Vi känner oss fram. Det blir bra.

De bestämde sig  för att göra sig av med kropparna i gränden. De skulle även ta med statyn och gömma det tomma stallet. De väntade med att bege sig till skymningen. Med skydd av nattens mörker skulle de nog kunna klara av att forsla bort bevisen utan att stadsvakten skulle upptäcka dem.  Naviara tog på sig hatten av förklädnad och gick ut för att hitta någon som hon kan hyra en vagn av.

Men innan måste hon bestämma vem skulle hon likna. Hon funderade ett tag och bestämde sig för en kvinna hon sett på värdshuset dagen innan. Nu hade hon långt brunt svallande hår och en lite knappnäsa som så så oskyldig ut och klädd i en väl urringad klänning kände hon att hon skulle kunna charma vem som helst till att göra vad hon ville.

Det tog  inte lång tid innan hon hittar en dvärg som såg ut att behöva ett guld eller två för  hon kunde känna lukten av honom  på lång väg.  När hon närmade sig honom såg hon hur han stelnade till och hans blick blev lite glasartad och blicken var fokuserad på hennes behag. Hon förklarade att hon behövde en kusk och en heltäckt vagn och gärna svarta hästar om han hade det. Dvärgen nickade och lyfte inte blicken en sekund inte ens när han fick guldpengen som betalning. Han stoppade den snabbt i fickan och sprang in för att sela hästen vid vagnen. Snart kom han ut ur stallet och de begav sig för att hämta resten av gruppen och dess last.

Väl framme jobbade de snabbt och Xavier sa bestämt till dvärgen att han inget sett och gav han ett guldmynt. Han sken upp kort och nickade. Sen vände han snabbt blicken till Naivara igen. De börjar bli en ansenlig samling statyer nu och vad de ska göra med dem har de egentligen ingen aning om.  Det började bli trångt i det gamla stallet med alla statyer som de av någon anledning samlade på.

När de var klara tog de sig tillbaka till sitt rum på värdshuset. Planer skulle smidas. Men så mycket planer blev det inte till Rietas glädje. Ta sig till Stenhammar området  och ” besöka” katedralen om stadsvakten frågade och sen bara känna sig fram.

De började närma sig midnatt och det var nästan folktomt ute. De tog sig fram snabbt och målmedvetet fram och snart kunde de se två vakter som stod i porten.   De frågade vad de hade för ärende så här sent och när de svarade att de skulle titta på katedralen och dricka öl försökte de övertala dem att de skulle vara bättre om de kom på dagtid. Men de envisades om att de var i månes sken man skulle se på katedralen sen gick de nonchalant förbi och bakom sig lämnade de två förvirrade vakter.

Här var de smala stenbelagda gator och högt uppe mellan tornen kunde de se breda träbroar. Byggnaderna är gigantiska och de ända de kan hör är någon dvärgs grova skratt.

De ända de träffar är några dvärgar som tittar misstänkt på dem. De var ovanligt att några andra folkgrupper befann sig här och gänget gjorde vad de kunde för att se ut som om de tillhörde här. Hade det inte varit för att de ansågs som hjältar hade de nog blivit utkastade fortare än de hunnit säga en öl till.

De kom fram till ett torg och katedralen tronade upp sig framför dem. Den såg ut att vara uthuggen ur berget. Dörrarna var gigantiska. De var lätt 14 meter höga. Rieta hade aldrig sett ett så stort hus någon gång och kunde inte låta bli att undra hur de hade lyckats bygga detta monster till byggnad.

Bara en liten bit bort skulle de hitta lokalen som mötet skulle vara i. Men när de närmar sig upptäcker de att det området var väl bevakat. De fanns inte en chans att de skulle kunna ta sig in i huset utan en strid och de var de inte upplagda för. När de stod där och försökte komma på vad de skulle göra kom en svartklädd kvinna och gick in i huset. De kunde inte se hennes ansikte för det var täckt av flor.

Snabba beslut blev att Naivara skulle smyga sig fram till byggnaden och klättra upp på längs husväggen och se om hon skulle kunna tjuvlyssna vid något förnster. Risken vara bara att bli upptäckt så hon tog på sig förklädnadshatten igen och förvandlade sig till en av vakterna som stod vid dörren.

Snabbt och smidigt som en katt tog hon sig bort till husväggen och innan de hade hunnit blinka var hon uppe vid ett fönster på andra våningen. Ingen hade upptäckt henne och snart var hon borta ur synhåll då hon lyckade trycka in sig i ett mellanrum i väggen.

Naivar tittade in genom ett fönster men kunde inget höra. Men där inne kunde hon se en dvärg som stod och pratade med tre kvinnor. Den svart klädda kvinnan var där och avandras präst Kyrist och en kvinna som var klädd i kläder med drakar på. De såg inte ut som om de ville vara där. Naivara såg rädslan i deras ögon och stämningen där inne var så stel att man hade kunnat skära i den.

Naivar försökt komma på något så att hon skulle kunna höra vad de sa men hon förstod att de hade lagt  någon form av tystnadsmagi. Hon försökt läsa deras läppar men ingen lycka. Hon hade ingen aning om vad som sades där inne och när dvärgen drar fram ett pappersark såg hon hur skräcken ökade i kvinnornas ögon.

En kvinna ställde sig motvilligt framför dvärgen och Naivar kunde bara titta på när han lade någon form av magi över kvinnan. Det enda hon kunde se var hur kvinnas ögon lystes upp som innefrån hennes huvud. De andra två kvinnorna följde där efter samma behandling. När han var klar började pappersarket att lysa och i ett dammoln försvann det i tomma luften.

Sen löstes sällskapet upp och Naivar anslöt sig till resten av gänget. Hon berättade vad hon sett och de bestämde sig för att följa efter Kyrist som bara går tillbaka till Avandras tempel.

De bestämmer att de får ta sig tillbaka till sitt rum för att komma på en plan. Väl där har de lite svårt att hålla fokus men de bestämmer att de ska leta rätt på en byggmästare nästa dag och ta med honom till Kyrist med en ritning på renoveringen av Avandras tempel som hon i sin tur godkänner. Talron har då förberett en vänskapsdryck som Naivara smyger ner i Kyrist glas. När hon druckit tar de med henne till värdshuset och där kan de sätta sig att äta och prata.Där kommer Kyrist att känna sig som om hon satt bland vänner som hon inte behöver ha några hemligheter för och vi kommer  få veta allt och lite till. Ja en bra plan med andra ord.

Skepnadskiftare och vakt Kaptener

Och så tar planen form, det börjar med att Rieta tar på sig hatten och ändrar form till Haelyn, dessvärre ändrade inte Rieta sina beteende något nämnvärt och vem som helst skulle se igenom denna förklädnad om hon skulle röra sig eller prata. Xavier blev nästa för att testa, det var ingen som trodde han hade det i sig men han var Haelyn när han tog formen av henne.

Xavier och Rieta går mot Eratis helgedom för att söka information om hennes försvinnande och få reda på vem denna Durvald är, Talron ger den ena kommunikations stenen till Rieta och de ger sig iväg, Talron och Naivara beger sig ut på en pub runda för att söka information och Bronweg tar sig till den gammla gagia dvärgen.

Det tar dom en bra stund att fråga sig fram till eratis helgedom, när dom kommer fram möts dom av ett tältliknande hus, det är ett par tyg skynke och trästötter som håller ihop det hela, Inuti ser dom en mängd ljus och papersbitar vid altaret, lite bakom denna byggnad ser dom en stor staty som efterliknar Eratis, den står i en fontän som är fyld med grönt halvjäst vatten, ser ut det bubblar från vattent och nästan fräter på statyn, Eratis statyn kollar ut över horizonten.
byggnaderna runt omkring ser ut att hålla ihop av tron och färgen som flagnar.

En lång skalling tunn person, han har ett ansikte med skarpa örn liknande drag, går framåt och tillbaka och muttrar bönder, stannar upp lite då och då och kollar ner mot sina fötter och sedan fortsätter med böner, när någon kommer fram till han så är hans svar ”Må det bli så”.

Xavier haffar tag på en av personerna som går förbi, frågar ut personen om information om stället och personen som går runder där och muttrar, han får reda på att detta är Eratis helgedom och personen är Durvald.

Bronweg har nu kommit fram till den gammla dvärgen som har råkat ut för en olycka, halva ansiktet hänger och lam i samma halva, -Du gammle man, berätta om formbytare igen, säger Bronweg. Han berättar att det är en blandning mellan kameleont, varulv och alv, dom kan inte efterlikna kläder utan måste förbereda dessa, dom lever i håler och gryt precis som alver. Han frågar även om nyheter i staden, dvärgen börjar berätta om hur staden blir upprustad, dvärgarna framförallt. Portarna, yttre murväcken och Moradins tempel är dom större delarna som blir upprustade, högste förfader Durkik är den som lagt pengar för att få templet upprustat i Ninebells distriktet.

Xavier oxh Rieta går närmare för att ta en titt på husen som ligger intill helgedomen, dom upptäcker do att det ser ut som vakter runt hela området, dom bär på greatswords och leather armor, det ser ut som om dom vaktar just det där huset som dom ville ta en titt på, det ser även ut som om en av dom är en av dom i förlorarna som dog i gränden.

Dom sätter sig och försöker smälta in i den vanliga samlingen med folk som kommer och går, när skymningen kommer så börjar vakterna dra sig tillbaka, det är då Rieta smyger fram till huset för att ta en titt, hon ser hur Grovald skriver ett brev och sedan stämplar det med ett sigil, där är även en gråhårig man med skäggstubb som får brevet som nyss blivit skivet, utan så mycket som ett ord reser han sig upp och går ut, Rieta börjar smyga efter.

Han stannar till en stund och kollar ut över området, då så stöter en eladrin in i han, Naivara misslyckades  med vad hon försökte göra, hon gör sig förberedd att testa en gång till. Han går bort mot stadsvakten och lämnar över brevet, vakten kallar till sig en vakt för att avlösa han och tillkallar 3 till som börjar vandra bort mot stallet. Xavier går över till stadsvakten vid porten som han alltid gör för att prata med han, Rieta har under tiden bytt skepnad till den förlorade person som hade dött för inte så länge sen. Hon börjar gå sakta mot Xavier, när hon är nära nog tar hon  penning pungen som hänger ut vid sidan av Xaviers bälte och lägger benen på ryggen.

Xavier springer efter och vakten han pratade med förbi dom 4 vakterna där 3 av dom skulle börja springa men blev stoppade att ingripa, jakten fortsätter och när Rieta inte ser någon vakt runt ett hörn går hon tillbaka till sin egen skepnad, vakterna kommer springade runt hörnet och hon pekar, han sprang ditåt, men Xavier i hasorna springer dom runder och Xavier tillkallar fler vakter med sin vissla, under tiden som detta händer går Naivara på sina högklackade skor och ramlar framför vakterna för att få en chance till, hon blir istället dragen till sidan och vakterna går in i stallet.

Naivara är inte den som get upp i första tagen och ser dom komma ut med hästarna, med sin magiska hand lossar hon på spännet till kaptenens häst, han kliver upp dom börjar rida iväg, men dom kommer inte mycket mer än några meter och han ramlar av hästen, Naivara är snabbt uppe på fötter och springer fram och ”hjälper” han upp, samtidigt som hon gör detta byttar hon ut brevet mot ett annat. Kaptenen blir ursinig och puttar bak Naivara och rusar in i stallet drar ut stallpojken utanför, han börjar slå och sparka på stallpojken till gränsen att pojken inte har många sekunder kvar att leva, som tur är så har Talron följt med Naivara och ser hela händelsen,han skyndar sig bort för att hjälpa pojken, medans detta händer så rider vakterna söderut. Pojken berättar att det var Kapten Hildebrandt.

Efter ingen har hittat tjuven även om där är en mängd vakter nu som letar avblåser Xavier letandet, han nämner beskrivningen på tjuven för vakterna och sedan tar sig därifrån.

Under tiden letandet händer har Bronweg tagit sig till Silver Pilen för att möta Bram Ironfell, han blir välkommnad och inbjuden på lunchen, det blir en märklig tysnad över lunchen, när maten kommer in börjar dom båda äta men inget sägs, när hälften av maten har gått åt frågan Bronweg, ”Är vi säkra?”, Bram tittar förvirrat på Bronweg som fortsätter med att ta upp sin Rod of Reaving och pratar nonsens. Bram sitter som ett frågetecken och undrar vad Bronweg pratar om och börjar bli lite smått irriterad. Detta pågår i ett par minuter tills Bram är redo att slänga ut Bronweg från lunchen, då dyker resten av gruppen upp och historien berättas om hur där finns changlings bland oss och dom var tvungna att säkerställa att han var han.

Brevet som Naivara fick tag i:
Till högste förfader Durkik
Jag har inte funnit något förhinder för det utecknade mötet.
Durvald