Döden av General Zithiruun spred sig som en löpeld över slagfältet och den invaderande armens kampvilja var som bortblåst då deras enda tanke var vem som skulle betala dom.

Eftersläckningsarbetet och uppbyggnaden av staden som nu låg framför invånarna skulle pågå en lång tid. Då äventyrarna inte var kända för kroppsarbete tog dom ett snabbt farväl av det högsta rådet, ett snabbt besök på Bergets Härd och lämnade en ansenlig penningpung fylld till bredden med guld för renovering och utbyggnad som Talron skulle kalla det medans Bronweg sammanfattar det med orden ”mer öl” och en rap. Efter dessa ärenden var klara begav sig äventyrarna ut på vägarna igen mot nya och om möjlig ännu farligare äventyr.

Utan något egentligt mål i sikte och vandrar dom stigen fram. Solen värmer den kalla marken och det bildas skimmrande slöjor där värmen stiger upp i den klara luften.
Glada vandrar de vidare åt det håll näsan pekar och benen bär dom, utan en tanke på städer som måste räddas eller stjärnor som hotar att krossa länder. Tar de ingen notis om den ovanligt stora värmeslöjan som ligger över vägen innan de är försent och de redan gått in i och igenom den.

Väl på andra sidan av slöjan är sig inget likt. Den snötäckta marken, lövträden är utbytta mot gråa klippor och vindpinade granar, ett bergspass leder fram mot en samling hus byggda mot berget som skydd för vinden.

Vid första anblicken ser byn övergiven och ödslig ut; de flesta fönstren är igenspikade men då inga dörrar verkar ha fått samma behandling kanske det ännu fanns folk kvar i byn

De ser förvirrat på varandra. ”Detta fenomen kan uppstå där krafter från olika plan drabbats samman och kraftiga förändringar plötsligt sker, så som att draken Rathoraiax som vi dödade” förklarar Talorn. ”Den magiska väven måste ha böjts och transporterat oss hit, på samma sätt som Naivarah kan göra ochlåter henne för flytta sig från en plats till en annan fast i en mycket kraftfullare variant.”

”Jo men visst” säger Bronweg buttert, ”Kan vi gå nu, det är kallt” fortsätter han.
De går längs vägen som kantas av de små trähusen mot det hus som ser ut att kunna inrymma ett värdshus, en skylt med blekta färger och med bilden av en gris med tungan hängande ur munnen hänger över dörren. Namnet har för länge sen slitits bort av vinden.

Naivarah konstaterar snabbt med sin hökblick att innanför dörren fladdrar ljuset från en eld.

Rieta skjuter snabbt upp dörren och den kalla vinterkylan fyller snabbt rummet och allas blickar vänds mot dörren.

Ett tjugotal bistra och väderbitna män sitter spridda i lokalen. Bartendern som står och putsar en trämugg ser upp och säger.

-Kom in och snabba på, ni släpper ut all värme. Ni ser frysna ut fortsätter han och ställer fram 4 muggar och häller upp något rött rykande.

-Det är glögdagt vin fortsätter han.

Äventyrarna ser på varandra och stövlar sedan fram till baren och tar en klunk av drycken.

Mmm gott säger Niavarah medans Bronweg spottar å fräser. Vet ni vad som vore gott till detta fortsätter Naivarah, inlaggda grisfötter.
Bartendern tittar på henne och säger.
-Flicka lilla här finns inga grisar, men du kan få några getfötter om du vill istället, säger han skrockande.
-Men nu har jag inte tid med er längre, ni kan sitta här i baren och lyssna, vi ska just börja vårat bynöte.

-Men vaktkapten Rufus har ju inte kommit än säger en man…
-Han skulle bara till södra vakttornet och kontrollera att vaktavlösningen skett som det ska fyller någon annan i…
-Men det var ju innan solen gått ner säger en tredje..
-Vi väntar, jag tänker då inte ge mig ut i mörkret i onödan..
-Inte jag heller instämmer de övriga.

Gruppen vänder sig frågande mot bartendern igen,
-Jo ni förstår, vi har haft problem att folk försvinner spårlöst från byn, särkilt under nattens timmar, det är därför våra fönster är förbommade.

Talron har inte varit med i diskutionen utan suttit med slutna ögon vid ett bord och en varm känsla sprider sig plötsligt genom äventyrarnas kroppar och kylan verkar helt plötsligt inte bekomma dom längre.

-Sådär ja det var bättre, säger Talron, ska vi gå ut och se om vi kan hitta den där Rufus då, för jag antar att ingen annan kommer göra det säger han och ser sig om i rummet, i samma takt han vrider på huvudet stirrar männen ner i sina ölstop.

-Jo men visst säger Bronweg sveper sin andra öl och går mot dörren. Ja just det.. vilket håll är söder säger han..
Bartender pekar.

Ut i den nu inte alls bistra kvällen efter Talrons välsingelse beger det sig i riktning som de fått utpekat.

De kommer snart till det torn det talats om, ett 8 meter högt vaktorn i sten. Flera fönster åt alla håll med luckor som går att öppna och stänga efter behov.

Rieta ropar, men endast ekot från hennes röster svarar. Talron öppnar dörren medans Naivarah börjar leta efter spår utanför, det är tomt här inne oxå.

- Men jag kan se tecken på strid, då det är halväten varm mat och stolarna ligger välta.

- Du har rätt säger Naivarah, se här, blodstänk, och de verkar försvinna i tomma luften, säger hon och stannar upp vid en klippa. De måste tagit sig upp här! Utan att tänka mer på det börjar hon helt obehindrat ta sig upp för den lodrätta klippan som formats av vinden under många tusen år.

Ja jag kan se fotspår här säger hon, samtidigt som hon gör fast ett rep och kastar ner så de övriga kan ta sig upp.

När väl alla lyckats ta sig över kanten med mer eller mindre ansträngning, ser de att spåren leder in i den täta, mörka granskogen.

Rieta tänder sitt sväd och kvällen blir upplyst som på dagen, hon tar täten in i barrskogen. Stärkta av deras tidigare strider eller bara övermodiga tar de sig fram i skogen med buller och bong följandes spåren i snön.

Rieta böjer undan en stor grankvist och en öppen plats vid foten av en klippa visas sig.

En grottöppning finns där framme och leder in i mörkret. Vid grottans kant finns två oborstade män klädda i enkla men praktiska kläder med deras bågar riktandes mot Rieta och med pilarna i luften är striden igång. Talron har under hela strappatsen påpekat att de kanske ska vara tysta men har på så sätt hållt äventyrarna på helspänn så när dessa pilar kommer flygande är det inte någon överraskning och de finner sig snabbt i situationen och med sina vapen dragna är de båda bågskyttarna nergjorda utan några större förluster för våra äventyrare.

Det enda problem var att de inte ville dö tyst utan vad som än fanns inne i grottan var nu medveten om att BÄD är vid deras ingång.

Utan någon mer eftertanke stormar Bronweg in i grottan, med den andra i hack i häl. Inne i grottan möts han av en hemsk varelse som han endast hört om i sagorna hur denna varelsen med sina tentakler borrar hål i huvudet på människor och äter upp deras hjärnor. Bakom denna varelse står en fet paddliknande varelse med en stor benstav, och intill honom två mindra liknande varelser.

Talron profetsiar att även denna gången kommer BÄD gå segrande ur striden. Naivarah är den som tar det bokstavligt och skjuter ner den ena efter den andra av fienderna. Utan att någon annan hinner reagera har hon skjutit ihjäl både tentakel och Padd monstret och striden är över innan den ens har börjat.
I grottan återfinns en medvetslös Rufus, hårt åtgången men vid liv. Tre andra kroppar iklädda soldatsuniformer hittas oxå men till och med Bronweg förstår att deras liv är bortom räddning med de gapande hål i pannan och ihopskrumta huvuden, så kan inte ens mästerläkaren Talron rädda dom.

Äventyrarna ställer upp framför de rikt utsmyckade dubbeldörrarna.

Dörren smygs försiktig upp och en lång korridor med två trappor i två etage avslöjas.

Trapporna leder upp till ytterligare en platå som bildar mitten av en fyrvägskorsning.

Golvet utanför dessa gångar består av en högpolerad och genomskinnlig kristall så man kan se ner i rummen under.

Men som i så många rum tidigare, är inte heller detta rum tomt. Utan två stora troll, även ett spitting troll som backup till de stora finns i rummet, på varsinn sida i rummet finns två skräckinjagande dragonborns gladiatorer i scale armours med stora och taggiga bastardsvärd i händerna.

Det finns även sex stycken av De Förlorade i rummet dessa måste kryssas av listan är den första tanken som flyger genom Rietas huvudet, då hon höjer huvudet och ser rakt på en Eidolon en varelse som är nästan 3m hög, en bronsfärgad humanoid varelse utan ansiktsdrag, pulserande rituella tecken i guld är ristade på kroppen.

De dåligt rustade Förlorana bjuder inget större motstånd för gruppen utan de faller snabbt för diverse lod och förbannelser.

Talron ser till att Eidolonen inte kommer i närheten genom att kommendera den att hoppa ner över kanten till våningen under.

Äentyrarna låter sina vapen gå varma på de stora trollen som efter en stunds krigande fräts och eldas upp. Dragonbornsen uppehålls av Xavier som till skillnad från tidigare använder skölden att parera med istället för sin käke.

Rieta låter sin symbol gå varm och Bronweg skriker som vanligt på fienderna till sången av Naivarahs armborst och till slut är alla fiender nergjorda förutom Eidolonen.

Under strden har Talron tappat kontrollen över sig själv och på så sätt försatt sig i ett förlamat tillstånd. Då Eidolonen verkar tillhöra detta tempel, så vill äventyrarna inte skada varelesen utan en genomsökning av de gammla bokhyllorna görs medans Eidolonen och Bronweg står och stirrarande på varann redo att slåss.

När stridens damm lagt sig ännu en gång ser sig äventyrarna runt i rummet. Den raserade gången i den östra delen av rummet verkar var en ej färdig huggen gång, så äventyrarna lägger sin energi på den andra mindre dörren. Efter Naivarah försiktigt undersökt dörren, och konstaterat att den ej innehåller några fällor öppnar hon den och ser ner i en mörk, trång gång, Paranoida som alla äventyrare är så tar det 30minuter att gå de 20-tal meters gången är, med Naivarah försiktigt pillande, undersökande och skrapande på golv, väggar och tak för att ännu engång konstatera att det ej finns några fällor.

Gången slutar i ännu en dörr och bakom dörren finns ett rum med ett bord och tre stolar, detta verkar väldigt underligt att det hela skulle bara sluta i en kaffe stuga… så rummet undersökts mycket nogrannt och snart återfinns en hemliggång i en av väggarna. Varför Rieta och Naivarah får för sig att trycka på de två knapparna de hittar är ännu ett mysterium, men de gör det och slänger sig samtidigt snabbt under bordet för att ta skydd, medans väggen glider upp.

Bakom väggen öppnas upp ett stort rum som ser ut som det kan vara ett valv med flertalet portkulis som skydd mot olika delar i rummet; dessa är uppdragna så man kan röra sig fritt. I rummet finns oxå 3 silverslimmade varelser med bockfötter, fiskansikte och förväxta spettsiga alvöron. Dessa identifierar Talron snabbt som Quicklings. De tittar upp på äventyrarna och släpper guldet de sitter och leker med och drar istället sina knivar. De två harpyorna som även finns i rummet gör sig flygfärdiga och striden är igång.

Det blir en hård strid, då äventyrnara finner att det finns flertalet fällor i rummet i form av plattor i golvet som mosar den olyckliga tunga varelse som på denna platta trampar, mot taket och orsakar förödande skador. Detta får gruppen att bli väldigt stillastående och qucklingesen är alldelse för lätta och för snabba för att utlösa fällorna. Så hela striden blir väldigt statisk och innebär mest att quicklingsen springer snabbt fram, hugger äventyrarna som är för långsama för att hinna handla sticker sina knivar i dom och drar sig snabbt undan i säkerhet långt ifrån äventyranas vapen.

Harpyorna hjälper inte heller äventyrana utan deras sång trollbinder dom flertalet gånger och gruppern tvingas gång på gång lockas av sången att gå på fällorna.

Hela strinden slutar med att en quickling försöker fly ut längst gången, men med fay krafter skapade av Naivarah förlyttas Rieta flygandes längs gången och kan på så sätt springa ikapp den stackaren som inte har en chans när han får Rietas svärd gång på gång i ryggen tills det endast återstår en köttmassa som mer skulle kunna beskrivas som passerat kött än krossat.

Liken och rummet töms snabbt och vant av äventyrna och de ser sig runt om i rummet på jakt efter mer guld.

General Zithirhuun , vilken jäkla general frågar sig äventyrarna och till råga på allt så stavar han sitt namn med Z och två uu det kan inte vara något gott i det. Generaler har ju kaptener och en viss kapten Aerun var ju med på det hemliga mötet mellan prästerna och Durkick, han höll ju även tillbaks stadsvakten när hjältarna poserat som de förlorade och stoppade sina män att springa efter kanske kan han leda dom till generalen.

Naivarah förhör sig samtidigt på stan om kaptenen, han har tydligen slagits i fjärranländer och att han kom till staden i sommras tillsammans med 8 soldater, men folk verkar tycka gott om honom.

Naivarahs efterfrågningar leder gruppen till porten där de får reda på att Aerun är stationerad vid marknads platsen, en snabb plan sätts i verket som går ut på att ett medelande ska skrivas och lämnas till Aerun i detta står det att äventyrar gruppen Freespirits är generalen på spåren och att han bör vara försiktig. Detta medelande ska överlämnas av Xavier utklädd till Grovald.

Planen sätts i verket, Kaptenen får lappet, men förstår inte vad det gäller och kastar lappen, han beodrar även att Grovald ska gripas men Xavior byter snabbt form och Grovald finns inte att finna längre.
Då planen inte fått den effekt gruppen velat bestämmer dom sig för att konfontrera honom som sig själva för att Bronweg ska kunna få möjlighet att se om även hans själ är borta och övertagen, men Bronweg finner inga spår av magi från mannen så slutsattsen dras att han är styrd av guld.

Då detta inte gett äventyrarna några ny ledtrådar provar dom på ett gammalt välbeprövat knep, nämligen anklaga Pelor för att vara grunden till allt ont. Så de beger sig ner till Nine Bells och Pelors tempel. Liken uppsvällda och stinkande kvar på golvet som dom lämnades vid deras tidigare besök, källaren är vattenfylld och Naivarah ger sig ner i det mörka vattnet, där hon finner en ond godliknande humanoid som utan större problem tas om hand av gruppen och utfrågas, det visar sig att han har sin egen agenda att anfalla och ta över staden, men känner inget till om demoner, doubblegangers, eller elementarer. Så dess liv avslutas.

Ännu en gång krossas äventyrarnas planer och de känner sig tillbaks på ruta ett. De sätter sig som så många gånger förr på värdshuset och över ett stop öl går igenom informationen som dom har, att staden ska dränkas i eld får dom att funderar på hur någon skulle kunna bygga en portal mitt i staden utan att misstänkte något, Moradins tempel håller ju på att rustas upp och hade inte Durkick synts till på bygget under underliga tider. Mystiken tätnar och gruppen ger sig ner till bygget, att få tillträde till bygget som Moradins verktyg blir en lätt match och de får reda på att Durkick har den senaste tiden tappat intresset för bygget utan när han besöker det så kommer han bara för att tala med Bantram Hammerfist.

De får även reda på att bygget har drabbats av flertalet olyckor och material sändningar har försvunnit på mysiska sätt.

Templet är byggt på den plats där staden grundades och som gammal dvärgstad finns det fullt med schakt och gruvor fortfarande kvar, dock inga som används. Nedgången till gruvornas vaktas av fyra dvärgkrigare som berättar att berget har talat till dom och att något inte står rätt till, berget är inte nöjt och något är fel.

Jou då ä la de bäst vi titt efter säger Bronweg…

Gruppen återsammlas utanför värdshuset Bergets Härd, och efter att stämt av med varandra vad de fått reda på under dagen konstaterar de ännu engång att mycket information har de fått tag i men kanske inget som leder dom vidare mot avslöjandet av dubbelgångarna övertagande av staden, detta var de alla rörande överens om.

Bronweg var fortfarande övertygad att de alla borde ta en pratstund med Bram eftersom han uppträtt mycket underligt vid mötet. Så de bestämmer sig för att ge sig av till Silver Pilen, med Talron i spetsen avbryter de Bram i hans middag med 7 andra prominenta dvärgar.

Frågor som endas Bram kan svara på ställs och till äventyrarnas stora förtret svara han rätt, planerna de tidigare lagt upp om att med en tång få dra hår för hår från dvärgens skägg tills hans skrikande svarar på frågorna om vem som ligger bakom konspirationen går i kras. Istället får de reda på att Bram är med att finanisera upprustandet av Moradins tempel, men att bara ett fåtalpersoner vet om att det är han, varför vill han inte säga, han har även anställt sin fiende, Iron hammer klanen som byggare på templet, detta får äventyrarna att ännu engång tvivla på att Bram inte är utbytt,  varför skulle han anställa någon som försökt döda hans utsända, sedan påminner Rieta om att folk faktiskt kan ändra sig och att det inte var längesen BÄD gav guld till den där vilseledda skurken som försökte döda dom.

Då Talron ser att det är något mer som tynger Bram, beslutas det lite hastigt att ett lunchmöte dagen där på vore lämpligast för alla inblandade,  innan BÄD ger sig ut i kvällningen ger dom Bram ett hemligt lösenord för att säkerställa att han inte byts ut under natten.
Väl ute på gatan igen beger sig gänget ner mot handelsplatsen för att införskaffa nya skor till Talron och även lite ingredienser till en vänskapsdryck Talron har läst om men ej provat att göra själv.
De flesta handels-tält har bytts ut mot ölstugor så inga skor med kvalitén Talron kräver finns. Däremot finner de efter lite letande komponenterna till drycken hos diverse apotekare.

Natten går vidare och gatulycktorna brinner ut och lämmnar staden i ett mörker. Det är just detta mörker gruppen har väntat på och de beger sig till Shrinet för att ta en titt på Grovlads hus ännu engång.
Naivarah tar på sig sina glasögon och världen runt henne blir så ljus som på dagen, i en vid cirkel tar hon sig runt huset men platsen verkar öde, inte ens vakterna syns till,  huset är mörkt och inget ljud hörs därifrån.
Naivarah tar sig fram till fönstret tystare än en katt, och gläntar försiktig på luckan och ser in, ja bordet står kvar och pallen vid dörren finns även den kvar,  men ingen Grovald, hon vänder sig om för att ta sig till ett annat fönster när nattens tystnad bryts av en röst.

-Jag är glad att du kom såhär på natten när ingen i stadsvakten kan höra dig skrika…

Framför henne står Grovald med 8 andra män, beväpnade med armborst och klubbor, två av dom har långsvärd som glimmar till när de dras ur sina skidor.

- V vad menar du? svara Naivarah,  jag letar ju bara efter Hailyn, jag behöver få en välsignelse innan jag ska sova, har du sett henne?

-Grovald skrockar lite hon har gett sig av, men jag ska nog kunna välsigna dig …

Naivarah har under tiden tagit fram kommunikations stenen och samtalet går vidare till de övriga som står och trycker vid vägen.Detta får de alla att rusa genom buskar och träd till undsättning.

-TA HENNE! gormar Grovald.

Armborst-männen avslossar sina lod och 4 snuddar Naivarah och lämnar ytliga sår i hennes kropp,  ut från buskarna kommar Xavier brölande som en brunsting marsh katta, svingande sin yxa. Detta stör armborst-männen tillräckligt mycket för att de ska tappa Naivarah med blicken och snabbare än ögat tar hon ett steg och med sina eladrinkrafter förflyttas hon genom tid och rum och kommer upp bakom Xavier och tar fram sitt armborst.
Men så plötsligt dyker Naivara upp framför Xavier. Han vänder på huvudet och ser att det även står en Naivarah bakom honom medans den framför försvinner från hans synfält, kommer en person som liknar honom själv fram ur skuggorna och sen försvinner.

Även Rieta och Bronweg kommer frustande genom buskarna och ansluter sig till Xaviers front linje. Talron tar plats intill Naivarah.

Grovald som hittils stått passiv höjer sina armar mot himmlen och två spjut av energi skapas i hans händer,  och snart sitter dom i Xaviers kropp som skakar av kraft urladdningen, han försöker röra sig men kan inte.
De med armborst har släppt dessa och tagit fram sina knivar och klubbor, och omringar Xavier och låter slagen hagla in, och orsakar både två och tre blåmärken på hans kropp. Xavier gör ett svepande hugg och tre av hans banemänn faller döda ner till marken.

Naivarah som fått upp sitt armborst sätter ett lod i Grovald som gruffar till.

Naivarah nummer två dyker upp ur skuggorna framför Xavier och sätter kniven i han. Med ett av sina vrål låter Bronweg sin hillerbard sjunka djupt in personen som just stack Xavier, och av kraften från skriket faller de övriga tre fienderna med klubbor och dolkar.

Även Rieta ser att personen framför Xavier inte är Naivarah och låter sitt svärd dra blod. Grovald frammanar ännu engång två spjut som finner sin väg in i Bronweg och Xaviers kroppar. Xavier låter sin yxa avsluta fiende Naivarah som just huggt honom.

I skuggorna framför Xavier rör sig ännu en person, väldigt lik Xavier. Men Naivarah med sin hökblick ser att den framför inte är den äkta och sätter ett lod in denna. Detta bekräftas av att samma person gör ett utfall mot Xavier som nu blöder kraftigt.

När Bronweg ser blodet från Xavier blir han som galen och med ett vrål klyver han skallen på fienden men innan kroppen nuddat marken har han redan satt fart mot Grovald och placerat yxan i hans kropp med sådan kraft att Grovald flyger över marken mot Xavier, och även denna gången sätter han fart efter Grovald och ännu engång får han smaka yxan.

Talron fördömmer Grovalds handlingar till den grad att Grovald funderar på om det är rätt att attackera dessa personer,  samtidigt som hans rustning faller till marken och hans styrka sinar, har hans gud lämnat honom, med tankarna snurrande i huvudet lägger han benen på ryggen. Rieta är den som reagerar snabbast och jagar efter och låter sitt heliga svärd slå djupt in i tvivlarens kropp.

Naivarahs välplacerade lod slår upp ett djupt i pannan på Grovald och av allt blod blir han blind, och Bronweg låter ännu engång sin stämma ljuda genom nattens mörker.

-Hörru du du, stann eller jag buntihop dig å mater vår get me dej!

Dessa ord var det sista som behövdes för att Grovlad ska kasta sig på marken med händerna utsträckta.

Han buntas ihop och tillsammans med de andra kropparna bärs dom in i huset.  Talron förvisar sig om att inget ska höra vad som komma skall i huset med en snabb ritual är det ordnat.

Rieta blir det som inleder förhöret av Grovald och med sin lena tunga med löften om att kanske möjligtvis om han har tur kommer han släppas härifrån med livet i behåll, detta får honom att erkänna att han mördat Hailyn.
Men för vems vill han inte tala om, det är då Bronweg visar sina talanger, Bronweg har hört talas om att en effektiv förhörs metod är att sken dränka någon det enda problemet för stackars Bronweg är att han inte riktigt vet när man ska sluta så mer än engång under förhöret får Talron rycka in med sina kunskaper och få liv i Grovald, men efter att blivit sönderslagen dränkt återupplivad ett par gånger så får det reda på att Grovald jobbar för general Zithiruun som givet honom order att följa de andras prästernas order som om det vore generalens egna.

Tjallaren ger oss en lista på samtliga av de Förlorade som han känner till i staden. Det är en lång och imponerande lista.

Mötet med Högsta Förfarder Durkick ska ske imorgon på en plats. En plan formas snabbt i hjältarnas huvuden och en lång natt börjar för Grovald vars plats Xavier ska ta på mötet….

Efter vilan tar dom sig vidare längs gången som slutar i en stor dubbeldörr.  Dörren är utsmyckad med ceremoniella  reliefer i vit marmor och innifrån hörs det dova ljudet från trummor som slår taktfast till sprakandet av eld. De gör sig så redo man kan innan Nivarah försiktigt smyger upp dörren för att kunna överraska vad nu som fanns bakom dörrarna.

Dörren glider tyst upp och avslöjar ett cirkelformat rum  med röda gobelänger längs väggarna , i mitten finns en trapppyramid och på dess topp finns ett altare där en stor gnoll står och håller hov, på varsin sida om den stora gnollen står ytterligare två gnolls men dessa klädda i gröna magiska kåpor.

Det sprakande ljudet av eld kommer från tre symetriskt placerade eldfat som mäter 3 meter  i diameter. Framför två av faten, står ett par varelser på fyra ben,  dess drag liknar en hund men deras demoninflytande är påtaglig.

Runt om i rummet finns även ett tiotal förvrida människogestaler. Dess händer har förvanldats till klor men deras kläder avslöjar att dom engång i tiden har varit människor av övre medelklass.

Men det som drar blickarna till sig i rummet, är den vägg av sprakande energi  som öppnats bakom pyramiden och den stora kloförsedda handen som kämpar med att komma ut.

Trots äventyrarnas försök att smyga sig på fienden är det några av fienden som upptäcker det hela och i samma stund som dörren går upp springer en av hundvarelserna med sina tänder blottade i fullfart mot Nivarah som undviker den genom att ta ett steg bakåt, Xavier svingar sin yxa mot demonhunden men slaget missar.

Detta gör att Bronweg får möjlighet att med sin hillerbard skada varelsen.

Även den stora prästgnollen har varit vaksam där han stått och predikat och en boll av mörkröd energi skjuts iväg och träffar Bronweg i bröstet så han tappar balansen och stapplar tillbaks några steg.

Även Rieta låter sitt svärd lysa upp som så många gånger förr och med sin kirurgiska skicklighet skär det in i den hundliknande demonen och orsakar stora skador.

Talron anser dock att ljuset inte räcker till utan låter en av sina heliga lansar genomborra demonen som utstöter ett öron bedövande skri av smärta och hat ljudet får trummhinnorna att vändas på Rieta, Xavior och Nivarah som tappar orienteringen. Så istället för att ta sig ifrån ljudkällan går de närmare.  Detta gör att Nivarah kommer i posiotion för att använda sin kniv som hon begraver djupt in i demonen som nu blöder från kraftigt från alla sår på kroppen.

Magikerna uppe på pyramiden formar sina händer och i en gemensam kraftansträngning släpper dom lös sin energi, kraften av deras attack slår Xavier döende till golvet med ett stor rykande hål i hans bröst.

Prästgnollen från sin höga position ger order om att dörrarna in till rummet ska stängas för att ritualen inte skall bli avbruten. Genast lyder de kloförsedda människorna och rör sig mot dörrarna där dom slår igen och skiljer äventyrarna i två grupper. Rieta med den medvetslösa Xavier på ena sidan och de tre andra på andra sidan, detta gör Bronweg flyförbannad och han slår upp dörren med en mäktig spark samtidigt som han låter sin hillebard klyva skallen på varelsen som höll emot, och av styrkan i vrålet trillar tre andra av de kloförsedda döda till marken.

Den stora prästgnollen låter ännu engång sina demoniska krafter släppas lös och en virvelvind av svart energi skapas över Rieta och den medvetslösa Xavier som omsluts av mörkret som river och sliter sönder deras skin. Magikerna låter ännu en gång deras kraft sammla till en och ett svart olycksbådande klot slår in i Rieta som faller ner på knä av skadorna.

Talron som återigen ser de skadade tackvare att dörrarna nu återigen är öppnade  låter sin heliga och läkande energin strömma genom kroppen och snart så är både Xavier och Rieta på fötterna igen.

Demonen som stått och dregglat över Xavier ser att han börjar röra sig igen och låter sina tänder ännu engång sjunka in i hans kropp.

Naivarah som tagit några steg bak i korridoren och tagit sikte på den stora gnollen låter sitt armborst sjunga sin vackraste sång, och lodet tränger igenom gnollens ben, i sitt försök att behålla balansen får lyckas han välta ett ljus rakt ner i en skål full med svavel  som flammar upp och förblindar honom innan han faller till marken krälandes och svärandes.

Synen av att deras ledare kryper omkring på alla fyra blind gör stärker magikernas strindsvilja  och de fylls ännu engång av demonisk kraft och ännu engång blir området där Xavier, Rieta och Bronweg  står förpestad av ond kraft och ännu engång faller Xavier medvetlös ner.

Bronweg inser att magikerna måste tas ner fort och sätter fart mot en av dom, han låter sitt vapen begravas i djupt i honom samtidigt som området där Ledaren krälar omkring fylls av Bronwegs mörker där ingen vet vad som händer förutom att folk kommer mycket skadade ut ifrån det, även denna gången då den stora gnollen kommer utkrypande på alla fyra med sina kläder sönderslitna och rivsår över kroppen.

Detta ger Talron lite andrum att åter igen få Xavier på benen och läka hans sår.

Bronweg som tagit sig längre in i rummet ser inte demonen som kommer bakom honom och blir biten i benet!

Nivarah som börjar känna sig svag av alla skador hon ådragit sig tar ytterligare några steg bakåt drar några djupa andetag  och lugnar sig när hon inser att det är mest fiendensblod och inte hennes på kläderna.

Upptagen av demonen i hasorna kan inte Bronweg hindra magikern att ta några steg bakåt och placera ännu ett klot av energi i hans kropp så även han faller medvetslös ner på golvet.

Lika  så försöker den andra magikern träffa Rieta men hon är mer vaksam och energin sugs upp av hennes svärd som sprakar av all kraft.

Xavior som vaknat till liv ännu en gång reser sig och rusar mot demonen som gnager på Bronweg och skadar den ännu engång.

En av de få återstående förvridna människorna smyger upp bakom Xavier och öppnar sin mun, ut ur den kommer en kaskad av frätande magsyra som skadar Xavier.

I sin medtvetslöshet ser Bronweg  i sitt inre en portal och kan se sig själv hur han med ett enda hugg fäller det största och grövsta träd han någonsinn sett, bredvid trädet rinner en flod med mörkt skummande öl,  Bronweg skakar av sig tanken denna gången  och bestämmer sig att stanna kvar på denna sidan portalen.

Samtidigt krälar Gnoll ledaren nerför trappan fortfarande med lodet genom sitt ben.

Rieta som står i strid med den mest skadade demonen avlivar den med ett snabbt hugg över dess nacke, och rör sig mot Xavier för att hjälpa honom.

Nu har Talron fri passage och han tar sig in i rummet,  och hans heliga energi fyller Bronweg som slår upp ögonen,

Nivarah som nu hämtat andan tar även hon sig in i rummet igen och frammanar en tjutandestorm över en av magikerna som av ljudet från stormen blir döv, den  förvridna människan som står intill magikern har inte samma tur utan faller död ner.  Xavier tar några snabba steg till magikern och skiljer dess huvud från kropp och låter hugget fortsätta in i en klo försedd varelsen som även den faller död ner.

Bronweg reser sig upp från golvet ser sig omkring och kastar sig mot den magiker som fortfarande står upp och sätter ett djupt hugg i honom.

Gnoll prästen sliter lodet ur benet och ställer sig upp, han tar sedan några steg och ställer sig intill Rieta och Xavier en eldmur slår ut från honom och kraften från den slungar de båda hjältarna genom rummet.  Rieta reser sig upp och borstar av sig och sedan stormar hon övergolvet mot Prästgnollen och låter sitt svärd begravas djupt in i honom.  Talron placerar sig på en mer strategisk plats och frammanar sin circel av helande energi.  Naivarah har återigen tagit sikte på ledaren och två lod slår in i hans kropp så han stapplar in i virvelvinden.

Den återstående magikern tar ett steg från Bronweg och en bolt skjuts mot Nivarah och Talron som båda lyckas kasta sig undan,

Xavier reser sig även han upp släcker den sista elden som pyr i hans kläder och stormar efter Rieta mot den stora präst gnollen, en magisk barriär får honom att studsta tillbaka men han tar satts ännu engång och med ett hugg skiljs huvudet från kroppen.

Bronweg ser sig  omkring, magikern är bara några steg från honom så han sätter fart och slår honom så hårt att han flyger över golvet mot Rieta som står redo att även hon storma mot honom och med sitt hugg teleportera fienden ner i en av eldfaten där hans kropp förtärs i en blå rök.

Klon som försökt att under hela striden ta sig ur revan blir mer påtaglig nu när inga andra fiender återstår. Att försöka stänga revan med klon kvar kommer de snart fram till är omöjligt så de ser sig runt om i rummet för att hitta varifrån portalen får sin kraft. Det första Xavier ser är de röda gobelängerna som hänger längst väggarna och han börjar riva ner dessa, Rieta faller ner på knä och börjar be till sin sin goda gud för att balansera upp de onda krafterna i rummet,  Bronweg  läser av de magiska energierna i rummet och börjar styra om flödet med de uråldriga kunskaperna han behärskar, Talron som snabbt är uppe på pyramiden välter podiumet och kastar det ner för trapporna precis innan klon gör ett utfall mot honom, och Naivarah som bara stått och studerat det hela börjar flytta runt på små stenar på pyramiden.
Talron faller även han in i bön och det är det sista som behövs för att klon ska tvingas tillbaks och revan stängas såpass mycket att Talron ska kunna påbörjar den slutgiltiga ritualen för att försegla den för alltid.