Framme i Baldurs Gate

Den nu lungnare floden för pråmen in mot hamnen där det pågår stor aktivitet. Alla tycks ha något att lasta på eller av och det är mycket varor och människor i rörelse av och på floden. Strida strömmar av gods bärs upp in mot staden eller till varulokalerna i hamnen. Mynt byter ägare, dokument skrivs, hästar lastas av. Den stora låren med porslin bärs iväg. Det är högt sorl från alla som har något att säga i hamnen och allt som rör sig.

Inget berör pråmkarlen som sitter och stirrar rakt fram, på ingenting alls. Rör inte blicken, den är fixerad på tomma intet. Han har släppt rodret och lagt händerna i knäet, och sitter bara och drar i sina naglar. Folk rör sig förbi, någon tar notis av honom och frågar hur länge han ska ta upp plats vid kajen. De får inget svar, han fortsätter bara utan som att han inte hört frågan. Frågan ställs igen, mer irriterat. Utan svar. Någon tränger sig förbi och slänger ner en pung med mynt till pråmkarlen. ”Tack för skjutsen! Här är betalningen som avtalat.” Betalaren går iväg med glada steg till en grupp halvalver en bit bort som står och diskuterar livligt vart de ska bo för natten. De blir avbrutna av en tjänsteman som vill veta deras ärende i staden och pratar länge och väl om det. Många sanningar sägs och de får ett värdshus rekommenderat: Helm and Cloak. De går iväg innåt staden, in i myllret.

Pråmkarlen reagerar inte på försök till kontakt av de runt kring honom som vill veta vad han gör här, hur länge och när han ska ge sig av igen. Om han har någon som kan hjälpa honom. Se efter honom om han är sjuk? Frågor om hur det är fatt och vad har hänt ställs. Inget svar kommer. En reaktion får de. En anka hoppar i vattnet precis bredid och plaskar vilt kvackandes. Det genererar en för åskådarna helt opoportionerlig reaktion från mannen på båten som flyger upp och skriker vilkt fäktandes omkring honom. Han skriker och skriker och skriker, som om han vore i livsfara. Som om någon annan vore i livsfara? Vakterna som tillkallas får bära iväg honom skrikandes, det finns ingen hejd på hans vrål och de runt omkring bara skakar på huvudet och muttrar något om galenman.

Dagen flyter på som i en dröm för halvalvsgruppen. De får boende på bästa värdshuset i staden, oändligt god mat och vin. Trevligt sällskap. De lär känna nytt folk och skaffar nya vänner – Enhörningarna. Det får reda på att vännerna har ett stort luftskepp och ska iväg och bekämpa titanerna med sin kapten Sonja. De verkar vara stora hjältar, om än svårt att bedöma hur mycket som är skryt men om ens det finns en uns av sanning i alla deras historier så har de levt ett helt fantastiskt spännande liv.

Som kanske oxå äventyrar-gruppen får ha? De längtar redan ut och iväg. Det gör även många av pråmkarlens nya kamrater.