Träning eller tortyr?

Gryning, dag 1, nedbryttningen.

Första träningsdagen.

Talrons lärlingar:

6 yngre flickor runt 16-17.5 år

Bronwegs lärlingar:

10 män 15-60 år

Naivaras lärlingar:

10 män 15-60 år

Rietas uppdrag Inspirera moral.

Första dagen för träning och Naivara, Bronweg och Rieta kommer till träningsgården, vinden ligger lite till och solen strålar ner. Det som slår dom är snarkandet dom hör från baracken, det börjar med en tuff morgon för soldaterna, Naivara hämtar kastrull locken, Rieta drar täcken och Bronweg välter sängarna. -Upp med er, det är dags för träning, säger Bronweg medans han fortsätter väcka upp allt fler.

Männen är snabbt uppe på fötter men hänger och halv sover allihop, de blir utfösta till gården för att stå givakt, där är allt från trådsmala till feta, ingen har rustning eller vanliga kläder på sig.

Invigningen börjar med Bronweg och en träpåk, han går fram till första -Försvara dig,  säger han sen blir det en hård smäll och en efter en kollapsar framför han, Naivara hoppar på samma sak. Efter första halvtimmar är där 3 personer med brytna ben och ett dussin som har svåra sår.

Under tiden så har Talron börjat undervisa flickorna hur man skapar healing pots, det går lite sisådär med det, där är någon som lyckats att få det rätt med hjälpen från han. Under tiden brygden kokas kommer där någon springandes och jagar helare. Talron tar med allihop och ger sig iväg, väl framme ser det ut som ett slagsfält, brevid ser man Bronweg, Naivara och Rieta.

Flickorna sätts i arbeta att plåstra om männen, Talron får ta och hela de brötna benen med magi -Har det inte gått lite överbord om där är 3 brötna ben efter 1 timmes träning?, säger han till de andra i gänget -De e int så farlig, säger Bronweg.

Resten av dagen blir mer av samma sak.

Första dagen:

3 healing pots lyckades

5 brötna ben läkta

25 skador läkta

Dag 2, fysikt träning.

På gården innan solen gått upp syns 20 skuggor, när första strålarna trycker fram från solen visas där 3 mer komma längs med vägen, den andra dagen är invigd och den fysiska träningen ska börjas.

Bronweg är nöjd med att se soldaterna uppe och står i givakt när det kommer gåendes, denna dagen blir det att gå ut till trollmuren för den fysiska träningen.

Framme vid muren hittar dom ett bra ställe för träningen, gruppen delas på 2 och nu ska stenar flyttas, de som går till vänster ska flytta stenarna till höger och vise versa, problemet är att stenarna är några hundra kilo var.

Soldaterna börjar slita fram och tillbaka med dessa jätte stenar, när dom är klara med att flytta dem, så ska de flyttas tillbaka, och så pågår det resten av dagen. Desto mer tid som går så ökar skadorna, 2 personer får krossade fötter många andra får förslitnings skador, blir en jobbig dag för Talron och flickorna igen.

Vid huset för träning för helare har de återupptagit konsten att brygga helande flaskor igen, det blev inte så mycket gjort innan soldaterna började strömma in med skador,  focusen går över för att plåstra om soldaterna denna dagen med.

Andra dagen:

1 healing pot

2 krossade fötter

10 förslitnings skador

Dag 3, vapen träning.

Den tredje dagen gryr och det är dags för skarp träning, rustning, vapen och sköld.

Naivaras grupp börjar med träning på skytte, inte många som träffar målet, problemet är oftast att Bronwegs grupp har blivit instuerade att springa förbi banan och ducka skotten, de flesta i denna gruppen börjar nästan tugga fradga och slår vilt omkring sig när de går upp mot varandra, Bronweg focuserar på att de ska slå så hårt som möjligt, Naivara att skjuta med finess och Rieta försöker bygga upp moralen på alla.

Denna dagen är inte Talron och flickorna och tränar på att göra helande flaskor utan är på ”fältet” för träning, det blir en väldigt hård dag, köttsår, utstuckna ögon, avhuggna öron, avhuggna fingrar, avhuggna tår o.s.v, det var många gånger där det nästan resulterade i dödsfall, detta var anledningen Talron var på plats och kunde hela direkt när det behövdes.

Vid slutet av dagen så var Talron och flickorna totalt utmattade.

Tredje dagen:

Bronwegs grupp,

7 avhuggna fingrar och tår

1 avhugget öra

1 utstucket öga

25 köttsår

Naivaras grupp,

3 skavsår på fingrar

Dag 4, hunt the troll, vilodag.

Dagen det behövs lite vila från all tränande och jaga ett par troll istället, vaknar upp på värdshuset och går ner för att hämta Bax för att gå ut i träsket, där många troll håller till.

Det blir att gå till fots då hästar inte klarar träsket så bra, det tar många timmar innan de når fram till träsk markerna, när solen står som högst på himlen är det framme vid träsket, gåendes rakt in i träsket korsar dom snart är en gammal nedsleten väg, ett gnäggande kommer längre ner för vägen, det syns till en vagn där.

De fem tar sig mot vagnen och ingen ägare finns att se i synhåll, vagnen som är gammal och nedsleten, växer mossa och den börjar ruttna på vissa ställe har några tunner och säckar på sig.

Rieta plockar upp ett stort massivt spår, hon tycker det ser ut att vara från en orm, men vad för orm i denna storlek? hon visar vägen som ormen tagit och vi kommer fram till något fastare mark, dimman börjar tätna och några statyer syns till, Talron och Rieta är överäns att detta är statyer som har antydan att dyrka ormguden Zehir, i mitten av dessa hittas även en ritual cirkel.

Talron varnar alla att vara uppmärksamma, när 3 stycken gigantiska crushgrip constrictor ormar kommer från vars ett håll, Naivara, Talron och Rieta är de som faller som offer först. Naivara blir indragen och börjar bli krossad, samma öde händer Talron, Rieta lyckas därimot ducka efter sett vad som hänt oss.

Bronweg chargar första bästa orm och slår till den, stiden ser ganska ok ut, Naivara lyckas att ta sig loss och tagit sig bakom ormen, taktiken var god tills hon hörde prasslande bakom sig och 3 träsk häxor springer rakt mot henne och river till med sina klor, när den tredje passerat så seglar Naivara ner till market medvetslös, Talron som sitter fast i ormen slutar tänka på sig själv och konsentrerar sig att få kontakt med Naivara och hela hennes sår, det lyckas och Naivara är uppe på benen igen, hon kollar runt efter något träd hon kan ta sig upp i och ser statyn som är ungefär 3 meter hög, utan några problem så drar nu kraft from feywild och teleportrar upp.

En efter en går ormarna ner och bara häxorna är kvar nu, Bax tar stans i mitten och förnedrar häxorna så mycket att dom går fram till han, samtidigt som han förbereder att svinga sin flail när dom kommer fram.

Slagen flyger hit och dit, när alla börjar bli blodiga så försöker två häxor fly åt ett håll, den tredje flyr åt ett annat håll, Rieta och Bronweg får tag i de 2 flyende medans Talron hör en av häxorna springer förbi han, Talron genskuter häxan och beordrar häxan att gå tillbaka, där väntar Naivara, Bax och en springades Bronweg, det blev kortvarigt.

Det kan vara dumt att vara ett troll.

Striden mot trollen hade bara börjat och gänget skulle få vissa vad det gick för. Det undrade lite om trollen visste vad de hade gett sig in i och visste de inte att det var drakdödarna som kommit? Hade de någon aning om vem vi var. De var ju gänget som inte nöjde sig med att strida mot en draken utan var tvungen att klona fram fem drakar till så striden blev lite utmanade. Nej dessa troll hade ingen aning om vad de gett sig in på och gänget led inte av storhetsvansinne.

Vägen de befann sig på hade skogspartier runt sig och på ena sidan fanns en mur. Kiera hade tagit skydd någonstans och kunde inte ses någonstans. Rieta tänkte att det var det bästa hon kunde gjort eftersom då slapp de i alla fall hålla trollen borta från henne.

Mitt sitt sökande efter Kiera högg Rieta med sitt svärd mot trollet som stod framför henne. Trollet sjönk ner och stannade där till hennes belåtenhet medan hon vrålade en ner och fyra till avverkning med ett leende på läpparna.

Bronweg svarade med att på något vis fälla trollet som stod närmast honom och svinga det över huvudet och trollet landade med en duns flera meter bort. Talron blev inspirerad av vad han såg och även han ville visa vad han gick för och därför skickade han i vägen en lans som fick trollet att stanna till och se lite förirrad ut som om den hade tappat all handlingskraft den hade. Den stod och tittade lite dumt och pekade på sig själv och mumlade något ohörbart på ett språk som ingen förstod. Mest troligen förstod inte trollet heller för så förvirrad såg den ut.

Trollen gjorde sitt bästa för att försvara sig än om det gick dåligt för dem. Ledaren en Oni kastade blixtrar omkring sig som om det höll på att bli omodernt och även om han träffade sina mål var de inte så effektivt. Bronweg som var den ände som inte träffades och han hånade den för sina bristfälliga försök. Han bestämde sig för att visa hur det skulle gå till och med magins kraft bytte han plats med Rieta eftersom han tyckte att hon inte var effektiv nog för han smak. Sen med ett vrål stormade  han Onin med en glimt i ögat som sade att så här ska en slipsten drags.

Rieta hamnade mellan två troll och var inte riktigt beredd på det men tänkta mest att nu hade hon fått en lite mer utmanade position och anföll det närmaste trollet.

Naivara gjorde det bara hon kunde göra. Hon höll sig i skuggorna och sökte efter sitt mål och när hon fick se en glimt av det skickade hon iväg en lod i den generella riktningen. Hon träffade nästan alltid sitt mål. Det kvittade hur bra de trodde att de gömt sig så hittade alltid (ja nästan alltid men om man frågar Naivara så alltid) sitt mål.

Den sista delen av striden kommer det att skrivas många sånger om. Naivara hade letat efter ledaren och till sist kunde hon se en glimt av honom flyendes inne i skogen. Hon tänkte att hon behövde vara högt uppe för att vinkeln hon var i fungerade inte riktigt för henne. Så modig som hon är teleporterar hon rakt upp i luften och när hon i ett ögonblick blir hägnade i luften skickar hon i väg ett lod sen bär det snabbt neråt igen men innan hon landar hinner hon se hur ledaren träffas och faller i hop.

Väl på marken igen tar hon sig snabb bort till platsen där Odinen hade fallit ihop. Den var död och hon lootade den grundligt. Hon hittar en massa guld, platina, ädelstenar m.m men även ett brev.

Under tiden gick Talron bort till den fallne mannen som låg på vägen för att se om han kunde hjälpa honom men han var bortom all räddning.  Bronweg runt bland det fallna trollen och såg till att inte skulle kunna komma tillbaka. Han eldade lite på dem så där konstnärligt som bara han kan. Någon fick ett kors inbränt och något fick en cirkel så när han var klar såg det ut som ett gigantiskt luffarschack. Men när han kom fram till den sista trollet kom han på andra tankar och bestämde sig att innan han brännmärkte den skulle den förhöras.

Han kallade samman hela gänget under tiden han bakband trollet. Sen var det bara att vänta på att trollet skulle vakna.

När trollet vaknade upp satt gänget i en ring runt den och tittade argt på den. Det är en syn som skulle ge den mest härjade man mardrömmar.

Bronweg lutade sig framåt och gav trollet det onda ögat. Och frågade- var är kungen? Trollet tittade skrämt och svarade lite förvirrat –Vet inte. Bronweg såg missnöjt på trollet och började elda lite på den. Bara lite så det gjorde rejält ont men inte för mycket heller. Trollet skrek i smärta och vrålade ut – I sin sal. Bronweg slutade att pina trollet och satte ögonen i det igen –Och var är salen? Trollet som nu visste att inte svara var smärtsamt berättade att han inte visste exakt men att den låg två dagsmarscher österut.  Bronweg såg inte helt nöjd ut med svaret men han antog att trollet inte visste mer fortsatt fråg. –Varför är ni här? Trollet svarade att de blivit utskickade för att härja och loota och det var när Bronweg hörde det sista ordet och man kunde se hur det lyste upp i hans ögon. Loot. Han lutade sig framåt och med brett leende på läpparna frågade han – Och var har ni gömt allt loot. Han kunde se berg av loot som bara väntade på att BÄD skulle hitta. Men svaret blev en besvikelse. –Onin har gömt det där bara han vet var det är. Och med besvikna ögon rester Bronweg sig snabbt upp och utan ett ord eldar han upp trollet tills det bara är aska kvar.

Sierska kom tillbaka och tittade nöjt runt medan hon tackade gänget för att de lyckats förstöra trollen och de samlades runt Naivara när hon  drog fram brevet hon hittat och började läsa det.

Det var ett brev från borgmästaren Kelana Dhoram till baronen Perenon.

Det var ingen rolig läsning. Det stod att staden Moonstair var under attack av troll och att baronens son var död. Han hade försvarat staden tappert och att han gett sig ut på trolljakt men att han till slut blivit dödad av trollen innan han kunde hitta trollkungen. Ett troll hade laverat bevis på hans död och att svärdet var förlorat.Det stod också att staden var hårt ansatt och att de väntade en ny storm som de inte skulle kunna stå emot. De verkade som om trollens ända mål var att förstöra staden. De bad om att baronen skulle skicka trupper till deras försvar innan det var försent och att eladrinklan skulle skicka hjälp men de behövde tid.

När de läst färdigt förstod de att de inte hade något val utan de måste bege sig till Moonstairs undsättning.

De samlade snabbt ihop allt loot som de hittat och Rieta erbjöd Kiera  sin häst och hoppade själv upp på sin get. Kiera såg väldigt lättad ut då hon trodde att det var geten som skulle bli hennes färdmedel och den såg läskig ut.

Nu var tiden dyrbar och de red så fort de kunde mot staden. Vägen dit var utan några större besvär. De kunde se på sina ställen där trollen dragit fram och förstörelsen som de lämnat efter sig. Men tillslut kom det till en flod där det fanns en man med en pråm som erbjöd sig att transporter hela gänget för en mindre summa.

Angående Skill Challenges.

Nu när 5th Edition, ”D&D Next”, är på gång så är det ju läge att försöka sammanfatta positiva och negativa sidor hos 4th Edition. Jag ställer upp en lista utifrån en GM’s perspektiv;

PROS
Statblocks! Att ha enkel tillgång till dessa, och att de varit standardiserade, har gjort det till en smal sak att köra encounters med för mig okända fiender.
Visuellt! Kartor och figurer har givit spelet en helt ny taktisk dimension.
Powers! Så gott som alla varelser har alternativ till ”hugger med svärdet”.
Online tools! Compendium, Monster/Character Creator. Grymma verktyg.
Mekanik! En enda mekanik för allt har gjort regeldiskussioner så gott som överflödiga.
Clerics! Nu kan de göra mer än bara heala eftersom alla kan läka sig till viss mån.

CONS
Rutnät! Förslappar och boardgameifierar rollspelet.
Fokus på Hack & Slash! Mycket lite incentiv till gediget rollspelande och därmed väldigt lite support för produkter som fokuserar på något annat än att slå ihjäl monster.
Party Balans! Det har eftertraktats balans och vi fick det, till den grad då alla karaktärer mer eller mindre är samma karaktär med olika skins. Inga fler skillmonkeys, jack-of-all-trades eller schweitziska armeknivar, vilket kan vara bra, men det blir en aning slätstruket…. men rättvist. Svårt detta.
Magin! Att fega ur med en ”Cataclysm” för att komma tillrätta med ett magisystem i fullt sken är på gränsen till brottslig lathet! Att sedan släppa en vansinnig mängd officiella magiska föremål, men kraftigt begränsa tillgången till dem är nästan ohederligt! Hundratals föremål är totalt värdelösa och ingen vill ha dem, medan andra är klart overpowered och de är så gott som omöjliga att få. Dåligt konstruerat system som ber på sina bara knän om att få modifieras.
Så, det var lite tankar jag har om 4th. Angående 5th så har jag läst igenom reglerna i alpha version, och hittills har jag inte sett mycket som tilltalar mig och jag är verkligen orolig för vilken vändning det hela ska ta. Kanske vi stannar kvar i 4th och bytar system vid 6th istället 🙂

Skill Challenges
Ack ja! Sent skall syndaren vakna, verkligen. Vi har ju spelat 4th så länge det funnits men aldrig att vi kommit på hur man egentligen ska köra en XP genererande skill challenge. Ja, inte förrän nu alltså, nu när jag satte mig ner för att skriva detta och kom att tänka på det hela. Jag var inte säker på vart jag ville placera denna speciella företeelse, så den får en egen rubrik, och jag ska nu försöka förklara vad en Skill Challenge är och hur den bör spelas, och kommer att spelas runt vårt bord med start från imorgon.

Spelarna ska förstå att de befinner sig i en skill challenge, men det skulle bli fel att berätta det för dem rakt ut eftersom det kan hämma rollspelet som eventuellt kommit igång. Därför kommer jag att använda en mer subtil form av annonsering som jag väljer att kalla ”Lyckans Vita och Olyckans Röda Tärningar” Det funkar helt enkelt som så att när skill challengen är igång, vid första lyckade, eller misslyckade skill checken, då droppar jag en tärning med respektive färg framför spelledarskärmen och då vet spelarna vad som är på gång. De bör redan ha fått en uppfattning om vad de är menade att göra, men de har ingen aning om hur svårt det är, dvs. hur många vita det kommer att krävas för att lyckas eller hur många röda för att misslyckas. Detta ger ytterligare ett spänningsmoment. Men, hur är det då meningen att man ska spela en skill challenge? Som namnet antyder så handlar det om Skill, och inget annat. Detta Betyder att man kollar sitt papper efter sina skills och beslutar sig för vad man kan bidraga med och i slutändan så slår man tärningen… MEN!  – det ska göras i ett rollspelsperspektiv! Skill Challenges är Strukturerat Rollspel mot ett enda mål i motsats till det vanliga Fri Form rollspelet som kan slingra sig precis hur som helst.

En av fördelarna med Strukturerat rollspel är att det blir lättare på de spelare som ”fryser” och inte vet hur de nu ska ta sig vidare. Frågan ”Vad säger du till vakten?” har olika innebörd beroende på om du bara vill snacka lite skit med vakten eller om du vill få honom att släppa in dig i slottet han bevakar. vissa spelare klarar sig fint oavsett varför du frågar den vad den säger till vakten, medan andra lutar mer åt metod-skådespelarens form av rollspel och behöver ett svar på ”vad motiverar mig?” innan den kan ta ett vettigt beslut om vad den säger till vakten. Strukturerat rollspel får både introverta och extroverta rollspelare att luta sig framåt och alla vill bidra till lösningen på sitt sätt.

När jag sa att man ”kollar sitt formulär efter skills och slår tärningen” så är det bara den rena mekaniken. Vad det handlar om är vilka actions en karaktär gör, inte vad spelaren gör. Istället för;

SLP: ”Jag Intimiderar. Jag fick 18.”
GM: ”Kobolden darrar av rädsla. 1 Lyckat.”

så..

SLP: ”Jag tar tag om koboldens axlar och fladdrar med näsborrarna och spänner ögonen i den och vrålar VAR ÄR JUVELEN?! Intimiderar, fick 18.”
GM: ”‘J-j-j-jag kan inte berätta, mästaren, h-h-han k-k-k-kommer att d-d-döda mig om jag berättar!’ Kobolden darrar och verkar redo att kollapsa precis när som helst. <Släpper en Lyckans Vita Tärning på bordet>.”

Rollspel gör hela skillnaden mellan en kul Skill Challenge och en riktigt tråkig tärningsrullning. När spelarna blivit varma i kläderna inför detta sätt att spela Strukturerat Rollspel så kan det vara på sin plats att de slår checken innan de säger vad de gör och formulerar sig därefter. Exemplet ovan med kobolden hade inte verkat vettigt om spelaren fick 4 i resultat på sin Intimidate check, eller ännu värre fummlat! Då hade det varit bättre, åtminstone roligare, att göra såhär;

SLP: ”Jag spänner blicken i kobolden, fladdrar med näsborrarna så att snoret rinner i långa tömmar, drar min kniv som vrålar BERÄTTA VART JUVELEN ÄR ANNARS SÅ STICKER JAG MIG TILLS JAG BLÖDER!! Intimiderar, fick 4”
GM:
”Kobolden kan knappt tro vad den hör och börjar giggla okontrollerat och tappar all respekt den hade för er.” <Släpper en Olyckans Röda Tärning på bordet> ”-2 till alla skillchecks från och med nu vänner och jag skulle undvika att intimidera den om jag var ni!

Så som Skill Challenges är konstruerade så är det meningen att alla i gruppen ska försöka vara med och lösa problemet vid handen, och alla har möjligheten till det också om så bara som support. Om man försöker lura någon vid kortspelsbordet med lite thieving skills, kanske för att byta ut kort lite snabbt ni vet, så kan en annan spelare distrahera motståndaren med ett bluff support med 10 i effekt. Det betyder att man inte behöver vara sådär väldigt bra på bluff i detta fallet för att faktiskt kunna bidraga lite. En annan sak man ska tänka på är att en Skill Challenge är sammansatt av många olika skills och att man bara kan komma så långt genom att använda en och samma skill om och om igen. Där gäller det som spelare att vara lite lyhörd inför vad GM säger efter varje skillcheck. Om man tänker försöka ta sig in i det bevakade slottet så går det bara att smyga så många gånger innan det blir uppenbart att man smyger liksom, och förlitar man sig enbart på att hålla sig dold och tyst så innebär det ofrånkomligen att man inte bara inte tar sig in i slottet utan också att man blir tagen på bar gärning medan man försöker. Bara ett tips.

Nu kan man argumentera att de flesta Skill Challenges borde gå att rollspela sig igenom utan att behöva slå tärningen, och det är ju förvisso sant för vissa spelgrupper och i vissa situationer och rollspelssystem, men detta är D&D 4e och i detta systemet slår vi tärningen när vi gör en Skill Challenge. Det är inte ett hinder utan ett hjälpmedel så att alla runt bordet, oavsett om man är introvert eller extrovert, kan vara med och rollspela på lika villkor. Det ställer såklart mycket höga krav på GM som måste improvisera hur mycket som helst under en sådan, och inget är så uttömmande och utmattande som konstant improvisation, men om spelarna gör sin del så kommer GM definitivt att göra sin. Det blir lite draghjälp från båda sidorna av skärmen.
Angående tid i Skill Challenges; En Skill Challenge kan pågå under ett fåtal stridsrundor, t.ex. stänga portalen så att inga fler fiender kan ta sig in medan striden pågår för fullt i rummet, till flera dagar, eller veckor om det handlar om svåra diplomatiska problem som ska lösas på hög nivå och med många personer inblandade. Ofta är det uppenbart hur lång tid man har på sig, men vet man inte så fråga GM rakt ut.

Vad är då belöningen med en lyckad Skill Challenge? XP såklart, men den är av underlydande betydelse, det viktiga är att man kommer att föra handlingen framåt och att man har kul tillsammans medan man gör det Vad är konsekvenserna av ett misslyckande? Tja, det beror lite på vad det handlade om, men generellt kan man säga som så att resultatet av ett misslyckande inte är totalt avgörande, men försvårar avsevärt uppgifter som ligger framåt i tiden. Smyger man sig in i slottet, och misslyckas, så kanske man ändå kom in men blev sedd och får nu lagen efter sig. Försöker man tvinga en kobold att berätta om Juvelen, så kommer den säkert att berätta om den ändå, men absolut inget om de otaliga fälorna på vägen eller om den hungriga draken som vaktar den. Kartan man behöver för att hitta till den legendariska gravkammaren kommer att visa vägen dit och tillbaka, men kommer kanske att gå via en mängd möjligheter till bakhåll och andra problem. Så, klarar man inte utmaningen så kommer handlingen ändå att röra sig framåt, om än lite mindre friktionsfritt.

Ok, det var väl det jag hade att säga om D&D 4e just nu. Dags att förbereda morgondagens spelning.  eftersom det är 4e så går det snabbt… så länge jag kan konstruera mina kartor i rappet vill säga. Denna bloggen var menat att bli en mellanaktsblogg som skulle beskriva lite om vad som egentligen hände när gänget dumpade ner Kroknäsas huvud genom vampyrens rökgång, men det får komma en annan gång.

Naivara planteras i jorden!

Efter ett stordåd som BÄD inte kommer att glömma på mycket mycket länge så går dom tillbaka ner i byn och berättar nyheterna att draken som anfallt samt Korknäsa kommer inte att störa dom något mer. Byborna ser lite oroliga ut då Kroknäsa var det ända beskydd dom hade, agrumentet från BÄD var, om han nu dödar er allihop så är det inget mer att skydda.

De bestämmer sig för att ge sig av till nästa stad som är en dags färd till, nu bärs det av till Moonstair, öster ut.

Innan de ger sig av så kollar Rieta i sin säck så Kroknäsas huvud ligger i säcken, hennes huvud säck är full av olika sorters huvud, det tog ett tag för henna att hitta rätt. När hon hittat det så började färden med hästar och galna geten.

På vägen diskuteras det hur bästa sätter var att skicka huvudet till vampyren, det slant ut i sanden när dom kom till en korsning där de kom överäns att slå läger, när elden blivit startad och maten ska börjas lagas kommer där en gammal dam gåendes.

Hon går närmare elden och presenterar sig som Kiera en gammal sierska -Jag skulle vilja berätta lite om er framtid, säger hon och fortsätter -Jag ser ett mycket djupt mörker framför er, något hemskt kommer att hända er. När berättelsen om BÄDs framtid är fullt utlagt så bjuder Talron in Kiera att följa med i vår färd mot Moonstair, det låter lite som sierskan gärna vill säga nej men går med på förslaget.

Maten uppäten och alla är mätta och belåtna hoppar de upp på hästarna igen och börjar rida mot Moonstair, kommer fram mot en gammal nedbruten mur med flertalet hål i sig som blockerar skogen på höger sida vänster sida skog och även några buskar vid sidan av vägen.

Där framme syns det 5 stora troll som har vält omkull en häst med vagn, 3 av dom sliter hästen i flera stycken medans 2 andra letar genom vagn och människan som låg vid deras fötter. De är så upptagna att allihop hinner ta skydd innan dom syns till. Naivara är snabbast på att reagera och gör sin ”stealth run” rakt in i skogen till vänster, Talron och Rieta går snabbt det hållet med. Bronweg tar istället andra hållet bakom muren för att hoppa på de bakifrån. Sierska skriker till lite och springer tillbaka längs vägen igen.

Anfallet börjar och det börjar bra tills en Oni även visar sig några sekunder sedan försvinner, fokusen går tillbaka till trollen som börjar svärma Rieta men hon klarar sig nästan oskadd från de antal attacker de svingar mot henne, Bronweg slår tillbaka med attacker som bränner dom, Naivara avlossar lod från skogen som sjunker in i trollen, men snubblar till strax där efter med trollet som hon nu försöker skjuta på, samtidigt som detta händer tar trollet tag i hennes huvud och drämmer ner det i jorden, på en bruten tunga så säger trollet -Käka jord!

Onin dyker nu upp bakom Talron och försöker svinga till men missar när alven står redo att ducka och hjälpa till var som behövs. Elden börjar byggas upp och Bronweg slår hårdare och hårdare, en faller i backen av hans yxan medans en till brinner.

Rieta slår för att hon är värd men känns som de helar nästan lika mycket som hon lyckas att få ner dem. Det börjar ta sig lite för hjältarna nu när Bronweg har värmt upp yxan, han tar sats och…..