Talron tar kommandot

Äventyrarna ställer upp framför de rikt utsmyckade dubbeldörrarna.

Dörren smygs försiktig upp och en lång korridor med två trappor i två etage avslöjas.

Trapporna leder upp till ytterligare en platå som bildar mitten av en fyrvägskorsning.

Golvet utanför dessa gångar består av en högpolerad och genomskinnlig kristall så man kan se ner i rummen under.

Men som i så många rum tidigare, är inte heller detta rum tomt. Utan två stora troll, även ett spitting troll som backup till de stora finns i rummet, på varsinn sida i rummet finns två skräckinjagande dragonborns gladiatorer i scale armours med stora och taggiga bastardsvärd i händerna.

Det finns även sex stycken av De Förlorade i rummet dessa måste kryssas av listan är den första tanken som flyger genom Rietas huvudet, då hon höjer huvudet och ser rakt på en Eidolon en varelse som är nästan 3m hög, en bronsfärgad humanoid varelse utan ansiktsdrag, pulserande rituella tecken i guld är ristade på kroppen.

De dåligt rustade Förlorana bjuder inget större motstånd för gruppen utan de faller snabbt för diverse lod och förbannelser.

Talron ser till att Eidolonen inte kommer i närheten genom att kommendera den att hoppa ner över kanten till våningen under.

Äentyrarna låter sina vapen gå varma på de stora trollen som efter en stunds krigande fräts och eldas upp. Dragonbornsen uppehålls av Xavier som till skillnad från tidigare använder skölden att parera med istället för sin käke.

Rieta låter sin symbol gå varm och Bronweg skriker som vanligt på fienderna till sången av Naivarahs armborst och till slut är alla fiender nergjorda förutom Eidolonen.

Under strden har Talron tappat kontrollen över sig själv och på så sätt försatt sig i ett förlamat tillstånd. Då Eidolonen verkar tillhöra detta tempel, så vill äventyrarna inte skada varelesen utan en genomsökning av de gammla bokhyllorna görs medans Eidolonen och Bronweg står och stirrarande på varann redo att slåss.

Livsfarliga Cykloper, eller?

Efter fått en titt in i rummet samlar dom mod för ett försök på rummet, det han hade sätt var 4 stora cykloper. Han försöker smyga upp dörren igen, men denna gång så gnisslar dörren allt för mycket och monsterna hör hur dörren öppnas, alla 4 ögon plus några andra ögon som lyser upp bakom bakom pelarna stirrar rakt på Xavier.

Dröjer bara några sekunder innan en dvärg kommer i högsta fart och slår mot Xavier,  som snabbt hoppar undan slaget och rakt in i andra slaget från en dvärg som står på andra sidan. Xavier fallet bakåt och fler dvärgar kommer springandes. Han hinner få syn på en gammal dvärg hagga och även en ”kvist nisse” som han kallar dom.

Det blir många utbyten av slag, det ser rätt dåligt ut på båda sidor när det hörs dundrande inne från rummet, en av cykloperna har gått fram till en av pelarna och börjat slå på den, taket börja drössla sand och inte långt efter rasar det in rakt ner bland hjältarna.

Fokusen går mot dvärgarna när den gammla haggan dyker upp bakom Naivara och skriker på toppen av hennes lungor, Talron, Bronweg och Xavier blir bortblåsta av den rena kraften från skriket, Naivara blir lite shockad vänder sig om och slinter med kniven, haggan börjar smälta snabbt, först ser man hur huden fräter bort och den förskräckliga varelsen visas, men inte länge nog utan att dess utseende börjar smälta, i sina sista andetag så utger haggan ännu ett skrik som påverkar oss alla, alla blir som döva för några sekunder när man ser hur det sista av haggan smälter i syran på marken. Naivara som gjorde detta förstår inte hur hon gjorde det och fortsätter med att vända sig och attackerar en av dom sista dvärgarna.

Ännu en av cykloperna har nu gått till pelarna och börjar slå på den, taket rasar ner på allt fler ställen, det slår ned i samtliga mer eller mindre, Bronweg är nu nästan nere på knäna när han skyndar sig ut ur den delen av rummet och hittar ett något säkrare ställe, Talron följer efter och lägger ut sin Spirit of healing, detta förstärker gruppen och dom kan börja slå imot igen, två av dvärgarna nedgörs strax efter denna sprit kommer fram, en av dom springer iväg och Rieta är på väg efter.

Xavier och Bronweg tag teamar den sista som är på plats och även den faller ned död. Naivara har nu fått nog med fallande tak och siktar på 2 av cykloperna inne i rummet, dom faller snabbt ner på market livlösa, detta sätter panik i huvudet på dom 2 andra cykloperna som slår frenetiskt på pelarna och täpper för dörren med dessa stenras.

När detta händer han även Rieta kommit i kapp den sista dvärgen som där inte är mycket liv, Rieta stöter sitt svärd in i dvärgen som faller ner på knä och vidare rakt fram med huvudet i marken. Snabbt så formas en plan att gå via raset som dom såg på vägen in, det blir Xavier, Naivara och Rieta som tar det hållet medans Bronweg för väsen och försöker gräva sig igenom den blockerade dörren, Talron styr sin spirit att gå sakta genom stenraset för att även den stjäla uppmärksamheten av cykloperna.

Xavier som glömmer att smyga fram till rummet så han upptäcks, det hörs ett högt rulande ljud uppe från rummet när dessa 3 börjar flyga upp, istället som dom hade tänkt sig att flyga långsamt upp och skrämma dom så blir det dom som blir lite överaskande med pelaren som kommer rullandes imot dom, de 3 får avbryta sitt försök och skyndar sig upp istället och avlidar dom två sista cykloperna samtidigt som dom hör hur pelaren slår i market och krossas.

Hjältarna är nu tömda på krafter och bestämmer sig att ta sig till det gömda rummet för att kunna sova och få tillbaka sin styrka. Väl framme utan att något annat upptäckt dom så hittas något ställe att sova på.

The End.

Visa ingen nåd, för ingen nåd visas dig

Deras fallne kamrat, sänkt av Naivarahs mästerligt placerade skäkta förblöder gurglandes och ryckigt på golvet i korridoren dit trollen retirerat. Vägen framåt är blockerad av två dödsänglar i orubblig sten. Panikartat ser de grymma trollen på varandra när de inser att de är instängda i korridoren eftersom dörren bakom dom inte går att öppna.

Hoppet är det sista som dör, sägs det. Fire draken är trollens sista hopp och de jublar när den spottar eldkulor ut mot hjältarna som snabbt tar fyr och skriker, jämrar sig och frenetiskt försöker rulla runt för att släcka elden.

Otur för trollen att vissa av hjältarna gillar eld och andra är direkt immuna mot det. Några välriktade attacker senare och ödlan drar sin sista suck.

Och då är det dax för trollen att skrika av ilsket frätande syra och hav av eld. Patologiska psykopater som hjältarna har blivit med tiden så raderar de med ett leende trollens hopp och existens, fullständigt döva för trollens rop på hjälp och nåd och viftande med vit flagg.

En kort andhämtning senare är det tid för äventyrarna att göra ett beslut. Ska de ta och gå den mest logiska vägen nu, eller fortsätta med kaos-val? Raset här till höger måste nästan dölja en gammal gång… Och visst, såklart gör den.

Naivarah scoutar den raserade gången. Kryper försiktigt i det svarta mörkret över spetsiga stenar och duckar för rasade balkar. Längre fram anar hon några figurer i ett vagt fackelsken. Det verkar vara såna små dvärgar igen. Naivarah ler och tänker tillbaka på hur hon slaktade de förra. Mjuka som rumsvarmt smör och härligt gurglande när halsen skärs av. Skräcken i deras ögon när de närmar sig. Hjärnsubstans ut på väggen när skallen splittras av en skäkta…. KNASTER… Naivarahs dagdröm störs av kommunikations-stenen. ”Ser du nåt, Naivarah?” hörs Talron viska från sin sida.

Ja, två små dvärgar,” viskar Naivarah tillbaka med ögonen fästa på sina byten, ”skynda er hit innan jag dödat dom själv.

Blodtörstigt rusar Bronweg i täten, tätt följt av Rieta med svärdet i högska hugg. Striden blir hård för de överrumplade dvärgarna, speciellt eftersom de orsakar mer motstånd än vad äventyrarna önskar. Inga äventyrare gillar det.

Rieta slängs bort mot några spetsiga stenar av den ena lilla dvärgen och då ilsknar hon till på riktigt. Hon teleporterar bort dvärgen till speciellt spetsiga stenar och hoppar upp och ner på den stackars vänlösa dvärgen och knäcker nästan ryggen på honom. I sin frenesi och ilska hör hon inte att han ger sig och ber om nåd, hon lovar rikedom och evig trohet, allt, bara hon… Med van hand svingar hon sitt svärd och den lille dvärgens huvud rullar bort.

Under tiden har Bronweg skrikigt och gormat så mycket att den andra lille dvärgen krypigt in i en hörna skakandes av rädsla. Dvärgen avlider av skräck när Bronweg frustandes tornar upp sig över honom. Ett ont skratt ekar i rummet som alltid när Bronweg känner sig nöjd. ”Patrask, inget dög du till lille onde dvärg. Jag offrar din själ till Siaphon! Haha! Må du lida i evinnerligheter!”

Även dessa kroppar letas igenom efter något användbart. Inget vettigt. Rieta blir så desperat att hon börjar sprätta upp ena dvärgens kropp i hopp om att de gömmer något vettigt invärtes. Lika tänker lika, så Naivarah gör samma med den andra kroppen men börjar snyfta när hon inser att där är ingen loot. Ingen loot! Naivarah sitter förtvivlat framför den uppsprättade dvärgens tarmar och stortjuter så tårarna tvättar bort blodsplattret från hennes ansikte.

Bronweg tröstar henne och lovar att framtiden nog ska se bättre ut. Han klappar henne på huvudet och försöker avleda uppmärksamheten genom att säga: ”Titta, där borta en dörr! Tänk där kanske är fällor! Den kanske är låst? Kanske finns där värdeföremål bakom dörren?”

Naivarah torkar tårarna från ansiktet och det mesta av blodet från händerna smetar hon ut på sin röda skjorta. Glatt skuttar hon iväg till dörren och undersöker den.

Efter grundlig undersökning ger hon klartecken till Xavier att sparka upp dörren. Han får äran eftersom han varit frånvarande de sista timmarna. Han har varit här, men ändå inte. Som att hans tankar varit någon helt annan stans. Kanske skulle detta få tillbaka honom?

Glädjen blir dock kort för andra sidan dörren visar sig innehålla flertalet gigantiska Cyklopser och massor av andra dödsfarliga fiender som vänder på huvudet undrandes vem som störde. Med ett lilet panik-pip stänger Xavier dörren igen och hjältarna tittar på varandra. Vissa med galenskap i blicken och mord och själ-offer i sikte, en med en frånvarande blick som önskar sig långt, långt bort, andra ler även glatt över att få döda snart igen och tänker på alla värdeföremål där måste finnas och nån suckar över hur mycket de får heala igen.