Nio Klockor står i låger

Planerna är lagda. Stadens försvar är utarbetade med allt man kan tänka sig behöva inklusive bakhåll, fällor och en stark vilja att besegra vad som än kommer.

Rieata skakar av upphetsning. Ett av hennes mål har alltid varit att få en hel stad att stå upp för sig själva. Att ta sina egna framtider i sina händer och att omfamna sitt öde med en beslutsamhet om att kunna vinna. Tärningen är kastad och bara framtiden vet vad som komma ska. Nöjd med vad de gjort vänder hon sig om och ser Xavior komma springandes med andan i halsen.

Med ett sammanbitet ansikte och meddelar att han måste omedelbart måste lämna staden då han fått en meddelande från sin familj om en krissituation och det fanns ingen tid att förklara.

Gruppen stod lite handfallna och tittade på varandra. Detta var inget de var beredda på. De som kämpat sig igenom så mycket svårigheter och nu på slutkampen skulle de inte längre vara de fantastiska fem utan fyra.

Ingen lämnades helt oberörd utom möjligen Bronweg som muttrade något om att han fick skylla sig själv nu när han inte skulle få någon del av looten.

Och när de stod där om funderade om de skulle göra några sista ändringar i planen kom en trupp springandes . De var alldeles sotiga och kläderna var brända på sina ställen. Paniken i deras ögon talade sitt eget språk. De vrålade att nio klockor stod i lågor och att bevingade bestar anföll staden.

Gänget förstod med en gång vad det var för bestar de talade om och med dragna vapen drog de till strid. Anfallen mot staden hade kommit tidigare än vad de trott och nu var det bara att se fiende i vitögat och visa var skåpet skulle stå.

När de kom fram såg de tre blå Berbalanger med spikar över kropparna fullt upptagna med att flyga över hustaken och leta efter de mest effektiva ställen de kunde kasta sina eldkrukor att de inte upptäcker gängets ankomst.

Det brann på flera ställen och man kunde se lågorna dansa innanför fönsterna. Askan och röken låg tjock i luften och det var inte lätt att andas. Hettan från elden var intensiv och denna delen av staden bestod nog mest av trä då elden snabbt tog fäste i husen och spred sig snabbt.

Planer läggs snabbt och de grupperar sig och striden är ett faktum. De träffar sina mål och nu har de deras fulla uppmärksamhet och en av dem kastar en eldkruka på dem medan han hånler elakt mot dem.

Rieata, Naivara och Bronweg blir träffade och de börjar brinna. Naivara och Bronweg släcker snabbt elden medan Rieata myser liksom lite till och säger – Varmt och gott. Detta är ju nästan som hemma.

Alla har lite bekymmer att hitta ett ställe att stå på snart då elden sprider sig som en löpeld utom Rieata som spatserade runt i elden om om det vore den skönaste sommardagen. Till och med Berbalangerna skadades av elden och de håller sig uppe i luften eller på taken hela tiden.

När striden väl är slut är hela nio klockor området övertänt och soten ligger tjock i luften. De kallar på byborna som börjar de hårda arbetet  med att släcka.

Gänget hjälper till och de ber Talron att han ska försöka ändra på vädret för det gick ju så bra sist. För annars kommer de aldrig att kunna rädda något av de husen som brann. Talrond tittade på förödelsen och satte sig att frammana lite regn för att underlätt arbetet. Medan han muttrade något om att de trodde att det bara vara att ändra vädret. Det gjordes inte i en handvändning. Det skulle ta i alla fall fem minuter. Regn var inget man bara kunde plocka upp ur en hatt so hans vänner tycktes tro.

Undertiden sprang Bronweg för att leta rätt på var den sista Berbalangen hade trillat ner för att loota den och han fann den i Ravenqueens område.

När allt var släckt samlades de och beundrade den fina looten som Bronweg hade hittat till dem och de hade gissningslekar om vad för magi som kunde dölja i föremålen.