Ingen rök utan eld

En liten tiefling ensam i världen står, hennes hjärta är fullt tvivel.
Rädslan i bröstet tynger henne hårt, hon kan nog klara detta, varför tror hon det kommer vara så svårt?
Ack varför gav hon sig ut ensam denna farliga natt, varför kunde inte trollen vänta tills alla vaknat?
Rieta fattar mod, svingar svärdet och huvudena rullar i takt med att åskan mullrar.

Orubblig står hon ensam och slåss mot våg efter våg av troll som alla nedgörs med största effektivitet. Inget troll passerar muren.

När vännerna till slut anländer så är det för sent; inga troll kvar. Muren lagas och anfallet mot staden verkar för tillfället hindrat. Slaget är dock inte vunnit än. Det kommer ett brådskande bud som ber hjältarna hjälpa rådsmedlem Ithrika Mountainore, hennes stora hus ser ut att vara satt i brand och de anar det värsta för hon dök aldrig upp till rådet.

De tar sig snabbt geno staden och destu närmare huset de kommer, destu högre upp i staden med bättre utsikt. Morgondimman har skingrats och genom regnets blurriga filter syns det att yttre murarna håller på att ge vika. Många stora stenar katapultas in till staden, många byggnar har satts i brand, ången soldater ligger döda på slagfältet. De tappra soldaterna kämpar på murarna för att mota bort anfallen.

Hjältarna rusar hals över huvud in i rådsmedlemmens brinnande hus. Det är en imponerande stenbyggnad på hela fem våningar. Röken ligger tät och knastrandet av ivrigt brinnande trä hörs. För tyvärr är innanmätet av trä. De jobbar sig uppåt för första trappan ropandes efter Ithrika men utan svar. Talron är den första som svimmar av röken och den intensiva hettan och snar till handling är Rieta som greppar han i hårtofsen och bätet och hivar ut honom från fönstret.

Alven landar hårt på stenläggningen utanför men har bättre tur med att andas i den friska luften. Han spenderar de nästkommande minuterna med att plocka ut glassplitter ur huden.

Under tiden forsätter gruppen ytterliggare en trappa upp, på uppmaning av Naivarah som anar att sovrummet är överst och vad gör man vid denna tiden på dygnet? Sover vanligtvis.

Nästa att få besvär av situationen är Naivarah, som hänger sig ut genom ett fönster för att försöka kunna ta en nypa luft. Elden får dock mer fart av öppna fönster så det blir värre, nu för Bronweg som ser sin utväg i det öppna fönstret. Talron hinner bara se en mörk skugga innan Bronwegs hälar träffar honom.

Rieta försöker desperat ta sig upp mot de översta våningarna, men det går inte att se nåt och mycket har redan rasat in. Hon bryr sig inte av elden som river in henne och röken gör bara att hon känner sig som hemma.

Naivarah tittar försiktigt in i byggnaden och inser att hon får tänka utanför lådan. Huset. Änterhake, rep och svinga upp till balkongen där uppe, inte så omöjligt. En ordentlig hostattack och några sekunder senare klättrar hon vant uppför repet till balkongen på översta våningen.

Bronweg är på benen tack vare att fallet bröts av Talron. Han petar honom lite i sidan och ser att alven kvider. Bra, han lever än. Bronweg väänder sig mot byggnaden, riktar blicken uppåt, spottar i nävarna och hoppar med osedvanlig spänst upp och tar tag i repänden och börjar även han klättra upp till balkongen.

Eldadrinen kämpar med att få upp låset till bakongen och när Bronweg är upp har hon insett att dörren satt sig av hettan. Men några ynkliga pip, skrik, och en nästan bruten axel senare har hon fått fram kofoten och försöker bända upp dörren med en arm.

Bronweg svingar sig över balkongräcket och skratt-hostar lite åt eldadrinens fruktlösa försök och han gör sen splintved av dörren i en handvändning.

Rieta, fortfarande inte besvärad av röken eller elden inser att ut, det måste hon för det börjar knaka olycksbådande i plankorna. Denna gången hinner Talron se skuggan och hinner precis rulla undan.

Uppe på balkongen rusar eladrinen och människan in i rummet. Elden slickar taket som på många ställen redan kollapsat. Golvet är svartbränt och sprött. Sängen står i lågor. Garderoben brinner intensivt med underligt färgskiftande flammor. Askan har laggt sig som en tjock täcker överallt där inte elden sliter i träet. Några steg in till i rummet och Naivarah ser rådsmedlemmen på golvet under en balk som fallit ner. Bronweg tar sig snabbt dit, drar med enkelhet bort balken från henne och lastar snabbt upp den kanske döde dvärgen över ryggen. Ingen tid att förlora, de måste ut, huset rasar vilken sekund som helst!

Naivarah hinner dock få ner lite smycken och värdesaker på vägen ut, de var nästan på vägen ut… Eld fick de att glimma sååå förföriskt. De hinner pricis ut på balkongen och är i färd med att ta sig neråt när de hör att hela byggnaden knakar till och ett stort brak hörs som följs av ett ännu högre ljud som man kan föreställa sig när 5 våningar faller ner på varandra. En kaskad av aska och glödande partiklar kastas upp i en farligt vacker brinnande plym.