Allt fram till och med Dealen med Teemo

Man ska aldrig vänta med att blogga!
Man glömmer saker snabbt, speciellt om det är en eller ett par hektiska veckor som passerar, såsom det varit denna gången. Spelarna har fullföljt sina uppgifter prickfritt, men det samma ska inte sägas om mig som spelledare. Här sitter jag helt tom i skallen, fullproppad av Ipren mot förkylning och feber och ska just till att försöka minnas vad som egentligen hände den där kvällen för ett par veckor sedan. Det går…. sådär….

Detta får bli en sådan där undantagsblogg, där jag sammanställer en massa händelser som utspelats under en längre tid, i stora svepande drag, i motsats till min vanliga petiga och omständiga stil. Efter detta ska jag nog få ordning på mina bloggar igen hoppas jag.

Rimrunners lyckades verkligen nästla sig in bland grevar och baroner, bland hjältar och skurkar, och bland vanligt och ovanligt folk. Beväpnade med sin Rycrit stuvning oppnades dörrar, konversationer inleddes, och avslutades alltid utan att något konkret avtal undertecknats.

De samlade en massa ammunition i form av information, speciellt av informationsmäklaren Annatta, som ju visade sig vara anställd utav Jabba the Hutt, den mäktigaste av alla huttar och med sin bas på Tattooine. Av Annatta fick de mycket gott för sina surt förvärvade krediter, och också ett gott råd  – att inte göra Jabba upprörd genom att agera överilat. Teemo och Jabba var ju trots allt familj.

Festen slutade i katastrof och ond bråd död när en gäng bountyhunters ledda av Vrrixxt detonerade en Thermal Detonator i deras lilla bås. Endast Mark-U5 hade sinnesnärvaron att kasta sin metallkropp på den och på så sätt skyddade han de övriga från att incinereras, till kostnad av sitt eget liv. Mark dog med vetskapen att han gjort något bra och var i sin sista millicykel nöjd med livet.

Under striden stiftades det en ny bekantskap, en ung twilek tjej vid namn Nizzal som hjälpte till att både skjuta lite och plåstra om. Hon var nästan som Mark-U5, fast mycket attraktiv, om man säger så.

Gruppen fick fly hals över huvud till sitt skepp men de hann rycka till sig ett par av Geonosiernas vapen på vägen så helt tomhänta kom de inte därifrån.

De tog sig med Captain Karl Loveknights hjälp vidare mot Hertig Dimmock, som nu skulle övertygas om att hjälpa dem istället för att fortsätta mata Teemo med gods. Dimmock levde lite pråligare, hade en stor sal kantad av tungt beväpnade vakter, och satt upphöjd på en tron och såg ned på dem alla.

Dimmock lyssnade dock mycket nog på vad som sades. Att Teemo låg bakom mordet på en geonosier, att han hade imperiella kontakter, att han hade en insektsätande Kubaz spion på lönelistan… Allt detta fick Dimmock att se rött och trots att han var en dignifierad äldre herre så kokade han nästan över av ilska. Han gav dem all hjälp men ville inte förlora ansiktet. Rimrunners hade ett rykte om sig och han ville inte egentligen bli förknippad med dem då det kunde skada affärer med vissa av Dimmocks klienter. De skulle tas ombord på Vex & Orpa Vios skepp, men skulle behöva slå sig igenom lite av Dimmocks vakter på vägen, så att allt såg rätt ut. De tackade för hans stöd och begav sig genast ut mot lastbryggan som hängde ut över ett kilometerdjupt stup. Den heta, sandbemängda vinden blästrade deras skinn och de drog kläderna tätt omkring sig för att skydda sig så gott det gick. Tatooine var ingen gästvänlig planet direkt. De smala lejdarna ut till skeppet förband ett antal lastplattformar och överallt sågs högar med fraktlårar staplade på varandra. Detta skulle kunnat gå som smort om det inte var för att de möttes av Vrixxtt och hans anhang av krypskyttar som just nu hade övertag och låg och siktade på gruppen från våningen ovanför dem. Om de sköt skulle Rimrunners vara mycket enkla mål medan de själva skulle vara väl skyddade. Ganden gick lugnt dem tillmötes, förklarade att han var en jägare och att de var hans byte, men av flera anledningen så erbjöd han dem en veckas fri lejd mot en ringa summa pengar, 3000 krediter här och nu!
De tittade på Ganden som om den inte var riktigt klok, reste sina vapen och började sedan skjuta hej vilt.

Det blev strid på två fronter, å ena sidan de geonosiska vakterna, å andra fanns det en arg jägare och sex snipers i två grupper. Geonosierna indikerade att de satt sina vapen på stun, sköt ett par skott, fick ta emot lite själv och flög sedan iväg från alltihop, helt enligt de order som givits av Dimmock.
Nedtryckta av snipers kunde de se hur Vex’s skepp körde förstarts-sekvensen och skulle snart kunna lyfta. Gruppen fick ta ett par träffar från de ödesdigra snipersarna men lyckades få ner Vrixxtt för räkning. Det sista de såg var att han föll handlöst ner mot det hårda gallergolvet 20 meter under dem, och blev liggande stilla. De bad en tyst bön att Gand var ömtåliga varelser och att de skulle slippa honom i framtiden. De satte full fart bort mot skeppet och lyckades i sista sekund ta sig ombord, och så bar det iväg mot Tatooine och Teemos palats vid Mos Shuuta.

Gruppen var ganska illa däran och den nya bekantskapen Nizzal gjorde sitt bästa för att hjälpa sina nya vänner. Resan skulle ta runt 12-16 timmar så det fanns gott om tid för vila och planering. Resan gick som den skulle utan egentliga incidenter, ja om man inte räknar med den där grejen med att Nizzal tog Vutuuns kamera och vilt började fota gruppen en efter en för att sedan försöka ladda upp bilderna via holonet. Andoorni hade inga planer på att tillåta något sådant så hon slet upp sin blaster och förvandlade den dyra kikarkameran till en rykande hög plast och metall innan några bilder hunnits föras över någonstans, och så fick Nizzal nöja sig med att bli nedtryckt på golvet med ett hårt knä i ryggen och handklovar på. Sedan började utfrågningen.

Nizzal värjde sig så gott hon kunde, men Connys charm och smicker fick något att hända inom henne och med tårarna rullande nedför sina kinder så vällde allt fram. Utpressningen, allt hon varit tvungen att göra för sin plågoande, hur hon önskade att han bara hade dödat henne istället för att tvinga henne att utsätta sina vänner för hans grejor hela tiden. Hur hon blivit avskydd av alla sina bekantskaper på grund av hållhaken hennes utpressare hade på henne och som i stort tvingade Nizzal att göra som han ville. Det brukade vara enkla saker, inga stölder eller mord eller så. I detta fallet handlade det bara om att ta lite foton på Nizzals nya resekamrater och skicka över dem eftersom han hade hört något om en bounty på figurer som tycktes passa in på hennes sällskap och han ville vara säker på att det var dem innan han gjorde sitt move.

Gruppen trodde på henne, men förtroendet hade redan fått sig en törn. De ordnade snabbt så att helt okända personer och varelser, via datormanipulation, befann sig ombord på skeppet med Nizzal. Dessa personer var uppenbarligen inte de eftersökta, men kunde vid en snabb blick och dåliga beskrivningar kunnat misstas för gruppen om man verkligen önskade att det var så. Med bara sekunder kvar på Nizzals tidsfrist så skickades bilderna över och godkändes av mottagaren, som visserligen blev besviken men som var nöjd med sin makt över Nizzal.

Conny hade en egen liten plan om hur allt skulle utspela sig. Planen inbegrep stora mängder sprängämnen och en vildsint Rancor.
Han lyckades under resans gång samla ihop så pass mycket energiceller från droiderna som var ämnade för Teemos räkning att det skulle kunna bli en försvarlig smäll. Han lyckades till och med med att skapa en bra fjärrutlösare.

GM Not. Nu börjar något som borde beskrivas i betydligt mer ingående detalj, men klockan är mycket, jag är trött, och så snart jag skrivit detta så hoppar jag i sängen som ropar förförsikt till mig just nu…. efter en fastedag vill man att dagen ska vara ÖVER. Så att man kan få käka lite snart igen 🙂

Gruppen stuvade ner sig i lådorna avsedda för droiddelarna och fraktades in i underjordiska grottrum, samma typ att rum som användes att förvara Rancorn. Efter att ha lyssnat vid dörren ett slag och hört skötarens beklagelser över hur dåligt hans älskade Rancor mådde just nu och att det var stört omöjligt att få upp den på fötter, och inte ville den äta heller, inte ens när man körde in en saftig sprattlade twilek i dess mun, så skulle det inte bli någon bra gladiatorshow idag. Det skulle bara bli samma gamla skåpmat. Så Rancorn var nu utesluten ur beräkningarna.

Conny hade under tiden lyckats lokalisera att de befann sig ungefär under Teemos trondais och packade upp sprängladdningen, som för övrigt hade monterats in i en B-1 Battle Droid, mot taket där den villigt höll sig fast på egen hand, uppallad av lårar som den också var.

Det blev en rejäl smäll och den hade det önskade resultatet. Grottaket rämnade tillsammans med Teemos tron och en del av amfiteatern. Teemo gled/föll ner på arenan nedanför, men tack vare att två andra föll ner före honom och lindrade hans landning, samt att Teemo hade ett mycket tjockt lager späck, så blev skadorna inte fullt så stora som de kunde blivit, och så var eldstriden i full gång!

Teemo ryckte åt sig en blaster och gjorde så gott han kunde, och hans hejdukar likaså, men Rimrunners hade alla fördelarna, använde terrängen, och framförallt, träffade sina mål. Till slut sträckte Teemo upp händerna i luften och gav upp för att få slut på dessa idiotierna. Det fanns pengar att tjäna på att sluta skjuta, och så snart krediter nämndes lyssnade alla spänt.

Teemo lovade att ge gruppen 80000 krediter om de gick med på vapenvilan. Naturligtvis skulle Vutuun fortfarande behovas lämnas till Teemo, tillsammans med allt material han stulit. När gruppen inte gick med på det så menade Teemo att det fanns alternativ…. 50000 tyckte han att Vutuuns liv var värt och var villig att dra av den summan fråpn de 80 tusen, men allt stulet material skulle återbördas omedelbart, annars försvann dealen. Gruppen godtog avtalet, och skulle i och med detta vara persona non grata i Mos Shuuta. De skulle få betalningen i en kombination av krediter och vapen.

Vutuun var naturligtvis inte helt nöjd. Han ville säkra gruvan New Meen på Ryloth också, och med hjälp av sin sammetslena tunga och sin kunskap om hur en hutt vill bli tagen (inget sånt, snuskhummrar!) lirkade Vutuun fram ett avtal om att Teemo skulle avstå från att försöka ta över New Meen och istället bli huvuddistributör för gruvan då den kom igång – en betydligt bättre affär med tanke på hur stort motstånd som väntade Teemo och hur välutrustade (NEJ!) de nuvarande ägarna var så fanns det mer att tjäna på detta viset. Det kunde möjligen finnas en annan gruva för Teemo att ta över, men om den skulle de återkomma inom kort. Teemo var svårflörtad, han hade lagt mycket tid och resurser på New Meen, men böjde sig för Vutuuns ovederläggeliga retorik, och så var den saken också ur världen.

Vutuun stannade som Teemos ”gäst” under natten (Nej,inte nu heller!) medan de övriga drog sig tillbaka till The Loveboat, Kapten Karl’s skepp som nu anlänt i rymdhamnen i Mos Shuuta.
Tidigt på morgonen dagen efter så levererades både utrustning, vapen och krediter enligt överenskommelse, det togs en sista drink på cantinan, och sedan bar det iväg.

Nu återstod bara några saker att göra här på Tatooine. En slavauktion var i full gång och Oskaras syster skulle tydligen säljas. Connys farm skulle återbördas i hans ägo. Teemo skulle trots allt få betala för sitt övertramp genom att bli misskrediterad hos Jabba. teemo höll ju trots allt på med att bygga egna battledroids och var igång med att göra ett powermove för att skaffa sig mycket större makt och inflytande, något som Jabba inte skulle tycka om alla. Nej, inte det lilla minsta faktiskt.

GM Not. Sådär – jag har missat mycket skulle jag tro, men tar man denna bloggen tillsammans med alla kommentarerna från de senaste veckorna så får man en god bit att den sanna historien.

May the Force be with Us!