Krabbkalas nån?

Naivara tittade sig om kring och hon blev ett med skuggorna när hon smög sig bort mot den lysande punkten. Men när hon kommer nära det är det som om hon trollbinds av det vackra ljuset och hon kan inte motstå att närma sig det. Men när hon närmar sig den flyttar den sig och verkar undvika henne men det Naivara inte ser är att den lockar ut henne i vattnet. Det är en Willow wisp vars enda uppgift är att locka oskyldiga ut på djupa vatten så de drunknar. Men något går fel för den när den försöker undvika Naivaras närgångna fingrar och istället för att flyga uppåt så dyker den ner i det mörka vattnet. När ljuset slocknar bryts förtrollningen och Naivara vaknar till som ur en skön dröm men verkligheten kom snabb i fatt henne och hon sprang tillbaka till sina vänner.

Talron som hade en väldigt befallande röst sa åt wispen att gå till gänget under tiden som han viskar till gänget att de skulle göra sig beredda för att släcka den. Men den planen avbröts då hela gänget fick ett litet dumt utseende och hela gänget börjar dras mot wispen. När de kommit ut till mitten av sjön vaknade de till av att vågorna slogs upp mot deras ansikten och de stod öga mot öga med en gigantisk krabba.

De inser snabbt att detta inte var en genomtänkt plan när de ser krabban anfall Bronweg med sina klor. Förutom de stora såren som uppstod på hans kropp så förlamades han också av krabbans gift. Han sjönk som en sten till botten och Rieta såg ut att hon skulle explodera. Gift är till för de fega. Ingen med råg i ryggen skulle falla så lågt. Hon deklarerade att efter striden skulle det bli krabbkalas.

En krabba till dyker upp och gänget gör vad de kan för att försöka ta sig ur det svart vattnet men deras fötter sjunker ner i dyn och Rieta kunde bara tänka på en sak och med sitt svärd hugger hon mot den närmaste krabban och med svärdets kraft teleporterar de upp på land. Där kände hon sig lite tryggare men definitivt inte trygg.

Naivara sköt i väg ett lod innan hon snabbt grabbade tag i Bronweg och även de teleporterade upp på torra land sidan om Rieta.

Bronweg som var så arg att hans skägg nästan självantände började gå lös på krabban de teleporterat upp på land och gå lös på den så det vislade om det. Ingen vet riktigt hur det gick till men på nästan ingen tid lyckades han krossa krabbans huvud och fileat den.

Talron såg att Bax blivit biten av en krabba och låg nu medvetslös en meter under vattnet. Han skyndade dit och med all kraft han kunde samla ihopa drog han upp Bax på land. Väl upp på land försöker han efter bästa förmåga lappa ihop Bax igen. En butter Bax vaknade till liv igen och han kastade sig in i striden igen.

Bronweg rikade sin uppmärksamhet mot krabban som var kvar ute i vattnet. Den närmade sig hotfullt. Bronweg kastade ut en magisk kub en hunger of hadar. Den är fiffigt kostruerad och när krabban rör sig inne i den är det smärtsamt plus att eftersom den är tjock av mörker blir den förvirrad och den hittar inte ut ur den.

Bax anföll en krabba på Talrons kommando medan Naivara sänker en wisp till botten av sjön.

En annan wisp hade fångats av hadarn och den hade stora problem att hitta ut ur mörkret men till slut lyckades den men av all skadan som den tagit inne i mörkret gjorde att den fumlade och istället för att locka gänget till sitt fördärv så skapade den en stor ljussköld . Ljuset var så starkt och vackert att den stärkte hjältarna själar.

Rieta tittade lite förlägne på en av wisparna och drogs ut i vattnet men väl ute i vattnet kom hon till liv igen och som med en hämnd skickade hon tillbaka lite av den smärtan wispen hade gjort och det var mer än den tålde. Den sjönk till botten med ett lite plask.

Krabban vid Bronweg som fortfarande levde hade fastnat men klorna i leran och med stor kraft lyckades den dra sig loss med en sådan kraft att den lyckades skvätta upp en massa lera och förblindade sig själv.

Målet är nu att få in de resterande fienderna in i hadarn och Naivara skickade in en wisp medan Bronweg hugg hade sådan kraft att krabban som stod vi han flög in i hadarn med. Förvirrad i mörkret men till slut hittar krabban ut och den anfaller Rieta. Det var det sista den gjorde. Den knep henne med sina klor men missade med sina giftiga tentaklar och när Rieta ser giftet drypa ur tentaklarna är det som om en lite explosion går av i hennes huvud. Hon vrålar och hugger vilt med sitt svärd på den väldigt skadade krabban. När hon var klar var den delad i portionsbitar.

Naivara avslutar hela striden med ett lod i den sista krabban och det är inte utan att gänget undrar om detta bara är början. Hur ska det sluta.

Allt som lyser är inte eld

Stridslarmet dämpas för att till sist försvinna helt från denna övervuxna tempelplatsen. Ljudet som bryter tystnaden är Naivarahs snyftande om att hennes favorit nagel gått av… Och sen ljudet från Talrons mässande där han sluter de sår som uppstått, Rietas skrammland där hon letar igenom likresterna på jakt efter guld, och Bronwegs smaskande där han som vanligt efter en strid med blodsutgjutelse slickar i sig det blod som fastnat på hans vapen för att inga magiska energier skall gå till spillo. Med andra ord en helt vanlig dag i BÄDs liv.
Ur dimman lösgör sig fem stora varelser och går fram till gruppen där dom sitter.
När det kommer närmare ser äventyrarna att kropparna tillhör en grupp Dragonborns i slitna kläder men väl slipade vapen.
De väser fram ”läääämna guldeeet ssssååå får ni gåååå”.
-”Nä NU får de var nog!” svarar Bronweg reser sig upp och hutter med vapnet och åkallar de mörka krafterna vilka besvarar hans önskan om att fienden sår skall bli djupare än på länge.
Detta blir startskottet. Naivarah snabbare än blixten sätter ett lod i huvudet på den som verkar vara ledaren och skottet gör honom vimelkantig.
Talron tar några steg in i en buske vars lianer sluter sig om hans kropp tills han inte kan röra sig. Trots detta lyckas han få iväg en lans och skadar en dragonborn med sin stråle av ljus.
Rieta lyfter sin symbol och man kan se smärtan i ögonen på de två dragonbornsen då de slits mellan förtvivlan och smärta av kraften.

Bax som vill hävda sig sedan nerdelaget i den förra striden, skriker till dragonbornsen att de ska komma och slåss med en i deras egen storlek istället för att ge sig på små alver.
De nappar på utmaningen och drar sig närmare Bax som i ett enda svep snurrar runt och träffar de alla, efter detta drar han ett djupt andetag och låter sin kalla drakeld fylla luften och skada fienderna ytterligare.
Även Naivarah har hittat in i busken som Talron fastnat i men hennes späda kropp klarar inte stå emot giftet den utsöndrar utan hon känner att hon blir dåsigare och dåsigare.
Hon tar Talrons hand och de teleporterar iväg sig tillsammans ut från busken.
Naivarah fortfarande påverkad av giftet förbereder sig för att göra på en kortstund fylla luften med fler pilar än säd på bondens åker, De flesta lod finner sitt mål och tränger djupt in mellan deras fjäll.
En av dragonbornsen jagar efter Talron men missar med sitt svärd, de övriga slår mot Bax som inte lyckas värja sig mot alla slag och får några sår.
Bronweg sätter sin hillebard i den närmaste och avslutar dess liv, med sitt vrål får han fienden att hålla för öronen samtidigt som han jagar efter den som sprang mot Talron och sätter sin yxan djupt in i dess rygg så även denna avlider.
Bax ser sin chans då de två som är kvar håller för öronen gör han ytterligare en svep attack, dödar den ena och skadar den andra till den grad att den ger upp.
Dragonbornen berättar att de för några veckor sedan överföll en karavn där de fann ett Tiara tillhörande Greven som han givit hans fru, allt snyggt graverat i tiaran. Det hittas även en del guld och juveler som BÄD snabbt bestämmer att de tillhör dom.
De får även reda på att det skall finnas tre ruiner efter trollen.
Här fyller Bax på med information han inte tidigare velat delge, och berättar om att Greve sonen Etheran trodde att trollen höll till söder om Bravak den gammla trollstaden.
Han berättar även om vad som egentligen hände den där kvällen, de hade slagit läger för kvällen i ett av de gammla ruintornen, de blev överfallna och nerslagna, och bortsläpade till Skalmars boning. Där blir Etheran avrättad med svärdet som skulle hjälpa dom dräpa trollet. Bax lyckas fly från trollet och han irrar runt i dagar i träsket innan han hittar tillbaks till byn där Bäd hittade honom.
Med denna nya informationen ger sig gruppen av genom träsket med trollstaden som mål.
Det blir en hård strappats genom träsket och finner till slut sin väg och den övergivna centrala tornruinen.
Bax visar gruppen till den plats där de blev nerslagna, som är ett torn med dörröppningar åt alla väderstreck, nertrampat i leran återfinns även en del anteckningar som Etheran gjort.

Natten i tornet förflyter lungt, Bronweg vaktar hela natten och vägrar sova men inget händer så all vaksamhet utan nytta.
Talron har under natten gått igenom anteckningarna och fått reda på att det skall finnas kullar söder om tornet och att det troligtvis är där Trollkungen håller till.
Efter en lång och hård vandring genom träsket, finner en slingrande stig upp mot ett kuperat område, när de når krönet ser de ner över en svartblänkande sjö, på andra sidan ser det ut som om tre facklor rör sig och de rör sig över vattnet mot strandkanten där de stannar, Bäd intar sina positioner och gömmer sig så gott de kan, Bax med sin stora kroppshydda gör inget särkilt bra jobb i att föreställa en sten.
Äventyrarna väntar och väntar men inget händer, så Naivarah blir ivägskickad för att se vad som egentligen pågår, tyst och dold som en skugga i natten tar hon sig närmare och närmare de mystiska glimmande ljuset..