Grisen lever!

Doften av nybakat bröd på morgonen och lite öl att släcka törsten med, detta är vad man vaknar upp med. Vi sitter här allihop och planerar vad vårt nästa steg är, vi kommer snabbt fram till att vi ska följa kartan som vi hitta på thieflingsen.

Vi går genom gångarna, vi hör massor av konstiga ljud men inget hör eller ser oss, tysta är vi inte heller. Det måste vara Platinum draken som skyddar oss, det har gått 3 timmar och ett lite större rumm uppenbarar sig.

”Välkommna vänner, jag är här för att utfärda ett test för Baffomets gränslösa pakt”. Kort därefter så börjar underliga varelser att attackera oss, rummet är helt mörkt förutom Arillas darklight. Där är tre pelare i rummet och en gammal brunn.

Två skumma varelser från taket svingar ner vad som ser ut som deras armar som piskor och håller fast både mig och Thorbjörn. En varelse med intorkad hud och trasiga kläder tar sig också framåt, viftar vilt med sina klor mot närmaste mål. Arillas gör något som inte jag begriper, på något sätt så försvinner de två i taket och hamnar rakt ovanför brunnet. Dom faller rakt ner i brunner.

Samtidigt som detta händer hör vi hur golvet börjar spricka upp en bit bort och massor av tentakel-liknande armar skjuts upp från golvet, syns massor av små käftar på varje tentakel.

Striden varar inte så länge, när vi har oskadelig gjort samtliga fiender så hör vi ett poff. Något underligt djur dyker upp i tomma intet. ”Jag kommer från Demo Gorgons hus och är här för att erbjuda 3 frågor, för ett pris förståss 100G per fråga.” Säger din underliga figuren. Arillas som verkar veta en del om dom säger att det är en Quasit demon.

En liten diskution börjas och vi funderar på vad vi ska fråga, det slutliga blir ‘Var finns Paldemar?’, ‘Kan du beskriva vägen till Paldemars torn?’ och ‘Vad finnes där för fällor på vägen till Paldemar?’.

Svar på fråga 1: Paldemar är i sitt torn.
Svar på fråga 2: Ja det kan jag… (en stunds väntan) Lanternernas väg, en sidogång där kan man hitta en hemlig gång.
Svar på fråga 3: Ni måste passera Vecna för att komma till Paldemars torn.

Vid första frågan så sträckte han fram handen för att få guldet, det tog imot lite för Xyronna men till slut så gjorde hon det. Vid andra frågan samma sak, ”Det var 3 fråger för 100G” säger Xyronna, den lilla demonen går inte på det och säger en gång till ”100G per fråga” med en mer bestämd röst.

Efter alla tre frågorna är besvarade så försvinner det på samma sätt som det kom.

Xyronna börjar smyga ner för en av korridorerna, kommer fram till en av dörrarna och lyssnar av den, hon hör ett gäng hyenor och vad som låter som en gnällande bebis. Hon skyndar sig bort till oss igen och berättar vad hon har hört. Vi ger oss av mot dörren, Thorbjörn lyssnar på dörren och säger att det är en gris där inne och inte ett barn.

Thorbjörn kommer då ihåg vad som hände när vi kom till pelarhallen, där kom upp en person som hade blivit av med sin gris. Vi går in i rummet och hyenorna direkt vänder blicken och springer mot Xyronna. Jag står precis bevid, dom verkar ignorera mig och bara gå på xyronna, jag ser ett gäng gnolls till höger. Hyenorna lever inte speciellt länge, när dom är borta så ger vi oss på gnollsen som även dom känns som om dom är lite klena.

Thorbjörn går bort till grisen som står i en inhängnad. Det är ingen liten gris, där är bensom sticker ut överallt på den och den känns nästan som massan är större vår ragedrake. Han går in till grisen och försöker lugna ner den. Irea går också fram till grisen och börjar plåstra om den.

Efter grisen är lugn så sätter vi oss ner och tar en liten paus. Under pausen så förändras hela rummet och vi ser en mörk plats som om vi skulle vara på ett helt annat plan, vi hör många konstiga ljud i bakgrunden, efter en stund så försvinner det och vi kommer tillbaka till rummet igen.

Paldemar lägger sig i

Luften är torr och kvav inne i rummet, tunga andhämtningar ekar mellan de gulnande stenväggarna. Stenplattorna har törstigt druckit blod som spillts för blott några sekunder sedan. De känner sig nertyngda av dessa livlösa kroppar, så många orcher och en stor ogre. De längtar efter frihet. Efter såpa, kvastar, ljus, värme, glädje, storhet. Svunna tider.

Jägaren, tieflingen, magikern och den lille goblinen har satt sig ner för att hämta andan; stirrandes mest ut i ingenting, tankarna långt borta. Den storvuxne dragonbornen torkar det sista blodet av sin svärdsklinga och sedan går han fram till den ljusa grönklädde alvkvinnan. Med sin helande kraft lugnar hon krigarens sår och stillar sinnet. Hon är vår vän. Längre bort, bara lite längre bort är det du söker, vän.

Alvkvinnan trött på tieflingens finkammande i rummet efter värdesaker, går snabbt ut genom två massiva järndörrar. En korridor på andra sidan. Identiska dörrar på motsatt sida och längre ner till vänster i korridoren ett till par kraftiga dörrar. På lätt fot tar hon sig över stengolvet och lägger ett spetsigt öra intill dörren mitt emot. Det hörs som mycket eld där inne och en väldigt arg duergar skäller på någon. Han låter mäktig och hotfull. Den andra dörren, den andra. Rädda de oskyldiga först.

Hon vänder sig om och får syn på tieflingen som smyger sig in i korridoren och ler lite åt alven. Tieflingen smyger sig bort till den andra dörren och där hör hon hesa röster. ”Låt oss ta några av dessa och krossa deras ben! Låt oss gnaga lite på deras fingrar! Låt mig göra det!” Tiefligen viftar frenetiskt åt de andra i gruppen som tittar fram genom dörren de kom från. Alla samlas vid tieflingen som signalerar att dörren är öppen.

Med ett brak sparkar dragonbornen in dörren och springer vrålandes in. De onda i rummet finner sig överraskade. Två stycken spiked devils flappar omkring i detta stora rum, några bastanta duergars sliter fram sina stridshammare och makigern smiter bort till vattenbassängen för att hålla sig på behörigt avstånd.

I två stora urgröpta hål i marken tittar det fram slavar genom gallret. De tittar förväntansfullt på nykomligarna.

Och sannerligen, Asmodeus var inte på de onda varelsernas sida denna dag. Vattnet vill så gärna dränka duergars och eladrinen fattar det kvickt. Många, många gånger åker både duergar-magikern i vatten och även hans beskyddare. Vattnet lyckas inte dränka dom men känner sig nöjd med sin insats ändå. Påhejat av lite mossa och lavar vid kanten.

14 fångar friges och alven pysslar om de som behöver ses till. Läget ser lungt ut ett tag. Men den vigilanta jägaren signalerar snart att mer trubbel är på väg och alla fångarna gömmer sig igen.

Rangern backar bort från dörren och duergars börjar välla in. Denna striden blir än svårare eftersom en Paladin av Asmodeus tro står stadigt. Motståndet besegras och bara Paladinen är kvar på slutet. Men Mirkelmoor Grimerzuul inser att detta äventyrargäng är allt för mäktet för honom, så han ger sig. Rätt och slätt ber han för sitt liv och erbjuder rikedomar och fri lejd ut ur stället. Och framförallt ledtråd till vart den eftersökte Paldemar befinner sig.

Paldemar ser ut att ha blivit seriöst korrupt och har samröre med Blackfang Gnolls dit två slavar sålts på hans begäran. För blodsoffer till Genugo!

En amulett och en liten summa guld avkrävs Paladinen. Även kvitto på slavarna och förvånantsvärt nog en karta till duergars stora stad ritas efter en förvirrande diskussion.

Gänget återvänder glatt med fångarna och får dom att bada sig för att sedan hysa in dom på värdshuset för att få sova i sköna säng och få ordentligt med mat.

Det rapporteras till Orontor i tullhuset och sen flyter kvällen på i glada vänners lag. Tills Ninaran dyker upp i skuggorna och framför ett brev till oss. En inbjudan om ett samarbete, för bra för att vara sant. Men gruppen bestämmer sig för att ta betet.

Nästa morgon bär det av till platsen brevet sa som mötespunkt. Lång ner i en gång, in i en trång väg och där uppnar sig ett stort grottrum med många stora stenbumlingar.

Nu följer vad spelledaren klassat som en pinsamhet. Striden. Irea upptäcker de två tieflingsarna som gömmer sig på en höjd och grillar dom excellent med en sällan skådad crit-kraft. Så de försvinner fort. Sen är det två contructs – Bronze Warders som sinkar takten på slakten. Men till slut ligger de båda fullstädigt förstörda i två högar på golvet.

Gruppen plockar två kontroll-halsband från tieflingarna och rycker på axlarna. Även några dukument rekvieras som innehåller väldigt intressant information – speciellt om Paldemar.

Nu ska gnollsen hittas.

Nu börjar slavloot rulla in…

De tre som de räddat går tillbaka till de sju pelarnas hall.

Xyronna är lätt irreterad över att de kom från fel stad. Inga slav pengar för dem. Om man bara kunde komma på ett sätt att få dem att smälta in i mängden.100 guld huvudet är mycket pengar. Syran var tydligen inte aktuell. Tydligen var det inte snällt. Kanske om de var medvetslösa. I så fall kunde de i alla fall inte protestera och det hade ju i alla fall varit ett steg i rätt riktning.

Hennes tankar blir avbrutan när hon blir ombedd att undersöka broarna.

Den som var närmast slutade med en dörr med utkikshål för armborst. Snabbt för att inte bli upptäckt beger hon sig till den andra.

Den är betydligt smalare och har inga räcken. De kan endast ta sig fram på den i ett led men detta blev bron som skulle användas för att inta vad som än fanns bakom dörren.

Xyronna ser noga igenom dörren för att överraskningen till vad om än är där inne skulle förfaras av en fälla.
Hon hittar ingen och Arillas smörjer dörren snabbt innan xyronna sakta men särkert öppnar dörren och de smyger in. Dörren ger inte ett ljud ifrån sig fastän den har satt sig lite. Imponerande.

Zekdorl smäller igen dörren med all kraft men inte ett ljud hörs. Konstigt att inget hörs. Jag provar igen tänker han och under tiden Zekdorl försöker komma på varför dörren inte ger ett ljud i från sig trotts all kraft han lägger bakom fortsätter de andra.

Rummet är tom .Det enda som finns är tre dörrar och helt klart har duergar inte satt underhållning av byggnade på listan av viktiga saker för taket har rasat in och det ligger en stor stenhög på golvet.

Snabbt försöker Xyronna ta reda på vad som kan dölja sig bakom dörrana genom att lyssna och undersöka en i taget.

När hon smyger fram till sista dörren råkar hon sparka till en sten som far under dörren.

Irriterat vänder hon sig om och till sin förvåning står Zekdorl bakom henne. Hon hade inte hört honom smyga efter överhuvud taget.

Hade han blivit bättre på att smyga än hon. Tanken var konstig men tydligen är det nu Zekdorl som får stå för smygandet i denna gruppen. Eller.

De bestämmer sig för att öppna dörren i mitten. Zektdorl sparkar upp dörren medan Xronna gömmer sig bakom dörren.

Där inne finns två duergars som blir minst sagt överraskade.

Torbjörn börjar skjuta varingspilar. Xyronna förstår inte riktigt varför men kanske vill han ge dem en chans att ge sig. Något som var helt nytt för henne. När började vi med den taktiken? tänkte hon. Men någon gång måste ju vara den först men att behöva prata med den var mindre tilltalande.

Arillas kastar iväg en magisk formel som ser ut som att gastar anfaller. Duergaren faller tillbaka av kraften.

Splugg kastar stenar och Zekdorl hugger hårt som bara han kan.

Torbjörn fortsätter med varningspilar men de verkar inte vilja ge sig. De börjar istället brinna av ren ilska.

Snart dyrker det upp en duergars med den Arbalest. Den ser mer än obehaglig ut och Xyronna bestämmer sig snabbt för att stänga dörren och förstöra låset.

Striden forstätter och det tar inte lång tid innan de dyker upp bakom den andra dörren men vi slipper i alla fall att bli anfallna från två håll. Men tyvärr är de två nu och skjuter i väg vars två pilar åt gången.

Splugg gör sitt bästa men han faller snart ner medvetslös.

Irea vråla ska jag försöka hjälpa honom. Men gruppens svar var nä det är lungt han dör inte än på en stund. Han klarar sig nog. Vi behöver din hjälp här.

Striden är hård och vid ett tillfälle snubblar Torbjörn till och han kan se när pilen nästan går i slowmotion innan den träffar Arillas och han gör sitt bästa för att hindra det som ej går.

Pilen sliter upp skinnet på hans panna och blodet bara forsar ut. Han blir förblindad av allt blod som rinner ner i hans ögon. Han vrålar till och det är inga vackra ord.

Ursäkterna haglar från Torbjörn och Irea kastar sina magiska helande krafter över Arillas.

Duergar kan tydligen också magi för ett moln uppenbara sig över gruppen utom Zekdorl och det börjar hagla brinnade kol.

Kraften gör att alla faller till marken. De andra skriker till lite av smärtan från de brinnande kolbitarna medan Xyronna börjar krypa mot en duergar som står i strid med Zekdorl.

Hon hugger duergarn i benet eftersom hon fortfarande ligger ner.

Torbjörn tittar sig förtvivlat om kring och bestämmer sig för att frammana sitt bergslejon.

Det är nu eller aldrig som gäller.

Tyvärr har duergars lite andra planer och kastar ett moln av sumpgas över gruppen. De ända som inte påverkas av gasen är Torbjörn och Irea.

Nu är goda råd dyra. Xyronna träffas hårt av fyra pilar men som tur är finns Irea i närheten med sina magiska krafter.

Nu får det vara nock och med gemensamma krafter slår de ner motståndet och står tillslut som vinnare.

Utmattade står de och ser på slagfälltet i alla fall nästan alla.

Xyronna får som vanligt Loot kraft och springer som en skållad råtta för att se vad för fint som kan hittas.¨

Men detta är inte stället för någon rolig loot om man säger så. Nästa borg som intas ska kollas först innan vi intar det så de har gott om loot tänker hon besviket. Allt jobb och ingen loot.

De går in i rummet som de öppnade dörren till först och där finns en dörr att sparka in.

Kanske inte det visaste men efter att Irea hjälp de sårade. Hittades tydligen mer kraft och nu står det framför en ny strid.

Denna gången har de fyra orcer och en ogre att besegra.

Där inne finns två duergars som blir minst sagt överraskade.

Torbjörn börjar skjuta varingspilar. Xyronna förstår inte riktigt varför men kanske vill han ge dem en chans att ge sig. Något som var helt nytt för henne. När började vi med den taktiken? tänkte hon. Men någon gång måste ju vara den först men att behöva prata med den var mindre tilltalande.

Arillas kastar iväg en magisk formel som ser ut som att gastar anfaller. Duergaren faller tillbaka av kraften.

Splugg kastar stenar och Zekdorl hugger hårt som bara han kan.

Torbjörn fortsätter med varningspilar men de verkar inte vilja ge sig. De börjar istället brinna av ren ilska.

Snart dyrker det upp en duergars med den Arbalest. Den ser mer än obehaglig ut och Xyronna bestämmer sig snabbt för att stänga dörren och förstöra låset.

Striden forstätter och det tar inte lång tid innan de dyker upp bakom den andra dörren men vi slipper i alla fall att bli anfallna från två håll. Men tyvärr är de två nu och skjuter i väg vars två pilar åt gången.

Splugg gör sitt bästa men han faller snart ner medvetslös.

Irea vråla ska jag försöka hjälpa honom. Men gruppens svar var nä det är lungt han dör inte än på en stund. Han klarar sig nog. Vi behöver din hjälp här.

Striden är hård och vid ett tillfälle snubblar Torbjörn till och han kan se när pilen nästan går i slowmotion innan den träffar Arillas och han gör sitt bästa för att hindra det som ej går.

Pilen sliter upp skinnet på hans panna och blodet bara forsar ut. Han blir förblindad av allt blod som rinner ner i hans ögon. Han vrålar till och det är inga vackra ord.

Ursäkterna haglar från Torbjörn och Irea kastar sina magiska helande krafter över Arillas.

Duergar kan tydligen också magi för ett moln uppenbara sig över gruppen utom Zekdorl och det börjar hagla brinnade kol.

Kraften gör att alla faller till marken. De andra skriker till lite av smärtan från de brinnande kolbitarna medan Xyronna börjar krypa mot en duergar som står i strid med Zekdorl.

Hon hugger duergarn i benet eftersom hon fortfarande ligger ner.

Torbjörn tittar sig förtvivlat om kring och bestämmer sig för att frammana sitt bergslejon.

Det är nu eller aldrig som gäller.

Tyvärr har duergars lite andra planer och kastar ett moln av sumpgas över gruppen. De ända som inte påverkas av gasen är Torbjörn och Irea.

Nu är goda råd dyra. Xyronna träffas hårt av fyra pilar men som tur är finns Irea i närheten med sina magiska krafter.

Nu får det vara nock och med gemensamma krafter slår de ner motståndet och står tillslut som vinnare.

Utmattade står de och ser på slagfälltet i alla fall nästan alla.

Xyronna får som vanligt Loot kraft och springer som en skållad råtta för att se vad för fint som kan hittas.¨

Men detta är inte stället för någon rolig loot om man säger så. Nästa borg som intas ska kollas först innan vi intar det så de har gott om loot tänker hon besviket. Allt jobb och ingen loot.

De går in i rummet som de öppnade dörren till först och där finns en dörr att sparka in.

Kanske inte det visaste men efter att Irea hjälp de sårade. Hittades tydligen mer kraft och nu står det framför en ny strid.

Denna gången har de fyra orcer och en ogre att besegra.

Duergars påverkas oxå av Ipred

Efter en kort vila, tar sig hjältarna vidare genom dörren djupare in i Durgarfästet. På andra sidan dörren finns en korridor, Xyronna ger tecken åt de andra att stå helt stilla och inte röra sig, när hon försiktigt försiktigt som bara en rouge kan tar sig ner för gången sökande fällor.

Efter 10 minuter når hon målet, fem meter bort i korridoren som slutar i en dörr. Det gäller ju att vara mycket försiktig påpekar hon samtidigt som hon ignorant gläntar på dörren utan en enda tanke på att fällor även kan placeras på dörrar.

Denna gång hade äventyrarna tur och ingen fälla utlöstes. På andras sidan dörren finns ytterligare en hall med två mindre dörrar och en större dubbeldörr.

Xyronna blir ännu en gång framskickad för att avgöra hoten bakom de olika dörrarna. Efter lite lyssnande har äventyrarna döpt dörrarna efter de logiska namnen. Sopp-rummet efter det ”slurpande” ljudet som hördes därifrån, Tysta rummet ja för att det var just tyst och Köket därifrån det hördes slammer från grytor.

Till skillnad från alla äventyrarnas val tidigare, så väljs faktiskt det tysta rummet först för engångs skull, men de blir snart besvikna då de upptäcker att det är ett större matförråd. Glada i hågen så fyller de på sina matförråd (de har ju faktiskt varit på resande fot i säkert 3 timmar nu) och det var lika längesen de faktiskt åt på Halfmoon Inn.

Med fulla matpåsar tar de sig ann nästa rum i ordningen, och vart går man inte efter att man hämtat mat, precis mot Köket.

Efter lite tissel och tassel utanför dörren mellan Zektol och Xyronna sliter Zektol upp dörren och Xyronna voltar in med knivarna i högsta hugg vrålande.
– Ge oss mat eller så sticker jag kniven i er! (http://www.youtube.com/watch?v=Vw_HaFJTiZk&feature=related )

Inte kort efter kommer Zektol också genom dörren brölande, – Men inga grönsaker… (Ja våra hjältar är inte alltid så bra på att intimidera).

Som tur var befann sig bakom dörren två människor i slitna kläder, som tittar upp på sällskapet som kommer genom dörren och säger med lite osäker röst.
-Är ni hungriga?

Hjältarna blir genast mycket trevligare och plockar fram sin lista på folk som försvunnit från Winterhaven, till sin besvikelse är dessa personer inte med på listan utan det visar sig att de kommer från Fallcrest. Tankarna flyger runt i Xyronnas huvud, hmm om man smälter deras ansikte med syra så kanske de kan passera som någon som försvunnit, men hon väcks snart ur sina tankar av att hon får ett förkläde kastat på sig. Ingen vet vad han hade för planer med detta men även Zektol fick ett förkläde. De båda slavarna förklarade att inne i matsalen sitter en jätteful duergar vars namn inte får spridas pga av ipred, och hans hjälpreda, upppassade av en annan slav.

Efter att Zektol fått på sig det alldeles för lilla förklädet och slav kockarna fått ta skydd i matförrådet välter äventyrarna ner en stor hög grytor. Från matsalen hörs genast effekt.

-Vad håller de på med, det var det sista de gör i sina liv.

Tunga steg hörs och äventyrarna gömmer sig för att hjältemodigt kunna slå den som kommer in i ryggen.

Dock lyckas de inte gömma sig speciellt bra utan den stora Durgaren ser hotet och striden är ett faktum. Det börjar som alltid så bra för äventyrarna som den ena efter den andra missar sina attacker. Zektol placeras i dörröppningen för att hålla Dvärgen borta från köket, till sin hjälp finns även 2 andra dvärgar som försöker gå runt och ta gruppen i ryggen.

Men detta sätter Zyronna stopp för med sitt hemma gjorda recept. Ta valfritt köksredskap, stoppa in i låset vrid om snabbt och hårt, toppa sedan med valfri Durgar förbannelse.

Striden fortgår och den store krigaren blir efter att fått ordentligt med stryk ännu större, han växer till sin 4 dubbla storlek (alla vet ju att om en dvärg växer dubbelt blir han ju bara stor som en människa)

Detta får han nu bittert ångra då han lite fastklämd i dörröppningen får slåss, vilket begränsar hans attack förmåga avsevärt.

Äventyrarna lyckas även denna gång ha ihjäl alla fiender utan allt för stora skador, och de sätter sig i mat salen för att pusta ut.

Från matsalsrummet leder ytterligare en dörr, som tar dom vidare till ett rum trofé rum, en snabb blick visar att dess dvärgar är hårdare än äventyrarna trott, här finns uppstoppade Basilisk och en Mindflyer. Rummet vaktas av ytterligare två Durgars, som ej heller dom har en chans mot gruppen och slutar som sina bröder i tidigare rum.

Slavarna har tidigare berättat att bakom dörrarna som leder från detta rum finns en av två broar som leder till huvudfästet.

Arillas beslutar sig för att försegla dörrarna mot broarna med magisk kraft så endast personer med rätt lösenord eller rätt ras kan passera in och ut.

How to attack a fortress, for dummies HEROES

Så var det dags, lite seriös tidspress är ju precis vad som behövs, blott 4 timmar har de på sig att hämta fem färska skurkar som kan ta skökornas plats, ja iallafall tillfälligt ta deras plats.
Skyndsamt beger sig gruppen ner till Bloodreavers gamla tillhåll där fem inte så ont anande skurkar väntar på att någon ska berätta för dem vad dem ska göra.

Arilas använder sig av sina verbala kunskaper för att frivilligt få dem att följa med upp till de sju pelarnas hall, vad som en gång var reservation & försiktighet i deras ögon har plötsligt övergått till blind lydnad & tillit… inte skulle väl en alv-jäkel luras, eller?

knappt en timme senare står alla i tull huset framför Olontor, den saurunska magikern.
Arilas ska nyss ta till orda då Olontor vräker ut sig ”är det här packet som ska ta skökornas plats i galgen!?” och Xyrona gör det hon gör bäst, nämligen låser dörren med ett fruktansvärt ´KLICK!´.

Skurkarna må inte vara så värst högutbildade men de förstår att de inte borde vara här, svärden blixtrar till, pilarna flyger & förbannelserna avlöser varandra.
På några få sekunder är det hela över och skurkarna har blivit avväpnade.

Olontor som inte är direkt road av tumultet är röd i ansiktet, en ven i hans panna dunkar illvarslande och mellan hans fingrar skjuter det blixtar av magi, ett ända felsteg nu och så skulle nog hela tullhuset vara ett minne blott.
Torbjörn tar ett djupt andetag och ska precis säga det som nog skulle kunna bli det sista som sades i tullhuset (förutom sådana fraser såsom ”argh”, ”Aiiiieeeee” och ”jäklars”)
men Arilas (nu ännu mer likblek i ansiktet) slänger ut sina välvalda ord  och dem landar precis där dem ska.
Olontor lugnar sig och accepterar skurkarna (som ju drivit slavhandel) Irea lämmnar över de dokument som bevisar blodreavers skyldighet och därmed klaras den saken upp. Skökorna grillas inte utan slängs in i… tja, något riktigt vidrigt & hemskt ställe säkerligen, men dem får leva ett tag till och det ska dem väl banne mig vara tacksamma över.

Lite senare utanför en duargfästning

Gruppen ligger och trycker bakom ett par stora stenar och kikar försigtigt bort mot fästningen, där står inga orcer utanför den här gången men dem skymtar en i en skottglugg precis ovanför portculisen. Många planer görs upp, 1/3 av planerna inkluderar en stor här & många belägringsmaskiner, resten var rena själmordsupdrag eller förslag om att gå någon annanstans, kanske hitta en lite mindre fästning?

Tillslut enas dem om en av självmordsplanerna som inte inkluderade katapulter eller dödandet av små fluffiga gnagare.

Alla utom torbjörn avancerar mot porten, för han hittade en perfekt plats för att regna ner ond bråd död på orcarna, precis när han kommit upp i position landar en pil vid hans fötter. Lite förvånad och lite trångsynt är han och vägrar tro att han, som är så diskret, skulle kunna vara upptäckt av en illaluktande skelögd orc med blott en tand i käften. De andra pilarna som visslar förbi hans huvud övertygar honom dock att så är fallet.
En av hans finaste och vassaste pilar läggs på strängen, han tar sikte… nästan… nästan och DUCKA! en armborst skäkta flög precis förbi där hans huvud en millisekund innan befunnit sig, hans egna pil flög iväg i helt fel vinkel och landade iallafall inte på orcen & så då kan det ju kvitta.

Resten av gruppen skyndar sig fram emot porten, Xekdorl tar täten och täcker Xyrona bäst han kan medans hon öppnar porten, Många och djupa blir såren på vår drakmänniska, en pil träffar Irea rätt så illa och Xyrona får oräkneliga skrubsår.
Då striden äntligen var över säkras rummet snabbt, det finns bara en dörr vidare, och från den hörs tack och lov inga analkande bepansrade kängor komma marsherandes.

Xekdorl hjälper Irea få ut pilen ur hennes ynkliga rygg, den satt djupt och gjorde fruktansvärt ont, lyckligtvisst är hon en helerska och med pilen borta så lappar hon snabbt ihop sig själv igen.

Det var dags att gå vidare in i fästningen, de kliver alla in genom dörren, Torbjörn stannar till lite precis innan när han får syn på sin finaste & vassaste pil ligga och skräpa på golvet alldelles inkletad i blod, han ler lite för sig själv och plockar upp den, ”hah! visste väl att den skulle träffa” Torbjörn ser framför sig om hur pilen säkerligen hade träffat en orc rätt igenom ryggen för att sedan landa här & vänta på honom, sannerligen en sann turpil.

Va!? vad är det här, Försvara smedjan och gör mig inte besviken era drägg!!!
Duarg smeden hade ingen fruktan i blicken när hjältarna kom instormande med dragna vapen.
Men se fruktan hade varit honom behjälpligt för snart föll han till marken dödligt sårad. Hans kumpaner kom att följa en efter en tills tystnaden lade sig i rummet. Men någon fanns kvar här inne, dold för ögonen. Närsomhelst kunde en förgiftad dolk söka sig in i någon stackares rygg, Xyrona & splugg hade båda blivit drabbade av det potenta giftet.
Torbjörn var på helspänn, siktade rakt ut i tomma intet och väntade, sen vred han plötsligt bågen till ena sidan och lossade pilen. En dolk föll till marken knappt en fot framför torbjörn, en duarg matrialiserades framför honom och staplade bakåt, ur halsen hans stack det ut en pil och händerna hade fattat ett krampaktigt tag om strupen för att hindra blodflödet.

Han föll bakåt död.

The Orchs, The Gnolls, The Goblins… Oh My!

Välkomna till De Sju Pelarnas Hall – uråldrig, mörk och med vatten som ständigt droppar från högt belägna stalagtiter, som tårar över förräderier, ränker, våld och död. Hallen ligger som en krona över de myriader av rum och gångar som utgör Labyrinten. I denna underjordiska värld härskar till större delen evigt mörker, men här och var lyses det upp av skimmerlavar och av facklor tända av dem som dväljes här nere. Den som inte vet vad den gör bör inte beträda dessa uråldriga hallar och korridorer, ty platsen kallas inte för Labyrinten för intet. Otaliga är dem som vandrat ned här i jakt på rikedom och ära, bara för att aldrig skåda solens ljus igen. Detta är historien om en grupp vettvillingar som inte bara vågade sig ned, utan som gick med klampande steg och visslade medan de gjorde det.

Vår vilsna grupp hjältar, minus Xyronna som ingen visste vart hon fanns, och äventyrare tog sig till den ökända, och när ett ställe är det i De Sju Pelarnas Sal så betyder det något, puben Rothars Kranrum. Ett veritabelt ruckel byggt av skräp, kasserade brädor, gamla tunnor och annat som skulle kunna bilda något som liknade väggar, golv och tak. Inredningen var av samma kaliber, där varje yta hotade att de en oförsiktig besökare spinkor i världsklass. Puben hade aldrig städats, något som Rothar var mycket stolt över, och överallt kunde man se de blodiga spåren efter fylleslag som urartat – något som hände mycket frekvent även detta till Rothars stora glädje. Rothar själv var en särdeles ful och smutsig halvorch, men hur anskrämlig han än såg ut så var hans klientel inte några skönhetsmissar heller. En salig blandning av orcher, gnollar, goblins och allt där emellan såg på våra vänner när de gick in genom dörren. Det blev tillfälligt tyst, som om deras närvaro var så otrolig att alla tappade munföret. Tungorna lossnade snabbt igen när väl gruppen tagitr sig fram till bardisken och beställt varsin mugg varmt och avslaget ölblask. Rothar själv var en charmerande sälle vars svada skulle kunna rivalisera en warlocks förbannelser. Innom loppet av en minut blev de alla kallade idioter, as, töntar, avskum, drägg och andra små kärleksförklaringar. Detta var faktiskt så vänlig Rothar kunde vara när han anstrände sig inför ”fint” folk som såg ut att ha gott om guld i sina penningpungar. I sådana lägen gällde det att visa sig från sin bästa sida.

Naturligtvis urartade det hela. Hur skulle det inte kunna göra det? Brugg, den jovialiske ogren, vrålade ömhetsbetygelser till Zekdorl och övriga charmknuttar började mucka gräl. Just när det var dags för den gamla slå-sönder-en-barstol-över-hjältens-huvud-plojen så röt den mäktige Zekdorl till och satte alla på plats. Innan de drog sig tillbaka från detta lilla mysställe så hade de lyckats göra av med 10 guld till Rothar för information de redan hade. Man kan lugnt säga att de inte tog detta med jämnmod.

Xyronna var överlycklig. Planen hade kommit till henne som en ljusblixt i natten, och den hade fungerat. Hon satt på värdshuset och fingrade på den juvelbesatta dolken hon tagit av den livrädda halflingen, precis innan hon tvingade honom att utsätta sig för dödlig fara genom att stjäla drowen Dro’ll´s paktkniv. Hon kunde inte för sitt liv förstå vad som skulle vara så hemskt med att ha norpat en helt vanlig prydnadskniv från någon alvtjej – och absolut inte hur denna handlig skulle kunna vara värre än att utsätta sig för en drows potentiella tortyr och oundvikliga död om han blev tagen på bar gärning. Xyronna visade kniven för de övriga församlade, lite försiktigt så att inga nyfikna utomstående skulle se vad det var hon hade. Dolkens slida gnistrade och sken vackert i ljuset från lanternorna på väggarna. Hon drog ut kniven för att skåda bladet, och det var då hon insåg att hon kanske tagit sig vatten över huvudet. Knivbladet dröp av nästan färskt blod från människa eller alv.

Xyronna stoppade snabbt tillbaka kniven i sin slida och lät den glida ned i sin bag of holding. Hon harklade sig lite, såg sig snabbt runt om i stugan för att försäkra sig om att ingen visade dem något större intresse, och sedan tog hon sig en stor klunk av den milda mjöden medan hennes hjärtslag långsamt lugnade ner sig. Allt var lugnt.

Men allt var inte lugnt. Det fanns en som sett både kniv och bloddrypande blad och fattat stort intresse vid det. Denne fann det högst roande, att tieflingen blivit så överraskad. I ett sällsynt utbrott av glädje skrockade den till lite, inte högt nog för att någon skulle lägga märke till det, och sedan började nya planer utformas. Detta var en intressant utveckling, högst intressant, för att inte tala om oväntad. Ingen lade märke till att dess stol blev tom eller att någon skyndsamt gled ut från stugan. I hörnet började den vandrande barden sjunga en långsam och sorgsen sång – och om man frågade honom varför han gjorde det skulle han inte kunna svara helt säkert. Han skulle bara säga att han blivit påmind av en sedan länge försvunnen kär vän vars ansike han kunnat skymta bland besökarna denna afton. En illusion orsakad av för mycket mjöd, den tryckande värmen i stugan och kanske av en längtan att se ett bekant ansikte tillhörande någon som varit död i en väldig massa år.

Torbjörn kunde inte släppa Vilendra i tankarna. Hon var den senaste i raden av gudinnor, ett förlustelsens väsen vars beröring kunde stilla stormar, få krigsherrar att lägga ned sina vapen, få en äventyrare att slå sig till ro. Men denna gudinnas gloria var svartkantad. Något mörkt dolde sig under den vackra ytan, under dess perfekta ljusa hy rann det blod av en infernaliskare sort. Definitivt fanns det något dolskt över hennes lättjesamma rörelser, hennes sätt att le och spinna i hans öra. Köpt kärlek hade aldrig känts såhär för honom. Det var därför han fick panik när det gick upp för honom att Vilendra och hennes två väninnor blivit arresterade på grund av den information han själv givit Orontor. Giftet i Vilendras ägo var förenat med dödsstraff att inneha och nu skulle straffet utmätas av Ordinator Arcanis. Torbjörns tankar rasade genom hans huvud och blev till en enda sörja i malströmmen av känslor de blandades med. Han vräkte ur sig att han mycket väl förstod att någon skulle straffas, men att det inte nödvändigtvis måste vara Vilendra. Skulle det inte vara betydligt  bättre att straffa fem missdådare som hittills hållit sig gömda och undvikit de Saruunska Magikernas långa lagarm? Sådana som direkt hotar lugnet och kommersen i De Sju Pelarnas Sal? Torbjörn lovade att presentera just fem sådana missdådare inom fyra timmar. Orden snubblade över Torbjörns tunga och kom ut i en enda röra utan någon som helst plan eller eftertanke. Sådant kom senare. Det är väl därför det heter eftertanke?

Så, nu hade de lite att fundera över, men tiden var knapp. När de gick mot den stora statyn av den vakande minotauren såg de att en stor folksamling bildats och att de tre glädjeflickorna stod bundna uppe på statyns platå. Avrättningen var uppskjuten några timmar annonserade en talman. Folket blev lite besvikna men höll gott mod i alla fall. Avrättningar i hallen var alltid ett stort spektakel, och Ordinator Arcanis visste hur man underhöll en pöbel. Han hade något alldeles speciellt i åtanke för dessa tre små väna varelserna, och de skulle definitivt inte tycka om det. Och de där fem som snokade runt? Åh, de hade Ordinator Arcanis ett mycket speciellt öde utstakat för, speciellt om saker och ting utvecklade sig så som de tycktes göra.

Håll dina vänner nära, men dina fiender ännu närmare.

Inne på den avlidne Krands rum så ser man hur ansiktet på Ninaran bleknar när hon känner igen oss, hon backar in i en hörna drar både sin kniv och armborst. Under tiden så står vi och pratar om vi ska göra oss av med henne eller vad vi nu ska göra, när Thorbjörn öppnar munnen för att prata så avfyrar Ninaran armborsten, skäktan satt sig i taket. Xyronna som är lite på vakt sätter sina knivar mot halsen på henne ”Släpp dina vapen eller dö” hör man henne säga.

Ninaran släpper genast sina vapen och backar längre in i hörnan, vi kommer fram till att vi ska visa henne brevet vi fått från Kalarel som det står ‘Eladrinen Arillas är min utsände’. Efter hon har läst igenom detta så säger hon ”Vi är ju på samma sida, varför har ni inte sagt något innan, och varför stoppade ni attacken mot Winterhaven, staden hölt på att falla som vi ville”. ”Det är ändrade planer på den fronten” säger Arillas.

Vi informerade Ninaran att vi behövde få tag i en av magikerna i hallen, ”Dom sarunska magikerna?” frågar Ninaran, ”En av dom heter Paldemar, det är han vi söker” svarar Arillas ”Har du möjlighet att hitta han?” fortsätter han med, ”Jag kan gå up i hallen och leta efter information om han”, ”Raportera till tiggaren vid ingången, han kan komma i kontakt med oss” säger Arillas, hon plocka upp sina vapen och går iväg.

Vi väntar tills hon är utanför syn och hörhåll sedan går vi tillbaka till hallen. Medans vi går tillbaka så fundera vi på om vi kunde ta oss till Durgars område. Vi följer kartan som vi fått tag i och efter en lång vandring så kommer vi fram. Vi ser 3 stora basioner som där går broar från, till det större fästet som man kan se en ingång vid, där stär 2 orker och vaktar. Portkulisen bakom dom ser bastant ut, när vi står här ooch tittar ser vi portkulisen öppnnas, inte på vanligt sätt utan det ser ut som en svängdörr.

Två orker kommer utgåendes och de två som hade stått där ute gick in, liten stund efter det så går även de två som kom ut in igen.

Det var ingen som var speciellt pinga på att anfalla dom nu. Vi tar oss tillbaka långsamt till hallen igen. När vi kommit tillbaka till hallen ser vi först hur två personer drar bort en död hobgoblin, ”Vad har hänt här?” frågar Irea, en av personerna säger ”Detta lilla krypet försökte ta Drolls kniv” sedan går dom vidare. Vi går bort och kollar till tiggaren, han var inte på plats, Thorbjörn kollar runder lite och hitter ett spår. Spåret leder ut från hallen, svänger in i en av gångarna och sen in i ett rum. Där ser vi tiggaren, kobolden ligger där men uppskuren hals, Thorbjörn ser att där leder spåren ut igen och leder in i hallen.

Efter en liten stund så upphör spåren helt, Thorbjörn berättar att det är spår från splug, just då så ser vi Splug komma gåendes, lite gladare än vad han brukar vara ”Hej”, ”Vad har du gjort?” frågar Irea, Splug svarar med ”Jag har inte gjort nått”.

Vi informerar Splug att han måste sitta i hörnet och vänta på en person som ska kontakta han, han skulle sitta under cover. Splug går bort på plats och tar skynket över sig, nu så är han under cover.

Medans vi går tillbaka till Halfmoon inn så går Thorbjörn bort för att spanna lite på Durgars handelshus, Xyronna ser en nervös halfling och följer efter han. Jag, Arillas och Irea går tillbaka till Halfmoon inn.

När Thorbjörn sitter där och kollar får han syn på exakt den kobold som han hadde sett innan, kobolden går in i handelshuset, en stund senare så sen han en ung kvinna med rött långt hår, han har varket sett henne gå in eller kobolden gå ut, han följer efter henne, hon går igenom hela hallen bort till en av duvholkarna.

Samtidigt så har Xyronna följt efter halflingen som gått in i en annan duvholk, hon lyssnar först på dörren och hör halflingen ”Vad har jag gjort, jag måste lämna tillbaka den”, Xyronna går in. Halflingen blir vettskrämd ”Anmäl mig inte!”, Xyronna svarar ”Vi kan göra som så att om du hjälper mig med en sak och jag tar saken som du har så kan vi glömma denna incidenten”, det tar inte många sekunders tänkande från halflingen, ”M…me..med vadå?”, ”Du ska hjälpa mig stjäla en kniv från Droll” säger hon ”Vi gör såhär att jag distraherar henne och du kommer bakom henne och stjäler kniven, när du har den så lämnar du hallen och aldrig kommer tillbaka, du kan slänga av kniven till tiggaren vi utgången”, halflingen ”Självklart gör jag det”. Xyronna tyckte han gjorde det lite väll lätt.

Både Xyronna och Thorbjörn går nu mot Halfmoon in, Xyronna kommer in först och inte långt efter kommer Thorbjörn. ”Jag såg en märklig sak hos Grimmersool, den döda kobolden gick in där, en kort stund efter kom en kvinna med rött hår ut” säger Thorbjörn, ”Jag följde henne bort mot en av duvholkarna”.

Thorbjörn börjar nu nästan tigga om pengar för att kunna gå och se dom, där var dock en underliggande orsak, han ville bort och se om han kunde fiska efter information. Efter lite med medömkan från mig och Irea så ger Xyronna han 20g.

Thorbjörn frågar om jag kan följa med, jag hade redan varit borta i vid det stället. Det slutade med att när vi väl kom dit så blev jag klädhängare istället, han lastade av allting utom guldet sedan går han in.

Under tiden han Wyronna pratat med Surina om att gå och prata med folket på tullstationen om att skaffa in militär kraft här, det krävs inte mycket för att övertala henne. De beger sig mot tullhuset. När dom kommit fram så börjar Xyronna att prata om att föra hit en militär förläggning. Efterson Xyronna är ingen vidare förhandlare så börjar Surina lägga sig i, det blir en ganska så vild fförklaring.

När dom står och pratar om detta så ser Xyronna en skugga i bakgrunden som smyger upp bakom droll och börjar lossa bältet med dolken i. Under tiden som detta händer så lyckas Xyronna smita iväg och informera Splug om att kniven som blir kastad till sig får han springa bort med till worgen och slänga in den till han. Hon går sakta tillbaka, ser inte ut som om nägon har sett att hon var borta.

Efter yterligare 20 min så blir Droll och Brugg så uttråkade på Surinas förklaring att dom går in i tullhuset igen. ”Såhär går det varenda gång” säger Surina, de börjar gå tillbaka till Halfmoon Inn nu. Xyronna såg även nu hur halflingen smyger ut ur hallen och slänger över kniven till Splug.

Efter Thorbjörn hade varit där inne i ca 30 min så går jag tillbaka till Halfmoon Inn med för att ta något att dricka. Thorbjörn har nu under tiden som han har tillfredställt både sig själv och Vilendra kollat runder efter information om någon sorts inblandning i hela denna historien. Han hittar ett kvitto från Grimmersool där det är köpt ***.

Thorbörn tar sig också tillbaka Halfmoon Inn nu när han är lite mer nöjd. Väl tillbaka på Innet så tar vi vars en stor öl.

Vägen tillbaka och ner igen

Xyronna hänger läpp
För att skatten är i smält obrukligt skick
Men magikern utan käpp
Han kan mer än ett trick

Vips så var kistan helt plötsligt lagad
Och tieflingen skiner upp som en sol
Hon rotar genom looten som om hon vore jagad
Resten av gänget tar det cool

Mången saker är nu hela
Mycket som många vill ta
Och gruppen är inte sen att dela
Så alla får nåt att ha

Upp och tillbaka till pelar-salen bär det av snart
Inga förhinder så det går på ett ryck
In till tavernan självklart
För god mat och härlig dryck

Men vilan blir inte lång
Splug kommer rusande och lämnar dörren på glänt
De måste iväg på en gång
För Budbäraren från Winterhaven har anlänt

Iväg, iväg rusar gänget utan trät
Kanske lite väl för fort
Nere i gångarna stoppas de snart av ett kletigt nät
Men det kommer fienderna snart önska ogjort

Fram kommer Bugbears med sina fula tryne
Slåss våldsamt och tur ingen spindel finns till
Men fienden fumlar vilt som om de såg i syne
Nu spelledaren sitt hår slita vill

Stora spindeln kommer fram, men ack, den är klantig
Gör mer skada på sig själv än oss
Spelledaren måste lugna sig med en cigg
Som tröst visar sig draken lite svårare med sin käftkross

Snart nog blir även det monstret besegrat
och äventyrargruppen har triumferat!

Draken binds till topp, tå och tand
Thorbjörn vill även denna best som keldjur hava
Rangern försöker tämja den med varsam hand
Och med gruppens hjälp blir vilddjur ju tama

Färden till Hobgoblins fäste fortsätter
Stället är tomt några vakter närapå
Men de inget motsätter
När de ser vad Thörbjörn rider uppå

De tjudrar besten i ett stort rum
De går mot boningen som tillhört Krand den döde
Väl inne i ledarens lya hittas hon som varit dum
Hon ska nu möta sitt Öde…

Dessa brinnande varelser

Gänget vaknar uppe efter en skön natt sömn.

De går ner för att förse sig en god stärkande frukost.

När de mätta och belåtan börjar diskutera alla uppgifter de tagit sig an. Det är ganska mycket det dragit på sig att Xyronna inte ens kommer ihåg allt.

Men de kommer snart fram till två saker. Vänta på budbäraren som ska lämna bud om att spionen ska komma och bege sig ner i labyrinten.

Irea vill vänta och Zekdorl vill gå och söka äventyr i labyrinten.

Men Irea vägrar att gå förrän budbararen kommit. Zekdorl tjatar och tjatar tills Irea får nog och vissar sitt dåliga morgon humör på allvar.

Alla stannar upp och tittar nyfiket på henne medan hon vräker ur sig en massa. Men ingen tycks ta någon direkt notis över detta utan fortsätter som inget hänt.

När hon lugnat sig igen fortsätter Zekdorl att tjata. –Kan vi gå nu? Har vi gått? Är vi redo att gå? Vi går om en lite stund va? Osv.

När det börjar dra sig till eftermiddagen blir till och med Irea trött på att vänta och de börjar gå mot den djupa trappan.

Torbjörn köper vars en fakla till dem så att de kan lysa upp lite av sin väg.( För farorna är ju alltid inom några meter och de som är utanför är ju då osynliga och finns då inte eller? Men iden var mycket god. Man hinner förhoppningsvis se dem när de är intill en.)

De blir varanade på vägen dit att det ska vara det mörkaste stället i hela labyrinten och om hur farligt det är och att de mest troligen inte kommer att komma tillbaka.

Trevligt att ses. Synd att det är den siste gången bara. De var trevliga. Synd att de inte blir äldre. Ja det är en skam att de ska dö så unga. Var komentarena när de närmar sig trappan.

Varnade men inte direkt oroliga börjar de gå ner för trappan.

Dammen ligger tjockt i trappan och det luktar unket. Det är mörkt här och det hörs egendomliga ljud.

På ena sidan är det en djup ravin som inte ser ut att ha en botten.

Trappan är inte använd på länge men Torbjörn vill förvissa sig om vad som kan ha gått här en gång och kör ner huvudet mot marken och börjar leta efter spår.

Han reser sig upp. Här har något skadat gått. Han kör ner huvudet igen och nästa gång har sträcker på sig ser han finurlig ut och säger –Den släppade något efter sig.

En skylt med skriften Avakir vandrar här. Se upp.

Torbjörn går fram och undersöker skylten.

Hmm det är skrivit med blod från en vampyr fladdermus.

Ordet vampyr är ju inte direkt det ordet man vill höra när man ska undersöka en grottgång och speciellt inte att det mest troligen inte är ensam.

De tittar lite osäkert på varandra och frågan kommer –Tror ni att vi kan ta en vamyr flappas? – Ja det kan vi säkert. Rösten var inte lika säker som meningen. Men och andra sidan hade fråga varit –Du en hord av drakar är där borta. Tror du vi kan ta dem? Hade svaret mest troligen varit. Ja det kan vi säkert. Hur många kan de vara?

Nya skyltar dyker upp. Nu lämnar ni ljuset.

Jo det är sant tänke Xyronna och följde efter Torbjörn längs ravinen.

Snart kommer de fram till en bro. Den ser inte helt stabil ut och de stannar och tittar lite misstänksamt mot den.

På andra sidan finns det en byggnad som verkar vara uthuggen ur berget.

Zekdorl är inte helt övertygad om att den ska hålla för hans vikt och går fram och känner lite på repen.

Xyronnas ögon glimmar till. Ahh ingen vill gå över. Ha ha allt loot till mig och tar sig snabbt över bron.

När hon är halvvägs över lyser det upp i ett fönster och nyfikenhet tar helt över hennes hjärna.

Resten av gänget väntar kvar på andra sidan bron och är inte helt upphetasde över att behöva prova hur stabli den egentligen är.

Xyronna närmar sig muren som omger byggnaden och får syn på en gallerdörr.

Hon smyger mot den så tyst hon kan men lite för överilat.

En brinnade varelse flygger upp och tar sikte mot henne och anfaller i full fart.

Chocken över att se denna varelse lägger sig snabbt och hon undviker hans klor med en hårsmån.

Fyra till dyker upp bakom muren och flygger mot resten av gruppen som forfarande finns på andra sidan bron.

Zektdorl vrålar –Jag kommer och börjar ta sig över bron.

En av varelsena tar sikte på honom. Han träffas och börjar brinna. Men hjälte som han är bekymrar det inte honom så mycket.

Han försöker släcka det med händerna och när det inte funkar fortsätter han framåt för att hjälpa Xyronna.

Xyronna kastar kastsjärnor och slåss för livet med framgång.

Det går precis som det ska. Hon hugger träffar och undviker hela tiden att bli träffad av dess anfall.

Zekdorl hjälper till och de besegrar den och han lyckas släcka sig.

Under tiden kämpar de anrdra lika smidigt.

Det är som omde var födda för att just strida mot stora brinnade fladdermöss.

De lyckas till och med lura en av dem. Till den milda grad att den satt sig själv fast i bergsväggen med kloran och kunde inte komma loss. Det kvitta hur mycket den än kämpa så satt den fast.

Nu är alla fyra av dem besegrade och bara den i väggen återstår.

De gör dess lidade kort efter att en disskution om Torbjörn skulle försöka tämja den. Visserligen har man haft en hyena som husdjur har man sprängt gränserna. Men den avlivades snabbt efter att man kom på att det inte var den mest lyckade iden.

Xyronna tar sig snabbt tillbaka till muren. Hon smyger fram lägs innergården. Beredd på fler faddermöss. Men där är inga.

Men mitt på gården ligger en eldjätte. Lätt osäker på om den fortfarade lever smyger hon fram och petar på den. Men den är stendöd.

Jätte tänker hon. JÄTTE givet vis. En jätte måste ha en jätte skatt. Ju större de är destu större skatt.

Logik är kanske inte hennes bästa ämne men ändå.

Zekdorl har hittat en kista och börjar kalla på Xyronna. –Här finns en ki… sta. Han hinner bara med de först två boksäverna innan Xyronna är där och kollar låset.

Det är smält samman. Arillas sätter sig ner och börjar meditera.

Xyronna och Zekdorl börjar bända och hugga loss på kistan. Men av någon skum anledning blir kistan bara vackrare och vackrare.

Efter tio minuter är den hel igen. De tittar på varandra och sina händer och funderar på hur det lyckats med detta.

Nu kan Xyronna börja arbeta på låset.

Jo här finns det allt en fälla säger hon och små leer. Mycket nöjd med att bara ha sett den innan det utlöser sig i hennes ansikte.

Hon tar fram sitt betrodda dyrksett. Låset är visserligen så stort att hon kan sticka in hela handen.

Peta lite här, peta lite där, och dra lite här. Mycket mecklande senare hörs ett frroooocsshhh. En eldboll flygger ur låset och hon kastar sig raklång längs golvet.

Nära skjuter ingen goblin. Ha ha tänkte hon och öppnar kistan.

Ivrig ser hon ner i kistan och tappar hakan totalt när hon ser allt guld och silver sammansämt. Framför henne ligger en stor klump. Allt har smält samman.

Man kan urskilja en kniv och andra värdefulla saker men allt sitter sammansmällt.

Det är inte ofta Xyronna gråter men en tår rinner sagta ner för hennes kind.

Arillas tar fram en flyggande disk och de lägger den skadade looten på den.

Kanske de kunde lämna in det till någon som kan skilja looten åt.

Xyronna går fram till fortets dörr. Eldjätten har varit här inne.

Dörren är sönderslagen och det har brunnit där inne.

En gång har det bott durgasdvärgar här inne men nu var allt obeboligt och sönderbränt.

Allt är förstört och inget loot hittas.

En tyst förbannelse lägger Xyronna över eldjätten som förstört så mycket. (Vet ej riktigt hur låter men må han brinna i helvet känns fel. Kanske må han frysa i helvetet. Vem vet det är ingen som hör den.)

Hunden på pinnen

Efter att Hobgoblinarna flytt från sin egen magikers missriktade eldbollar och Vargen varget blivit ihopbuntad, sätter sig äventyrarna runt bordet i Krands rum och väntar på att Hobgoblin-ledaren skall komma tillbaks med sitt folk.

Kistan i hörnet ser lockande ut och Zyronna kan som vanligt inte hålla fingrarna i styr utan ”råkar” slinta med sin dyrk så låset går upp och guldet som återfinns i kistan hamna i hennes väska.

Efter en stund kommer en skadad Krand tillbaks med en linkande kaosdvärg i hasorna. Dörren till rummet låses och en snabb strid utan skador för äventyrarna utspelar sig där både Krand och Dvärgen blir slagna medvetslösa och tillfångatagna av gänget för att förhöras. Den information som kommer ut är vart deras fästning är och att slavarna som äventyrarna letar efter finns i en gång intill själva fortet; även en vägbeskrivning ges.

De övriga goblins samlas och hotar slå sönder dörren men Zyronna imiterar Krands röst lyckas få goblinsen att samlas i tempelsalen.

Där håller Arillas ett tal om att det är dags för betalning och att om det är dags att hämnas på dvärgarna och kräva betalningen för slavarna. Krand ”rammlar” eller snarare blir nerslängd från trappan och dör på kuppen.
Äventyrarna gör en mycket välgjord förfalskning, som till och med skulle lurat Krand själv. Denna skrivs ihop som en sista önskning från Krand, där han beordrar att samla Bloodreaver klanen för att dra i krig mot dvärgarna.

Efter detta surras Vargen ihop ytterligare några varv och äventyrarna ger sig av tillbaks till staden och värdshuset. Staden ligger stilla och natten råder när de kommer fram…