Tillbaka och tillbaka…

Bra då var uppdraget klart, allting ok och vi kan ta det lungt och återvända till vårt vanliga liv. Äntligen får jag läsa lite böcker i skuggan medans potatisen och ogräset gror.

Inte? Jasså ska vi tillbaka? Måste vi ner i grottan? Jahaa. Nej men, vi måste alltså? På riktigt? Va?

Så påväg tillbaka i lägret… Många tankar på hur vi ska förklara att elaka varelser från himlen kom och snatchade oss och bytte oss mot halm-vakter och eh nu är vi tillbaka, bra va, era bästa vakter tillbaka! Eller oh det var den elaka kaptenen han tvingade oss. Eller hmm eh, vi är nya vakter från eh, Öster, vi kommer hit för vi har hört så mycket gott om er. Eh, vi är förvuxna, dåligt matade dvärgar som kan hjälpa till att gräva ut gångar?

Nej tur ingen förklaring riktigt behövdes för lägret hade hastigt brutigt iväg och lämnat platsen. Inget kvar, alla bara gone. Några jägare sitter vid en eld och grillar lite, men de är bara här för att sälja kött.

Så grottan är obevakad, jag skickar in Piff. Vad kan väl hända? Där är väl inget farligt där nu. Tänk jag måste verkligen lära mig att bryta kontakten i tid, när jag vet att det är kört och ingen hann reagera. Det är ganska obehadligt att bli slukad levande. Ganska så mycket. Ack, Piff, jag lovar att återuppväcka dig som något som bättre kan försvara sig än en råtta.

Kobolder och vakter och svampar med tentakler och fladdermöss som skriker och nåt slags äggläggande stora skalbakggar som aldrig släpper, usch sicket ställe. Värre ju längre in vi går. Hoppas jag kan vila lite här i skräphögen och läsa något vettigt. Har väl luktat värre hos faster Uhmnloitt så detta är inte så illa, vet inte vad mina vänner klagar på, detta är ju ett bra ställe att vila ut lite på. Bara vi inte drar nån uppmärksamhet till oss från Drake-uppfödarna här intill. Eller kanske ett ägg inte skulle saknas? Hur svårt kan det vara att träna en sån?