Låta han leva eller inte. Ja varför inte.

Under tiden Xavier  förhör fången går Rieata som en osalig ande runt i cirklar i svår beslutsångest. I ena handen har hon lovat att inte röra fången men och andra sidan förtjänar han sitt öde.  I mellan åt stannar hon till och med raska målmedvetna  steg går hon i mot Thorn men Xavier blockerar hennes väg och tittar bestämt på henne. Hon nickar kort och fnyser innan hon återgår till sitt vankade. I sitt huvud gör hon en lista med för och nackdelar. Ska han få leva eller inte. Beslut beslut

Xavier lämnade tillbaka rustningen till Thorn. Ja i alla fall det som bäd ansåg inte hade något speciellt värde och det som de inte kunde sälja. Men Thorn protesterade inte. Och undertiden han tog på sig berättade han var vi kunde hitta fångarna. Rieta tänkt att det är bäst att det verkligen finns fångar.

Talron tittade över han skador och läkt honom så pass att han skulle kunna utföra de uppdraget de gett honom. Och precis innan Thorn går ut genom dörren frågar Xavier – Kan du tänka dig att hjälpa oss att frige fångarna? Men Thorns svar överraskade ingen. Ja om ni betalar. Jag gör inget gratis.

Thorn försvann genom dörren och bakom honom stod Rieta men ett leende på läpparna eftersom att hon kom på att de skulle träffas igen och då skulle kanske en ny chans visa sig.

När hon vänder sig om ser hon ryggen på gänget som börjat ta sig mot fångarna och hon springer snabbt i fatt.

På avstånd kan de höra gnollarnas illavarslande skällande. Lukten från de smutsiga djuren hänger i luften och dammet yr när de tar sig fram genom gångarna. De stannar till och Naivara ökar takten och smyger ensam fram för att se till att de inte gick in i ett bakhåll. Hon tar sig fram snabbt och det är nästan som om hon svävade fram. Inte ett ljud och dammet på golvet förblev orörligt där hon tog sig fram.

De tar sig ner för två trappor och försöker följa Thorns vägbeskrivning. Det är mörkt i korridorerna och endast facklor lyste upp deras väg. Golvet är täckt av stelnat blod från strider när gnollarna tagit över stället. Snart dyker Naivaras huvud upp igen och hon viskar att hon hittat gnollarna.

De bestämmer att Thorweg och Talron skulle hålla sig i bakgrunden medan de andra försökte att smyga fram och överraska dem. Planen var satt.

De tar sig fram utan ett endaste ljud och när de kommer fram ser de att gnollarna är fullt upptagna med att diskutera något. Ingen förstod vad de sa de lät bara som en massa morrande och skällande. De måste vara något väldigt viktigt för de missade oss helt.

Fem gnollar var av fyra underståtar och en ledare med en hemskt taggtrådspiska. Men att få se chocken i deras ögon var obetalbar (i alla fall enligt Rieta) när de första slagen föll emot dem. Naivara stod bakom Xavier och Rieta och striden han knappt börja innan Thorweg och Talron anslöt sig. Runt Rietas svärd slog det upp eldlågor, blixtar och det mullrade om det. Till och med syra droppade från såren den gav. Gnollarna bestämde sig för att hon var ett för stort hot och de koncentrerade sig mest på henne. Striden var kort men hård och Talron fick hjälpa Rieta som var på väg att duka undan ett par gånger.  Men de höll sin linje och gnollarna föll en efter en och snart stod bäd där som segrare och kropparna var lootade innan de ens träffat marken.

De öppnade cellerna och släppte ut fångarna. De var i dåligt skick och Talrond fick en hel del att göra när han systematiskt gick från fånge till fånge och såg om deras skador.

Fångarna kom från olika delar av dalen och det enda gemensamma de hade var att de alla var högt uppsatt i sina samhällen.

Överlyckliga var de i alla fall att de blivit räddade. De hade suttit i sina celler allt från en vecka till en månad och de var angelägna att få komma hem till sina nära och kära. Amyria erbjuder sig att ta med fångarna till byn men Xaivor tyckte de var bättre att de stannade med gruppen eftersom att hela skogen var full av fällor. Plus att man inte visste vilka faror de skulle kunna springa in i. Resten av gruppen höll med och så fick det bli.

Gnollarna hade använt dem som försöksdjur och en man som tog extra mycket tid av Talron var full av varfyllda bölder. Det såg ut som om det var små ägg som var redo att kläckas vilken sekund som helst. Men kunde se hur de rörde sig under skinnet och med avsmak sa Rieta – Är det inte bara att skära upp dem? Talron svara att så var inte fallet det krävdes en ritual för att bota och de var inte billiga. De kostade 1500 guld. Han tittade på mannen och frågade -Har du så mycket pengar? Mannen svarade att de hade han. Det var inga problem. Rieta stannade till och såg helt frånvarande ut. Hon kunde inte riktigt fatta vad som ju hänt. Hade de krävt guld för att rädda en man. Hon stod länge så och de andra fortsatte med sitt och när alla var redo att gå var de tvungna att kalla på henne flera gånger innan hon reagerade.

De hade hört talas om en häxa som skulle vara här i gångarna någonstans och de var inte redo att lämna platsen förrän de var säkra på att det var rensat på gnoll och annat pack.

Amyria varnade dem för att gå vidare och hon vill att vi ska ta fångarna till staden men de lyssnar inte riktigt på henne för det måste hon ju förstå att de kan inte lämna ett jobb halvgjort och började de gå.

Naivara skyndar i förväg och snart har hon hittat mer gnollar och hon kommer tillbaka och rapporterar. De organiserar sig och förra gången gick det ju bra när Bronweg och Talron gick lite bakom.

Rummet var stort och ett vattenfall fanns i rummet och på golvet fanns rännor där vatten forsade fram. Där fanns också tre gigantiska hyenor som var stora som arbetshästar med vars en gnoll på ryggen. Det såg ut som om det stridstränade. Två av dem stod och spärrade emot varandra och den tredje skrek ut ordnar. De stod en lite stund och tittade på när de såg att vattnet i rännorna var så stark att de flyttade både hyenan och gnollen en bit. De gällde att veta var man satt fötterna här inne och kanske skulle de kunna utnyttja det till sin fördel.

Sammandrabbning kom som en överraskning för gnollerna och deras avskyvärda kreatur. De hade i stort sett inte en chans när de slogs ner som de villebråd de var. Triumferande lootade de kropparna och de tackar tyst de som överbetalat dessa bestar. Looten var god.

Efter bön kommer solsken

Naivara gick fram till en av Gnollarna som Bronweg ganska oceremoniellt gjort hackmat av, hon lade sitt huvud på sne’ och betraktade den makabra scenen.
Med försiktiga steg tog hon sig from, väldigt aktsam med var hon placerade sina fötter. Det grova stengolvet var delvis täckt med en sörja bestående av blod & grus som blandat sig med diverse andra kroppsvätskor & delar.
Hon hukade sig vid Gnollen, en liten pinne använde hon för att lyfta undan en del av dess kläde och blotta pungen… penning pungen. Hon slickade sig runt munnen och greppade hårt tag i skaftet till sin kniv och skar av bältet. En del silver & guldmynt klirrade härligt när dem förföriskt föll ner i hennes öppna hand, men bäst av allt var den lilla röda juvelen hon hittade. Säkerligen värd 100-150 guldbitar om man bara hittade en hyfsat välbärgad juvelerare.

Hon ställde sig upp och tittade mot portalen. Den skimrade intensivt, vitt i mitten sedan övergick färgen gradvis till blått och sedan lila. Talron satt på knä framför med armarna utsträckta i full färd med att försöka försegla den. Naivara lyft upp juvelen framför sitt öga och stirrade på portalen, ”Ahh” utbrast hon förundrat och fortsatte att stirra, fascinerad av hur ljuset bröts i den slipade juvelen. I ögonvrån såg hon Rieta, en Rieta som med uppspärrade ögon slet upp sitt skinande svärd och varnande sträckte upp handen och öppnade munnen för att skrika något. ”Vadådå?” tänkte Naivara, ”det är ju bara en liten juvel…” Sekunden efteråt uppfattade hon det karaktäristiska ljudet av en armborst snabbt följt det sjukliga ljudet som bara framträder när ett armborstlod med stor kraft far in i ens ländrygg.

Thorn, alv-kräket (Ursäkta Talron) med ögonlapp från dvärgstaden i väster tog ett självsäkert steg in i rummet. Han var flankerad av två stora muskulösa hundar (ironwood hounds) och på vardera axel satt en falk (Elderwood Eagle) och rykte ivrigt med deras huvud, deras sylvassa klor satt insjukna i Thorns förstärkta axelskydd, dem såg sjukligt vassa ut. Med en enkel huvudvridning instruerade han fåglarna att ta till vingar och cirkulera högt uppe i rummet, redo att dyka ner och sätta klorna i den som var dum nog att närma sig deras husbonde.

”Hah! Jag visste det ropade” Xavier glatt och greppade sin sköld & yxa. Han grimaserade lite när han påmindes om såret i armen som Talron ännu inte hunnit titta på, det här kunde bli tufft, Bronweg såg också lite lätt förbryllad ut där han stod och fortfarande var upptagen med att plocka benflisor ur resterna av sina kläder.
-”Jag är imponerad att ni har kommit så här långt”, sjöng han med en ljus röst ”Men nu kommer ni med mig, där finns ett högt pris på era huvud, inget personligt förstås”.
-”Ingen fara” sa Bronweg, ”men nu vill jag ha tillbaka mitt guld du fick tidigare!”
Och med det så var striden igång. Fokusen lades på hundarna som omedelbart angrepp Xavier & Bronweg som stod i främsta ledet. Thorn använde sig av en sorts pepparbomber som förblindade och med ett litet nät så snärjde han Xavier som staplade bakåt utan att kunna göra något. Bronweg fann sig plötsligt ensam och flankerad. Det såg dystert ut, Xavier och Rieta försökte ta sig framåt men Thorns pilar, pepparbomber och hejdukar satte stop för det. Talron som var helt orkeslös efter förra striden samlade sig själv och högre krafter gav honom kraften att fotsätta som om han varit helt utvilad, det var vad som behövdes för att vända striden. Naivara duellerade mot Thorn och pilar for i rask takt fram och tillbaka emellan dem. Striden var dock en ojämn kamp, Thorn hade verkligen underskattat vår vilja att inte hamna i Sarchans klor.
Rieta nedkämpade bägge hundarna och snart hade falkarna också blivit plockade. Till Bronwegs bestörtning så skulle det inte bli fågel till lunch då samtliga djuren var animerade mekaniska varelser (constructs). Svart klibbig vätska tillsammans med fjädrar & kugghjul knastrade under deras pansarbeklädda fötter när BÄD omringade Thorn som inte ville ge upp utan kamp.

långt om länge fann Thorn tillslut en lucka genom våra linjer och sprang med full fart mot dörren med alla andra tätt bakom sig. Bronweg var snabbare och lyckades ta sig framför alven och blockera den smala korridoren som ledde vidare ut till friheten.
-”Ehh, vi kan väl prata om det här” började han nervöst, men var han än tittade såg han bara törsten efter blod, hans blod.
”Fångarna!” utbrast han, ”fångarna, de kommer inte att klara sig, men jag kan hjälpa, döda mig inte!” Thorns öde var beseglat tyckte alla utom Xavier som istället nickade och gav honom en rejäl snyting så att han föll medvetslös ner till marken. Omedelbart därefter blockerade han Rietas svärdshugg som skulle ha sprättat upp den försvarslösas mage i en makaber orgie av blod & tarmar som säkerligen skulle skvätt upp överallt. Även Bronweg och Naivara krävde blod men Xavier var stenhård och lika obstinat som vanlig, snart var det bara Rieta som tålmodigt väntade på sitt tillfälle att ”rätta till” Thorn.

Thorn släpades in i den stora hallen, dörren förseglades för att undvika flera överraskningar och Naivara klättrade upp på balkongen som gick runt hela hallen för att se så där inte fanns något andra sätt att ta sig in till hallen. Och se där, en dold dörr fann hon ej, men en dold gång, listigt dold med hjälp av speglar och färg, man kunde bara se den om man stod rakt framför den. Naivara log för att hon var så duktig och satt sig ner i skräddarställning framför gången och väntade.

Talron hade under tittat till folks hälsa och var nu i färd med att försöka stänga portalen. Platina svärdet hade han lagt framför sig och han tog åter sin karaktäristiska pose och påbörjade den uråldriga ritualen. Svärdet dansade upp i luften med stilsamma rörelser, ett varmt silvrigt ljus lyste upp hela hallen samtidigt som portalen försvagades allt mer. Upp, upp dansade svärdet tills det plötsligt dök rakt ner mot golvet men precis när spetsen träffade stenen så var det ett mäkta dån och ljusblixt.

Portalen var borta, där svärdet skulle ha stått stod en ack så vacker kvinna, uppenbarligen inte helt mänsklig… bara alver & gudinnor kunde vara så fagra.
Talron mötte hennes blick och de båda log.

”Typiskt, alltid en tjej” fnös Naivara och Rieta
”Typiskt, alltid Talron” fnös Xavier & Bronweg

Kvinnan presenterade sig som Amyria, vilket hon hade gjort tidigare i svärdsform, men hon mindes så lite.

-”Vad gör jag här?”
-”Vi vet inte” svarade Talron och ställde sig upp, dem stod obekvämt nära varandra, men ingen av dem tycktes bry sig.  ”vi förslöt revan”
-”Jag minns att jag var fast… hur kom jag hit?” Talron kunde inte svara på frågan, såvitt han förstod så var det ju hon som skickat hit dem, han ryckte på axlarna.
-”Jag minns inget. Bara att jag var fångad”. började Amyria ”Jag har levt många liv, alla med olika syften. Vet du vad mitt syfte är?” Bronweg & Xavier bet sig i läpparna, de hade ju en del förslag men… ”nej? Vad händer nu då?” frågade hon.

Talron vände sig om, stark i sin tro på sin förträffliga alviska kvinnliga manlighet, ”Vi skall göra det rätta, rädda fångarna, ta oss tillbaka till Brindol och sedan FÖRGÖRA SARCHAN! Xavier! väck Thorn. Rieta, dräp honom om han inte samarbetar. Nej… inte Xavier, Thorn!”

Thorn var obekväm med att berätta om sin arbetsgivare, Gandrik. Men han insåg snart att Xavier var den enda som röstade för att han skulle leva, och om Talron sa det så skulle han inte tveka att dräpa Thorn på studs. Talron själv hade lagt ner sin röst.
Ju mer Thorn berättade om Gandrik, om hur han var en gammal fattig tiggare som höll till i ett av Pelors härbärgen i Overlook, ju mer lät set som om det egentligen var Sarchan själv. Vilken uppenbar hybris… det var väl ändå likt Sarchan att inte flytta sin operation, vem skulle misstänka det? Vilken fräckhet!

Ett avtal sluts mellan BÄD & Thorn.
Thorn hjälper till att frita fångarna, sedan ska Thorn ”inhäma” Gandrik och föra honom till oss. Om han lyckas så ska han få sitt öga åter… ett öga han förlorade till Vedui den svartes fasansfulla förbannelse.

Ännu en dag i en hjältes liv

Efter vilan tar dom sig vidare längs gången som slutar i en stor dubbeldörr.  Dörren är utsmyckad med ceremoniella  reliefer i vit marmor och innifrån hörs det dova ljudet från trummor som slår taktfast till sprakandet av eld. De gör sig så redo man kan innan Nivarah försiktigt smyger upp dörren för att kunna överraska vad nu som fanns bakom dörrarna.

Dörren glider tyst upp och avslöjar ett cirkelformat rum  med röda gobelänger längs väggarna , i mitten finns en trapppyramid och på dess topp finns ett altare där en stor gnoll står och håller hov, på varsin sida om den stora gnollen står ytterligare två gnolls men dessa klädda i gröna magiska kåpor.

Det sprakande ljudet av eld kommer från tre symetriskt placerade eldfat som mäter 3 meter  i diameter. Framför två av faten, står ett par varelser på fyra ben,  dess drag liknar en hund men deras demoninflytande är påtaglig.

Runt om i rummet finns även ett tiotal förvrida människogestaler. Dess händer har förvanldats till klor men deras kläder avslöjar att dom engång i tiden har varit människor av övre medelklass.

Men det som drar blickarna till sig i rummet, är den vägg av sprakande energi  som öppnats bakom pyramiden och den stora kloförsedda handen som kämpar med att komma ut.

Trots äventyrarnas försök att smyga sig på fienden är det några av fienden som upptäcker det hela och i samma stund som dörren går upp springer en av hundvarelserna med sina tänder blottade i fullfart mot Nivarah som undviker den genom att ta ett steg bakåt, Xavier svingar sin yxa mot demonhunden men slaget missar.

Detta gör att Bronweg får möjlighet att med sin hillerbard skada varelsen.

Även den stora prästgnollen har varit vaksam där han stått och predikat och en boll av mörkröd energi skjuts iväg och träffar Bronweg i bröstet så han tappar balansen och stapplar tillbaks några steg.

Även Rieta låter sitt svärd lysa upp som så många gånger förr och med sin kirurgiska skicklighet skär det in i den hundliknande demonen och orsakar stora skador.

Talron anser dock att ljuset inte räcker till utan låter en av sina heliga lansar genomborra demonen som utstöter ett öron bedövande skri av smärta och hat ljudet får trummhinnorna att vändas på Rieta, Xavior och Nivarah som tappar orienteringen. Så istället för att ta sig ifrån ljudkällan går de närmare.  Detta gör att Nivarah kommer i posiotion för att använda sin kniv som hon begraver djupt in i demonen som nu blöder från kraftigt från alla sår på kroppen.

Magikerna uppe på pyramiden formar sina händer och i en gemensam kraftansträngning släpper dom lös sin energi, kraften av deras attack slår Xavier döende till golvet med ett stor rykande hål i hans bröst.

Prästgnollen från sin höga position ger order om att dörrarna in till rummet ska stängas för att ritualen inte skall bli avbruten. Genast lyder de kloförsedda människorna och rör sig mot dörrarna där dom slår igen och skiljer äventyrarna i två grupper. Rieta med den medvetslösa Xavier på ena sidan och de tre andra på andra sidan, detta gör Bronweg flyförbannad och han slår upp dörren med en mäktig spark samtidigt som han låter sin hillebard klyva skallen på varelsen som höll emot, och av styrkan i vrålet trillar tre andra av de kloförsedda döda till marken.

Den stora prästgnollen låter ännu engång sina demoniska krafter släppas lös och en virvelvind av svart energi skapas över Rieta och den medvetslösa Xavier som omsluts av mörkret som river och sliter sönder deras skin. Magikerna låter ännu en gång deras kraft sammla till en och ett svart olycksbådande klot slår in i Rieta som faller ner på knä av skadorna.

Talron som återigen ser de skadade tackvare att dörrarna nu återigen är öppnade  låter sin heliga och läkande energin strömma genom kroppen och snart så är både Xavier och Rieta på fötterna igen.

Demonen som stått och dregglat över Xavier ser att han börjar röra sig igen och låter sina tänder ännu engång sjunka in i hans kropp.

Naivarah som tagit några steg bak i korridoren och tagit sikte på den stora gnollen låter sitt armborst sjunga sin vackraste sång, och lodet tränger igenom gnollens ben, i sitt försök att behålla balansen får lyckas han välta ett ljus rakt ner i en skål full med svavel  som flammar upp och förblindar honom innan han faller till marken krälandes och svärandes.

Synen av att deras ledare kryper omkring på alla fyra blind gör stärker magikernas strindsvilja  och de fylls ännu engång av demonisk kraft och ännu engång blir området där Xavier, Rieta och Bronweg  står förpestad av ond kraft och ännu engång faller Xavier medvetlös ner.

Bronweg inser att magikerna måste tas ner fort och sätter fart mot en av dom, han låter sitt vapen begravas i djupt i honom samtidigt som området där Ledaren krälar omkring fylls av Bronwegs mörker där ingen vet vad som händer förutom att folk kommer mycket skadade ut ifrån det, även denna gången då den stora gnollen kommer utkrypande på alla fyra med sina kläder sönderslitna och rivsår över kroppen.

Detta ger Talron lite andrum att åter igen få Xavier på benen och läka hans sår.

Bronweg som tagit sig längre in i rummet ser inte demonen som kommer bakom honom och blir biten i benet!

Nivarah som börjar känna sig svag av alla skador hon ådragit sig tar ytterligare några steg bakåt drar några djupa andetag  och lugnar sig när hon inser att det är mest fiendensblod och inte hennes på kläderna.

Upptagen av demonen i hasorna kan inte Bronweg hindra magikern att ta några steg bakåt och placera ännu ett klot av energi i hans kropp så även han faller medvetslös ner på golvet.

Lika  så försöker den andra magikern träffa Rieta men hon är mer vaksam och energin sugs upp av hennes svärd som sprakar av all kraft.

Xavior som vaknat till liv ännu en gång reser sig och rusar mot demonen som gnager på Bronweg och skadar den ännu engång.

En av de få återstående förvridna människorna smyger upp bakom Xavier och öppnar sin mun, ut ur den kommer en kaskad av frätande magsyra som skadar Xavier.

I sin medtvetslöshet ser Bronweg  i sitt inre en portal och kan se sig själv hur han med ett enda hugg fäller det största och grövsta träd han någonsinn sett, bredvid trädet rinner en flod med mörkt skummande öl,  Bronweg skakar av sig tanken denna gången  och bestämmer sig att stanna kvar på denna sidan portalen.

Samtidigt krälar Gnoll ledaren nerför trappan fortfarande med lodet genom sitt ben.

Rieta som står i strid med den mest skadade demonen avlivar den med ett snabbt hugg över dess nacke, och rör sig mot Xavier för att hjälpa honom.

Nu har Talron fri passage och han tar sig in i rummet,  och hans heliga energi fyller Bronweg som slår upp ögonen,

Nivarah som nu hämtat andan tar även hon sig in i rummet igen och frammanar en tjutandestorm över en av magikerna som av ljudet från stormen blir döv, den  förvridna människan som står intill magikern har inte samma tur utan faller död ner.  Xavier tar några snabba steg till magikern och skiljer dess huvud från kropp och låter hugget fortsätta in i en klo försedd varelsen som även den faller död ner.

Bronweg reser sig upp från golvet ser sig omkring och kastar sig mot den magiker som fortfarande står upp och sätter ett djupt hugg i honom.

Gnoll prästen sliter lodet ur benet och ställer sig upp, han tar sedan några steg och ställer sig intill Rieta och Xavier en eldmur slår ut från honom och kraften från den slungar de båda hjältarna genom rummet.  Rieta reser sig upp och borstar av sig och sedan stormar hon övergolvet mot Prästgnollen och låter sitt svärd begravas djupt in i honom.  Talron placerar sig på en mer strategisk plats och frammanar sin circel av helande energi.  Naivarah har återigen tagit sikte på ledaren och två lod slår in i hans kropp så han stapplar in i virvelvinden.

Den återstående magikern tar ett steg från Bronweg och en bolt skjuts mot Nivarah och Talron som båda lyckas kasta sig undan,

Xavier reser sig även han upp släcker den sista elden som pyr i hans kläder och stormar efter Rieta mot den stora präst gnollen, en magisk barriär får honom att studsta tillbaka men han tar satts ännu engång och med ett hugg skiljs huvudet från kroppen.

Bronweg ser sig  omkring, magikern är bara några steg från honom så han sätter fart och slår honom så hårt att han flyger över golvet mot Rieta som står redo att även hon storma mot honom och med sitt hugg teleportera fienden ner i en av eldfaten där hans kropp förtärs i en blå rök.

Klon som försökt att under hela striden ta sig ur revan blir mer påtaglig nu när inga andra fiender återstår. Att försöka stänga revan med klon kvar kommer de snart fram till är omöjligt så de ser sig runt om i rummet för att hitta varifrån portalen får sin kraft. Det första Xavier ser är de röda gobelängerna som hänger längst väggarna och han börjar riva ner dessa, Rieta faller ner på knä och börjar be till sin sin goda gud för att balansera upp de onda krafterna i rummet,  Bronweg  läser av de magiska energierna i rummet och börjar styra om flödet med de uråldriga kunskaperna han behärskar, Talron som snabbt är uppe på pyramiden välter podiumet och kastar det ner för trapporna precis innan klon gör ett utfall mot honom, och Naivarah som bara stått och studerat det hela börjar flytta runt på små stenar på pyramiden.
Talron faller även han in i bön och det är det sista som behövs för att klon ska tvingas tillbaks och revan stängas såpass mycket att Talron ska kunna påbörjar den slutgiltiga ritualen för att försegla den för alltid.

Bra användning för falluckor!

Rieta börjar leta ingenom rummet, kollar efter gömda luckor och dörrar, inget hittas och gruppen börjar fundera på hur dom skulle ta sig vidare. -Vi har två alternativ att ta oss vidare på, antingen genom dessa portaler, eller hållet jag föredrar, balkongen som är obevakad där ute, säger Naivara. Det tog inte lång stund innan alla hade kommit överens att det är nog snabbaste och säkraste vägen in.

Naivara tar fram sin enterhake och börjar snurra den först över huvudet och sedan vid sidan när farten kommer igång, iväg går enterhaken som tar sig upp på balkongen men studsar ner igen, det krävdes några försök till innan hon lyckades få den att fästa på något. Hon klättrar snabbt och smidigt upp för repet och hoppar upp på balkongen, det hon ser där är en lång mörk gång, hon tycks höra fladdrande och högt tjutande ljud.

När väl Naivara tagit upp sig för repet börjar dom en och en klättra upp till balkongen även Talron har bestämt sig att han klarar detta, medans detta händer smyger Naivara in i gång. Hon tar sig längre och längre in, gången måste vara cirka 30 meter lång, taket är spetsiga och ser mer ut som en grotta medans golv och väggar är släta utkarvda, hon kommer fram till en gång som viker av mot höger som ser ut at vara lika lång som den förra, eftersom gången är åt höger och hon bestämt sig för att gå höger för att genomsöka stället viker hon av. Gången leder hela vägen till den vad som ser ut som den andra balkongen med vattenfallet.

När samtliga personer tagit sig upp på balkongen och inget blivit hört från Naivara på några minuter bestämmer dom sig för att tag sig in efter. Naivara fortsätter att ta åt höger och kommer fram till en trappa nedåt till ett litet rum som är 1.5×3 meter stort, hon börjar känna runder på vägarna efter möjliga gömda dörrar när resten av partyt kommer ner för trappan. Dom ställer sig lite frågande när naivara står och smeker väggarna ner i det lilla rummet när en gömd dörr öppnas. Dom kommer snabbt fram till att det var stället med portalerna.

Naivara fortsätter till nästa gång åt höger och nästan går rakt in i en stor stinkande gnoll, där är två av dom utrustade med longbows och är stationerade vid två skottgluggar, medans hon har överrasknings moment så tar hon snabbt fram sin kniv och sticker kniven i mellangärdet på den första gnoll hon ser, Xavier hör gnollen gnällan till och tränger sig fram han stjäl uppmarksamheten av gnollen. Rieta springer längre fram och slår till den första som flyger bort av kraften i svärdet. Hon ser hur där är en trappa bortom gnollsen.

Gnollsen tar snabbt fram och skjuter vars en pil i panik, båda träffar in i väggen bakom rieta, sedan springer dom ner för trappan, gruppen springer efter och tar kol på dom precis innan dom lyckas klättra upp för två stegar som står mot väggen upp till två luckor i taket. Dom tar en titt igenom skottgluggarna och ser 9 gnolls och en shadar kai, där syns två öppna falluckor i golvet, rummet är cirka 20 meter långt och 15 meter brett. Rakt över syns där till två identiska skottgluggar.

Gnollsen står och slåss mot tränings dockor och svärdet i den skumma shadar kai ser väldigt obehagligt ut. Dom börjar med att ta sig över till andra sidan för att undvika att komma i ett bakhåll. Ner åker stegarna och en plan börjar formuleras, Talron ska börja med att dra ner den större av gnollsen genom skottgluggarna och sendan ta det som det går. Naivara sätter upp en fälla under ena falluckan, det blir pilar som sitter rakt upp som spetsar den person som ramlar ned.

Talron ställer sig vid en av skottgluggarna och gör sig redo, han säger ett ord till den större gnollen som lyder och börjar gå, går några seg sen kliver ner i ena falluckan där Rieta och Xavier står redo, även Bronweg kommer chargandes. Gnollen lyckas slå Xavier en sådan tryckare så han stapplar lite tillbaka, efter det kommer Rieta och sticker svärdet igenom ryggen. Sista orden från gnollen är ”Fangren kommer slita huvudet av dig!”. Talron kommer runt hörnan när Xavier stapplar tillbaka och helar han så Xavier kommer på fötter igen.

Bronweg svär mot denna shadar kai som dras mot falluckan, innan han ramlar ner så lyckas han ta tillbaka balansen samtidigt som en skäkta från Naivaras crossbow kommer flygande och han flyger tillbaka. Han flyr till väggen utom synhåll, dom andra gnollsen dör från höger och vänster från attacker, Rieta ställer upp stegen och springer upp och bort mot shadar kaien och skär halsen av han. Xavier tar sig upp och där är tre gnolls kvar som omringar han och börjar slå ner han, Xavier tar yxan vid midjan och vrider sig och svingar den i en stor cirkel runt sig själv och nedgör dom sista tre gnollsen.

Medans Talron läker upp personerna som blivit skadade så springer Naivara och Rieta letar saker på shadar kaien och gnollsen, Xavier och Bronweg knyter upp gnollsen i konstiga ställningar.

Naivara hittar ett brev på shadar kaien: