5 svar på “Gissa vad som hänt”

  1. Äntligen dags att få ta en titt på den där mytomspunna tekniken, men hur häftigt kan den egentligen vara jag menar den var säkert tuff för 30 år sedan men idag är det väl så vanliga saker att till å med Vutuun kan hantera dem.

    En liten brottningsmatch med katterna. Kniven Elvis fick äntligen smaka blod den gled så lätt in i kropparna och det varma blodet sköljde över mig som en varm sommar bris om de andra bara visste…

    Vi lyckades fånga en levande, den kan nog inbringa en bra slant.
    Andi svär på att hon såg folk ifrån sin dödsfiendes klan, Oskara kunde med några välriktade skott driva dem på flykt, synd de var så långt upp på klipporna de kanske hade något fin på sig.

    Här är skeppet, verkar som om de undre delarna är under vatten även här om vi tar oss via medicin avdelningen så borde vi komma till maskin och besättningens rum där borde vara bästa stället att leta på först.

    Mycket intressanta saker här i sjukrummet, den här teknologin är verkligen avancerad även med dagens mått. Ge mig några timmar så borde jag kunna bygga ihop någon form av ben som borde fungera – att sätta fast det är Vutuuns problem…

  2. Yes, nu så bär det iväg igen, ut mot vraket! Nu ska vi väl ändå nå dit? Hepp kisarna är ute efter oss igen. Lite fler denna gången och de fick smak för Oskara fort, men inget vi inte kan hantera.

    Buntade ihop en och bar iväg den lite fint till skeppet och hookade upp den i buren. Nu så, bara 2 fina exemplar till. Det blir ett fint halsband av de andras tänder!

    Men så typiskt, de är de dönickarna igen som funnit oss, dessa loooosers från klan Loser. De gick att driva på flykt och jag hoppas att sjäodjuren får upp spåret av de, så vi kan höras deras skrik i natten när de blir förtärda av odjur!

    Nuuu.. äntligen påväg till skeppet igen, tur jag fann en fin route här genom klipporna vid stranden. Nice, nån har redan byggt en klätterställning upp till nödkapsel-hålet. Lite försiktiga steg uppåt så kan till och med en kryppling som mig klara det.

    Spännande utforskning av skeppet följer. Lika länsat här som innan, men nåt ska vi väl finna med hjälp av Connys och Vutuun minnen av liknande skepp och ritningar. Får väl hoppas att där ligger en död besättningsmedlem med en cybernetiskt ben här nånstans i en hörna…

    Eller ett labb, se där. Mycket teknik här inne som Conny vill fingra på. Han pratar väldigt mycket om att bygga mig den finaste foten ever. Jaja, han får gärna göra den fin… bara den är stark, stabil och kan döda!

    Synd bara at Vuutuun gärna överdriver sina egenskaper så att jag blir fast med guldfiskskålen ett tag till. Men smärta skapar karaktär!

  3. Det var lättare att hitta detta skepp än jag trodde, dom måste ha överdrivet på hur svårt det skulle vara. Men nu blir det av till mer upptäckts färd av skeppet, får bara se till att den halte kommer med utan problem.

    Fler Nexu, dom ger sig tydligen inte i första tagen, men vi lyckades söva en och få tillbaka in den i skeppet även om det var galet jobbigt. Men förhoppnings vis så kan den inbringa stora fickor till oss. Vi skulle behöva en unge egentligen, så det går att forma den som man vill.

    Vidare till skeppet denna gången via vattnet så det är lite mer öppet om där skulle bli fler attacker av dessa bestar, men icke, nu är den någon som öppnar eld mot oss, hur korkade kan de vara att skjuta på både mig och Andy, jag får svara med egen eld, men jag har inte tid med detta heller, vill kolla på skeppet.

    Hmm, någon måste redan varit här, trappsteg även om varje eller vart annat ser ut att rasa ned, men det ska nog gå att ta sig upp, jag får markera ut för de andra så dom inte har för mycket problem att ta sig upp, Andy som hoppar på ett ben behöver ju lite bättre stöd i plankorna, och den där Åttitre.

    Ser inte ut som här är mycket att hitta här inne förutom skräp, men tydligen har Conny hittat lite skrot som han vill bygga ihop ett nytt ben till Andy av. Det blir att hitta något ställe som vi kan äta på och sitta ned medan han jobbar på det.

  4. Ja då var skeppet i skiktet men man måste ju dock undra varför clans Loosers är här. Är det bara en tillfällighet eller har det skickats ut mer än en grupp för att hitta detta skeppet. Ska ta upp det med gruppen när det är rätt tillfälle. Jag kan bara inte skaka av mig en konstig känsla.

    Det gäller att jobba snabbt nu och som tur är verkar vi ha lite koll i alla fall på planlösningen av skeppet så hur svårt kan det va.

  5. Visst, här är vraket vi så sökt efter… men jag kan inte skaka av den där obehagliga känslan av att någon vet att vi är här.

    I ögonvrån skymtade jag flera gånger… någon… eller någonting. Men när blicken fokuserat fanns där inget förutom djungel och snår.

    Det kanske var kattdjuren, men det kändes verkligen inte rätt.

    Andorny var lugn, hon visste hur det fungerade.
    Nexu, de fruktansvärda kattbestarna, cirklade runt oss… bedömde vår styrka. Dom modigaste, eller hungrigaste försökte och misslyckade.
    Vi lyckades ta en levande, kan nog tjäna en rejäl hacka på den om den överlever.

    Men känslan av att vara övervakad fanns kvar.

    Oskara ledde oss längs ett vattendrag mot skeppet, inte en direkt rutt som innan men hon befarade att nexu kropparna vi lämnat kvar där ute skulle locka till sig fler odjur.

    Döm av vår förvåning när plötsligt stinkande rodians från ”Jiha'” klanen låg i bakhåll.

    Vi var ute i det öppna, inga skydd, kunde inte se dom.

    Oskara öppnade eld, hennes förhoppning var väl att dra till sig elden från rodianavskummen så att vi andrar åtminstonde kunde komma undan.

    Oh-ack du osjälviska dåraktiga twilek du skriver under din egen dödsdom!

    Döm av min förvåning när plötsligt en andfådd Oskara plötsligt slänger sig över klippan vi sökt skydd bakom.

    Andorny, som uppenbarligen har ett dåligt sinne för humor, skrämde livet ur oss med hennes vilda beskrivning av de väldiga sjöodjuren som just nu vart på väg hit för att sluka oss hela.

    Jag kunde knappt andas så rädd jag var!

    I panik flydde vi bort från vattendraget mot vraket. Vi stannade först när vi insåg att ingen blivit skjuten… eller uppäten.

    av rodians och sjömonster syntes inget till, och där var något igen, eller? Nej, tomt och öde.

    Snart kunde vi ta oss upp och in i skeppet, vi beslöt att söka av bryggan och personalutrymmena först.
    Vem vet vilka skatter som väntar oss där.

Kommentarer kan inte lämnas på detta inlägg.