Nu, på väg till Waterdeep


Efter de senaste dagarnas oorganiserade kaos, så var vi äntligen på väg ut ur staden. Med karavanen vi skulle nästla oss in i, så vi är nu livvakter åt en stackars handelsman som har många fiender.

Många fiender har vi med, i karavanen. Mest Cariza de lägger märke till, den där strykaren Snake har ställt många frågor om oss.
Frågor som måste tystas. Men tillfälle gavs under vistelsen på värdshuset. Jag och barden begav oss ut på en patrullering och kunde smyga oss inpå Snake och hans två vänner.
Hans vänner visade sig vara ”vänner”, de föll för orden som vår påhittige bard viskade. De bestämde sig för att paranoid och galen har nog den där Snake blivit.
Ny dag och Snake syntes sedan inte till mer, någonsin.
Och aldrig någonsin kommer vi att se Cariza med samma ögon igen. Mästerligt utklädd av vår gnome så är hon nu 100% karla-karl. Mer man än nån av männen, ståtligare skägg än dvärgar och med djup lockande röst. Hennes sanna jag?