Tekniskt sätt lämnade vi Waterdeep

Kära dagbok. Är nu tillbaka går efter äventyr på elemental plane of fire. Bra ställe, lite varmt bara men spännande natur och varelser. Förstod inte helt om de hade ett bibliotek i staden eller inte. Naturligvis jättestort för de skriver på sten? Och universitet? Borde hitta nån kurs i språket till att börja med.

Grannens son har nåt fuffens för sig med slavhandel därifrån. Ska vi med båten, vi får se.
Större problem är demonen jag släppte lös. Den tog Råbiff, han försvarade oss hjältemodigt. Demonens tentakelvarelser orsakade många vakters och stadsbors död. Han är en allt för kunnig magiker, Malcer gick nästan undan på ett andetag när han fick fingret. Fly fick vi göra. Nu är det utegångsförbud i staden.
Värdshuset brann ner, vi begav oss till nästa men inte mycket ledigt. Så tänkte, varför inte vårt hus. Utegångsförbud gäller väl inte oss heller? Eller kvittar, regler ska brytas.
Underlig pelare av magi stiger upp från vårt torn och kråkorna flyger glatt där. Tog på dörren och allt slutade.
Det verkar som att grannen skickat en magiker till oss och hans experiment i tornet gick fruktansvärt fel. Kvar av magikern finns bara en svart sörja, som sakna flyter samman från alla hörn. Vi gjorde ett gott arbete och samlade in han i en spann. Stackaren.
Vart är våra nyhyrda vakter, skulle inte de vakta? Tur Cariza ser bra, för de låg knockade i snön. Dåliga bort förklaringar från de, men vi fick en aning om vem slurryn var och var han bor med sin familj.
Tornet verkar förstärkt rent magiskt. Måste ner i källaren för att se vart energierna leds med metallrör en som murats in.
Pysslingen fångade oss, det var så hemskt jag inte vågar skriva mycket om det. Men han dog, det var mest Vamurins förtjänst. Verkar han inte lite för ivrig att hacka med sina sablar?

Nu, snart på väg från Waterdeep

Vi kom hit. Lite umbärande på vägen som nedbrunnet värdshus, 3Meter snö aatt ploga, hela (nästan) karavanen förlorad, drakattack, nån röd wizard från Thay, ja mycket. Men vi är i Waterdeep!

Så mycket att göra, så mycket att se. Pest i koppardistriktet, tur vi undvek den. Återuppväkcte vår arbetsgivare och fullföljde det uppdraget. Resterna av karavanen ska vidare, cya. Kulten? Ingenstans hmm. Kul med spänning, så varför inte dra från deck of may things. Alla var med utom Cariza som sprang åt andra hållet. Vi tyckte det var kul med att dra spåkort som infriades med en gång (ja alltså dödens avatar var jobbig ok, men wish bra!) – alla hade ganska ok kort utom Malcer han har sån otur och drar bara fel gång på gång. Tur vi kunde rädda honom trots allt. Hoppas hans tur vänder nu.

Sen, Vamurin ärvde sin släkts hus (misstänker att han var övertygande för de är nog inte släkt han och förrädaren som hängdes). Det är ett fint kråkslott med ett räddningsbart bibliotek, perfekt. Resten kan kvitta med massor av rum och nåt om en mystisk förbannelse. Vidskepelse bara av okunniga.

Så Lord Neverember var tydligen som han beskrivits, otålig och försupen. Vi fick förhöra fången (eh släktingen) som skulle avrättas och fick en ledtråd norrut till ett väghus där Drak-kulten brukar packa om varor. Snart ger vi oss av. Ska bara…

Nu, på väg till Waterdeep


Efter de senaste dagarnas oorganiserade kaos, så var vi äntligen på väg ut ur staden. Med karavanen vi skulle nästla oss in i, så vi är nu livvakter åt en stackars handelsman som har många fiender.

Många fiender har vi med, i karavanen. Mest Cariza de lägger märke till, den där strykaren Snake har ställt många frågor om oss.
Frågor som måste tystas. Men tillfälle gavs under vistelsen på värdshuset. Jag och barden begav oss ut på en patrullering och kunde smyga oss inpå Snake och hans två vänner.
Hans vänner visade sig vara ”vänner”, de föll för orden som vår påhittige bard viskade. De bestämde sig för att paranoid och galen har nog den där Snake blivit.
Ny dag och Snake syntes sedan inte till mer, någonsin.
Och aldrig någonsin kommer vi att se Cariza med samma ögon igen. Mästerligt utklädd av vår gnome så är hon nu 100% karla-karl. Mer man än nån av männen, ståtligare skägg än dvärgar och med djup lockande röst. Hennes sanna jag?

Vi hittade på något…

Bor på fint värdshus, äter lyxxmat, umgås med stora hjältar. Skaffar nya vänner.
Anordnar tournering. Alla är välkomna.
Räddar en enbent, enhandad, halt, lytt sjöman som kan leda oss till en person, som vet nån, som känner en, den där som ska ge oss tillstånd.
Ordnar platsen.
Registreringen.
Reglerna
Priset, ett svart drakägg!
Ordnar boende för alla
Har säkrat ägget
Mycket att stå i!
—-
Torneringen avlöpte utan större incidenter, publiken hurrade mycket
Många inkomster
Vinnare blev inte den vi tänkt
Ägget förstördes av Barden inför publik
Drakkulten avslöjad och exponerad!

Framme i Baldurs Gate

Den nu lungnare floden för pråmen in mot hamnen där det pågår stor aktivitet. Alla tycks ha något att lasta på eller av och det är mycket varor och människor i rörelse av och på floden. Strida strömmar av gods bärs upp in mot staden eller till varulokalerna i hamnen. Mynt byter ägare, dokument skrivs, hästar lastas av. Den stora låren med porslin bärs iväg. Det är högt sorl från alla som har något att säga i hamnen och allt som rör sig.

Inget berör pråmkarlen som sitter och stirrar rakt fram, på ingenting alls. Rör inte blicken, den är fixerad på tomma intet. Han har släppt rodret och lagt händerna i knäet, och sitter bara och drar i sina naglar. Folk rör sig förbi, någon tar notis av honom och frågar hur länge han ska ta upp plats vid kajen. De får inget svar, han fortsätter bara utan som att han inte hört frågan. Frågan ställs igen, mer irriterat. Utan svar. Någon tränger sig förbi och slänger ner en pung med mynt till pråmkarlen. ”Tack för skjutsen! Här är betalningen som avtalat.” Betalaren går iväg med glada steg till en grupp halvalver en bit bort som står och diskuterar livligt vart de ska bo för natten. De blir avbrutna av en tjänsteman som vill veta deras ärende i staden och pratar länge och väl om det. Många sanningar sägs och de får ett värdshus rekommenderat: Helm and Cloak. De går iväg innåt staden, in i myllret.

Pråmkarlen reagerar inte på försök till kontakt av de runt kring honom som vill veta vad han gör här, hur länge och när han ska ge sig av igen. Om han har någon som kan hjälpa honom. Se efter honom om han är sjuk? Frågor om hur det är fatt och vad har hänt ställs. Inget svar kommer. En reaktion får de. En anka hoppar i vattnet precis bredid och plaskar vilt kvackandes. Det genererar en för åskådarna helt opoportionerlig reaktion från mannen på båten som flyger upp och skriker vilkt fäktandes omkring honom. Han skriker och skriker och skriker, som om han vore i livsfara. Som om någon annan vore i livsfara? Vakterna som tillkallas får bära iväg honom skrikandes, det finns ingen hejd på hans vrål och de runt omkring bara skakar på huvudet och muttrar något om galenman.

Dagen flyter på som i en dröm för halvalvsgruppen. De får boende på bästa värdshuset i staden, oändligt god mat och vin. Trevligt sällskap. De lär känna nytt folk och skaffar nya vänner – Enhörningarna. Det får reda på att vännerna har ett stort luftskepp och ska iväg och bekämpa titanerna med sin kapten Sonja. De verkar vara stora hjältar, om än svårt att bedöma hur mycket som är skryt men om ens det finns en uns av sanning i alla deras historier så har de levt ett helt fantastiskt spännande liv.

Som kanske oxå äventyrar-gruppen får ha? De längtar redan ut och iväg. Det gör även många av pråmkarlens nya kamrater.

På väg

Ack dåligt med notiser på sistone. Få se om jag fick rätt på alla små stödord. Det får bli en kort sammanfattning, det är för mycket rörelse  på floden just nu.

Detr varit en stressig tid att vara äventyrare, mer än jag nånsin tänkt mig.

Vi träffade på personen Malcer länge velat få i enrum, så tyvärr lever inte han längre. Zyanwrath alltså, han föll ner i ett syrabad. Så kan de gå, det var inte riktigt meningen för han hade nog varit mer intressant att tala med än de kobolder vi sedan sprang in i.

Så några svarta drakägg förstördes och ett plockade vi med oss. Lite otympligt men visst ligger nog mycket pengar i det. Vågar inte sälja i ljusstaken allt för många regler.

Oh ja vi är nu med i harpornas sällskap och eh även handen. Som det blev.

Nu på väg längs floden till drak-kusten. Vi passerade precis några jobbiga ogräs som försökte ta för mycket tull.

Planen är att sälja ägget så fort vi kan, möta en rekommenderad kontakt och låtsas vara karavanvakter så vi kan hålla reda på vart drak-sekten blir av.

Vi får se.

Tillbaka och tillbaka…

Bra då var uppdraget klart, allting ok och vi kan ta det lungt och återvända till vårt vanliga liv. Äntligen får jag läsa lite böcker i skuggan medans potatisen och ogräset gror.

Inte? Jasså ska vi tillbaka? Måste vi ner i grottan? Jahaa. Nej men, vi måste alltså? På riktigt? Va?

Så påväg tillbaka i lägret… Många tankar på hur vi ska förklara att elaka varelser från himlen kom och snatchade oss och bytte oss mot halm-vakter och eh nu är vi tillbaka, bra va, era bästa vakter tillbaka! Eller oh det var den elaka kaptenen han tvingade oss. Eller hmm eh, vi är nya vakter från eh, Öster, vi kommer hit för vi har hört så mycket gott om er. Eh, vi är förvuxna, dåligt matade dvärgar som kan hjälpa till att gräva ut gångar?

Nej tur ingen förklaring riktigt behövdes för lägret hade hastigt brutigt iväg och lämnat platsen. Inget kvar, alla bara gone. Några jägare sitter vid en eld och grillar lite, men de är bara här för att sälja kött.

Så grottan är obevakad, jag skickar in Piff. Vad kan väl hända? Där är väl inget farligt där nu. Tänk jag måste verkligen lära mig att bryta kontakten i tid, när jag vet att det är kört och ingen hann reagera. Det är ganska obehadligt att bli slukad levande. Ganska så mycket. Ack, Piff, jag lovar att återuppväcka dig som något som bättre kan försvara sig än en råtta.

Kobolder och vakter och svampar med tentakler och fladdermöss som skriker och nåt slags äggläggande stora skalbakggar som aldrig släpper, usch sicket ställe. Värre ju längre in vi går. Hoppas jag kan vila lite här i skräphögen och läsa något vettigt. Har väl luktat värre hos faster Uhmnloitt så detta är inte så illa, vet inte vad mina vänner klagar på, detta är ju ett bra ställe att vila ut lite på. Bara vi inte drar nån uppmärksamhet till oss från Drake-uppfödarna här intill. Eller kanske ett ägg inte skulle saknas? Hur svårt kan det vara att träna en sån?

Räddade!

Det var intressant att spatsera runt som kaptenen, de där bevingade kobolderna trodde verkligen att det var han. Tur jag inte behövde tala så mycket eller något sådant. Måste försöka researcha något sätt att förvandla rösten med. Klart det känns lite obekvämt att lura någon att jag är nån annan. Alla vet ju att ärlighet varar längst och bara nidingar ljuger. Men mina färäldrar sa ju att jag är tvungen att lära mig detta för att vi ska slippa betala fogden igen.

Malcer borde annars kanske ta tag i sitt problem med drickan. Värst vad han smygdricker hela tiden, och jag är inte den som är speciellt uppmärksam så det måste vara riktigt illa för honom. Han fyllde ju flera vattenskinn nu innan vår nattvakt för att klara sig. Vatten var det sa han, jojo jag såg vilken tunna han fyllde på från. Och den drickan var inte något jag hade velat dricka som vatten. Sluddrar ibland gör han oxå och minns inte alla detaljer från gårdagen, nej han borde rycka upp sig Malcer. Så många sorger kan inte min kusin upplevt i sitt liv att han behöver dränka de så djupt.

Munken min gamle vän verkar ganska så tacksam, mycket mer än jag förväntade mig från vad han sa till Piff. Jag är glad över att få möjlighet att rädda honom så som att han räddade mitt liv när jag fick ett träd över mig i stormen för så många år sedan. Alla kommer bli så glada att återse honom och de andra i byn igen. Usch att bli tillfångatagna för att vara slavar i en gruva.

Borde passat på att leta efter böcker i andra tält med, kanske Piff hade kunnat vara till mera nytta där. Inte för att han skulle kunna släpa ut en bok kanske men i alla fall pinpointa vart de är eller hur. Kanske vi även då kunde fått reda på vad de gräver efter i gruvan. Nog bara de högt uppsatta som har en aning eller. Klart de som grävde kanske borde fått instruktioner? Vi får helt enkelt fråga våra nybefriade fångar.

En liten omväg för våra nedgrävda rustningar senare och ack sån tur att hästen står kvar där vi parkerade den, med alla våra övernattningssaker på. Nu vidare kvickt innan de inser vad som skett.

Det blir nog bra… eller

Var detta min idé? Det kan ha varit det men är lite dimmigt nu. Efter att ha suttigt så otroligt längre i korsningen så var det väl givet att vi bara får hitta på nåt, vadsomhelst, och sen improvisera friskt. Hey några vakter kommer gåendes, nice då tar vi deras kläder.

Behövde de verkligen dö? Cariza insisterar alltid på detta men det känns fel nånstans. Som att det går emot det här som på ett högre plan är rätt och fel. Där var ingen som sov vill jag bara upprepa. Alla var redan döda när jag sopade undan bevisen. Alla. Nej han som sov, han dödade någon innan, han begravdes inte levande. Nej, nej nej. Åh, allt gick så fort jag vet inte. Nej han var nog död innan. Klart han var?

Jaja de stackars elva själarna är påväg till en bättre värld nu och vi har bättre mercenary-kläder att ha på oss. Mm ja tunga kläder det här, fattar itne hur folk orkar gå runt i detta hela dagarna. Usch.

Nervöst var det i varje fall att sen bara traska in i deras läger. Tur vi har med oss Cariza och Malcer som ser ut att höra hemma här. De rör ju sig som om de vore äkta skurkar och banditer.

Åh, vi fick tilldelat oss ett tält, så bra jag noterat han vi lämnade död i rännstenen i byn. Stackars Renly och ditt band.

Inga problem att socialisera lite med dessa förtappade själar. Vissa verkar mer borta än andra, speciellt de i robes. De tror tydligen på Tiamat och att hon snart ska resa sig igen lovade mycket makt och äre och speciella krafter. Men nej han sålde inte riktigt in mig tycker jag. Kanske om de fått lära sig mer magi eller haft större bibliotek, nej känndes lite torftigt.

Underhållningen för dagen var att släpa fram munken och piska honom offentligt. Tur vi inte hann dit innan det var över, kanske vi hade gjort något förhastat. De låste in honom igen i sin bur i tältet.

Fångar finns tydligen i fler tält. De verkar användas i stora gruvan som vaktas hårt. De gräver efter nåt, men inget vet riktigt vad verkar det som. Inte malm troligen, utan nåt annat?

Munken verkar knappt vilja bli räddad, inte för att vi kunde kommunicera så väl genom Piff (råttan) men vad menar han med NEJ och skada på huvudet? ”Nej jag har de precis där jag vill ha de” ”Nej nej nej” ”Håll dig borta”. Äh, han blir säkert glad över att vi räddar honom.

Ska bara komma på hur vi ska göra detta. Vi fick ju torn-vakt inatt, det verkar ju spännande. Inte något jag gjort tidigare. Tydligen får vi vila en timme nu, sen sitta vakt hela natten tills vi blir avlöst typ på morgonen sen vila en timme sen exercis på planen där borta. Verkar vara ett hårt liv detta, nog bäst vi gör något snabbt.

Vägskäl

Så ute i de stora vidderna igen, skönt att känna vinden. Skatten nergrävd på ett särdeles smart ställe. Vi fortsätter spåren till skurkarna gömställe. De visar sig gömma sig i ett bergigt område, format som en hästsko så lite svårt att bara smyga rakt in.

Går att scouta från kanterna i buskagen, vilket vi gjorde för att se om vi kan klura ut vart eventuella fångar är. De visar sig nog troligen vara i ett av de bakade tälten, intill de konstiga träkryssen med kedjor. Skickar ivägg Piff som snabbt som en råtta pilar iväg. Lång vänta senare rapporterar skicklige Piff att det sitter några fångar i det rältet riktigt nog, även munken vi letar efter. Sån tur! Tyvärr i låsta metallburar… Och sten till mark. Och de är i riktigt risigt skick, fångarna alltså. Och Piff trodde vi behhövde handla snabbt. Bra det är i ett tält i alla fall.

Otur dock att de två guard-draksen är så uppmärksamma, de märkte av Piff så mycket att de även gick in och nosade i tältet. Tur han bara är en råtta, även om han tydligen hellre vill vara en ödla nu. Jaja, dessa konstiga feyvarelser.

En vaktpatrull går förbi igen, tur de inte är så uppmärksamma denna gången heller. Åh har inte läst mycket böcker om detta eller hört så många berättelser av hjältar på värdshus som jag ju inte direkt varit på nej. Tråkigt ju, bättre med bibliotek. Men varför hoppade jag över Fångfritagning 123, Rädda ditt folk, Fångar och hur man fritar de, Vakter och deras svagheter, Kobolder ABC, Att förhandla med fienden, Hur man ska göra i en korsning. Nej nej, all energi lades på praktiska saker så som potatisodling med magi, hur du gräver bevattningskanaler bäst, äppelodlingens magiska knep, så räddar du skörden från ovädret, snabbfrys och bevara dina örter… Åh när får jag någonsin nytta av all denna kunskap?´Varför var det inten som berättade för mig att jag hade behövt helt andra kunskaper?

Nej, eh orkernas manual för tortyr hjälper inte här om.. nej. Vi behöver nog diskutera hur vi ska angripa detta problem. Kasta små rosa fluffiga kaniner på väktarna så de flyr springandes därifrån? Äh jag vet itne vad de är rädda för. Tysta en bit av tältet? En avledande manöver? Skicka in vältalande Malcer? Förgifta deras mat/vatten… med…? Starta ett rykte om att kobolderna fått order om att avrätta alla människor i armén, inatt? Skicka brev och förhandla ett slags utbyte? Locka med löfte om stor loot och lättförtjänta pengar bara en bit bort? Erbjuda de en kram de verkar ju arga?