

Utmattade av striden sjunker de ner på golvet i sidorummet för att hämta andan, förhoppningsvis denna gång utan avbrott.

Efter att ha ätit och vilat, låtet Talron se över skadorna, så ger dom sig av in djupare in i berget. Långa gångar snirklar sig upp och ner, vissa bredare än andra, allt eftersom de kommer djupare ner i berget, börjar ett svagt rödpulserande ljus framträda på väggarna som ådror i berget, inte helt olikt det ljus som funnits i Sarshans smedja i Shadowfell.

Gångarna leder genom stora salar och gemak. I en sal hittar gruppen spår efter stridigheter och dvärgkroppar utan huvud hittas, alla tecken tyder på att stridigheterna skett mellan dvärgarna själva och deras bältesspännen avslöjar att de alla tillhört Ironfell klanen.

Efter flera timmars vandring i dessa gångar, tar tröttheten ut sin rätt och det beslutas att slå läger och få den välbehövda vilan.

Natten förflyter utan några incidenter, och de vaknar utvilade. Naivarah hade tidigare under sin scouting hittat en sidogång som ledde till en större och bredare gång, och de är alla överens om att denna är den bästa att följa.

Gången är mer utsnirklad än tidigare, väggarna är jämnare och golvet mer polerat under det tjocka lagret dam, i små alkover längsväggarna står gammla malmvagnar men det som får Naivarah att stanna upp är de fotspåren i dammet, en varelse minst tre meter lång, med kloförsedda fötter, följd av mindre spår från humanoida varelser.

De följer spåren längs gången, och den röda energin på väggarna blir allt starkare, framför dom öppnas ett stort rum upp och den röda energin rinner ner som vattenfall på golvet som bildar en flod som rinner längsgolvet.

I en hög ligger dvärgkroppar, några utan huvud andra med, längre in i rummet kan man höra och skymta spindlar stora som en fot, men det som dominerar rummet är den stora håriga varelse med stora horn. Striden var ett faktum…

Berbalang, Chokers, vad blir nästa?

Innan berbalangen hunnit reagera så slår Xavier till och den stapplar tillbaka in, han följer upp och låser in den, Rieta börjar förbereda sig att anfallan när hon hör något bakom sig och lyckas precis ducka undan när en klosedd hand svingar mot henne, vänder sig om och slår till hårt. Efter bara några sekunder öppnas två dörrar till lite längre bort och två barbalanger till stiger ut. Bronweg tar upp fronten på detta, och det blir en fajt på tre håll, Talron tar sig till andra sidan så han kan se tydligt vem som skulle behöva hjälp när han får ett par klor i ryggen där ytteligare en bergalang dykt upp. Många slag utdelas åt båda hållen, Bronweg börjar tugga fradga och helt plötsligt byttar mål och ger ifrån sig ett stridsrop när han springer rakt in i den första som dök upp.

Berbalangerna börjar dö till höger och vänster den första som dog försökte gå förbi Rieta som stoppande med ett mäktigt slag med sol-svärdet. Bakom oss sprängs en av dom utan att dö, när dom sedan ser att den första som fått mest smällar på sig knappt har en skråma på sig börjas det focuseras mer på den. Xavier tar i för allt han äger och det ser ut som om hans gud hjälper han när han fasar ut och blir lite halvt genomskinlig, han utnyttjar det och sätter press på barbalangen som han slogs mot genom att springa igenom väggen och upp bakom den. Dom dör en efter en efter alla slag går mot den första, inte långt efter dom hittat någon sorts länk med den barbalang så nedgörs hotet.

Xavier som fortfarande är genomskinlig springer som en glad liten unge igenom alla väggarna, han stannar upp när han fick skymt på en hjälm i en av zarkofagerna och säger till gruppen att ta ut den medans han letar vidare.

Här vilar Bomir Ironfell. – Läster Naivara upp på dörren innan dom går in i den lilla kammaren för att lyfta locket till zarkofagen. Naivara, Bronweg och Rieta försöker lyfta av locket för zarkofagen men misslyckas, dom kallar på Xavier som fortfarande springer runder igenom väggarna. När xavier äntligen kommer tillbaka och hjälper till lyckas dom lyfta det tunga stenblocket. Naivara vågar inte sticka in huvudet för att ta ut hjälmen, hon börjar använda sin magiska hand, det krävs tre försök för henne att få ut hjälmen, först åker ett av bennen ut –Oj det var lite fel- nästa kommer upp en hand –Ohh… kolla här en ring-, det blir allt tyngre för dom tre som står och håller, till slut lyckas hon få ut hjälmen och lägger tillbaka handen och benet. När dom släpper ner locket dönar det genom hela berget, Xavier sliter åt sig hjälmen och tar genast den på sig. –Borde du inte tvätta den först? frågar Naivara, –Nä, det är inte så farligt svarar Xavier.

Rieta övertygar alla att ta sig tillbaka till hålet i cellen där den märkliga gammla mannen hade varit. Planeringen börjar hur dom ska ta sig ner utan att bli tagna av dom konstiga monsterna där nere. Från Naivaras förra beskrivning skulle det vara ca 15 meter ner,  repen som finns är precis den längden. Xavier kommer med iden att använda något som en balk och börjar sparka på ett av gallerna för att få av en av stängerna. Bronweg hjälper till och dom lyckas att få loss en järnbalk. Binder fast repet på balken och lägger den över hålet, Bronweg står som första person att ta sig ner, han biter tag i en sunrod tar tag i repet och glider snabbt ner, Xavier kommer som andra person och går smärtfritt det med. Dom konstiga figurerna börjar nu ta sig närmare repen och det är Talrons tur att ta sig ner, aldrig varit något bra på att klättra så tar han det långsamt ner, kommer nedanför stenen och ser figurerna –AHHH… CHOKERS skriker han och släpper taget 13 meter upp i luften. Marken närmar sig snabbt och han slår ner i market, luften går ur lungorna och blir skadad, han lyckas hålla sig vaken och använder sin kraft för att hela sig. Naivara tvekar ganska mycket att gå ner tills Rieta lyckats övertala henne, även hennes nergång går smärtfritt, snabbt och lätt.

Det är då Bronweg upptäcker att vi är omringade med chokers och där är en trogladyt till, han går på full charge rakt in bland chokers och slår till trogladyten så den flyger mot Xavier som slår till, Talron framannar en större pinne och kör in den samtidigt som Rieta tar sig ner snabbt rusar bort till trogladyten och slår till. Trogladyten slår tillbaka på Xavier och försöker ta sig därifrån, samtidigt som detta händer så springer Rieta fram till den igen och teleporterar den närmare Xavier som slår till och den faller ner död. Naivara skjuter blixtar i chokers som även dom avlider snabbt, inte långt efter detta avslutar Rieta det hela med ett slag mot den choker som står bakom oss. Dom kollar upp mot chaktet och Talron säger åt en choker att gå ut från hålet, den ramlar rakt ner bland oss och lever inte mycket längre än så.

Kollar oss lite runt och ser utrustning till en hiss anordning som blivit nedmonterad, rummet är runt som leder till en gång där en nedfälld portkulis hittas.

Och så var Naivarah där igen

Naivarah kastar de en kort blick över axeln och hoppas på att de andra nu följt efter henne i denna sidogång. Men korridoren bakom henne är tom och tyst.

Ingen ljuskälla lyser upp men Naivarah har på sig de underliga, läderklädda glasögonen som gör att hon ser lika bra som om hon vore en drow.

Drows ja, dessa avlägsna släktingar. Tänk så praktiskt att kunna se så här perfekt i mörker hela tiden utan dessa nedrans, kliande glasögon. Eladrinen kliar sig bakom öronen där läderremmen smiter åt speciell mycket. Tänk om jag kunde  plocka ur glasen o kanske sätta i dom i nån smäckrare, vackrare och mer bekväm fattning. Så har går det knappast att ha det, snart känner jag få utslag eller nåt. Men kommer dom inte snart? Hur lång tid ska de ta på sig att söka genom rummen där borta?

Nyfikenheten tar överhand så Naivarah som redan kollat fällor och konstaterat att dörren framför sig är låst och att hon inte hör några ljud, tar fram sina vid detta laget välanvända verktyg. Ett enkelt knyck med dyrken och låset går upp och hon öppnar dörren framför sig.

Torr luft, med underlig doft kommer mot henne med ens dörren öppnats. Det är ännu ett rum i totalt mörker. Allting verkar vara stilla, tyst och lungt. Inga tecken på liv. Spindelväv i hörnen och tjock lager damm på stengolvet.

Naivarah kan urskilja ett slags galler längs med båda väggarna i det avlånga rummet och anar att detta kan vara befästningens fängelse. Hon tar lite tvekande ett steg in i rummet. Fängelse. Celler. Kedjor. Hmm, spännande, har jag aldrig varit i förut.

Med sin sedvanliga nyfikenhet tar sig Naivarah fram till cellerna. Gallren är nedfällda för cellerna och alla 4 celler verkar vara helt tomma. Inte en levande själ nånstans så hon drar en lättnads suck.

Trasiga gamla sängar som rasat ihop av tidens gång, mögliga sängkläder och spannar finns i cellerna. Ingen verkar vara av nåt av intresse förrän hon hinner till den längst upp till vänster. Där ligger precis i bortre hörnet en hög med kläder, formen av ett huvud i mitten, kanske nån skelettbit hon anar som sticker fram. Nån stackare de bara lämnat att dö i cellen, hu så hemskt. Får väl kolla till resterna då…

Eladrinen går bort till vevarna som styr var sitt galler till cellerna. Gallret vevas lätt upp av kvalitetsmässig dvärgisk ingenjörskonst och hon går glatt bort mot cellen igen, glad för att få utforska lite. Vid första steget in i cellen så sker det saker.

Borta i hörnet reser sig plötsligt benhögen upp, benbit för benbit i skrämmande hastighet till den får formen av ett skelett av en forna människa. Röda onda ögon lyser starkt ur mörkret i skallen.

Skelettet greppar efter ett spjut utan att släppa blicken från eladrinen. Förskräckt backar Naivarah tillbaka mot gången hon kom ifrån. Just i den rörelsen ser hon i periferin till häger nåt gult. Nåt litet. Nåt fjäderbeklätt. Kvidevitt säger den.

Hon har svårt att tro sina ögon men där sitter en ursöt, liten kanarielägel på gallret i cellen till höger. Kvidevitt. En till sätter sig bredvid den första. Nu skymtar hon även en person liggandes på britsen där inne, med fler av dessa kanariefåglar på sig.

Naivarah i sin förvåning blir så pass distraherad att skelettet från den öppnade cellen hinner sticka till henne rejält sidan med spjutet. Vassare än vad hon kunde tro att ett rostigt, gammalt spjut var. Backandes bakåt, med höger hand pressad mot det rejält blödande såret, fumlar hon med vänster hand fram kommunikations-stenen och anropar Talron, ”Fiender! Hjälp! Skelett! Hjälp! Sårad!”

Med skelettet stapplandes efter henne tar hon sig mot korridoren och hennes vänner. Hon hinner fundera över hur vårt det måste vara för skelettet att ta sig fram utan senor och hur den egentligen verkar hänga ihopa, vilken magi som kan få dess ögon att lysa så läcker. Hennes vänners stöveltramp hörs sen snabbt utifrån korridoren och ett mycket vitt, välbekant ljus tränger genom den halvöppna dörren.

Stödd av att inte vara ensam och utlämnad åt sitt mörka öde lyckas Naivarah frammana lite mod och släpper lös en ordentlig blixt rakt mot skelettet. Den faller ihop lika fort som den byggdes upp och dess glödande röda ögon släcks precis när Xavier brutalt fotar upp dörren och vrålandes springer in med vapen högsta hugg. ”Var är ni era uslingar! Ge er! Vi har tagit över borgen!”

Besvikelsen över den uteblivna striden är stor hos vissa i gruppen och en del anklagande blickar slängs mot Naivrarah för att hon uppförstorat hotet något. Naivarah får en liten klump magen av Rietas hårda ord om upplåsta hot och fiender hon ju lätt kunde klarat själv, men Naivarah sväljer gråten halsen och blundar några gånger extra a väljer att tänka på nåt annat än att vara helt ensam i ett mörkt hemskt rum med en fiende med lysande röda ögon som vill henne illa. Jag ville den inget illa! Varför vill allt bara skada mig hela tiden? Varför kan vi inte alla bara komma överens? Måste tänka på nåt annat. Måste tänka på nåt gladare. Oooh, kanariefåglar!

De söta, nu verkligen knallgula kanariefåglarna kommer till sin rätt i Rietas ljus från sol-svärdet. Personen på britsen där inne i cellen har ställt sig upp och tittar nyfiket på gruppen på andra sidan som tittar lika undrande på honom. Han ser ut som en jättegammal, skröplig människa. Mager, klen och ganska lång. Med en mängd kanariefåglarna som sitter på honom och kvittrar så smått.

”Hej! Så du är fången här?” inleder Naivara. Gubben ler lite och ser ut lite som om han inte riktigt förstår. ”Jag heter Naivarah, vad heter du? Vad är du här för?”

Gubben ler lite mot gruppen och de inser att han verkligen inte förstår. Gubben ger sen ifrån sig några kvittrande ord till sina kanariefåglar som verkar svara honom.

Följande är en autentisk inspelning av samtalet mellan mannen och hans fåglar: http://www.youtube.com/watch?v=wmBmD3s-R9s !

Fler försök görs att kommunicera med gubben, men ingen sida förstår vad den andre säger oavsett vilket språk de försöker. Naivarahs försök på fågelspråk verkar inte heller fungera så gruppen enas om att han verkar harmlös, om än skvatt galen, så de släpper ut honom. Ger honom mat och vatten som han tacksamt tar emot och delar med till fåglarna.

Gruppen följer med den gamle skröpliga gubben och hans 7 kanariefåglar då han går tillbaka upp i fästningen, för han verkar bestämt med att han ska ta sig uppåt. Alltjämt kvittrandes med sina fåglar och leendes lite försynt mot gruppen förvånar han alla han ska gå ut från själva borgen på markplan. Båda port cullisarna är nedfällda men han lyfter upp dem enkelt med en hand som om de vore av papper. Inte ens Bronweg kunde rubba dom utan att bli högröd i ansiktet tidigare.

När de enkelt hamnat ut på utsidan och gått bort till klippkanten så tar hans klena, små söta kanariefåglar att stadigt grepp i hans kläder vid axlarna och flyger helt enkelt iväg med gubben över kanten och neråt mot öknen.

Gruppen vinkar hejdå och vet inte riktigt vad de ska tro. De enas om att skriva av händelsen som riktigt underlig och går tillbaka in i borgen.

Naivarah genomsöker fängelsehålan då hon inte gillar att lämna nåt ofärdigt och outforskat.

I cellen där gubben varit hittar de faktiskt nåt underligt. En av golvets stenar verkar inte vara en sten på riktigt, utan bara en illusion. Sticker de ner nåt så går den bara rakt genom. Som magi!

Det som nu följer är ett kapitel som Naivarah gärna inte tänker på igen.Det började harmlöst med en illusion av en sten, fortsätter med Xavier som övertalar den ack, allt för lättövertalade Naivarah att undersöka vad söm gömmer sig nedanför ”stenen”. Glad i hågen låter hon sig firas ner i det kalla mörkret under stenen. Nyfiket kollar hon sig omkring i schaktet som verkar vara ganska långt och fyllt med små, små sidogångar hela vägen ner till att det mynnar ut i nåt slags större rum eller grotta långt där nere.

Sekunden senare sitter hon totalt fast i ett strypgrepp från en taggförsedd tentakel som kom från ingenstans från en av de små sidogångarna.

Inget luftflöde, seriöst uppflasad hals med blod forsandes från henne och helt ensam i mörkret. Paniken stiger och det hjälper inte att dom där uppe desperat försöker dra upp henne utan halsen komprimeras om än möjligt ännu mera och det börjar flimra för ögonen.

Pulsen dunkar hårt i öronen och kroppen börjar kännas avlägsen och sekunderna innan det börjar bli för sent dyker den räddande änglen Rieta ner och… tillfogar Naivarah mer
skada genom att sätta sina stövlar hårt i ryggen när hon svingar sig ner för repet. Men det är tanken som räknas.

Naivaran hinner hoppas på att hon nu med en gång ska flyta bort smärtfri, skön och befriande medvetslöshet då Rietas försök att hugga av tentakeln missar och hon istället sätter svärdet djupt ner i Naivaras vänstra skuldra.

Men hoppet är kanske det sista som även överger en eladrin. I ett sista desperat försök att komma ur tentakelns dödsgrepp, så feysteppar helt enkelt Naivarah till en annan avsats i schaktet. För att nu inte låta Rieta falla mot sin död femton meter ner när hennes ”fotfäste” försvann, lyckas Naivarah uppbåda en viss sinnesnärvaro, troligen påskyndad av ett bekant väsande och en andra taggförsedds tentakels närmande, så minns Naivarah snabbt det hon fått lära sig inom magins värld: hur man flyger med en vän!

De båda kommer uppflygandes ur stenen och riktigt dödligt sårade Naivarah tas professionellt om hand om av Talron, som som vanligt tafsar mer än han skulle behöva men det gör henne inget. Hon tackar sin lyckliga stjärna för Talrons närvaro.

Vissa idéer framläggs om att ta sig ner dit igen men Naivarah röstar för aldrig igen. Aldrig aldrig aldrig. Inte utan glödgande het olja och en whoosh ljus följt av skrikande brinnande tentaklers ljud. Hur de nu än må låta när de brinner och skriker. Och dör! Brinner!!

De bestämmer att de kan ta och utforska schaktet kanske lite senare och istället ta det säkerligen mycket mera lugnare gravkammaren. Bara en liten bit bort.

Hon som nu hoppas på en mycket lugnare, enklare, mindre skrämmande och våldsfri tillvara får sina optimistiska förhoppningarna grusade då hon öppnar en av många gravarnas dörrar, den som ser mest trasig ut och mest spännande. Naivarah finner sig öga mot öga med en av grav-världens absolut värst tänkbara varelser: en blå djälva Berbalang!

Regeländringar i och med Essentials

(En snabb genomgång för allt som förändrats i och med Essentials reglerna släpptes, samt en behändig lista över vilka magic items som nu är Common (alla övriga hittills ska tydligen vara uncommon – men det kommer nog att vara upp till DM))

Player’s Handbook

Dwarf

Page 36: When adding up your ability score bonuses,

you now gain a +2 bonus to Constitution and your

choice of Strength or Wisdom.

Eladrin

Page 38: When adding up your ability score bonuses,

you now gain a +2 bonus to Intelligence and your

choice of Dexterity or Charisma.

Elf

Page 40: When adding up your ability score

bonuses, you now gain a +2 bonus to Dexterity and

your choice of Wisdom or Intelligence.

Halfling

Page 44: When adding up your ability score

bonuses, you now gain a +2 bonus to Dexterity and

your choice of Constitution or Charisma.

Human

Page 46: When playing a human, you can now

choose between taking a bonus at-will attack power

from your class or gaining the heroic effort racial

power.

Heroic Effort Human Racial Utility

Your grim focus and unbridled energy means that failure is not

an option.

Encounter

No Action Personal

Trigger: You miss with an attack or fail a saving throw.

Effect: You gain a +4 racial bonus to the attack roll or the

saving throw.

Divine Armor

Page 68: The healing keyword was removed. The

bonus to AC now affects all targets instead of only the

power’s user.

Daily ✦ Divine

Effect: Each target gains both a +2 power bonus to AC and

resist 5 to all damage until the end of the encounter.

Sneak Attack

Page 117: The feature now lets you deal extra

damage once per turn instead of once per round.

When you make an attack with a light blade, a hand

crossbow, a shortbow, or a sling and hit an enemy

granting combat advantage to you, that enemy takes

extra damage based on your level. You can deal this

extra damage only once per turn.

Nimble Climb

Page 120: The power now grants a bonus to speed

while climbing instead of allowing you to move at full

speed while climbing.

Effect: You make an Athletics check to climb. If the check

succeeds, you gain a +4 power bonus to your speed

while climbing during this move.

Shadow Stride

Page 122: A Requirement entry was added, removing

the requirement from the former Effect entry.

The Effect entry now directs you to make a Stealth

check before moving.

Requirement: You must be hidden.

Effect: Make a Stealth check and then move up to your

speed to a square where you have cover or concealment.

You take no penalty to the check if you move more than

2 squares. Unless the check fails to beat an enemy’s

passive Perception, you remain hidden during the move,

even if you have no cover or concealment during it.

Prestidigitation

Page 159: Remove the first bullet in the power. The

power no longer grants the ability to move up to 1

pound of material.

Burning Hands

Page 159: The power now deals half damage on a

miss.

Miss: Half damage.

Sleep

Page 160: The sleep keyword was removed. The

charm keyword was added.

Daily ✦ Arcane, Charm, Implement

Shock Sphere

Page 161: The power now deals half damage on a

miss.

Miss: Half damage.

Fireball

Page 161: The power’s damage was increased to 4d6

+ Intelligence modifier.

Hit: 4d6 + Intelligence modifier fire damage.

Lightning Bolt

Page 162: The power’s Target entry was revised, and

its Effect entry and secondary attacks were removed.

The power now deals half damage on a miss.

Target: One, two, or three creatures

Attack: Intelligence vs. Reflex

Hit: 2d6 + Intelligence modifier lightning damage.

Miss: Half damage.

Disintegrate

Page 166: The damage of the Hit and Miss entries

was reduced by 1d10.

Hit: 4d10 + Intelligence modifier damage, and ongoing 10

damage (save ends).

Aftereffect: Ongoing 5 damage (save ends).

Miss: 2d10 + Intelligence modifier damage, and ongoing 5

damage (save ends).

Chain Lightning

Page 167: Each attack now deals half damage on a

miss. The secondary attack now targets one or two

creatures instead of just two creatures.

Hit: 4d6 + Intelligence modifier lightning damage.

Miss: Half damage.

Effect: Make the secondary attack.

Secondary Attack

Secondary Target: One or two creatures within 5 squares

of the primary target

Attack: Intelligence vs. Reflex

Hit: 2d6 + Intelligence modifier lightning damage.

Miss: Half damage.

Effect: Make the tertiary attack.

Tertiary Attack

Tertiary Target: Each enemy within 20 squares of you that

was not a primary or a secondary target

Attack: Intelligence vs. Reflex

Hit: 1d6 + Intelligence modifier lightning damage.

Miss: Half damage.

Confusion

Page 168: An Effect entry was added. The entry

includes text formerly in the Hit entry. The power’s

effect was also altered.

Hit: 3d10 + Intelligence modifier psychic damage.

Effect: At the start of the target’s next turn, you can use

a free action to slide it a number of squares equal to its

speed. It then makes a basic attack against a creature of

your choice as a free action.

Alertness

Page 193: The feat’s Benefit entry was revised so

you can’t be surprised instead of preventing you from

granting combat advantage for being surprised.

Benefit: You cannot be surprised.

Two-Weapon Fighting

Page 201: The feat now grants a bonus to damage

rolls with both your main weapon and your off-hand

weapon.

Benefit: While wielding a melee weapon in each

hand, you gain a +1 bonus to the damage rolls

of weapon attacks that you make with a melee

weapon.

Weapon Focus

Page 201: The feat’s Benefit entry was revised. The

feat no longer benefits characters using a staff as an

implement.

Benefit: Choose a weapon group, such as spear

or heavy blade. You gain a +1 feat bonus to the

damage rolls of weapon attacks that you make

with a weapon from that group. This bonus

increases to +2 at 11th level and +3 at 21st level.

Great Fortitude

Page 203: The feat no longer has paragon tier (11th

level) as prerequisite. The feat now scales with level.

Benefit: You gain a +2 feat bonus to Fortitude.

This bonus increases to +3 at 11th level and +4

at 21st level.

Iron Will

Page 203: The feat no longer has paragon tier (11th

level) as prerequisite. The feat now scales with level.

Benefit: You gain a +2 feat bonus to Will. This

bonus increases to +3 at 11th level and +4 at

21st level.

Lightning Reflexes

Page 204: The feat no longer has paragon tier (11th

level) as prerequisite. The feat now scales with level.

Benefit: You gain a +2 feat bonus to Reflex. This

bonus increases to +3 at 11th level and +4 at

21st level.

Rapier

Page 218: The weapon is no longer a superior military

weapon. It is instead a military melee weapon.

Shield of Deflection

Page 245: The shield now grants resist 2 to ranged

and area attacks at level 2, resist 5 at level 12, and

resist 10 at level 22. This replaces older text of 5 and

10.

Property: You gain resist 2 to all damage from ranged

attacks and area attacks.

Level 12: Resist 5 to all damage from ranged attacks and

area attacks.

Level 22: Resist 10 to all damage from ranged attacks and

area attacks.

Implements

You now require only proficiency with an implement

in order to use it with an implement power. You are

considered proficient with the implements listed in

your class’s Class Traits section. Similarly, if a multiclass

feat allows you to use an implement with a

certain class’s powers, you are considered proficient

with that implement. For example, the following feats

would let you use their respective implements with

any powers, rather than just those powers related to a

given class.

Initiate of the Faith

Pact Initiate

Soldier of Faith

Arcane Implement Proficiency

Assassin’s Challenge

Cursed Shadow

Deific Instrument

Bardic Ritualist

Heart of the Blade

Learned Spellcaster

Soul of Sorcery

Student of Malediction

Divine Healer

Divine Secretkeeper

Hero of Faith

Soldier of Virtue

Shadow Initiate (ki focus only)

Student of Artifice

Blade Initiate

Arcane Initiate

Acolyte of Divine Secrets

Arcane Prodigy

Bardic Dilettante

Disciple of Divine Wrath

Initiate of the Old Faith

Spirit Talker

Acolyte of the Veil (ki focus only)

Disciplined Talent

Monastic Disciple (ki focus only)

This guideline does not apply to feats that allow a

character to use a weapon as an implement. The

rule applies only to implements. Examples of feats to

which this rule doesn’t apply include the following.

Eladrin Sword Wizardry

Crossbow Caster

Moonbow Dedicate

Bow Caster

Hell’s Implement

Item Rarity

Older items, until stated otherwise, have the Uncommon

rarity. The exceptions are the following items,

which are common. Some of these items appear in

Heroes of the Fallen Lands and Heroes of the Forgotten

Kingdoms. Some come from other sources and are

intended to supply players with more common items.

Black Iron Armor

Magic Armor

Sylvan Armor

Veteran’s Armor

Defensive Weapon

Magic Weapon

Vicious Weapon

Magic Orb

Magic Staff

Utility Staff

Defensive Staff

Magic Wand

Magic Tome

Magic Rod

Rod of Dark Reward

Rod of Hope Triumphant

Magic Holy Symbol

Symbol of the Holy Nimbus

Symbol of Vigor

Magic Totem

Autumn Harvest Totem

Pure Spirit Totem

Bracers of Might Striking

Bracelet of the Radiant Storm

Shield of the Barrier Sentinels

Shield of Deflection

Boots of Striding

Boots of Stealth

Boots of Surging Speed

Boots of Quickness

Parry Gauntlets

Gloves of Grace

Gloves of Agility

Diadem of Acuity

Goggles of Night

Helm of Battle

Circlet of Indomitability

Headband of Perception

Amulet of Protection

Elven Cloak

Safewing Amulet

Collar of Recovery

Belt of Vigor

Belt of Vim

Girdle of the Oxen

Belt of Blood

Potion of Healing

Potion of Life

Potion of Recovery

Potion of Vitality

Martial Power

Bolstering Stride

Page 70: The power now lets you move speed + 2

instead of just your speed.

Effect: You move up to your speed + 2 squares, ending in

a square adjacent to an ally. You then gain temporary hit

points equal to 2d8 + your Constitution modifier.

Player’s Handbook 2

Melee Training

Page 187: The feat no longer adds your chosen ability

modifier to melee basic attack damage. Instead, it

adds only half the chosen ability score modifier.

Benefit: Choose an ability other than Strength.

When you make a melee basic attack using a

weapon with which you have proficiency, you

can use the chosen ability instead of Strength

for the attack roll. In addition, you can use

half of that ability’s modifier, instead of your

Strength modifier, for the damage roll.

Arcane Power

Phantom Chasm

Page 103: The power’s range was reduced from

20 squares to 10 squares. The power now creates a

zone. The power now deals half damage on a miss

and also knocks the target prone on a miss instead of

immobilizing.

Standard Action Area burst 1 within 10 squares

Target: Each enemy in the burst

Attack: Intelligence vs. Will

Hit: 2d6 + Intelligence modifier psychic damage, and the

target falls prone. The target is immobilized until the end

of its next turn.

Miss: Half damage, and the target falls prone.

Effect: The burst creates a zone that lasts until the end

of the encounter. Any enemy that enters the zone falls

prone.

Maze of Mirrors

Page 104: The power now has an effect on a miss

and the attack penalty is limited to -4.

Hit: The target is immobilized and takes a -4 penalty to

attack rolls until the end of your next turn.

Miss: The target is slowed until the end of your next turn.

Visions of Avarice

Page 105: The entire power was revised.

Visions of Avarice Wizard Attack 5

The illusion of a fabulous treasure appears out of thin air. Your

enemies throw aside caution to seize it.

Daily ✦ Arcane, Illusion, Implement, Zone

Standard Action Area burst 5 within 10 squares

Effect: The burst creates a zone in its origin square. The

zone lasts until the end of your next turn. You then make

the primary attack.

Primary Target: Each enemy in the burst

Primary Attack: Intelligence vs. Will

Hit: You pull the primary target up to 4 squares toward the

zone. If the primary target is then in the zone or adjacent

to it, the primary target is immobilized (save ends).

Sustain Minor: The zone persists until the end of your next

turn, and you make the secondary

attack.

Secondary Attack

Close burst 5 centered on the zone

Secondary Target: Each enemy in the burst

Attack: Intelligence vs. Will

Hit: You pull the secondary target up to 4 squares toward

the zone.

Mass Resistance

Page 107: The amount of resistance is longer based

on half level.

Effect: Choose acid, cold, fire, force, lightning, necrotic,

poison, psychic, radiant, or thunder. Until the end of the

encounter, each target gains resistance to that damage

type equal to 5 + your Intelligence modifier.

Mirror Sphere

Page 108: The power now has an effect on a miss.

Miss: The next time the target makes an attack before the

end of its next turn, that attack automatically deals half

damage to the target, in addition to whatever damage is

dealt to the attack’s intended targets. The target’s resistances

and immunities do not apply to this damage.

Phantom Mask

Page 109: The Insight check now has a base DC of

15 instead of 20.

Effect: Until the end of the encounter, each target assumes

the appearance of a humanoid creature of his or her size,

even the appearance of a specific individual you have

seen. You can choose a different disguise for each target.

A creature can perceive a target’s true form by succeeding

on an Insight check (DC 15 + one-half your level +

your Intelligence modifier).

Phantasmal Horror

Page 110: The power now has an effect on a miss.

The bonus to damage rolls is now static.

Hit: The target is stunned until the end of your next turn.

While the target is stunned by this power, you gain a +4

power bonus to damage rolls against it.

Miss: The target is dazed until the end of your next turn.

Deceptive Shadows

Page 112: The damage type was changed to psychic

and the psychic keyword was added. The damage

dice were changed to d8s. An Effect entry was added.

The entry includes the effect formerly in Hit entry.

Hit: 3d8 + Intelligence modifier psychic damage.

Effect: Until the end of your next turn, each target cannot

see any creatures that are not adjacent to it.

Phantom Reality

Page 114: An Effect entry was added, and the effect

was changed. The duration of the effect is now until

the end of the encounter.

Hit: The target is subjected to a phantom reality until the

end of the encounter.

Miss: The target is subjected to a phantom reality until the

end of its next turn.

Effect: While the target is subjected to the phantom reality,

it must make a saving throw whenever it uses an attack

power. If the saving throw fails, you can either force

the target to attack one creature instead of another or

change the location of the attack power’s area of effect,

if any. Either change must be valid for the power, and

you cannot force the target to attack itself. In addition,

whenever the target ends a move, you can slide it up to 4

squares as a free action.

Sequestering Force

Page 114: An Effect entry was added. The entry

includes text formerly in Hit entry.

Hit: 4d6 + Intelligence modifier force damage.

Effect: The burst creates a zone that lasts until the end of

your next turn. No creature can leave the zone by any

means, including forced movement and teleportation.

Divine Power

Heal

Page 40: The power now targets you or one ally

instead of just one ally.

Target: You or one ally

Dragon 381

Charm of Misplaced Wrath

Page 66: The power’s Hit entry was replaced with a

new Hit entry and an Effect entry.

Hit: You slide the target up to 3 squares. The target is then

dazed until the end of your next turn.

Effect: The target makes a basic attack against a creature of

your choice as a free action. The basic attack gains a +2

power bonus to the damage roll.

Spectral Image

Page 66: Perception was removed as a way to see

through the illusion.

Effect: The illusion of a creature or an object up to Medium

size appears in an unoccupied square within range. It can

make sounds and can move within its square, but it cannot

leave it. Each of its defenses is 10. The illusion lasts

until the end of the encounter, until an attack hits it, or

until a creature touches it or moves through it.

An Insight check (DC 15 + one-half your level + your

Intelligence modifier) allows a creature to determine that

the image is an illusion.

Charm of the Defender

Page 66: The power now slides the target on a miss.

The target is no longer limited to making one attack.

Hit: You slide the target up to 3 squares, and it is immobilized

until the end of your next turn. Also until the end of

your next turn, when an enemy starts its turn adjacent to

the target, the target makes a melee basic attack against

that enemy as a free action. The target gains a power bonus

to the attack roll and the damage roll equal to your

implement’s enhancement bonus.

Miss: You slide the target up to 3 squares.

Livet är kort som onskans tjänare.

Vi står bakom dörren och trycker i tystnad medan Naivara trycker sig mot dörren för att inte missa det minsta ljud. Hon anstränger sig så hon skiftar lite färg i ansiktet. Hon säger till alla att vara tysta och trycker örat mot dörren hårdare. Inget det hörs inte ett dyft bakom dörren. Konstigt varför hör hon inget. Inte ens vindens drag hörs. Hon drar den enda slutsats man kan dra och säger lite uppgivet att det är fritt fram för det finns inget bakom dörren såvida det inte döljs av magi och hur höga är oddsen för det.

Spänningen ökar och med samlat mod svänger de upp dörren och till sin förvåning hittar de en vakt som står och sovandes och  lutandes mot sin yxa.

Xavier hoppas bestämt in och rak i ryggen som en fura deklarerar han vi har nu tagit över byggnaden och att resterande av vår arme nu i just denna stund rekognoserar och tillintetgör allt motstånd. Jag vill ge dig en chans att ge upp och komma med oss. Det är din enda chans till överlevnad. Samtidigt som han säger det gör han sig så rak i ryggen och ger sitt mest respektingivande ansiktsuttryck som möjligt.

Vakten vaknar till abrupt och håller på att falla som en fura när han rycker till av Xaviers bestämda röst. Yrvaket tittar han med ett dumt uttryck i sitt ansikte och Bronweg har undertiden bestämt sig för att skrämma upp vakten lite och hämtade ett av huvudena från rummet sidan och och mycket upprymd och fnissandes rullar han den mot fötterna på vakten som förfärat kallar på sina allierade i stället för att ge sig planen var.

Browegs ögon började lysa rött och han nästan tömde rummet på syre när han hämtade kraft för att kasta ur sig förbannelser över de överrumplade vakterna. Ur en sidodörr ramlar två vakter ut. De har byxorna i knävecken och papper i ena handen och vapen i den andra.

De har inte en chans de faller ihop och slutar sina liv med förvridna ansiktsuttryck och rumpan i vädret. Xavier  vrålar att han täcker korridoren och att de andra ska hålla dörrarna så inga överraskningar kommer bakom oss.

Det kom några till men de förgjordes snabbt och skoningslöst.

Rieta ställer sig och tittar på kropparna och tänkte att det var bra att de inte tog Xaviers anbud om att ge sig. De är och kommer alltid att vara onda. Har de en gång fallit för de lätta pengarna att jobba i ondskans makt kommer de aldrig ur det. Vem vet när nästa onda härförare kommer och då skulle de genast mest troligen genast ansluta sig om inte för pengar så för att slippa hamna under dess förtryck. Hennes tankar börjar bli mörkare och mörkare. All ondska ska förgöras viskar hon mot kropparna och spottar mot dem i förakt.

De söker igenom de närmaste rummen utan att finna något speciellt. Och efter samlas de och försöker komma fram till var de varit och vilka dörrar de låst. Någon kommer med en ide om vart nästa steg bör tas och i en samlad trupp tar de sig till de rummet och letar och undersöker efter ledtrådar till var drottningen kan vara. Efter mycket om och men står det framför en dubbeldörr och vid detta laget vana vid att välja fel väg och hitta absolut inget öppnade de dörren. Smyga och kolla dörren efter fäller börjar kännas som slöseri av tid och lätt nonchalanta öppnar de dörren.

Döm av deras förvåning när de inne i rummet hittar något som ser ut som en kombination av en kvinna och ett träd sittandes på en tron. Men inte nog med det. Spridda runt i rummet befann sig även fem varelser som såg ut att vara ökenfolk och en shifter.

Strid bryter ut och drottningen faller snabbt under Bronwegs yxa och förvirringen sprider sig snabbt genom båda sidorna av gruppen. Men de finner sig snabbt när de ser vad shiftern har för husdjur. Två hyenaliknade bestar som är enorma och de närmar sig med stora steg. Rieta såg på dem med stora ögon och tänkte att de måste vara det mest ondskefulla hon någonsin sett. Bronweg och Rietas ögon mötes och Bronweg pekade på den ena besten. Rieta kände en kall kår längs ryggen när hon tog sig närmare besten. Lukten från dem fick henne nästan att tappa andan totalt men hon lyckade samla sig och med ett nästan perfekt slag mot dess huvud teleporterade hon den in i rummet sidan om.

Slaget fortsatte runt henne och ju längre de fortgick ju svartare blev hennes sinne. Dessa onda varelser varför plågar ni hårt arbetande folk som bara vi ha frid och harmoni.  Ilskan inom henne ökar och hennes sinne liknar mer en vulkan som är redo för ett utbrott när som helt.  Till slut är alla fiender nerlagda utom shiftern som av någon besynnerlig anledning blivit slagen medvetslös.

Xavier och Bronweg hade hängt upp han i kedjor mellan två pelare och sagt till Rieta Talron och Naivara att stå lite bakom honom. Naivara for runt och lätt som en arme men Rieta hade svårt att koncentrera sig. Hon lyssnade men hörde egentligen inte på när Xavier tog ton och började förhöra fången. Han hängde där och försökte se ofarlig ut och inget vet han. Han håller saker tillbaka han är ond och han ljuger. Hon tittar bort på en hög av kvarlevor från en gång vitala vackra människor. Nu var det bara rester efter att de blivit offrade som mat till den hyenaliknade bestarna. Blicken for tillbaka igen på fången. Avskum är det ända hon tänker. De kommer aldrig att ta slut. Han måste dö. Om man kan offra människor och sen vara så nonchalant och inte visa ånger måste man dö.

Rieta samlade sig och rättade till nackmusklerna innan hon helt utan förvarning kastade sig mot fången och spetsade honom på svärdet. Naivara , Talron och Xavier kastade sig fram för att hindra henne men det var för sent.

Xavier var den som tog det hårdast. Han vrålade något om att fången var under hans beskydd och började hugga mot Rieta. Förvirrad hoppade hon undan och frågade vad han sysslade med. Ett hugg till kom och denna gången träffade han henne i armen. Blodet började rinna längs armen och smällen gjorde att Rieta som i en trans höjde hon sitt svärd och högg mot Xavier. Det var som om alla känslor och hat mot ondskans redskap och frustration över att det alltid dök upp nya hot mot friheten urladdades och smällen som träffade Xavier rakt i bröstkorgen var enorm. Han slogs medvetslös och när Rieta såg vad hon gjort och allt blodet var det som att få ett knytnävslag i magen och hon skrek till Talron att hjälpa honom.

Det tog en stund men snart kunde hon andas ut när Xavier började muttra igen om att det inte var rätt. Han hade gett sig. Talron försökte förklara att han var ond och att han skulle komma över det. Naivara läxade upp Xavier att vi pratar och diskuterar om vi tycker att någon gjort något fel.

Rieta stod mest och försökte försvara varför hon gjort som hon gjort och den mesta ilskan var borta men åsikten att världen nu var en bättre plats utan shiftern stod kvar. Xavier fortfarande arg men också chockad av slagen han fått avsa sig Avandra. Det var inget Rieta brydde sig så mycket om. De fria valet gäller alla även valet av vem man vill tillbe.

Frågan är nu hur de ska gå vidare.

Ökenväder? det är en myt

-Nu känner jag mig dum, jag spenderade några timmar för att lära mig hur jag kontollerar vädret, det måste vara värmen. Säger Talron som sedan börjar göra sig i ordning för en ritual, gruppen står och blir lite förbryllade när dom känner att vädret blir allt mer som en perfekt vårdag. ”Utan fåglarna som sjunger i bakgrunden” tänker Naivara som viftar lite på handen och vi hör lite kvittrande ett tag.

Med detta går vandringen i öknen mycket lättare, natten kommer och sover ute utan tält och dom vaknar helt utvilade. Morgonen går på som vanligt och vandringen startar igen, dom kommer över en sand dyna och ser en klippformation, det ser ut som om där är en borg uthuggen ur berget, Naivara och Rieta ser några stycken flygande människor.

Vandringen börjar mot borgen, Xavier säger att det är ca 500 meter kvar när i själva verket det var lite mer än 1.5km fram till borgen. Istället för att ta den gången som vi sett går upp till borgen bestämmer vi oss för att klättra på utsidan, Talron klättrar inte, istället försöker Xavier komma på något sätt att hissa upp han i rep. När alla var uppe förutom Talron började han hissa ner repet. Det är då Talron känner att Bronweg vill något, på ett magiskt vis så byttar Talron och Bronweg plats och alla har kommit upp för den 13meter höga klippväggen.

Naivara tar täten och början smyga fram till borgen, först så klättar hon upp på taket och kollar runder, inga ingångar där, sedan kollarn på sidorna och på den sidan vi står på, fortfarande ingen igång. Hon kommer strax tillbaka och informerar resten att den ända ingång är den vi ser med skottgluggarna och den stora portkulisen.

Än en gång, in i bräschen!

KARAK, legendarisk fästing, väktare över en lika legendarisk rikedom.
Och som så många andra legender, bortglömd, förfallen…
Inifrån dessa murar kunde en liten styrka lätt kunnat värja sig mot en hel här.
Men det var ingen ärofull Kung som ledde sina trupper i en ärofull belägring, en belägring som säkerligen skulle besjungas av barder och få sörjande änkor  att brista i gråt i årtionden framöver.
Nej, det var BÄD, Brindols Ärorika Döda, som stormade fortet, ensamma… underbemannade… beslutsamma!

En rostig portculis gjorde att en rusning genom försvaret var alldeles för riskabel och säkerligen skulle det garantera förluster. I skottgluggarna hade Naivara sett att det stod halmdockor uppställda, kanske för att avskräcka mindre begåvade nyfikna?
List, snabbhet och mod skulle i alla fall behövas för detta. Xavier & Naivara blev anmälda som frivilliga, om de kunde få upp portculisen skulle resten  kunna ta sig in i befästningen utan större problem.

Eftersom Xavier i sin olycka blivit förbannad (eller välsignad beroende på vem du frågar) och förvandlats till en klen bräcklig Eladrin hade han även ärvt dess förmågor att vandra genom andra världar, att teleportera.
Länge hade Naivara tålmodigt instruerat Xavier i dess användande och nytta, nu var det dags att sätta det på prov. istället för att försöka smyga genom försvarsverken och hoppas att det inte fanns mer än halmdockor som vakter vandrade dem sonika genom andra världar och promenerade in i befästningsverken.

Det stank där inne!

Fruktansvärt, och som doften inte var nog så fanns det alldeles riktigt en livs levande vakt i rummet, en Troglodyt!
Striden var ett faktum, Xavier & naivarah fann sig trängda av fler troglodyter som strömmade till… ett rådigt ingripande av Bronweg och Rieta var nog för att vända striden, tydligen kunde Rieta också vandra mellan världarna när hon drog blod, och Bronwegs dög visst alldeles utmärkt.

Det yttre försvaret var erövrat, det inre försvaret var dock inte under BÄDs kontroll. En djärv plan sattes upp för att slå mot nästa mål, fyra harpyor och en ”lik-ätare” (carrion crawler) ockuperade nästa hall, vad som skulle kunna motsvara borggården fast allt var ju inomhus, uthugget i berg på bästa dvärga manér.

Planen innebar i stort att lura in ”lik-ätaren”  mellan två av befästningens portculisar och spärra in den där så att man i lugn och ro kunde avliva harpyorna som mest bedömdes som ett irriterande hot.

Men ack planen gick i stöpet, harpyornas lockande sång förhäxade Xavier… fällan utlöstes för tidigt och striden övergick till en långsam attritions strid mellan två väl befästa styrkor. På var sin sida om skottgluggarna, öga mot öga stod vi, Talron, som vi på ett knepigt sätt hade fått in i befästningen, sprang mellan befästningens olika våningarn där striden rasade och försökte vara på rätt plats. Långt om länge föll tillslut fienden, en efter en, de två sista harpyorna försökte sig på ett utbrytningsförsök med blev istället totalt förgjorda.

Karaks fösvar hade kollapsat, försvarsverken var i våra händer.
nu återstod det att säkra det inre, men det skulle nog inte vara lika svårt…