Category — Points Of Light

Lord Arillas sitter och äter och tar lite extra tid på sig så att vi kan fråga efter information. Jag går till stallet där sönerna i familjen sitter och äter.

Jag frågar dom ”Vad kan man förvänta sig där uppe?”, svaret jag fick var ”Öhhh…”, dom strirrar på varandra, ”Ummm…”, tar en lite stund till sen hör jag dom säga  ”En dörr”. Samtalet pågår så en stund, jag ger upp när jag inser att dom han nog inte ens varit utanför denna gården.

Jag går ut för att leta efter Torbjörn som vanligtvis inte brukar vara några större problem att hitta, och det var det inte nu heller. Han stog bara en liten bit bort, Jag berätta vad för information jag hade fått, vilket inte var mycket.

Torbjörn ville prata med någon annan här med och går till bonden och frågar om lite information. ”Vad finns där uppe?” frågar Torbjörn, bonden svarar ”Där är en port där uppe”, jag infliker att det var så mycket vi fick av hans söner med. Bonden ser lite förvånad ut och säger ”Fick du ut någon information av dom!”.

Vi fick även veta att berget är ca 4000m högt och folket som går förbi här nere i byn bär oftast kåpor så man inte kan se vad där är för folk, även att det ska finnas magiker från forntiden där. Det var röda kåpor som användes, så mycket kunde han säga.

Vi går och möter upp Xyronna och uppdaterar henne om det hela. Vi behöver ge oss iväg så Xyronna går till Irea och Arillas och informerar att vi har inte så mycket mer information att vänta oss här.

Vi börjar ta oss upp för den långa trappan, där är även en tillplattad väg brevid så man kan få upp vagnar, men det skulle vara för mycket besvär. Trappstegen är väldigt sletna från vind och vatten, allt är inhugget i stenen här.

När vi väll kommer upp så möts vi av en enormt stor port, på var sida av porten så är där en minotaur staty och båda är ca 6m höga om inte mer. Porten är stor nog att en jätte även skulle kunna komma igenom.

När vi kollar in i gången så ser vi en grönt skimmer, den ända som verkar känna sig hemma är Xyronna, hon säger ”Känns som hemma”.

Vi börjar traska in i gången, där är gångar både åt höger och vänster, vi fortsätter rakt inåt, gången är ganska rak men böjer på sig ibland. Där är lysande läntärner på väggarna och alla lyser i det mystiska gröna skenet, efter uppskattat 1km så hör Torbjörn och Irea något, dom stannar för att lyssna och även säger till oss att vara tysta.

Dom hör ett några som pratar där inne, ”Du ska säljas snart var tyst”, dom hör även en ljusare röst ”Jag kan köpa mig själv bara ni släpper mig”. Dom hör nått att han kan säljas för 10 guld, den ljusa rösten ”Jag bjuder 20 guld bara ni släpper mig”.

Vi ignorerar det för tillfället och fortsätter, Torbjörn står kvar en liten stund så han kan memorera var detta är. Vidare in så ser vi hur gånger bredar sig, den var ganska bred redan på ungefär 10m, nu ser det mer ut som om där är hur brett som helst. Detta måste vara pelarrummet som vi hört om, lite längre in i detta rummet så ser vi en tegelbyggnad, överallt ser vi också massor med lyktor och faklor, de är i alla olika  slag färger.

Lite längre in så ser vi en gigantisk person, brevid han så står där en halforc och på andra sidan ser man en jordskäl som har blåaktigt sken från vad som ser ut som ådror örver hela kroppen.

Den jättelika personen går imot oss med stora steg, ett mullrande röst säger ”Vad gör ni här, jag har inte sett er här förut, ni ser inte ut att ha något att sälja, jag ser allt och tar tull för det som köps här inne”, han säger även att vi ska hälsa till Gendar.

Gandar var personen jag hade fått ett paket till, Torbjörn ger Splug ett par coppar och ber han ta reda på vart vi kan hitta Gendar, Splug pilar iväg utan synhåll.

Efter samtalet med Brugg går vi vidare in, åt höger ser vi en affärsfased inhugget i berget, längre in i hallen ser vi en gigantisk staty, den är minst 12m om inte ännu högre, i bakgrunden hörs en bladning mellan forsande och porlande vatten.

Ser även ett tempel som det står Det dolda ljusets Tempel, det är Eratis tempel. Bara en liten bit från det så ser vi Asairs hus, Splug kommer nu tillbaka och säger men en ljust röst ”Nu vet Splug var Gendar finns”, vi följer men splug Förbi allt detta vi har sett, även förbi det gigantiska statyn öven en bro med det forsande vattnet.

Till sist kommer vi fram till ett hus där det står Gendars Kuriosa och Reliker, vi stiger in i huset. En drow hälsar oss, han stirrar lite extra på Irea och Arillas. ”Välkommna, vad kan jag stå till tjänst med?” frågar han, jag frågar ”Gendar förmodar jag”, han nickar till. ”Jag har ett paket från en Rond, är det något du känner till”, ”Rond det är ett väldigt vanligt namn, och jjag minns ingen vid detta namnet”, ”Rond Kelfen säger detta något?”, ”Ahh nu minns jag, jaså han skickar springpojkar han med, jo det skulle väll jag också gjort”.

Jag räcker över paketet till han som vänder sig om och öppnar etuiet, ”Ni har inte öppnat det?”, jag svarar ”På min ära så har den varit stängd under hela resan”. Gendar går iväg ett tag och kommer strax tillbaka, ”Som avtalat så är här föremålet som ska tillbaka, ni kommer troligtvis behöva att betala tull för det, BRUGG hör ju allt”, han räcker över en nyckel som ser ut att vara gjort i ben och ett skrin.

Torbjörn och Xyronna gör även en beställning, Torbjörn beställer ett par handskar och Xyronna beställer en huvudbonad, ”Priset på huvudbonaden finnes i Dro’lls händer, han är av min sort men se upp för han då han inte har övergivit Lolth tron som jag har”. ”Ni ska veta det att det är bara jag som kan skaffa dessa saker här, Elendra och Lokan skulle aldrig klara av att skaffa dessa saker”.

Han gav oss några tips av vart vi skulle kunna sova om vi ska stanna här ett tag, där är så man kan sova i duvholkarna i väggarna, om så önskas så får man prata med Brugg. Om man istället har lite pengar så kan man ta in på Halfmoon Inn.

Med avslutade affärer så beger vi oss vidare till Halfmoon Inn, väl inne så ser det om som en helt annan värld jämnfört med utanför, här är det rent och trevligt. Personen som tar imot oss presenterar sig som Erra, Erra Halfmoon. ”Söker ni rum eller ska ni bara ha mat”, Torbjörn svarar ”Lord Arillas vill ha lite mat och ett eget bord, vi andra sitter lite längre bort vid ett eget bord. Vi vill även ha det bästa rummet till vår lord och vanliga rum för oss andra, han där lilla med kniven kan få sova nere i källaren eller nått”.

Maten kommer in efter ett litet tag, Erra säger ”Vi kan inte göra någon fest måltid för min kusin Rendar är försvunnen, jag har inte sett han sen igår”. Torbjörn ber Erra att säga jag bjuder 20 guld bara ni släpper mig med ungefär samma röst som sin kusin, ”Jag bjuder 20 guld bara ni släpper mig”. Torbjörn vänder sig om och pratar med Irea, dom kommer överens att det bör vara samma person.

Under tiden kommer en Bard in, Erra hälsar Benic välkommen än en gång. Surina kommer också in, detta är en kvinnlig Dragonborn. Både Xyronna och Torbjörn försöker knuffa på min, jag är lite upptagen att äta så jag märker inte dom direkt. Surina går in och sätter sig en en lite mörkare hörna, Erra går fram till henne och frågar, ”Hur mår du idag?”, ”Det är ingen som vill lyssna på mig, ge mig det vanliga”.

Torbjörn ropar på Erra så att hon kommer över och säger ”Zekdorl här betalar för Surina”, ”Det kommer hon inte att gilla om inte jag får säga det till henne”,  Torbjörn iformerar henna att det kan hon göra. Erra går iväg och hämtar mat och dryck till Surina och hälsar att Zekdorl står för kostnaden.

Efter ha hört detta reser sig Surina upp, samtidigt resar jag mig upp och går bort mot henne, vi möts ungefär halvvägs. ”Vad är det här?” frågar hon, ”Jag hörde att du var lite bekymmrad och ville pigga upp dig lite och lyssna på din historia”. Hon lungar ner sig också går vi tillbaka så hon kan prata lite.

Surina vill att vi ska få igång en militär makt för att kunna slå ut Torogerna, men hon blir bara nekad. Jag försöker lungna ner henne och säger att jag ska se vad jag kan göra.

Livva som går runder och serverar, hon ser väldigt ledsen ut, Torbjörn som verkar vara på ett gott humör går fram till henne för att få igång stämningen lite, hon berättar att hennes pojkvän har lämnat henne.

Harwin kommer då också in och hälsar på alla, sedan sätter han sig vid ett bord och beställer en öl.

Torbjörn kommer bort och knackar mig på axlen och säger att vi måste rädda Rendar. Vi beslutar oss för att gå efter ljudet som Torbjörn och Irea hörde när vi kom hit. När vi väl kommit till gången försöker Torbjörn komma ihåg vart det var, jag kommer inte alls ihåg och föreslår både gångar år höger och vänster. Xyronna kommer ihåg det tydligt och leder oss, hon stoppade oss innan vi gick helt vilse med Torbjörn.

Med Xyronnas hjälp hittar vi rätt utan några större problem, vi ser en port när vi väl kommit in i gången. Vi pratar ganska högt utanför så alla som är där innanför har hört oss vare sig vi ville eller inte, Xyronna knackar på.

Efter en liten stund så öppnar sig dörren och en Goblin tittar ut ”Och vad vill ni då?”, en ljust röst inne ifrån rummet säger ”Jag bjuder 30 guld, bara ni släpper mig”. ”Vi är här för fången” säger Xyronna ”10 guld var det om jag inte minns fel?”, goblinen inviker med ”30 guld sa vi”, Xyronna som är lite förhandlare när något med skatter är inräknat säger ”20 guld vi går inte ett öre mer”, ”Vi släpper han inte för mindre än 30 guld”, jag inviker ”Vill du behålla handen så kostar han 20 guld”. Goblinen ser lite fest ut vid sin egen hand och går med på det.

Vi får en halfling, jag tar han på axlen sedan går vi iväg. Liten bit bort så vi inte blir sedda så släpper jag ner halflingen, ”Släpp mig så får ni leva”, jag frågar ”Gendar förmodar jag?”, han lungar ner sig lite, Torbjörn berättar att vi var här för att rädda han, även att han inte ska berätta att det var vi som räddade han.

På vägen tillbaka till Halfmoon inn så möter vi Brugg igen, ”Jaha, vart har ni varit, ingen lämnar utan att jag vet om det, jag ser allt”, ”Det är inte din ensak” säger Torbjörn, Brugg tar i med allt han har och knockar Torbjörn. Jag invänder med ”Om du nu är så stor och ser allt varför såg du inte oss gå?”, Brugg är inte sen med att försöka klippa till mig också, han fick nog mer ont än jag fick, ”Bara ni inte gör det igen” ryter han till.

Vidare bort så kommer vi tillbaka till innet, Erra spärrar upp ögonen och springer bort till Rendar, Livva blir ännu gladare och kastar sig runt halsen på rendar. ”Tack så hemskt mycket för att ni räddade min kusin”, vi nekade till att vi räddade han och bara att vi såg han på vägen. Inte llångt efter det så kommer Livva ut med en gormé måltid till oss, gjort av Rendar.

Jag bjuder in Surina att äta något innan vi går iväg en stund till templet för att be, lite motstridigt är det nog men hon sätter sig ner. Efter matbiten så går jag och Surina iväg, vi går mot hennes boplats, på vägen dit går vi förbi ett gäng duvholkar, där är ett gäng flickor som viker ut sig på olika sätt. Framme vid hennes hus så går vi in… vad som händer här får vi lämna till våra fantasier.

Ingen rättstavning eller kontroll på denna så där är massor av missar.

Dagen gryr och ljuset letar sig in i den mörka, av ondska svartnade skogen. Det märks att drakens makt över området är brutit för i morgonsolen så dröjer det inte länge förrän träden skjuter nya färska skott som de inte kunnat göra på väldigt länge. Skogen spirar på nytt och glada småfåglar har funnit sina platser uppe i trädkronorna.

Irea prisar Melora och går runt bland träden långt innan hennes vänner orkar vakna. Hon lägger småskador på träden och hjälper nya skott till världen, rätter till nybyggda fågelbon och nynnar nåt glatt. Titt som tätt kilar hon tillbaka till lägret där den sårade hästen vilar, och ser till så den mår bra.

Våra hjältar vaknar utvilade efter nattens äventyr. Irea är inte speciellt utvilad för hon har fått se till den sårade hästen under hela natten. Men hon planerar att ta igen sin så välbehövda sömn under dagens förhoppningsvis mycket tråkiga, lugna färd.

Efter en torftig frukost tas beslutet att montera det preserverade drakhuvudet fram på vagnen. Allt för att förstärka gruppens nya image. Lord Kalarels emissarie med följe. Då duger inte små blommor och gulddetaljer, utan då måste det till nåt mer rejält. Nåt som verkligen säger nåt. Som ger känsla. Som lysande gnomer och skräckinjagande drakhuvuden.

Känsor är för övrigt nåt som går högt hos Xyronna denna morgon. Nästan som om de andra i gruppen medvetet, hela den långa morgonen, fått henne till att hjälpa till med diverse göromål, som de just behöver henne till; istället för att klämma mer på kistorna som hämtades upp från drakens grotta kvällen innan. Tieflingen har sovit intill dessa två vackert snidade med drakdelaler; både fötter och huvuden; stora kistorna hela natten. Men till slut finns det inte mer att göra än att faktiskt låta henne göra ett försök med att öpnna.

Och ett försök gör Xyronna. Hon mumlar nåt om att de är väldigt, väldigt magiska när hon undersökt och gör sig redo att tvinga upp locket på en av dem. Redan innan har både Irea och Arillas tagit många, många steg bakåt. Arillas verkar veta vad det handlar om, men säger ”Gör du ett försök bara, kära du!”

Xyronna suckar när hon inser att det kanske är lite för advancerat för henne trots all. Alla dessa magiska tecken bara snurrar runt i skallen på henne. Vart ska hon börja att lirka lixom? Tänk om den är farlig? Efter att ha tänkt under tunga ögonbryn säger hon till slut: ”Mm Arillas… eller så kollar du på den så vi inte alla blir grillade av den eller nåt.” Hon fnyser, och går stelt därifrån.

Arillas skrattar länge och väl och sen så går han självsäkert fram till den ena kistan, ber Xyronna hålla sig på säkert avstånd, hon backar ytterligare, och sen så går Arillas runt kistan i små cirklar och mumlar olika magiska ord.

Sen plötsligt säger Eladrinen något på draconiska och genast så vaknar kistan till liv. Den skakar till lite, reser sig upp på sina fötter, morrar och sätter av i full karriär mot våra hjältar. Då säger genast Arillas ett annat ord på draconiska och kistan tvärstannar och lugnar ner sig helt. Ser nästan ut att gå till sömns.

”Du kanske ska testa nåt i stil med ‘öppna’ istället för attack och sov…?” föreslår Zekdorl som ju förstår sig på draconiska.

Arillas tittar skarpt på dragonbournen och säger nåt surt på sitt eget språk. Sen befaller han kistan att både öppna sig och vakna. Sen är det bara att plocka ur värdesakerna, som såklart Xyronna är först med. Hon rycker och sliter i allt av salighet. Bara Irea står på lite avstånd och tittar roat på medans alla trängs vid kistorna.

Mycket användbart plockas ur och Irea är mycket glad över att finna en väldigt ovanlig typ av mace.

Men, färden mot ThunderSpire Mountain måste gå vidare. Det finns inte tid för att gå genom allt byte nu, speciellt inte med nyfikna tjänstefolk omring. Så det bär av mot vägen och sen vidare.

Färden är ovanligt händelsefattig. Speciellt ett ställe med en stor gammal ek och stora klippblock ser perfekt ut för ett bakhåll. Ju närmare de kommer, ju mer inser de att det faktiskt står banditer överallt där framme. Men de möter inget motstånd, utan följet kan lungt rida förbi. Zekdorl vinkar leende till banditerna som håller sig på behörigt avstånd. Samma beteende möter de vid flera ställen längs vägen.

Framåt kvällen är det dax att slå läger, så de finner en lämplig glänta att slå sig ner i. Nu beräknar de inte vara mycket mer än tre timmar bort från målet, men de enas om att det är bättre att vila ut nu så de slipper anlända på natten.

Ett vaktschema göra upp, två och två är det som gäller, och Thorbjörn ser till att få passet innan frukosten, för han har nåt i kikaren. Så nån timme innan det borde vara frukost så smyger jägaren iväg för att få sig sin jakt.

Irea noterar bara att han går iväg men sen flyter hon bort i drömmen igen.

Vad som verkligen hände där ute i skogen är det bara Thorbjörn som vet, och när han glad i sinnet kom tillbaka med både mat i form av en björnunge och en fånge att förhöra, en argsint goblin, så visslade vår skickliga bågskytt.

Irea fäller tyst en tår för björnungen, men vägrar inte äta köttet. En tugga får räcka, sen duger bären bättre till frukost. Fåglarna i trädet intill låter dystra, som om de sjunger om den stackars björnungens öde.

Övriga medlemmar i gruppen äter av björnungen med god aptit. Zekdorl noterar att han aldrig ätit något så gott och Xyronna instämmer att den är mör och god. Mervin håller oxå med.

Efter festmåltiden riktas uppmärksamheten mot den tillfångatagna goblinen. Efter lite övertalning från en tiefling och hennes tänder så berättar han allt han vet om Thunderspire. Det visar sig inte vara för mycket för han har faktiskt aldrig varit där. Men han har hört talas om den stora Pelarsalen där man kan göra sitt livs affärer och vem som styr över stället.

När de till slut inser att goblinen faktiskt inte vet så mycket mer än det han redan berättat erbjuder sig Thorbjörn att ta hand om honom. ”Jag har faktiskt lovat att jag inte skulle döda honom.” Han leder ut goblinen i skogen och är borta ett tag.

Sen återvänder vår jägare visslandes. Irea anar sig höra ett avlägset skrik men ifrågasätter inget. ”Han kommer inte att vara ett problem i framtiden?”

”Nej,” svarar Thorbjörn leendes och slänger sig upp på vagnen. ”Ska vi bege oss?”

Ett gäng av hjältar måste inte bara jobba med att bekämpa ondska. De måste även skapa ett rykte om sig. En hjälte ingen kommer i håg är en arbetslös hjälte. Och en hjälte utan uppdrag ar ingen hjälte. Med det i tanken i alla fall från vissa. Satte de sexspannet med den pimpade vagnen i full galopp ut ur staden. Givetvis tog de satts från torget mitt inne i staden så att så många som möjligt kunde se och kasta sig undan i sitta sekund.

En bit ut ur staden började sakta ner och kunde njuta av resan.

Xyronna sitter och drömmer sig bort om stora skatter och framgångar.

När hon sitter och som bäst och funderar på vad hon ska göra med alla slavpengar stannar ekipaget. Kusten ser osäker o rädd ut. Han frågar – Vad ska vi göra?

När gänget tittar ut ser de att den har kommit till en skog. Den är mörk och det ligger något kusligt i skuggorna. En svart dimma ligger i skogen.

Zekdorl sa – Detta kan bli farligt. Det är ett perfekt läge för bakhåll. Samtidigt tittar han ut och spanar efter vad som än kan lurpassa.

Arillas reser sig upp och säger. Jag har inte rätt kläder för detta och öppnar sin kista för att hitta något mer lämpligt.

Torbjörn tar sig upp på vagnstaket och spanar in i mörkret. Han kan se skuggor röra sig från träd till träd.

Stallpojken får order om att tända gnomlamporna på vagnen. Han tar sig bak och tränger sig förbi vakterna. De muttras något om att det är trångt nog utan de där sakerna som ska kallas lampor.

Nu hörs det fruktansvärda vrål från flera varelser i skogen och man kan höra hur de tar sig fram i skogen. Kvistar bryts och grenar knäcks i dess framfart.

Hästarna blir rädda och flyktdjur som det är finns det bara en lösning. Fly. De sätter av i sken.

Kusken är vit i huvudet och vrålar – Jag får inte stopp på dem.

Torbjörn kastar sig snabbt ner till kusten och tar tag i tyglarna. Jag kan ta kontroll över situationen ser han ut att säga. Men det har han inte. Han lägger att kraft på att dra i en tygel och hästarna galoppera ut i skogen.

Det som är i vagnen far runt som vantar av allt skumpandet när de kör över stock och sten.

Kusken bestämmer sig för att han har fått nog och kastar sig handlöst av vagnen och en av vakterna trillar av.

Vakterna ser ut som om de blir utsatt dels för det värsta men samtidigt roligaste åkturen någonsin. De slits mellan skräcken och ett härligt kittlande i magen.

Med mycket möda och besvär tar sig Xyronna fram till Torbjörn. Hon har en plan. Hon säger till Torbjörn att ta vänster tygel och själv tar hon höger. Nu drar vi samtidigt och kanske med gemensam styrka kan vi få stod på dem. Och eftersom det i det läget var den enda iden utför den.

Torbjörn måste lida av handsvett för han bara halkar medan Xyronna får ett ordentligt tag och hästarna byter bara riktning.

Nu börjar det bli farligt. De hör en inte allt för avlägset don från ett vattenfall och det närmar sig det fort.

Torbjörn behöver hjälp och Zekdorl är inte sen att erbjuda den.

Han tar sig fram och tar även han tag i tyglen som Torbjörn håller i.

Ett nytt försök att få stopp på hästarna.

Nu när Torbjörn har fått förstärkning känner han att detta kommer att gå bra och slappna av lite. Men det skulle han inte ha gjort. Han var helt klart inte beredd på den styrka som Zekdorl hade.Tyglen går av han halkar till och flyger som i en loop och hamnar på vagnstaket.

Forsen närmar sig och i ett sista försk tar Xyronna och Zekdorl tag i samma tygel för att åtminstone styra hästarna från forsen.

Samtidigt hoppar Torbjörn fram till hästarna och tar sig fram mot ledarparet. Hans plan är att lägga en tygstycke över en av hästarnas ögon och hoppas på att om hästen inte ser att den ska stanna. Arillas försöker även han hjälpa till och med sin magiska hand. Han sitter kvar på vangen och skickar fram en mantel för att använda den som en ögon bindel på den andra ledarhästen.

En av hästarna halkar till och man kan tydligt se att den är skadad när vagnen till allas lättnad tillslut vänder ifrån forsen. Mycket närmare en forskant vill man inte vara, eller kan vara.

Nu börjar hästarna att sakta ner och till slut står de still.

Irea verkar vara upprörd över att alla hennes nya fina kläder har blivit smutsiga. Manteln är sönder och den måste lagas på momangen.

Torbjörn går fram och tittar till den skadade hästen och ser att den blöder. Han kallar på Irea men han får vänta en mantel är i akut behov av hennes uppmärksamhet.

Men det dröjer inte länge innan hästen är omplåstrad och glad igen.

Stallpojken får order att hämta vatten till hästarna. Något positivt med forsen närheten till vatten.

Zekdorl och Arillas ger sig i väg för att försöka hitta vakten som trillade av. De ser honom komma gående och snart har även kusken anslutit sig igen.

När lugnet lagt sig och vakterna bett om ursäkt att de inte kunde hjälpa till och krävt löneavdrag minst ett par dagar satt Arillas igång med att grilla kaniner han ”jagat” från vagnen.

När de vilat och ätit sig mätta i ett par timmar börjar de se sig omkring.

Skogen ser verkligen inte ut att må bra. Trädens bark är svarta och den svarta dimman ligger som en onaturligt täcke över marken.

Irea förklara att detta måste vara varelsens fel. Vi har bara en sak att göra. Vi måste bege oss ut och spåra upp den döda den och rädda skogen.

Och som om detta var glasklart enas nästan alla om att detta måste ske. Vad mer försvarslöst finns det än en skog?

Arillas börjar städa frågar om Irea slagit huvudet men det förnekar hon bestämt.

Torbjörn går fram till kusken och ber honom laga tyglen. Kusken förklarar att denna lagning är inte den bästa och att försäkerhet skull får bara han hålla i tyglarna tills han lagat det helt.

Vem var det nu som fick stopp på kusarna egentligen. Men vi lovade att han skulle få hålla i tyglarna.

Irea som tidigre sett till den skadade hästen berättade att de behövde minst vila till eftermiddagen ändå så då kan vi lika bra rädda skogen under tiden.

Sagt och gjort. Torbjörn och Xyronna börjar leta efter spår efter den varelsen vi hör vråla tidigare.

Man kan se hur träden kämpar efter solljus. De ser ut som om de försökt att strypa varandra i en hård kamp efter det nödvändiga solstrålarna. Det blev mörkare ju längre in de kom i skogen och svårare att hitta ett bara fotfäste. Det är rena sankmarken på sina ställen.

Det tog inte så lång tid att hitta. Torbjörn la pannan i djup veck när han började berätta vad för odjur vi spårade.

-Det är en svart drake. Det måste den vara.

Oj det låter troligt sa Xyronna. En drake här. Han överdriver tänkte hon en ödla kanske men ingen drake det kan jag inte tänka mig.

Dagsljuset börjar försvinna och snart är de tvungna att ta fram faklor för att kunna se något överhuvudtaget.

De hittar fler spår och men modet börjar få sig en liten känga när de varit i skogen ett par timmar utan något större resultat. När de kommer fram till en sjö.

Det är helt stilla inte en rörelse i vattnet. Vi följer spåren runt sjön tills vi kommer till två träd. Här har ”draken” klämt sig igenom. Där fanns två fina fotavtryck.

Här kan man lätt se att det se att den är cirka 10 m mellan nosen och svansen säger Torbjörn och den är nog 2m bred. Ska vi verkligen göra detta?

Backar du ur sa Zekdorl.

Nä sa Torbjörn men du vet att det kan andas under vatten va? De har gälar. Alla vänder sig mot vattnet och tittar misstänksamt.

Bästa att hålla ett öga på sjön försäkerhet skulle tänkte Xyronna man vet aldrig.

I vattenbrynet kan man urskilja en nergång som mest troligen leder till en grotta. Vattnet når våra hjältar till knäna när det går ut i vattnet för att närma sig gången.

Xyronna börjar försiktigt gå ner. Gången är fuktig och hal av alger på väggarna. Vilket gör det svårt att ta sig fram.

Xyronna fram men inte med direkt framgång. Hon halkar till och utan någon som helst möjlighet till att stoppa fallet, far hon ner längs gången. Men hon landar i alla fall snyggt på fötterna.

Nu ska resten av gänget börja sin vandring längs gången. Först går Zekdorl tätt efter kommer Arillas och Irea. Sist går Torbjörn. Stressen av att det kan finnas en drake i grottan kanske blev för mycket för honom. Han halkar till och även han åker ner genom gången mot grottan.

Skillnaden från Xyronna är att han får sällskap ner. Alla åker ner genom gången i en enda härlig röra. När de landar (vissa hårdare än andra) är det svårt att se vilka kroppsdelar som tillhör vem. Men de kommer snabbt på fötter.

Här ligger lukten tjock av död och förruttnelse från offer som ligger utspridda över grottgolvet. Vad som än bor här äter vad det kommer över. Det finns kadaver allt från människor till djur utspridda.

Synen fick alla att inse allvaret de gett sig in i. Detta var inget skämt längre. Som på ett tyst givet kommando drar alla sina vapen.

Arillas stannar till och ser allvarlig ut när han säger – Vad som än är här negativt.

Draken kommer med full kraft rakt mot gänget som står lätt utspritt i rummet.

Xyronna som tagit fram en va de magiska kaststjärnor tar satts och ber en tyst önskan om att magin i den ska vara kraftfullt nog att kunna rå på en drake.

Stjärnan lämnar hennes hand ovanligt lätt. Den lämnar ett rött spår genom luften innan den träffar draken.

Den träffar sitt mål hårt och draken vrålar av smärta när giftet når dess blodbana.

Draken vänder sig mot dem och skickar i väg en kraftig luftstöt som gör nästan alla oförmögna att röra sig. Chocken kom som en överraskning och Xyronna ser sitt liv snabbspolas framför sina ögon.

Arillas är den som snabbast kommer till sans och lyckas ta sig ur molnet.

Han ser bara en lösning om de ska komma levande ut ur detta. Draken måste somna. Helst föralltid men man kan ju alltid börja med att ge den en ”god natts sömn”.

Han kastar magi över den och man kan se att den blir påverkad av detta då den blir långsam och sakta men säkert faller i en onaturlig sömn.

Draken försöker komma till ett bättre läge och går förbi Zekdorl som tar tillfället i akt att hugga mot den. Han träffar och draken vrålar till igen

Chocken har släpp Irea från sitt grepp och hon höjer in stridsklubba och måttar ett slag mot draken och träffar den.

Draken vänder sig mot Zekdorl och Xyronna för att kasta ett svart magiskt moln över dem. De kan inget se och det river och sliter i dem.

Sen vänder den sig mot Irea och slår efter henne. Men hon hoppar snyggt undan.

Det gungar till i Drakens knän och den gäspar stort och den sluter ögonen och somnar framför ett chockat gäng.

De tittar förvånat på varandra och Zekdorl tar det säkra före det osäkra och går fram på vakt.

Xyronnas chock börjar släpp och hon står och ser det som inte borde kunna hända. Draken har somnat mitt i striden. Hon tittar på Arillas med en frågande min.

Arillas rycker på axlarna och säger – Nu är tillfället som inte kommer igen.

Alla for mot den sovande draken.

Zekdorl utförde sitt anfall likt en dans. Smidig som en katt fick han in fler hugg och hade draken varit mindre hade den varit hackad i småbitar när han var färdig.

Xyronna väljer noga var hon sätter sina knivar för att göra det så effektivt som möjligt. Men det är Irea som delar ut den sista dödsstöten och draken faller till marken.

Lycklig över att ha dräpt sin första drake och insett vad detta innebar. Drakens skatt. På ingen tid lyckas hon hitta den och står och beundrar dessa vackra kistor.

En liten tår av lycka rinner stilla ner för hennes kind. Bättre än så här blir det inte.

Hur ska vi få skatten till vagnen? Inga problem sa Irea. Jag har mina svävande diskar. Vi lägger de på den.

Mycket bra tänkte Xyronna och utbrast. Vi kan väl ta huvudet och dekorera vagnen med? Inser ni hur mycket makt det kommer att ge.

Nu är hon helt till sig. Iden är en av de bättre hon kommit på och alla är helt klar med på att detta måste de ha.

Sagt och gjort av med huvudet och allt annat man kan tänkas behöva från en drakkropp.

Nu var det bara att bege sig tillbaka till vagnen. Glada och muntra.

När de kommer upp kan de känna en stor förbättring i området. Den svarta på barken hade försvunnit och den svarta dimman hade lättat.

De hade räddat skogen och mest nöjd med det var nog Irea.

När de kommer upp och börjat gå mot vagnen tar det inte lång tid innan de blir omringade av svarta vargar. Men de anfaller inte. De känner lukten från draken och de vågar inte närma sig.

Diskussionen om att det hade varit bra om den luktade hela tid eftersom inget skulle våga anfall pågick hela vägen tillbaka. Men det var ju klart då gällde de att de inte stötte på något som åt drakar.

När de närmar sig platsen där de lämnat vagnen möts de av doften från grillad kanin och vakternas vrål.

-Halt, vem där? Ni har fem pilbågar riktade mot er.

Vakterna lugnar sig när de ser oss och vi sätter oss alla ner vi elden för att vila.

Kistorna placeras i vagnen utan att någon av de anställda ser dem.

Drakhuvudet visas upp för våra anställda och de blir först imponerade och sen lite rädda att den kommer att dra olycka över dem.

Det var då vakterna tog mod till sig och berättade att de inte tyckte om gnomlaporna eftersom de tog så stor plats.

De blev lovade att vi första bästa tillfälle skulle vi bygga ut platsen de stod på. De verkade nöjda med det.

En berättelse i konsten att gå för att handla rep och sluta som ägare till en vagn värdig en konung dragen av ett 6-spann hästar och två stycken naturstora gnomlyktor.

Jag tror det är lika bra jag tar det hela från början…

Så efter att installerat sig på värdshuset den Silvriga Enhörningen bestämmer sig äventyrarna att guld är till för att spenderas och som seden bjuder börjar jakten på ett handelshus.

Gruppen behöver inte leta särskilt länge då ett av Fallcrest största handelshus ligger beläget bara rakt över gatan från värdshuset.

Med Irea i täten och resten av gruppen i släptåg stormar de in i handelshuset. I dörren möts de av halfling som innan han hinner tala, blir undanknuffad av en något större halfling. Klädd i en mer välsydd väst än de övriga. Hans pillimariska ögon bakom de runda glasögonen betraktar gruppen från topp och tå. ”Välkommen till Halfmoons handelshus, jag är Selarund Halfmoon hur kan jag stå till tjänst denna eftermiddag för ett sånt bedårande herrskap.”

Irea som inte varit i något större handelshus på en längre tid började genast gestikulera och prata vidt och brett om alla klänningar och saker hon ville ha och bad om att få titta på allt och det genast.

Zyrona som vid detta laget insett att detta skulle ta tid och egentligen inte var särskilt intresserad av klädshopping såg sig om i butiken, konstaterade att de inte hade några intressanta vapen, lämnade butiken och gav sig ut på stan i jakt på mer intressanta saker att spendera sitt guld på.

Medans Irea provade klänningar och klämde på rep, roade Zektol sig med att få halflingsen att plocka ner varorna på de översta hyllorna, mer än en gång ramlade de stackarna ner från sina stegar balanserande med städ, grytor och kaggar.

Arillas som även han gått runt och små plockat bland sakerna, börjar bli irriterad på den tid det tar för Irea att välja klänningar, så han vräker ur sig. ”Ska vi inte lika gärna köpa några av dom där naturtrogna gnomerna och kanske en ny vagn när vi nu ändå är igång??”

Detta skulle han inte sagt, Selarund gnider genast sina händer och ser sin möjlighet att sälja mer. ”Vagn säger ni, jag har just fått in två stycken, en svart öppen vagn som kanske kan passa, eller nej nu vet jag. Jag fick just in denna silver och förgyllda täckta vagn som skall dras av ett 6-spann av de finaste hästar, ja jag har ju givetvis även dessa till salu.”

Torbjörn som hållt sig i bakgrunden börjar genast inspektera vagnarna och med sina falkögon ser han varje skavank (en kritt är en kritt).

Förhandlingen börjar och de närvarande beslutar sig för att den förgyllda vagnen är det bästa alternativet nu när de ska till Thunderspire som emasarier för Calarel.

Givetvis ska den ju dras av 6-spannet, och med två stycken gnomlycktor och ett alviskt rep in på köpet går affären i lås.

Nu när gruppen har en vacker vagn behöver de ju även någon som kan köra den och vakta den.

Zektol blir den som får ordna detta och kommer tillbaks med ytterligare en Dragonborn och en Nordman. Som kusk har han hittat en halfling, och för att sköta hästarna har en stallpojke hyrts in.

Zyrona smet som sagt iväg på egna äventyr. Jakten på de perfekta kaststjärnorna slutade hos en av Dvärgsmederna i staden.

Dess etui fylld av uråldriga magiska tecken pulserad i ljuset av eldhärden när dvärgen blåste av dammet och tog till orda. ”Dessa stjärnor fick beställt av en tifling vid namn Shadowhorn för många år sedan, tydligen skulle de ha blivit en gåva till kungen, men den kanaljen har inte visat sig sen dess, men handpenningen behöll jag i alla fall.”

Dvärgen skrattar gott och ser sig omkring.

”Håll utkik,” säger han och dyker ner i vatten tunnan och fiskar upp ett litet krus. Han häller upp två snapsar och Zyrona är inte sen att tacka ja, det är ju trotts allt Vita veckan i staden.

Efter den supen byter guldet ägare och affären avslutas och förseglas med ytterligare en sup. Men denna blir för mycket för dvärgen som stupar i backen och Zyrona har lite svårt att hålla sina fingrar borta från dvärgens pung, hon väger den i sin hand och känner på dess vikt,
Hon tar fram sin kniv och skär av den.

… Penningpungen faller snabbt ner bland hennes andra värdesaker och hon sammantrålar igen med resten av gänget på Enhörningen, som ni säkert förstår har hon väldigt bråttom från staden men de övriga i gänget ser ingen anledning att lämna staden för på morgonen efter, så för att inte få en ny nemis så smyger Zyrona tillbaks till dvärgen och lämnar tillbaks pengarna hon ”lånat”.

På morgonen efter spänns hästarna för vagnen och äventyrarna sätter av från staden i sporrsträck, har man skaffat en ny vagn måste man ju se vad den går för.

Och Melvin får vi inte glömma, han traskar på, fast han berättar jag mer om en annan gång.

När vi vid gryningen, utmattade kom tillbaka till Winterhaven var vakterna i full färd med att få upp en provisorisk port, jag vill minnas att dom hälsade på oss och en tog Sekdorl hårt i handen & tackade honom om och om igen. Samma person hade ett par dagar tidigare vägrat att sova i samma byggnad, det är lustigt hur lätt en hord med odöda kan få en att ändra sina tankebanor.

Jag var väldigt ivrig att få tala med lord Padraig om det som hade inträffade och få skryta med våra framgångar i Shadowfell keep. Men Arilas, vis som få,  övertygade mig om att det var bättre att få några timmars sömn först, Lorden hade nog ändå en hel del att stå i.

Tids nog fick vi utan bekymmer en audiance hos lorden, vi berättade vad vi visste, om hur vi hade stoppat Orcus anhang i sista minuten och för tillfället säkrat Shadowfell keep, vi berättade om Alven Ninarels föräderi och om striden vid kyrkogården där Sekdorl lungt & metodiskt beskrev striden in i minsta störiga detalj.
När allt som skulle sägas var sagt så satte Xyrona fart med det hon var bäst på (ja, näst efter att dräpa folk på makabra vis) nämligen att förhandla fram vår avgift… lorden fick skilja sig från en anständig summa mynt och en del av oss kända att det kanske var lite fel att ta emot pengarna, men Xyrona är hård i affärer och ett avtal är ett avtal säger hon glatt.

Därefter började en hetsk debatt om Shadowfell Keeps öde, det beslutades att borgen åter skulle befästas, men för detta behövdes mankraft som Winterheaven inte hade, speciellt inte efter attacken. Lord Padraig ville ta in hjälp ifrån ”en annan stad” och även från dvärgarna i öster.

Sedan hände lite andra grejer.

Vi klämmer fram oss genom den trånga gången som Xyronna hittade i rummet som leder hela vägen upp till det rummet där Torbjörn stod och leta ivrigt efter en ingång men hitta aldrig någon. Vi bad Torbjörn om ursäkt då vi hade missbedömt han innan. Vi hade en liten diskussion om vad vi skulle göra nu, Irea går på att vi måste utforska mer då där kan vara mer ondska här.

Under tiden så har vi våra 9 fångar som börjar se lite frågvisa ut om vad vi diskuterar om, dom ser allt blekare ut. Man hör Xyronna säga något skumt ibland på goblin. Vid detta laget ser ingen av dom friska ut.

Det visade sig att Xyronna hade slängt ur sig ord så som tortera, med yxan, fotbojor eller borren kanske. Det vi kom fram till i vår diskussion vad att vi skulle gå ner till Sir Keigan som jag fick mitt svärd ifrån.

Vi kom ner hela biten utan att några större problem, vi hade ett släptåg med fångar som gjorde att det tog lite längre tid än vad vi hade väntat oss, när vi väl kom fram och såg kistans lock var den fortfarande i små bitar. Xyronna och Torbjörn är framme vid kistan, Torbjörn försöker att knacka på kistan och röra lite vid benen men inget händer. Det ser ut som om han äntligen vilar. Xyronna tar i lite mer och tar upp ett av benen och knackar det mot pannbenet, inget stor överraskning när det inte händer något där heller.

Arillas frågar om vi ska fixa locket för vi kan ju inte lämna graven söndrig på det viset, Irea säger att vi kan ju beställa ett nytt lock men det kommer ju ta tid. Arillas är ju den som kan åstadkomma olika mystiska saker, han börjar med att säga ”Det här fixar sig”. Man ser han sen sjunka ner i en djup koncentration och efter ca 5 minuter så börjar allt småsten och resten som hör till locket att lysa med en svag nyans av blått.

Bit för bit så samlas kistlocket ihop och så småningom så hade locket blivit helt igen, detta tog ytligare 5 minuter. Efter det var klart så testa Xyronna att knacka på locket för att se om något hände, fortfarande inget som händer.

Eftersom vi inte hade mycket mer att hämta här så beger vi oss till ytan, vi tar med oss fångarna. Väl uppe i den friska luften så börjar vi fråga ut fångarna, dom kan väldigt lite common, vi kommer överens med att Xyronna ska översätta frågorna till goblin så går det lite snabbare.

Xyronna frågar ut dom på goblin, under tiden går vi mot Winterhaven.

Första frågan, var har ni gjort av fångarna som kommer från staden.
Svaret:  Dom var upphämtade.

Andra frågan, vadå upphämtade vart då, och när?
Ännu ett kort svar: Igår blev dom hämtade.

Tredje frågan, vem hämtade upp dom och hur många fångar var där?
Fortfarande korta svar: Bloodreacer clanen självklart och ca 25 stycken.

Fjärde frågan, hur mycket är en Hobgoblin värd jämfört med en människa?
Nu började det flöda ut ord: Ja 100:1 är en hobgoblin värd, alla vet ju att hobgoblins är mycket bättre än människor och smartare. Så självklart minst 100:1.

Femte frågan, vart för dom fångarna och hur ofta kommer dom och hämtar?
Kommer inte lika mycket ord nu, och svaret: Österut och ungefär var tredje dag.

6:e frågan, vart österut och hur kommer man dit?
Svaret: Har hört talas om att det är till Thunderspire och jag vet inte vägen.

När vi har vandrat en bit och lyssnat på detta så känner vi en ganska stark doft av rök, blåsten ligger på mot oss när vi går mot Winterhaven, vi sätter lite extra fart och kommer upp över krönet där vi ser delar av staden i lågor, palissaden brinner och vi ser även att värdshuset brinner. Vi befarar det värsta om bestämmer oss för att lämna kvar våra fångar här med Splug som vakt.

Torbjörn ger Splug en kniv, man ser glimten på Splug när han tittar på sig första kniv. Man ser även den mörka blicken i ögat när han kollar på kniven sedan kollar på hobgoblins och kommer ihåg vad vi sa om att han skulle vakta dom.

Nu när vi la märke till våra fångar så var där bara 8 fångar kvar, någon måste ha rymt medan vi gick. Torbjörn börjar gå åt siden med de båda ledarna Balgron den Fete och Troggon den Äldre, han tar även med sig Splug. Vi binder resten runt ett robust träd så dom inte kan smita.

När vi väl har kommit bort en bit så att de andra hobgoblinsen inte kan se oss så stannar vi. Torbjörn trycker ner dom på knä med ryggen i mot han, tar Troggon i håret och vrider det åt sidan så man kan tydligt se nacken sedan tittar han på Splug.

Det tar en liten stund för Splug att fatta, han kollar på sin kniv, sedan kollar han på Torbjörn, kollar på nacken på Troggon till sist en gång till på kniven, där går ljuset upp för han. Med den mörka blicken i ögonen går han fram och skär halsen av Troggon.

Troggons sista tankar från han blev nertryckt på marken, jag skulle nog aldrig ätit den köttbiten måste varit den som bringat mig denna otur, det är då Torbjörn tar han i håret. Nu är det ute med mig nu kommer jag aldrig att bli en Bloodreaver och det var så nära. När Splug skär av han halsen så flashar hans liv förbi, äta, sova, jobba, dö. Balgron försvarstankar, jag måste göra något snabbt innan dom dräper mig med.

Skräcken i Balgrons ögon är nu självklar och han börjar kasta ur sig information, första han säger på raslig common är, leda skatt grottan. Splug som är i gamet nu springer mot Balgron hoppar upp på ryggen medans han pratar och ska precis hugga kniven i nacken när Xyronna rycker den ur händerna. Vi blir lite intresserade men tid är inte något vi har gått om nu, så vi frågar snabbt om vart och vi får svaret på goblin denna gången, Jag måste visa er. Balgron tänker det här måste fungera.

Det tog inte lång tid efter det att bestämma, Xyronna ger tillbaka kniven till Splug som trycker ner kniven i nacken. Blodet börjar sippra ut genom munnen, han gurglar blod och sjunker ner mot marken.

Balgron tänker medans han är på sin dödbed, dom kommer aldrig att lyckas, jag kommer tillbaka. Sedan ser han sitt liv flasha förbi, äta, äta blir större, äta, ibland sova och nu dö.

Torbjörn lämnar besked till Splug att han ska vakta dom andra vi band fast vid trädet. Spulg svara jag ska vakta dom och försöker dom fly sticker jag kniven i dom. Lite tystare hör vi, bara dom rör sig så sticker jag kniven i dom.

Och med det så sätter vi språng mot Winterhaven, när vi kommit lite närmare så ser vi hur dom har ställt stegar vid muren och utrymmer staden. Vi frågar en vättskrämd kvinna som nästan skriker ut, dom odöda kommer. Där är ett antal stegar och samtliga används.

Jag bestämmer mig för att klättra på muren upp och sedan hålla en stege så vi alla kommer upp. Dom skriker på vakterna att vi behöver en stege för att komma upp så vi kan rädda staden. När jag väl har kommit upp så ser jag hur där är en strid pågående utanför värdshuset. Jag skriker ner till dom andra och säger, ”Där är fullt krig mellan värdshuset och porten”, där är så pass mycket personer uppe på muren som vill komma ner att dom nästan välter stegen.

Jag tar tag i stegen så resten kan klättra upp, väl uppe så säger vi till vakterna som står där att dom kan använda stegen nu igen. Vi tar närmaste vägen till slaget, vilket blir springa uppe på murarna. När vi är nästan framme så ser vi hur 2 odöda ger sig på en man och totalt sliter han i stycken. Vi ser även den gamla mannen som alltid var full som låg livlös vid två odöda, där låg även en kniv i hans hand, han hade kämpat för två han. Jag hoppar ner för att får bort de 4 odöda som har kommit in i staden.

Torbjörn står uppe på muren och skjuter ner två jag tar och klyver dom andra två på mitten. Där är ännu fler utanför porten så jag rusar ut och hjälper till. Vi kommer överens att vi måsta kolla igenom staden snabbt så där inte är fler odöda. Irea hjälper dom skadade, mannen som blev skadad av de två odöda är så nära döden att det inte mer än några sekunder innan hon hinner fram för att hela han.

Torbjörn tar stallet och krigargillet, han börjar med stallet och kommer innanför dörrarna, stallpojken som vi har mött innan står borta och försöker lunga dom fyra hästarna, så fort han kommer närma sparkar dom bakut. Torbjörn försöker hjälpa pojken när han blir helt plötsligt  sparkad i bröstkorgen av en häst, han flyger bakåt ett flertal meter och slår i ryggen mot väggen. Torbjörn hinner inte göra så mycket åt hästarna och bär ut stallpojken, han börjar ropa på Irea.

Irea hör det och springer bort till honom, även här är det sista sekunden innan pojken dör, det rinner blod ur munnen på han och rasslande andning. Hon lyckas att stabilisera han genom att knäcka rätt benen i bröstkorgen. Och han börjar andas normalt igen, pojken spyr fortfarande upp blod men det är inte lika akut längre.

Arillas och Xyronna har även sprungit runder och kollat om där är fler odöda. Torbjörn sätter fart in mot stallet igen och precis när han slår upp dörren så ser han hur hästarna springer mot han, det gällde bara några hundradelar innan dom springer över han, han lyckas att kasta sig åt sidan, hästarna springer vidare bort mot porten där jag står.

Jag blev precis klar med att rensa bort dom sista vid porten när hästarna springer mot mig, jag lyckas att vaja undan den första men den andra slår omkull mig och dom två andra springer bredvid, det tar inte lång stund innan man inte ser dom längre när dom springer över åkern utanför staden och in i skogen.

Xyronna tar sig upp på muren och kollar runder om hon ser fler odöda, bort mot kyrkogården så ser hon vad som ser ut som en trupp med någonting, där är ett mystiskt blått sken därifrån med. Vi bestämmer oss för att ta oss dit när vakterna skriker, ska ni rymma iväg nu. Vi stannar till och frågar om dom vill följa med bort på kyrkogården där det verkar vara ännu fler odöda.

Dom ser lite tveksamma ut och säger, vi kan inte lämna våra poster här. Jag säger till dom att alla de odöda i staden är borta och det säkraste stället för tillfället är i staden så dom borde få ut ordet och försöka få in allt folk igen, även fördubbla vakterna vid porten här.

Vi springer sen mot kyrkogården där det ser ut som en mindre arme har börjat stiga upp ur jorden. Vi ser bland annat en typ i hel svart klädsel som chantar mörka ramsor och har glödande blåa händer, han står även i en blå magisk cirkel, även den lyser blått. Bredvid han så står Ninaran som Xyronna följde efter förra gången vi var i staden. Där är ett dussin skelett och ett par zombies.

För att spara lite på krafterna så tar vi ut alla skeletten först och på så sätt så har vi mindre att fokusera på. Innan vi har hunnit få ner alla skelett så hinner dom få in några slag på mig, xyronna och på Irea när hon ska fram för att dräpa några.

Under tiden som vi dödar skeletten så skjuter Ninaren på oss med pilar, zombies skjuter och slåss med händerna och bark bolts, han som åkammar de döda lägger även en massiv magi runt oss, jag är redan nästan helt omringad så jag reagerar inte på den. Lite tur i oturen var att det var bara jag som blev påverkad av den.

Vi hör hur Ninaran skriker ”Dra ut häxan”, efter en liten stund så ser vi hur 2 stycken skelett med bågar träder fram med *, en i varje arm. Hon är avtuppad och rör sig inte.

Arillas teleporterar sig bort mot han och kastar sin regnbågs mojäng, det gör han lite skranglig och vad han än gjorde så avbröts det. Ninaran skriker till de två skelett som håller * ”Skär av halsen” hon spänner sen bågen och ska skjuta en pil till när strängen helt plötsligt hoppar av. Hon pinnar iväg samtidigt som hon skriker ”Jag kommer tillbaka”.

Zombies sänker mig och jag ligger döendes, Irea ser detta och ger mig en regenererings effekt. Jag ligger fortfarande ner och dom börjar gå mot magikern.

Vi börjar koncentrera oss på magikern. Xyronna springer fram och kastar en shuriken mot han som börjar se ganska svag ut, Torbjörn skjuter samtidigt 2 pilar i han, Irea skjuter också sin magi på han. Jag tar mig upp sakta då jag fortfarande är påverkad av magin.

Xyronna tar fram en till shuriken och kastar iväg den, u ser vi hur magikern går upp i rök. Resten av monsterna som var kvar slutade helt att röra sig, för säkerhets skäl så slår vi ner resten sedan begraver skeletten i gravarna igen.

Vi pratar lite om hur vi ska göra nu.

Vidare får vi veta nästa gång.